Stinkande floden är barnens soptipp, lekplats och toalett

CAP HAITIEN/HAITI. Världens alla former av ondska har koncentrat sig till ett land: Haiti.

Befolkningen har utstått diktatur, jordbävning, vanstyre och nu en allt brutalare klimatomställning som slår hårt mot landets barn. 

Många ser voodoo som den enda räddningen.

Publicerad 28 apr 2019 kl 17.04
undefined

Expressen Klimat samarbetar med Unicef för att stödja barn i länder drabbade av klimatförändringar. Missa inte galan ”Världens viktigaste kväll – och roligaste” i TV4 1 maj kl 20.00.

undefined

LÄS MER På Expressen Klimat

 

– Nej! Dödsorsaken var inte sjukdom! Pojken dog av att en ond person kastade en förbannelse över honom med svart magi, säger Jean-Marc Eugène och kisar mig djupt i ögonen. Som för att understryka allvaret i vad vi snart ska få ta del av. 

Vid den vita kistan brister Luckenson Remys mamma ut i ett hjärtskärande, nästan djuriskt skri av sorg. Från pulpeten i kapellet och genom en skraltig ljudanläggning gör prästen sitt bästa för att beskriva helvetets kval för ett hundratal sörjande med sänkta huvuden.

undefined

Innan begravningen hålls en minnesgudstjänst för den döde Luckensson Remy. Hans faster Roseline gråter och tröstas av släkten på plats.

Foto: Niclas Hammarström

Jean-Marc Eugène som bor nästan granne med den döde i Cap Hatien berättar hur det enligt honom gick till. 

undefined

En hougan – en manlig voodoopräst – hade två veckor innan den 17-årige pojkens död hängt upp en död bebis i ett träd. När bebisen sedan torkat blev den tidigare så friske Luckenson sjuk i astma – eller kan det ha varit diabetes? – och fick föras till sjukhus.

– 17-åringen dog med en gång! Det var en trollsjukdom, en förbannelse. Det fick jag höra av pojkens styvfar, berättar Jean-Marc Eugène och nickar instämmande med sig själv.

undefined

Luckenson Remy förs till sin sista vila.

Foto: Niclas Hammarström

Klimatfrågan ligger bakom allt

För den som kämpar för sin överlevnad kan trolldom vara den raka och snabba förklaringen, det enda naturliga och ibland det enda uthärdliga. För de som studerar ländernas långsiktiga utveckling har däremot klimataspekten blivit en lika viktig del som ekonomin, hälsan och korruptionen. I kristallsköra länder som Haiti kan klimataspekten bli droppen som får en bägare att spilla över – eller driva upp folket på barrikader. Men då måste man först förstå landet i dess helhet.

Explosionen frigör goda andar

Luckenson Remys kista bärs förbi den plats på kyrkogården där mambon, (en kvinnlig voodoopräst) Kensia, med voodooriter hjälper andra avlidna att befria sig från onda andars grepp. 

– Backa, säger hon till fotografen innan en burk med bensin exploderar intill dödskallen och stearinljusen. Explosionen frigör goda andar. En ängslig kund i svart t-shirt ser på, men vill inte kommentera något av rädsla för att stöta sig med andarna.

undefined

Ett kranium, en stol, grönsaker, kryddor och en femdollarsedel radas upp på kyrkogården. Foto: Niclas Hammarström

En burk med bensin exploderar intill dödskallen och ljusen, för att frigöra goda andar.

Foto: Niclas Hammarström

Voodoomästaren Kensia ska hjälpa en ung man att bli av med det onda ögat.

Foto: Niclas Hammarström

Mitt under förberedelserna till ceremonin går begravningsföljet förbi.

Foto: Niclas Hammarström

Platsen kring voodooceremonin sopas rent.

Foto: Niclas Hammarström

Kyrkogården är full av ruttna bitar av kistor och strödda benrester mellan omkullvälta gravstenar. Alla kroppar begravs först. 

– Kropparna kremeras i ett senare skede, förklarar Bedsar Isaac, direktören för kyrkogården som också hyr ut voodooplatserna. 

Kyrkogården är full av uppbrutna kistor.

Foto: Niclas Hammarström

Kropparna ligger i kistorna tills de har börjat ruttna. Då tas de ur och kremeras.

Foto: Niclas Hammarström

Mitt under begravningen svimmar Luckenson Remys mamma.

Foto: Niclas Hammarström

Esther gråter under minnesgudstjänsten för sin kusin och tröstas av sin mamma.

Foto: Niclas Hammarström

”Det var en trollsjukdom, en förbannelse. Det fick jag höra av pojkens styvfar”, säger grannen.

Foto: Niclas Hammarström

I Haiti är voodoo en statsreligion och praktiseras av ungefär halva befolkningen som en – hårt draget – mystisk katolsk ritual med ett uns av frireligiös inlevelse. 

De mest vansinniga rykten framstår som logiska i en värld där lidandet ofta är ofattbart.

Vi får inte ens bajsa med värdighet

Vi är i den norra delen av Haiti – ett land som egentligen bara är en stat till namnet. Det är inte mycket som fungerar när vi besöker Haiti, mitt under en pågående proteströrelse som fått omvärldens regeringar att avråda sina medborgare från att resa till den lilla önationen. Många internationella hjälporganisationer har evakuerat sin personal. På planet till Cap Haitien är vi nästan ensamma i kabinen. Maten är på upphällningen och priser skjuter i taket, elnätet kommer och går som dricksvattnet: stötvis. 

undefined

En gris letar efter mat, medan en man uträttar sina behov i bakgrunden. Vid den smutsiga floden i Cap-Haitien bor de allra fattigaste.

