Cyklonen slet sönder deras land – och det är bara början

BUZI. Moçambique läker sina sår efter cyklonen Idais framfart i mars. Samtidigt slår nu ytterligare en cyklon, Kenneth, mot den norra delen av landet. Den här gången väntas det komma dubbelt så mycket vatten som efter Idai, enligt WFP.

För barn som Paulina Antonio, 8, satte klimatkatastrofen djupa spår och gav ett prov på hur deras framtid kan bli.

Expressen reste genom ett sargat land.

Publicerad 29 apr 2019 kl 17.04
undefined

Expressen Klimat samarbetar med Unicef för att stödja barn i länder drabbade av klimatförändringar. Missa inte galan ”Världens viktigaste kväll – och roligaste” i TV4 1 maj kl 20.00.

undefined

LÄS MER På Expressen Klimat

 

– Här i norr är folk inte vana vid den här typen av cykloner. De jag möter är både överraskade och traumatiserade, säger Deborah Nguyen som i måndags eftermiddag befann sig i Pemba, i norra Moçambique. Nguyen jobbar för World Food program och har just lämnat Beira efter veckor av arbete med att hjälpa befolkningen med det nödvändigaste. Två kraftiga cykloner, först Idai och sedan Kenneth - slag på slag - är både skrämmande och helt unikt för det fattiga landet i sydöstra Afrika. 

En av de många barn som drabbades av cyklonen Idai är åttaåriga Paulina Antonio.
När vi träffar henne står hon med sina nakna fötter i lerjorden i staden Buzi.  Flickan är inte som allt för många flickor i Moçambique är: blyga och tillbakadragna. Paulina vet vad hon vill och säger det.

– När jag blir stor ska jag bli polis och arrestera alla elaka människor, säger hon.

Orädd vore däremot fel ord för att beskriva flickan. Hon är rädd så att hon darrar. Speciellt när hon försöker sova på det nakna betonggolvet under terrassen till sin skola. Då lyssnar hon i natten efter det där ljudet av väggar som knakar och skakar.

undefined

”När jag blir stor ska jag bli polis och arrestera alla elaka människor”, säger åttaåriga Paulina.

Foto: Niclas Hammarström

När cyklonen Idai slog in med full styrka mot hennes hus låg hela familjen och lyssnade på naturens raseriutbrott.

undefined

Meteorologer och klimatexperter hade redan varnat för att området skulle drabbas av en av de cykloner som riskerar bli allt vanligare i atmosfären på en upphettad jord.

Men det var först när ytterväggen till det gemensamma sov- och vardagsrummet rasade som de alla sprang i väg i natten. Eller rättare: vadade. 

– I början var vattnet här, säger Paulinas mamma Maria och pekar strax under knäna. 

– Sen här och till sist här, säger hon och avslutar gesten i en höjd som ungefär motsvarar hennes åttaåriga dotter Paulinas längd.

– Vi sprang till min skola. Andra sprang till prästens hus, säger Paulina och pekar i riktning mot kyrkan. 

undefined

Klimatexperter hade varnat för att Moçambique skulle drabbas av en cyklon. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Argentina sitter på den plats där hennes hus stod. Familjens tillhörigheter ligger utspridda i leran.

Foto: Niclas Hammarström

Bakom skolbyggnadens kraftiga betongväggar kände de sig lite tryggare. Folk stod och satt på bänkarna när vattnet rann in i klassrummen.

I mörkret utanför kastade cyklonens vindar omkring allt möjligt; motorcyklar, båtar, hus… människor.

Jag tänkte hela tiden på min syster. Jag undrade hur hon hade det.

Paulina kurade ihop sig med sin mamma, Maria. Hennes pappa är frånvarande sedan flera år. De vuxna visste att cyklonen inte bara slog till mot det lilla samhället Buzi, men även mot den större staden Beira på den andra sidan av flodinloppet. 

– Jag tänkte hela tiden på min syster. Jag undrade hur hon hade det. Hon är i Beira, säger Paulina en dryg vecka efter cyklonen. 

De båda syskonen är fortfarande separerade av naturens krafter. 

undefined

Paulinas hus var byggt med tegel som fogats samman med enkel lera. När cyklonen kom och regnet piskade huset rann leran bort och väggarna raserades som ett korthus.

