Terrorsekten slår till när sjön drar ihop sig

TCHAD. Tchadsjön har blivit själva brännpunkten och magneten för Afrikas smärtsamma klimatomställning. 

I takt med att sjön flämtar, drar ihop sig och svämmar över kastas miljoner människor in i en spiral av flykt och våld. 

Det har blivit den perfekta jordmånen för terrorsekten Boko Haram – klimatkrisens blodiglar.

14-åriga Bandé Bolo såg döden i vitögat.

Publicerad 2 apr 2019 kl 18.04
undefined

Expressen Klimat samarbetar med Unicef för att stödja barn i länder drabbade av klimatförändringar. Missa inte galan ”Världens viktigaste kväll – och roligaste” i TV4 1 maj kl 20.00.

undefined

– Två män med vapen stormade in i hyddan och skrek åt oss att gömma oss i sjön, berättar Baltouma Iso, med mjuk röst. En äldre släkting började protestera, men 14-åringen förstod genast vad det handlade om: hennes liv. Hon sprang rakt ut i den svala natten, förbi och över blodiga kroppar i riktning mot den träskliknande sjön. 

Där låg flickan och tryckte hela natten. Hon kände sitt hjärta slå, såg byn sättas i brand, hörde skotten och skriken när liv slocknade under hugg av macheteknivar. Hon kände sin egen bultande rädsla:

– Fyra Boko Harammän gick bara någon meter från mitt gömställe, berättar hon.

undefined

Baltouma Iso, 14, lyckades gömma sig när Boko Haram kom. De brände ner hennes familjs hus och dödade flera av invånarna i byn.

Foto: Niclas Hammarström

När solen gick upp hade nattens onda andar försvunnit som vampyrer i soluppgången. 

undefined

Det finns två saker som terrorsekten Boko Haram skyr: dagsljus och telefontäckning. Natten och avlägsna byar är deras mörka kungarike.

Blod är deras sådd, skövling är deras näring och förödelse och sorg deras gåva till befolkningen.

När solen gick ner begravde Bandé och hennes familj pappan Balto. Han hade inte ens hunnit resa sig från bastmattan innan han sköts med en kula i pannan. 

– Maten som var kvar var nedsölad i blod, berättar hon.

Idag ser allt fler experter samband mellan den blykulan och klimatförändringarna i atmosfären. Vi kommer till det.

Bandés mamma var gravid i nionde månaden. Nu trängs de alla med den fem dagar – ännu odöpta bebisen – i en hydda av vass. Ett smutsigt och håligt myggnät är bebisens enda skydd mot malariamyggor och sömnflugor.

undefined

Barnen sover på myggnätet i den varma sanden i lägret i Bourboura. Foto: Niclas Hammarström

undefined

När solen gick ner begravde Bandé och hennes familj sin pappa Balto. Han sköts med en kula i pannan.

Foto: Niclas Hammarström

Allt stals av Boko Haram

Hela byn har flytt och satt upp sitt läger mitt på ett sandigt fält nära samhället Bourboura i Tchads stekheta halvöken. Vattnet hämtar de i jordiga, halvmeter djupa hål vid Tchadsjön längre bort. Det finns inga latriner och kolera- och salmonellaepidemins utbrott är bara en tickande tidsfråga.

Ni två är de första som kommit hit

All säd som skulle ge mat och nya skördar har stulits av terrorsekten. 

Men ingen utomstående bryr sig.

– Inte vår egen regering, ingen FN-organisation, inte befolkningen i grannstaden. Ni två är de första som kommit hit och frågat oss varför vi överhuvudtaget är här, säger byns ledare, Blama Kovira Ali. I likhet med de andra i budumafolket pryds hans kinder av parallella ärr som traditionsenligt har skurits i huden när han var bebis. 

Deras utsatthet har många förklaringar. 

Med vass från sjön bygger man upp enkla hyddor på det sandiga fältet utanför Bourboura.

Foto: Niclas Hammarström

Där de bodde förut hade de både vattenbrunn och jord att bruka. Nu får allt byggas upp från början igen.

Foto: Niclas Hammarström

Det är stekhett i halvöknen och det finns inga latriner i området.

Foto: Niclas Hammarström

undefined

Vattnet hämtas från Tchadsjön ett par kilometer bort. Man dricker det utan att rena, vilket gör många sjuka.

Foto: Niclas Hammarström

Ingen kontinent är lika drabbad

Bourboura ligger i vad Tchads regering kallar för den Röda zonen, på gränsen till Nigeria och delstaten Borno. Det krävs specialtillstånd för att resa hit. Hjälporganisationernas medarbetare förbjuds att spendera natten i området av säkerhetsskäl.

