Fotojournalisten Benedicte Kurzen intervjuade och fotograferade 2016 ett antal våldtäktsöverlevare. Hon beskriver sin serie porträttbilder som ”mer en hyllning till deras motståndskraft än vad de handlar om själva våldtäkten”. Hon säger att hennes porträtt har hjälpt varje kvinna att omforma sig själv och sin berättelse.
– När vi talar om våldtäkt i allmänhet känns det vanligen som att vi som medier har en tendens att porträttera kvinnor som våldtäktsöverlevare. Och att det är allt de är. Vi ramar in dem och förstärker ett slags stigma. Vi utforskar inte deras fantasi, säger hon.
Benedicte Kurzen delar här sina tankar om porträttserien och presenterar utdrag ur sina intervjuer med överlevarna. Namnen har ändrats för att skydda deras identiteter.
– Det här arbetet är ett resultat av samarbete med frivilligorganisationen Läkare utan gränser. De tog mig till kvinnor och unga flickor som hade våldtagits ett år tidigare. Det hade inte hänt alldeles nyss, det var viktigt att inte göra dem till offer en andra gång, säger hon.
– Varje bild togs efter en mycket lång intervju. Jag ägnade väldigt lång tid åt att förklara för dem vad det handlade om och varför vi ville göra det här.
– Vi talade om hur de ville bli porträtterade. Det handlade mycket om samarbete. Alla bilder har inspirerats av inslag i deras berättelser som de delade med mig eller av deras egna önskemål, säger hon.
Marie, 21:
När vi kom dit tog han fram sin pistol
– Jag träffade en kille på gatan. Vi började prata. Efter en stund berättade jag att jag sökte jobb. Han sa genast att en av hans vänner just nu sökte någon som jag. Han sa att han måste gå hem till sig för att hämta några papper. När vi kom dit tog han fram sin pistol. Det var då det hände.
Marie ber att få bli fotograferad i sin traditionella klädedräkt i vattnet, medan hon tvättar.
Viviane, 22:
Han tog mig till sitt rum och tvingade sig på mig
– Pojken var en vän från skolan. Jag följde med honom hem för att han skulle ge mig en bok. Jag frågade hela tiden om hans pappa var hemma. Han svarade ”ja”. När vi kom dit var huset tomt. Han tog mig till sitt rum och tvingade sig på mig.
– Min bästa vän hittade Läkare utan gränser-kliniken i det sociala nätverket. Jag gick dit direkt.
Stephanie, 52:
Han vräkte omkull mig och våldtog mig
– Jag hade en pojkvän men vi hade separerat. Han hade massor med andra flickvänner och också barn. Jag tar till och med hand om en av söner och en av hans döttrar nu. Hon är som min egen dotter. En natt kom han hem till mig, vi började bråka. Han vräkte omkull mig och våldtog mig så brutalt att jag började blöda. Mina barn vet inte vad som hände, jag berättade inget för dem.
Gisele, 20
Jag vill att rättvisa ska skipas
– Han tog mig till en isolerad plats och bad mig att klä av mig naken. Han rörde mig och våldtog mig.
– Jag berättade för min familj vad som hände. Jag vill att rättvisa ska skipas.
Mamman till Sarah, 13
Nu vet ingen var han är
– Han är en som vi kände. Han bodde i samma område som vi i lägret. Nu vet ingen var han är. Vårt tält var trasigt, det hade ett stort hål. Han kom in genom hålet. Han våldtog Sarah. Hon var ensam hemma. Sarah vill dansa, hon älskar det men jag vill inte att hon ska göra det. Jag känner att hon är för synlig när hon dansar.
Reportageprojektet "As Equals" är ett unikt samarbete mellan CNN och Expressen TV. Projektet finansieras av Europeiska journalistikcentret via dess bidragsprogram för Innovation inom utvecklingsreportage.