Foto: Niclas Hammarström

Paulinas familj har ännu inte lämnat klassrummet och skolbyggnadens veranda där de nu sover om natten, sida vid sida med andra hemlösa familjer. På dagen försöker de bygga upp huset igen, intill en mindre damm av vatten, lera och mygg. En ensam stol står i vardagsrummet som saknar tak och två väggar sedan översvämningen. Mormor Rosa och morfar Zeca leder arbetet med att lyfta betongklossarna.

Vägarna har ryckts bort av cyklonen

Det är svårt att ta sig till Buzi genom ett landskap som slitits sönder av cyklonen. 

undefined

När vi försöker resa i bil runt flodens utlopp i havet stoppas vi snart av meterdjupa hål i jorden där vägen har ryckts iväg. Jeepar med hjälparbetare och utländska journalister har kört ned sig i vägrenen.

Som ofta i Afrika återstår då bara två möjligheter: att gå till fots eller att fortsätta med motorcykel, sex, sju mil.

Våra motorcyklar körs eller leds genom vattenmassor där vi möter människor som flyr med sitt bohag på huvudet åt motsatt håll. Andra fraktar hela timmerstockar och säckar med kol på cyklar som de leder i vattendrag som vi alla vadar genom. Träd som ryckts upp med rötterna av cyklonen ligger tvärs över vägen.

undefined

Egentligen skulle Catarina Rui ha skördat först om flera veckor, men majsplantorna slokar i en mörk gyttja och hon var tvungen att rädda det som gick. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Pedrido Fernandez Rei på en hög av majskolvar som skördats alldeles för tidigt. Majsen är knappt ätbar, men som de flesta andra majsodlare hade de inget val. Skörda nu eller låta allt ruttna.

Foto: Niclas Hammarström

Vid sidan av vägen är det inte bättre. 

Catarina Rui sitter på en hög med majs som hon river av blasten på i den fuktiga hettan. Egentligen skulle hon ha skördat först om flera veckor, men det här är vad hon lyckades rädda från ett fält där majsplantorna ligger och slokar i en mörk gyttja, lika dött som oätbart.

– Det är verkligen en katastrof, säger hon.

Liksom hundratusentals andra människor i regionen har hon en fråga i huvudet: vad ska hända med nästa skörd när man inte ens har något att så med? 

– Vad vi skulle behöva mer än allt just nu är stora pumpmaskiner för att få bort vattnet från åkrarna innan allt dör. Mycket ris skulle fortfarande gå att rädda, säger Mohamad Úamú.

Gyttjan är i sig ingen fiende. Jorden behöver fukten för att sådden ska kunna växa i rätt bakteriemix. Just nu lider landsbygden av att både ha för mycket vatten och snart för lite.

undefined

Fátima Felipe, 42, står i vad som är kvar av sitt hus. Cyklonen slet bort allt tak på huset utom det till hennes sovrum. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Gyttjan efter cyklonen är överallt.

Foto: Niclas Hammarström

Båtar ligger slängda mitt i gatan

I den tryckande hettan tickar klockan mot tider med en allt magrare och torrare jord. Jordbrukarna i mellersta Moçambique skulle behöva så för att undvika en kommande hungerkatastrof till hösten. 

Barnafödandet är högt och munnarna att mätta är många. 

Joaquim är en av dem. Pojken är nio år, säger han, även om få har riktig koll på det där med ålder på Moçambiques landsbygd. Han snörvlar lite och ser frånvarande ut. Det är de många att göra i Buzi.

– Det liknar en spökstad, säger min mc-förare Inoki när vi kör in i staden med svettiga, leriga och ömmande kroppar. 

undefined

Joaquim, 9, sitter på en lerig plaststol på Buzis huvudgata. Han snörvlar lite och är frånvarande, som många andra i Buzi.

Foto: Niclas Hammarström

Det liknar en spökstad

Inoki säger det inte i meningen att samhället är tomt på folk, utan för att invånarna har något spöklikt över sig. Många av dem fick klamra sig fast i upp till fyra eller fem dygn i träd utan hjälp utifrån innan hjälpen nådde fram och vattenmassorna drog sig undan i Buzi.

Joaquim sitter på en lerig plaststol på Buzis huvudgata där hans jämnåriga leker under tiden som de vuxna tvättar bort lera från i princip allting under en meters höjd. Båtar ligger mitt i gatan som om en jätte hade använt dem som tandpetare för att sen slänga dem på marken.