På nätterna utför Boko Harams sina räder. På dagarna steker solen – mer än på de flesta håll på jorden. Området är ett av de mest plågade av den globala klimatomställningen.

”Afrika står för fyra procent av de globala koldioxidutsläppen och ändå är ingen kontinent lika drabbad av den dubbla bördan av klimatförändring och politisk instabilitet som Afrika”, skriver Stockholms internationella fredsinstitut, Sipri, i en önskan om att Afrikanska unionen tillsätter ett speciellt sändebud med ansvar för klimatkonflikter. Allra värst är det i länderna söder om Sahara, det så kallade Sahelområdet.

LÄS MER: Barnen lever på öarna som sjunker 

LÄS MER: De tror inte på klimatkrisen – de tror på svart magi 

undefined

På dagarna steker solen – mer än på de flesta håll på jorden. Medeltemperaturen har varje år legat minst en grad högre än tidigare.

Foto: Niclas Hammarström

Varje år sedan sekelskiftet har genomsnittstemperaturen legat minst en grad över medeltemperaturen under 1960-1980-talet. Odlare, boskapsuppfödare och fiskare trängs ihop vid sjöstranden i takt med att öknen äter upp sjöns bördiga bakgård. 

När Säkerhetsrådet hösten 2017 debatterade om situationen runt Tchadsjön fick klimatfrågan en central plats:

– Effekterna av klimatförändring och dess effekter på säkerhet och stabilitet i region är uppenbara. Vi kan inte blunda för den verkligheten om vi vill ta oss an utmaningarna i regionen, sade Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog i ett uttalande.

undefined

De två systrarna visar upp sitt hem i lägret i Bourboura. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Inga djur får slaktas på Blarigui. Det luktar för mycket och drar till sig för mycket flugor, så man slaktar och styckar djuren på ön bredvid.

Foto: Niclas Hammarström

Budumafolket lever utan el och rinnande vatten

I helvetets källarplan lever budumafolket. Allt flyktingarna i Bourboura har att försvara sig med är en handfull spjut som står lutade mot en gråbladig kronbuske med tjocka löv. Traditionellt använder man giftet i saven till spjutspetsar. Kronbusken växer ofta på övergivna och igensandade betesmarker, likt gravkors över vad som en gång i tiden var bördig mark.

– Men om man ligger och sover när Boko Haram kommer så finns det inte mycket att göra, annat än att springa för allt vad benen bär. Då är det var och en för sin egen räddning och Gud för allas som gäller, säger bychefen Blama Kovira Ali bittert.

undefined

Kvinnorna hämtar vattnet från små grävda hål vid kanten på Tchadsjön. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Spjuten som ska försvara byn mot Boko Haram har spetsar med gift från sav.

Foto: Niclas Hammarström

Som alltför ofta finns de främsta offren bland de fattiga av fattiga. 

undefined

Budumafolket väcker misstro bland myndigheter som ofta ser dem som dolda sympatisörer till Boko Haram – även när de själva är offer för dem.

Budumafolket lever sedan århundraden i samhällets marginaler, utan skolgång, el eller rinnande vatten. De är de fattiga av fattiga i ett land som redan ligger på plats 186 av 189 i FN:s index för mänsklig utveckling (som mäter livslängd, utbildning och inkomst). Grannlandet Niger ligger sist.

undefined

Hauwa, 50, förlorade sin son när Boko Haram kom. ”De tog allt vi hade. Vi fick inte ens med oss grödorna. Vi har mark kvar men ingenting att så den med”, säger hon medan hon passar sitt yngsta barnbarn. Foto: Niclas Hammarström

Dra i reglaget för att se hur Tchadsjön förändrats mellan 1973 och 2017. Det rödmarkerade visar de delar av sjön som försvunnit.

 

De som trots allt blir gamla nog kan vittna om besynnerliga förändringar i omgivningen. 

Som i byn Ngachia ett par mil längre mot gränsen. Alla har inte ordet klimat i munnen, men de flesta har sett sjöns konvulsioner över åren.

– När jag var liten var det här sjöstranden, säger bychefen som även han heter Blama Ali. Mannen pekar på den dammiga jorden vi sitter på i skuggan av byträdet i vad som en gång var mer av en renodlad fiskeby. Nu går stranden någon kilometer längre ned. Den nya jorden är inte lika fruktbar, menar han. Den skyddar inte heller här mot Boko Harams våld. 