Brandmän från den forna kolonialmakten Portugal har flugit in en vattenreningsmaskin med helikopter som barn köar framför med stora, gula plastdunkar som snart fylls med kanske halva deras kroppsvikt i vatten. Vandra, köa, hämta, vandra igen… De ungas vardag fylls med överlevnadssysslor och lite rum för att bara vara barn.

undefined

Stora, gula plastdunkar fylls med vatten från vattenreningsmaskinen som flugits in. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Marina står utanför skolan i Buzi. Den har blivit deras nya hem sedan cyklonen svepte in och förstörde byn. Nu får hon passa sina yngre syskon i stället för att gå i skolan.

Foto: Niclas Hammarström

undefined

Under tiden som Buzi fortfarande är svårtillgängligt flygs planetens toppchefer inom humanitärt arbete in till flygplatsen i storstaden Beira. 

Där radas helikoptrar och gigantiska lastplan från jordens alla hörn upp på landningsbanan. Flygplatsen har blivit ett Babels torn mitt i Afrika. 

Världssamfundets ledare fruktar att Beira är en försmak på vad som kan hända allt oftare om jordens termometer skenar i väg.

– Det här är en av de värsta väderrelaterade katastroferna i Afrikas historia, sade FN:s generalsekreterare Antonio Guterres.

”Första förstörda staden”

För Graça Mache som är aktivist, akademiledamot (och tillika änka till både Sydafrikas president Nelson Mandela och Moçambiques förste president Samora Machel) är cyklonen Idai mer än så:

– Det är sorgligt att säga, men Beira kommer att gå till historieböckerna som den första staden att ha blivit helt förstörd av klimatförändringen, sade hon under en presskonferens.

För de som har sett riktigt totalförstörda städer som Sinjar i Irak, till exempel, är uttalandet en klar överdrift. 

undefined

”Beira kommer att gå till historieböckerna som den första staden att ha blivit helt förstörd av klimatförändringen”, säger Graça Mache.

Foto: Niclas Hammarström

Men det säger något om den fruktan som finns världen över att kraftiga störningar i temperatur och väderlek kommer att utlösa fler cykloner som Idai i Moçambique.

Ingen vet var och med vilken styrka de kommer att slå till

Runt Indiska Oceanen är som varje år listan med namn redan förutbestämd efter förslag från regionens stater. Efter Idai ska orkanerna heta Joaninha, Kenneth och Lorna…

Ingen vet var och med vilken styrka de kommer att slå till. Bara att cyklonerna och översvämningarna enligt FN:s klimatpanel riskerar att bli fler och brutalare om vi inte lyckas minska utsläppen av koldioxid.

David Beasley, chefen för FN:s världslivsmedelsprogam, WFP, reste också till Beira för att skaffa sig en bild av situationen och uppmana till donationer. Han menade att cyklonen visar hur sköra vissa samhällen är mot klimatchocker.

– Nu måste vi bygga upp igen på ett sådant sätt att vi förhindrar en sådan här förstörelse upprepas. Hus, skolor och sjukstugor måste kunna stå mot chocken, sade David Beasley.

undefined

Paulinas mamma Amelia och moster Maria bär in tegelstenar in i det raserade huset i Buzi. Foto: Niclas Hammarström

Åttaåriga Paulinas hus var, som så många andra i Moçambique, byggt med tegel som fogats samman med enkel lera. När vattnet och regnet piskade huset rann leran bort och vinden gjorde resten för att rasera väggarna som ett korthus.

undefined

– Vi propagerar för och skulle så klart se att man byggde upp igen med trä som material, säger Nils von Sydow som driver skogsbolaget Levasflor i regionen. Det var Västerås stift som en gång startade det som ett biståndsprojekt innan ett par entreprenörer köpte loss verksamheten.

Firman är en av två i hela Afrika som driver en certifierad avverkning, enligt Nils von Sydow. Men det kan ta tid innan Moçambiques invånare ifrågasätter det klimatsmarta i deras hus.

– Byggtraditionen här kommer från Portugal med betong och tegel, beklagar Nils von Sydow. När det inte bara är pinnar och strån för de allra fattigaste!

undefined

En pappa med sin dotter i ett provisoriskt flyktingläger i Nhamatanda. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Dagens ris står och kokar på elden, medan Ana Herculano försöker torka de få tillhörigheter som gått att rädda.

Foto: Niclas Hammarström

”Det finns ett jättegap i siffrorna”

Om klimatet ändras till fler och våldsammare cykloner i regionen kommer Moçambique mer än någonsin att behöva sin skog för att suga upp vattenmassorna och hålla jordmassorna på plats. Men den vägen går inte utvecklingen, menar Nils von Sydow.