– Fyra gånger kom Boko Haram till vår by, berättar han. Den första gången plundrade de. Den andra gången plundrade de och förde bort invånare, mat och mattor. Den tredje mördade och kidnappade de och stal motorcyklar som hade blivit kvar under den tidigare raiden.

Fyra gånger kom Boko Haram till vår by

Den fjärde gången, för bara ett par veckor sedan, var de ute efter imamen och bychefens liv. Men de var inte hemma den natten. Det var deras kvinnor och barn däremot.

Återigen var det i den mörka natten de kom. Byn var omringad av Boko Haram i alla väderstreck.

undefined

”De tog med sig många av mina vänner men jag lyckades hålla mig gömd”, berättar Hata, 12. Foto: Niclas Hammarström

undefined

”De stormade in här i huset och skrek åt oss att gå ut. Det var ganska unga män. De hade eldvapen och frågade mig var pappa var”, berättar Kaka, 14.

Foto: Niclas Hammarström

Blama Alis 14-åriga dotter Kaka minns det som igår. Det är det enda hon tänker på om natten när hon inte kan somna.

– De stormade in här i huset och skrek åt oss att gå ut. Det var ganska unga män. De hade eldvapen och frågade mig var pappa var, berättar hon. Utanför huset misshandlades hon, tillsammans med sin yngre syster, nioåriga Aista.

– De sade att vi skulle komma med dem till Nigeria. Vi skulle bli deras slavar för resten av våra liv. Vi skulle aldrig mer återse våra föräldrar. Vi skulle bara vara deras slavar, berättar hon och tittar ned i jordgolvet. Boko Haram tog de mattor som tidigare låg på golvet och skyddade mot nattens kyla och fukt.

Nere vid sjön väntade sex stycken avlånga utombordare. Kaka och de andra i gisslan hade inget annat val än att följa med.

Vi skulle bara vara deras slavar

undefined

Kaka och lillasyster Aista lyckades fly från Boko Haram.

Foto: Niclas Hammarström

Systrarna vågade fly den fjärde dagen

Men Kaka och hennes nioåriga lillasyster Aista hade mer mod än det hundratalet Boko Haramkrigare som kidnappade dem.

På förmiddagen den fjärde dagen blev de beordrade att gå ned till en strandkant och rensa fisken till sina plågoandar. 

– Plötsligt fanns det ingen vakt där. Vi slängde all fisk och sprang i riktning hemåt, berättar hon. 

Hon och lillasystern vadade över fyra vattendrag, gick genom snårig terräng och sov under bar himmel. Den tredje dagen var de i närheten av sin hemby. I frihet. Eller åtminstone inte i Boko Harams händer längre. 

En lokal sjukstuga botade deras blodiga riv- och skärsår på benen. Men den återkommande skräcken i magen botades aldrig.

– Varje natt tänker jag att nu kommer de tillbaka, säger Kaka.

undefined

En familj i Bourboura bär hem vatten från sjön. Sjön blev också räddningen för systrarna Kaka och Aista.

Foto: Niclas Hammarström

Imamen Mall Alhadgi har ett runt, vänligt, men sorgset ansikte när han lyssnar på Kaka. Hans fru och deras spädbarn, är fortfarande i fångenskap.

– Min fru är ganska överviktig. Hon skulle aldrig orka fly, säger han, nästan ursäktande.

Varje natt tänker jag att nu kommer de tillbaka

Sedan den natten för några veckor söker han svar som han aldrig får: varför? Hur är det möjligt?

– Boko Haram säger att de krigar för islam, men det här har ju ingenting med islam att göra! Det handlar bara om att döda och plundra. Ingen vet vad de vill! De vill inte förändra något. De vill inte störta någon. De vill inte bruka jorden eller ens ockupera och styra en stad! De bara mördar… säger imamen.

undefined

Runt fyrtio miljoner människor lever av den nyckfulla och krympande Tchadsjön. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Regeringssoldater patrullerar gatorna i Ngouboua. ”Vi ser en ökad koncentration av människor som ska leva tillsammans på en allt mindre yta. Det skapar en hel rad med konflikter mellan olika grupper”, säger Dimouya Souapebe.

Foto: Niclas Hammarström

Stora konflikter mellan grupperna

Däremot får Boko Harams närvaro som effekt att invånare i byarna i gränstrakten inte längre vågar ge sig ut på fälten och bruka sina egna jordar av rädsla för terrorsekten.

undefined

Åkerjordarna, betesmarkerna och fiskevatten kring Tchadsjön är redan under extrem klimatstress. Ovanpå det flyr allt fler människor till sjöns kustlandskap i hopp om att hitta skydd och mat för dagen. Runt fyrtio miljoner människor lever idag av den i bästa fall nyckfulla – och enligt många – krympande sjön.