– Tvärtom så skövlas mycket skog illegalt. Vi måste hålla oss med rangers som vaktar skogen från folk som kommer in med sågar och fordon för att stjäla träd i stor skala av oss, säger han.

Slutkunden är nästan alltid Kina.

– Det finns ett jättegap i siffrorna mellan hur mycket trä som officiellt exporteras till Kina, å ena sidan och å andra sidan hur mycket som Kina importerar från Moçambique, hävdar Nils von Sydow.

Gapet i fråga stavas korruption på högsta nivå. Moçambique klassas på nummer 158 av 180 i Transparency Internationals korruptionsindex. Insynen i hur kontrakt på landets råvaror förhandlas är undermålig. Det gäller även fångstkvoter för utländska fiskeflottor.

Klimatstressen som Moçambique utsätts för märks inte bara på land. 

undefined

Antonio fick sin kanot förstörd i cyklonen. Nu försöker han lappa ihop den med brädbitar som han hittar på stranden.

Foto: Niclas Hammarström

Fiskaren Paulo Nharimue kunde efter åratal av sparande strax innan nyår köpa sig en ny fiskebåt för motsvarande 22 000 kronor.

Mangroveskogen huggs ned för att bli ved

Båten totalförstördes i cyklonen i mars, liksom ungefär halva fiskeflottan i Beira, enligt den lokala fiskeföreningen.

undefined

– Jag behövde verkligen den nya båten! Erosionen gör att sandmassorna flyttar på sig. Fisken som vi förr kunde fånga nära land måste vi nu hämta mycket längre ut, säger Paulo som har fiskat nästan hela sitt 46-åriga liv.

Få av dem som nu hugger ned mangroven har råd med till exempel solreflektorer för att värma maten eller andra klimatvänliga lösningar som skulle rädda mangroveskogen.

Han förklarar att fenomenet förvärras av att befolkningen måste hugga ved från den snåriga mangroveskogen i vattenbrynen för att laga mat. Tidigare band mangroveträdens rötter sanden på plats. Den är även barnkammare för regionens åtråvärda jätteräkor.

Sandmassorna flyttar på sig

undefined

Joaquim Maconissi hittade sin kanot flera hundra meter upp på strandpromenaden Prahia Nova efter cyklonen.

Foto: Niclas Hammarström

Fler konkurrerar också om fiskebeståndet. Det säger Paulo Nharimues fiskekollega Joaquim Maconissi. Han fann sin kanot flera hundra meter upp på strandpromenaden efter cyklonen. Kanoten reparerar han nu med tjära och träbitar. Den heter Ndakabeivu, ungefär ”Jag har redan sett allt och lite till”.

– De kommer stora kinesiska fiskeflottor och tar all vår fisk. De fiskar dessutom med småmaskiga nät, tror han sig veta. 

– Det finns gränser för hur långt ut jag kan åka ut i havet! Jag måste ju kunna komma hem innan det blir mörkt och jag har bara mina armar att paddla med, säger han. 

undefined

Lovely poserar för en bild. Hon är mycket stolt över sin prinsessklänning.

Foto: Niclas Hammarström

Den lilla flickan Maria, 8, i sjömanskostym tittar nyfiket på. Själv vill hon bli lärare. Fiskeyrket lockar henne inte.

Hon berättar om hur vattnet slet loss hennes tak och hur vattenmassorna även spolade in i hennes hus.

Cyklonen Idai kunde ha blivit ännu värre

Paradoxen är att Maria, Paulina och alla andra familjer som klarade sig helskinnade ändå hade tur. Cyklonen Idai och översvämningarna hade kunnat bli än värre. När vattenmassorna drog in över Moçambiques floddelta i natten var tidvattnet på en tämlig låg nivå. Hade det skett när vattnet redan var naturligt högt vet ingen hur det hade slutat.

Kanske hade det då nått upp till kronan av det träd som 14-åriga Tomé Herculano klättrade upp i?

undefined

Tomé satt i två dygn med sin mamma och sina syskon i ett träd medan vattenmassorna flödade förbi. Nu klättrar han gärna upp i trädet för att känna sig trygg.

Foto: Niclas Hammarström

I två dygn satt han med sin mamma och sina syskon i ett träd under tiden som vattenmassorna flödade förbi. Där fanns också andra ensamma mammor med sina barn. De bad alla till Gud att få leva lite längre, bad om att få uppleva och göra allt det där som saknas i bokslutet när man står inför döden. När cyklonen var som värst trodde ingen att de skulle bli bönhörda.