Det oroar Dimouya Souapebe, viceguvernören i den regionala huvudstaden Bol:

– Just nu finns inte skymten av hopp! Det är inte svårt att förstå att när man talar om en krympande sjöyta så får det konsekvenser för befolkningen. Vi ser en ökad koncentration av människor som ska leva tillsammans på en allt mindre yta. Det här skapar en hel rad med konflikter mellan olika grupper, säger han och slår fast:

– Folk tenderar alltid att bråka när det blir trångt. Det är ett stort problem…

Rent vetenskapligt skulle situationen inte behöva vara fullt så problematisk, hävdar andra specialister. När – och om – en sjö drar sig undan skapas möjligheter till nya betes- och åkermarker. Tchads regering har också gjort ansträngningar för att minska fiske med allt för finmaskiga nät för att sjöns rika fiskebestånd ska bli hållbart.

undefined

Klimatet kring Tchadsjön ändrar sig snabbare än vad de boende i Bourboura hinner med. Foto: Niclas Hammarström

Men allt det kräver ett intensivt och långsiktigt omställningsarbete. Den tiden finns inte för folk som flyr eller som inte har mat för kvällen. Kring Tchadsjön ändrar sig klimatet snabbare än vad befolkningen hinner med, skulle man hårdraget kunna säga.

Dessutom är regionen en av de sista vita fläckarna på jordens karta. Ingen vet exakt hur klimatförändringen går till. Det finns inga tillförlitliga kartor över Tchadsjöns öar och kanaler.

När vi reser i en öppen motorbåt genom Tchadsjöns myller av öar tar föraren med sig ett par extra dunkar bensin. Från en dag till en annan kan en passage vara stängd. En kanal kan ha försvunnit under vegetation eller i lera. Även i det här området råder det förbud för internationella experter att vistas i området mer än under några timmar i dagsljus. Resten av tiden lever de i befästa förläggningar bakom höga murar med vakttorn och taggtråd i regionens två stora städer.

Under den tiden blir inga vettiga mätningar gjorda.

Alla är överens om att Tchadsjön är under stark påverkan av klimatet och av den globala uppvärmningen. Problemet är att ingen vet med exakthet hur?

Ingen vet exakt hur klimatförändringen går till

undefined

De senaste sextio åren har sjön förlorat runt 90 procent av sin yta.

Foto: Niclas Hammarström

Al Gore: Tchadsjön snart bara en pöl

undefined

USA:s tidigare vice-president, Nobelpriset Al Gore skapade en världsomspännande debatt när han i sin Oscarbelönade film En obekväm sanning, 2006 slog fast att Tchadsjön höll på att försvinna. De senaste sextio åren har sjön förlorat runt 90 procent av sin yta. 

Till inom ett par årtionden riskerade den inte vara mycket mer än en lerig pöl, slog Al Gore fast. Som stöd för det visade han satellitbilder från Nasa. 

Sjön krympte. 

Eller var det bara att den försvann under de enorma stora och flytande öarna med gräs som vi korsar när vi åker med båt? Vetenskapsmännens åsikter om sjön går starkt isär.

Faktum är att vetenskapsmännen vet väldigt lite om tillståndet i sjön. 

undefined

500 familjer fick fly från byn när Boko Haram kom. Nu bygger de upp ett nytt samhälle med vass från sjön. Här Yandé, Kaka, Fatima, Ali och Maí utanför sitt tält. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Trots ökat regn de senaste årtiondena tror få att sjön kommer att få tillbaka sin forna storhet. Här en bild från Ngouboua.

Foto: Niclas Hammarström

Flodvattnet ska styras om

Vad som däremot är känt är att sjöns tillstånd är den perfekta grogrunden för en terrorsekt som Boko Haram. Boko Haram betyder att västerländsk bokkunskap är haram, otillåtet. Kring Tchadsjön är bristen på kunskap om naturen och klimatets tillstånd en fråga om liv och död. Trots ökade regn de senaste årtiondena tror få att sjön kommer att få tillbaka sin forna storhet. 

Sjöns tillstånd är den perfekta grogrunden för en terrorsekt

Kinesiska och italienska storföretag, liksom de lokala regeringarna hoppas nu på en radikal lösning: att styra om regionens flodvatten i en 260 mil lång kanal från Kongo DRC för att på konstgjord väg fylla sjön igen. Projektet kallas för Transaqua.

– Att styra om vattentillförseln är inte en möjlighet. Det är en nödvändighet – annars kan sjön försvinna och det vore en katastrof för hela den afrikanska kontinenten, sa Sausi Abdullah, direktör för den statliga Sjökommissionen (CBLT) i Tchad till AFP. 

undefined

Hauwa Iso har sex barn. Den minsta är bara fem dagar gammal. Hennes man dödades av Boko Haram med ett skott från ett maskingevär rakt i pannan. Han fick aldrig träffa sitt nyfödda barn. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Haoua Abdu tar en paus i arbetet och pratar med en väninna. De äldre barnen hjälper till att passa de mindre och för en stund får kvinnorna vila.

Foto: Niclas Hammarström

Kanalprojektet skulle kosta över hundra miljarder kronor. Det är mycket pengar i ett av världens fattigaste länder som hamnar på plats 165 av 180 i Transparency Internationals årliga korruptionsindex.

Khaddafi drömde om en underjordisk kanal

Redan på sin tid drömde Libyens diktator Muammar Khaddafi om en underjordisk kanal från Medelhavet till Tchadsjön. Ibland har de stora projekten styrts av en önskan från centralmakten att få bättre fäste i en bångstyrig region.

I den här skärgården har budumafolket i århundraden gjort lite som de vill. De har delat in olika områden i piratzoner där har kunnat härja för att sedan dra sig undan och gömma sig. De har flyttat sina byar och boskap som vadar, betar och simmar i vattnet med sina enorma horn, i takt med att sjön har krympt eller svämmat över.

I stigande takt med konflikter, längre torkperioder och minskad barnadödlighet har sjöns invånare fått konkurrens av andra folkslag: fulani, hausa, araber och ett hundratal andra.

Att röra sig en tidig morgon utmed Tchadsjön är som att betrakta ett kalejdoskop av folkslag, språk, klädedräkter, sedvänjor och djur.

undefined

Kvinnorna i Boga Sola får ofta gå långt för att hämta vatten. Ofta hämtas det direkt ur Tchadsjön. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Solen hade just gått upp och svetten lackade redan när vi träffade pojken vid hamnen i Blarigui. Vi gestikulerade att det verkade varmt med jackan, men han bara skakade på huvudet. Jackan var nog hans enda rikedom.

Foto: Niclas Hammarström

Alla fruktar en kedjereaktion

Alla vill ha sin bit av den allt dyrbarare jorden eller vattnet. Ibland går det fredligt till, men det kan också skapa spänningar.

– Jag har haft en del konflikter med de mittemot på den andra sidan vattnet där borta, säger Muhammad Omar. De tycker att vi tar deras plats, med allvar i rösten. 

Ser du hur magra de är? Det är inte normalt

Han står och vallar sina kurikor som betar sjögräset djupt ned i vattnet på ön Blarigui. De skulle egentligen behöva en större yta att beta på, menar han.

– Titta på mina kor! Ser du hur magra de är! Det är inte normalt, säger han och pekar på djurens revben som sticker fram under de spända skinnen.

undefined

Det är svårt att hitta bete för djuren under torrperioden i Boga Sola. Kornas revben syns under de spända skinnen.

Foto: Niclas Hammarström

Ämnet är känsligt. Skärgården är som ett explosivt Balkan där alla fruktar en kedjereaktion om något gräl skulle gå över styr. Många är i likhet med Muhammad Omar nyanlända i trakten. Någon egentlig äganderätt till jorden – annat än traditioner och de äldres minnen – finns inte.

undefined

När vattnet drar sig undan försvåras framkomligheten på sjön. 

Det är något som Boko Haram och deras lokala allierade drar nytta av för att kunna försvinna i träsken, snabbare än militären hinner fram.

Det fick befolkningen på ön Blarigui erfara smärtsamt för ett par år sedan. Blarigui var ett pulserande köpcentra mitt i Tchadsjöns skärgård. 

– Här låg varje dag hundratals båtar förtöjda lastade till bredden med rökt fisk, kött eller med ris och majs. De pendlade mellan Nigeria och Tchad. Det var ett ständigt vimmel av människor, förklarar sjukskötaren Mohammed Koré när vi i skymningen går genom de sotiga ruinerna och de dammiga hyddorna i samhället.

undefined

Bröderna Baba Yo SalŽ och Wokil SalŽ gömde sig här i vassen när Boko Haram kom och dödade deras far.