Nu överlever familjerna i Lamego norr om Beira i ett tältläger i kojor gjorda av plast och pinnar. 

En handfull småflickor lagar frukost på några ynkliga riskorn över en öppen eld. Några barn har ritat en hopphage i sanden.

Barnen lagar frukost över elden i tältlägret.

Foto: Niclas Hammarström

Några få riskorn blir morgonens mat.

Foto: Niclas Hammarström

Kojorna i lägret är gjorda av plast och pinnar.

Foto: Niclas Hammarström

Lillebror Iavo har varken aptit eller lust att prata. Det är som om cyklonen släckt hans livslust.

Foto: Niclas Hammarström

Men Tomé sitter och vilar på ett ställe där han känner någon form av frid och trygghet… i ett träd.

– Jag känner mig avslappnad här, säger han lite blygt när vi frågar honom varför han valde just det stället för att vila på.

Det är som om cyklonen släckte hans livlust

Hans tioårige lillebror Iavo sitter i skuggan nere på plasten framför en kastrull – men han har varken aptit eller lust att prata, förklarar hans mamma. Det är som om cyklonen Idai släckte hans unga livslust.

– Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu? Cyklonen tog våra grödor och våra djur, säger mamma Ana. De ensamma mammorna i lägret försöker stötta varandra och har valt att bo sida vid sida. De kommer från samma by.

Bychefen Juan Antonio har gjort en detaljerad sammanräkning. Kalla siffror som ger en bild av det ogripbara.

– I vårt samhälle fanns det 421 hus. 19 stycken står kvar. Vi har begravt sju personer, där borta i fältet. Nio kroppar har vi fortfarande inte hittat, säger han.

undefined

Mamma Gilda sover med barnen Farena, 3, Beca, 2 och Jorge, 1, på de svarta sopsäckarna. De saknar två av sina syskon som försvann i vattenmassorna.

Foto: Niclas Hammarström

Det är många i cyklonen Idais spår som inte har fått en grav. Eller människor som i likhet med tioåringen Tomés lillebror Iavo inte hittar ord för vad de har gått genom. 

Gilda Antonio förlorade sina bebistvillingar under det träd där hon tog skydd.

– De skrek så när vattnet drog i väg dem. Pappan Carlos som bar dem i sina armar tog skydd på ett tak mittemot trädet. Taket har stora bucklor av tyngden från alla som sökt skydd på det.

De skrek så när vattnet drog i väg dem

undefined

Gilda Antonio med ettåriga Jorge. Hon förlorade sina tvillingar Sebastiao och Emanuel i cyklonen. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Farença, 8, är ensam hemma och vaktar elden i det som en gång var ett tegelhus. Nu är det bara en koja av plast och kvistar.

Foto: Niclas Hammarström

När vi besöker familjen för andra gången är det bara den lilla dottern Farença, åtta år, som är ensam hemma och vaktar elden i det som en gång var deras tegelhus, men nu bara är en koja av plastbitar och kvistar. Föräldrarna ger sig ut i jakt på den mat som jorden inte längre kan ge dem.

I det trasiga grannhuset har någon lyckats fånga lite fisk som ligger och torkar i solen. Det ska föda en familj på sju personer.

undefined

Lite fisk torkar i solen utanför huset. Maten ska räcka till hela familjen på sju personer.

Foto: Niclas Hammarström

Allt på grund av temperaturen i den Indiska oceanen utanför Mocambiques kust vid ett givet tillfälle blev lite högre och avdunstade i atmosfären samtidigt som ett kyligt lågtryck drog in mot kusten. 

Temperaturkrocken skapade en virveldynamik – eller en meteorologisk helvetesmaskin om man så vill. 

undefined

Det är den typen av extrema väderfenomen som befolkningen i Indiska oceanen och i Karibien riskerar få uppleva fler av ifall FN:s klimatpanel får rätt i sina prognoser.

Koleran frodas i vattnet och leran

Men vädret och vindarna är bara den synligaste och mest spektakulära delen av klimatriskerna.

Bakterien Vibrio Cholerae är en lömskare och i många fall minst lika dödlig följd av katastrofen. Kolerabakterierna frodas i de vattenpussar, träsk och lerhögar med avföring som bildas när överlevarna tas ifrån sin värdighet och inte ens kan uträtta sina behov i korrekta latriner.