Foto: Niclas Hammarström

Baba, 12, vaknade av skotten

Vad som hände den kvällen kommer 12-åriga Baba Yo Salé aldrig att glömma. Det är en stillsam tolvåring med ett eftertänksamt, nästan lillgammalt sätt. Där hans jämgamla vänner stojar och skriker håller han sig fast och lugn. 

Kanske för att hans barndom tog slut den där natten för två år sedan?

Han låg och sov med sin pappa och lillebror Wokil. Pappan hade gått ut för att hämta socker. Baba ryckte till av ljudet från skottlossning från hamnen. 

Det hördes fler skrik och skott. Baba rusade ut och såg hus i brand, inklusive det där han först tänkt gömma sig.

– Stanna eller jag skjuter dig, skrek en ung Boko Haramkrigare i ljuset av flammorna. 

– Skjut honom inte. Pojken är en god muslim, ropade en annan.

Baba frös till. Sen kom den första frågan som Baba länge har funderat över:

– Var är din lillebror? Hämta honom!

Boko Harams terrorister hade koll på vem han var. De var inte på okänd mark.

Var är din lillebror? Hämta honom!

undefined

Bröderna fördes ihop med andra barn och kvinnor som skulle bli Boko Haramslavar vid stranden. Men efter par timmar lyckades Baba och Wokil fly.

Foto: Niclas Hammarström

Baba väckte sin sovande bror innan de fördes ned till en strand. De tackade nej till mjölken som de erbjöds. De vägrade lyssna på terroristernas locksång.

– Kom med oss till Nigeria! Ni kommer att få massor med pengar, flera fruar och vapen, sade soldaten som erbjöd dem mjölken. Baba hade bara en tanke i huvudet som han ställde till männen:

– Var är min pappa?

– Han är där nere vid hamnen, sade den ena soldaten.

– Säg som det är, sade den andra och lade till:

– Vi har redan skjutit din pappa.

Barnen buntades ihop vid stranden med andra barn och kvinnor som skulle bli Boko Haramslavar. Men efter par timmar lyckades Baba och hans lillebror Wokil krypa ned i vattnet. De gömde sig i vassen ett tag och simmade sen bort mot en kanot. 

undefined

De två bröderna har nu blivit omhändertagna av en av vän till familjen. Baba Yo hjälper till att pumpa vatten när barnen fyller sina dunkar.

Foto: Niclas Hammarström

De försvann i tid och fick senare hjälp av en okänd man att ta sig till staden Boga Sola. Det var i sista stund. 

Inte bara för att ett dussintal invånare sköts av Boko Haram den kvällen. Inte heller med tanke på de som kidnappades – eller lockades i väg. 

Bröderna överlevde räddningen. Den talas det mindre om i dag på Blarigui.

– När regeringssoldaterna anlände hit trodde de att alla civila som var hopbuntade i kanoter var Boko Haram. De sköt med granatgevär rakt in i folkmassan, berättar sjukskötaren Mohammed Koré.

– Jag har ingen aning om hur många civila som dog i vattnet. Det finns ingen siffra på det, säger Mohammed Koré och byter snabbt samtalsämne, som om han redan hade sagt för mycket.

undefined

Regeringens bekämpning av Boko Haram är skoningslös. När regeringssoldaterna kom till ön för att attackera terrorgruppen sköts också många civila. ”De sköt med granatgevär rakt in i folkmassan”, berättar Mohammed Koré.

Foto: Niclas Hammarström

Regeringens bekämpning av Boko Haram är ofta rå och skoningslös. Ingen officer har ställts till svars för att ha orsakat oskyldiga offer i den kampen. Trots att just det blodet föder nytt blod vilket i sin tur ger terrorsekten argument till att värva fler rekryter bland civilbefolkningen.

Pojkarna vill bli slaktare

Baba och Wokils mamma hade redan försvunnit någonstans i Nigeria innan attacken. Mahamat Magaiji, en av pappans vänner adopterade de nu helt föräldralösa bröderna och tar hand om dem i dag. Mahamat är slaktare. 

– Det tänker jag också bli, berättar Baba och förklarar att det går att tjäna bra på det yrket. I dag springer pojken runt ön och levererar kött, hämtar vatten och går lite i skolan som startades efter attacken.

– Ibland när jag tänker på den där natten så funderar jag på vad jag hade blivit av om Boko Haram hade tagit med mig i båten, säger Baba och svarar själv:

– Då hade jag blivit en helt annan sorts slaktare. En slaktare på riktigt, säger han. 

Sakligt. Inte ens med sarkasm i rösten.

undefined

Barnen följer med Abakar Muhammad varje morgon och vittjar näten medan det fortfarande är svalt. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Fisken torkas i solen. Abakar Muhammad klagar på att hans nät inte är bra nog – men han har inte råd att köpa nya.

Foto: Niclas Hammarström

Fisket blir allt svårare

Förr var fiskare ett bra yrke på Tchadsjön. Men nu blir det allt mer komplicerat. 

undefined

Dels för att sjön blir mindre och fler vill ha del av fångsten. Samtidigt har det blivit svårare att som förr sälja fisken till grannlandet Nigeria i väster. Boko Harams terror gör att gränserna blir allt svårare att ta sig över. Tchads regering ser också med misstänksamhet mot all båttrafik mellan länderna.

I det som en gång var en tullstation har nu familjen Abakar Muhammad upprättat sitt fiskeläge. Barnen följer med varje morgon och vittjar näten när det är svalt och fisken ger sig ut på öppnare vatten innan den återvänder till skuggan under de flytande gräsplättarna.

– Det är svårt att fiska när man inte har råd att köpa ordentliga nät, säger Abakar Muhammad när han röker dagens fångst i den ved som hans fru Haoua och flickorna har samlat ihop under dagens första timmar.

Familjen lever i en total misär som halvnomader på sjön. Varje förflyttning i slutet av säsongen blir en ny utmaning och ett möjligt hot mot de fiskare eller boskapsuppfödare som redan finns på plats i den allt trängre sjön. Allianserna blir lika ombytliga som vädret och vattendjupen.

– Situationen har blivit extremt kaotisk, säger den nyss pensionerade forskaren och geografen, Christian Seignobos. Fransmannen är en av de främsta specialisterna på Tchadsjön.

undefined

Morgonens fisketur är över och det är dags att rensa fisken. Minsta barnen är trötta och tyr sig till mamma Haoua Abdu.

Foto: Niclas Hammarström

Han ser inte dagens kris som en klassisk tredje världenkris. Vi står inför en ny tid som kräver nya läsglasögon, påstår han.

– Vad vi ser är slutet på det vi har kallat för den Tredje världen! Nu ställs klockorna tillbaka. Vi ser allianser mellan till exempel budumafolk som islamiserades på nittonhundratalet och en terrorsekt som åberopar ett av de äldsta kalifaten i Afrika! Allting kastas överbord, menar han.

Det nya klimatet gör terrängen svårtillgänglig för statsmakten, enskilda grupper söker sin egen lycka eller allierar sig med gårdagens fiender när de är övergivna eller bara kämpar för sin överlevnad. Att köpa sig lojalitet är lättare när magarna är tomma.

Var försiktiga! Boko Haram har fått reda på att det finns journalister i området

Att skvallra till Boko Haram om närvaron av ett par utländska reportrar i ett svårtillgängligt område blir ingen tyngre samvetsfråga.

När vi kommer tillbaka i staden Bol efter tre dagar på ön Blarigui utan uppkoppling trillar det in ett meddelande på telefonen från en kontakt på ett FN-organ i huvudstaden. Det hade skickats mindre än 24 timmar efter vår avfärd:

”Var försiktiga! Boko Haram har fått reda på att det finns journalister i området”, varnar vår källa.

undefined

Meddelandet och varningen från kontakten i huvudstaden.

undefined

Fiskarsonen Ali Hassan i pappa Abakars famn. De är alla ständigt oroliga för när Boko Haram ska komma nästa gång och plundra dem.

Foto: Niclas Hammarström

Morden blir som en rit för Boko Haram

Desto mörkare framtiden ter sig för barnen desto lättare blir det för Boko Haram att rekrytera nya medlemmar. Offerkulten – att både själv vara offer, men också att offra någon annan – får lätt fäste när den odlingsbara jorden sakta förvandlas till damm och sand, eller fiskevatten till gyttja. Boko Haram tycker speciellt om att exaltera passagen där Abraham i Bibeln och Koranen är redo att skära halsen av sin ende son, Isak, för att behaga Gud.

Gud stoppade Abraham i sin gest, men Boko Haram stoppar sällan sina medlemmar. Tvärtom så blir mordet på föräldrar och familj många gånger en rit för att på allvar tas upp i sekten som fullvärdig medlem.

Det förklarar också ofta varför Boko Haram har så god kännedom om familjeförhållanden i de byar som de attackerar. Det är inte sällan byns egna barn som kommer tillbaka med en vässad machetekniv.

undefined

Alima Adam Yakoi var 14 år när hon giftes bort till en man i Boko Haram. Två år senare skickades hon till Bol för att spränga sig själv.