Trebarnsmamman Dionisia Venancio blev ett av de första fallen i staden Beira där läkarna konstaterade att det var koleran som tagit hennes liv – bara en vecka efter att hon hade överlevt cyklonen som slet sönder familjens hus.

undefined

Dionisia överlevde cyklonen, men dog en vecka senare då hon drabbats av kolera.

Foto: Niclas Hammarström

– Först blev vår dotter Laura sjuk. Hon fick våldsam vattendiarré så vi tog henne till sjukhuset. Min flicka fick medicin och klarade sig, berättar pappan. 

Men dottern hade knappt tillfrisknat när mamman fick samma symptom: vattendiarré och feber. Drabbas man av kolera kan man bli uttorkad på ett till fem dygn. Kroppen blir i princip oförmögen att behålla någonting. Allt rinner genom.

– Vi tog henne till sjukhuset, men hon dog efter bara ett dygn, berättar maken. 

Kvinnorna som blir sjuka

Det var doktorerna som sade till honom att det var kolera som hon dött av och som dottern hade överlevt. I Moçambique är det i regel kvinnor och flickor som hämtar vatten i de infekterade träsken och i de smutsiga brunnarna. Det är de som står i första linjen för att bli sjuka i malaria eller i kolera.

Kvinnorna är därför i majoritet bland patienterna på de lokala sjukstugorna. Männen kommer in i bilden när det blir dags att hantera liken.

På bårhuset i Beira dit Dionisias kropp förs arbetar personalen med diskhandskar när de försöker ge henne ett så värdigt anlete som möjligt. Änklingen Afonso tar i sin döda frus kropp med bara händer och ömma grepp när han lägger henne till rätta och parfymerar henne med rosenvatten.

undefined

Personalen på bårhuset har diskhandskar på sig när de gör i ordning kropparna. Dionisia blev bara 22 år.

Foto: Niclas Hammarström

I korridoren på bårhuset står kistor av olika storlekar på led i ett virrvarr av sång, gråt och högljudda diskussioner.

Familjemedlemmar, unga som gamla, letar efter sina anhöriga i den sötsura stanken. De anställda söker efter rätt kroppar att förpacka på britsar bakom genomskinliga plastskynken. Etiketterna knyts fast på handlederna. 

Döden är rå, naken och fruktansvärt mänsklig. Allt utom klinisk eller överskyld.

undefined

På sjukhuset i Beira är det fullt av patienter som har kräkningar och diarrŽéer. Alla får inte plats i sjuksängarna och får ligga utomhus. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Familjen måste skotta vatten ur graven innan de kan sänka ned Dionias kista. Maken Afonso trycker ner korset i leran.

Foto: Niclas Hammarström

Dionisias kropp fraktas bort på ett lastbilsflak tillsammans med de anhöriga.

Begravningståget går genom kåkstädernas lera och vatten fram till ett stekhett risfält som några dagar tidigare var översvämmat. Familjen måste skotta vatten ur Dionisias grav innan de kan sänka ned den hemmasnickrade kistan i tyg och plankor.

När Expressen några dagar senare lämnar Moçambique flashar en tevekanal på nyheten att antalet koleraoffer har dubblats på bara två dagar.

Någon massiv insats till sådd har inte heller satt i gång, lika lite som barnen har kunnat gå tillbaka till skolundervisning.

Redan innan cyklonen Idai var Moçambique en av världens fattigaste stater. Nu kan det ta månader och år att bygga upp landet till tidigare nivå.

DEL 1: Barnen lever på öarna som sjunker 

DEL 2: De tror inte på klimatkrisen – de tror på svart magi 

DEL 3: Terrorsekten slår till när sjön drar ihop sig 

DEL 4: Stinkande floden är både lekplats och toalett

undefined

SÅ KAN DU HJÄLPA TILL

Om Unicef. Alla katastrofer slår hårdast mot barnen. Det gäller även katastrofer som orsakas av klimatförändringar. Barnen drabbas av sjukdomar, undernäring, missad skolgång och riskerar att dras ännu längre ner i fattigdom. Unicef, världens största barnrättsorganisation, finns på plats i över 190 länder och ser till att barn får rent vatten, näring, hälsovård, vaccin och utbildning.

Så kan du hjälpa. Som Världsförälder hos Unicef skänker du 100 kronor varje månad via autogiro – till alla de barn som mest behöver din hjälp. Du är med och ser till att barn blir vaccinerade mot farliga sjukdomar, får rent vatten, möjlighet att gå i skolan och skydd mot våld och övergrepp. Anmäl dig på unicef.se eller ge en gåva genom att swisha till 9020017.