Foto: Niclas Hammarström

På en innergård i Bol träffar vi tonåringen Alima Adam Yakoi. När hon var 14 år giftes hon bort till en medlem av Boko Haram. Två år senare var det offerdags för henne. Sekten skickade henne till Bol för att spränga sig själv och så många andra som möjligt i bitar. 

– Vi var ett kommando på sju personer. Min make hade sagt att han skulle döda mig om jag inte lydde, berättar Alima Yakoi.

16-åringen var inte snabb nog för att dö. I stället sprängde sig en annan flicka intill henne i bitar innan Alima hann inte utlösa sitt bombbälte. Flickan överlevde men den andra självmordsbombarens bälte slet sönder hennes båda underben. Nu lever hon i ett källarhålsliknande utrymme på kanske sex kvadratmeter med två tunga proteser. Det är med möda som hon går över tröskeln. Sakta men säkert har samhället i Bol börjat acceptera henne.

Alima, 14, skickades för att spränga sig själv

Om inte annat så har de så mycket daglig terror att ta hand om för att inte orka se bakåt.

På sjukhuset i Bol sitter budumakvinnan Yaka Kaneiro med sin tvååring Mahamat på sjukhussängen. Barnet fick en kula i armen när Boko Haram stormade in i hyddan i träskmarken där de bor.

– Var är vapnet, undrade de. De trodde sig veta att min make hade ett vapen. Soldaterna var inte mer än femton år gamla, minns Yaka Kaneiro.

undefined

Allt de äger är filten som de sitter på. Och den har flera kulhål i sig. Yaka Kaneiro sitter med sin tvååring Mahamat på sjukhussängen i Bol. Mahamat fick en kula i armen när Boko Haram stormade in.

Foto: Niclas Hammarström

Mahamats pappa sköt de i benen med avsikt att därefter skära halsen av honom. Skälet till det är luddigt, men det verkar som om pappan hade arbetat som guide åt regeringsstyrkorna.

Men pappan lyckades fly med hjälp av anländande släktingar och svävar nu mellan liv och död på ett annat sjukhus.

Mamman vet inte vad hon ska ta sig till? Att återvända hem känns inte tryggt. Allt lösöre de äger är den röda filten som de sitter på. Och den har flera kulhål i sig.

13-åringen säger inget när pappan sitter bredvid

På sängen mittemot ligger 13-åriga Muhammad. Han är tyst. Säger inget så länge hans far sitter bredvid honom och det har pappan gjort två månader i streck nu.

Pojken kommer aldrig kunna använda sina fingrar och tår normalt. Inte sedan någon surrade fast honom i plastband som stoppade blodflödet till fingrar och tår.

undefined

Muhammad hittades fastbunden i händer och fötter på ett fält och kommer aldrig kunna röra sig normalt igen.

Foto: Niclas Hammarström

Pappan förklarar att det var i koranskolan som de gjorde det. Samtidigt säger han sig inte hysa agg mot skolans rektor.

Av en ansvarig på sjukhuset får vi höra en annan version av händelseförloppet:

– Ett solklart och tragiskt fall av barnmisshandel! Pappan straffade sonen för att han inte ville gå till skolan, får vi höra. Fallet har anmälts till en lokal åklagarmyndighet, men det är osäkert om det någonsin kommer att utredas.

Muhammad har en vänlig, nästan lite bedjande blick. Men för hur länge? Kommer även han en dag att komma tillbaka med en kalajsnikov och en blodig machete till sin hemby?

undefined

SÅ KAN DU HJÄLPA TILL

Om Unicef. Alla katastrofer slår hårdast mot barnen. Det gäller även katastrofer som orsakas av klimatförändringar. Barnen drabbas av sjukdomar, undernäring, missad skolgång och riskerar att dras ännu längre ner i fattigdom. Unicef, världens största barnrättsorganisation, finns på plats i över 190 länder och ser till att barn får rent vatten, näring, hälsovård, vaccin och utbildning.

Så kan du hjälpa. Som Världsförälder hos Unicef skänker du 100 kronor varje månad via autogiro – till alla de barn som mest behöver din hjälp. Du är med och ser till att barn blir vaccinerade mot farliga sjukdomar, får rent vatten, möjlighet att gå i skolan och skydd mot våld och övergrepp. Anmäl dig på unicef.se eller ge en gåva genom att swisha till 9020017.