Foto: Niclas Hammarström

Utmed de dammiga gatorna och bergssluttningarna samlas soporna i drivor där getter, grisar och människor försöker hitta något att äta. 

undefined

Vägar blockeras av kriminella gäng som tar folks sista tillhörigheter. Armodet har nått bristningsgränsen.

– Varken vi eller våra barn får ens bajsa med värdighet! Vi måste sätta oss i ett hörn med en plastpåse som vi sen slänger någonstans. Se själva, säger Frandy Pierre som bor i Sainte Marie, ett av Cap Haitiens fattiga kvarter. 

Han insisterar på att visa oss stadens stora toalett: vattenkanalen med drivor av sopor där två barn leker och letar efter något av värde samtidigt som en vuxen man sitter på huk och gör sina behov.

undefined

På kyrkogården lever några av barnen som inte har något hem. Bara två av tre barn i Haiti fullföljer sex år i skolan. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Sopor slängs på stranden där de eldas upp. Den starka fräna röken sprider sig in mot staden.

Foto: Niclas Hammarström

– Klart att vi har kolera här! Det har vi alltid haft, säger Frandy Pierre.

Gatorna är inte bara infekterade av tyfus- och kolerabakterier. Det lurar även mer direkta faror. 

Klart att vi har kolera här

Att ge sig ut på de gatorna höll på att kosta 14-årige Stevenso Joseph livet. 

undefined

Han skulle bara köpa en hink med vatten åt sin mamma. Det var under en av demonstrationsdagarna.

– Det kom fram ett gäng och sa åt mig att ge dem allt jag hade. Jag försökte säga till dem att jag inte hade någonting. Det var då som polisen dök upp på motorcykel, förklarar Stevenso och andas rossligt med halvslutna ögon. Han har en slang i näsan. En halvfull påse med urin hänger vid sjukhussängen. Stevenso tar sats:

– De avlossade två skott. Jag segnade ned, men reste mig och lyckades få tag på en vän som släpade hem mig, berättar han. 

undefined

”Polisen kom förbi på motorcykel och sköt mig i ryggen. Jag svimmade och vaknade upp här på sjukhuset”, säger Stevenso, 14. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Storasyster Roodlove vid sin brors sida på sjukhuset.

Foto: Niclas Hammarström

Senare vaknade han upp på sjukhuset la Convention Baptiste med kulhål i magen och en fraktur i bäckenbenet. Sjukhuset ligger strax utanför slumkvarteret vid Carrefour la Mort, Dödens korsning. 

Det är länge sedan i Haiti som sjukvård oftare förknippas med död än med hälsa.

Folk lever från dag till dag. De har inga reserver

Här märks det extra tydligt hur skört och bräckligt det haitiska samhället är. 

– Folk lever från dag till dag. De har inga reserver. Här ger vi alla vård, men det är svårt när vi varken har el eller bensin för transporter, säger Yousvel Lormeus som sitter i sjukhusledningen. På de flesta väggar hänger lappar med ”Pas de crédit” – ingen kredit.

Yousvel Lormeus menar att det är en hel näringskedja som håller på att brista. En kedja som nu dessutom slits söder av klimatomställningen. 

En hållbar klimatomställning kräver resurser och uthållighet. I Haiti finns ingetdera. 

undefined

De flesta av de stora träden är nedhuggna. Den svåra torkan gör att jorden blir mycket torr. När regnet till sist kommer spolas marken bort. Foto: Niclas Hammarström

För att förstå sambanden ger vi oss ut i bergen i norra Haiti, de som ska föda städernas växande befolkning. Vägen är guppig, hård och snustorr. Det har inte regnat på fyra månader. Där den krokiga landsvägen tar slut ligger samhället Vallières, omgivet av branta kullar.

Det skulle kunna vara en pittoresk småstad med betonggrå, rosa eller klarblå fasader i brant uppförsbacke.

Kraftiga skyfall varvas med torka

Men landet – liksom landskapet – är sargat. 

undefined

De branta sluttningarna i bergen är till stora delar rensade på träd. Kraftiga skyfall och orkaner varvas med torka. Kombinationen gör sluttningarna till dödliga rutschkanor för jordmassor och störtfloder. 

Haiti en av de mest utsatta staterna i världen för klimatpåverkan. Enligt Världsbanken lever 90 procent av befolkningen i farozonen. Haiti ligger dessutom mitt i Västindiens orkanbälte. 

När vädrets makter ställs om till större oförutsägbarhet och grymhet är det de redan svaga som drabbas först. 

De allra svagaste är barnen.

undefined

Louis Cheolline, 6, bor i Vallières som är omgivet av kullar. De branta sluttningarna är rensade på träd. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Chinaylove Cherelus fick sluta skolan då hon behövdes hemma. ”Jag går med mamma till fältet. Jag diskar. Jag bäddar sängarna. Jag sopar golvet. Jag dukar bordet”, säger hon.

Foto: Niclas Hammarström

För den åttaåriga flickan Chinaylove Cherelus började livet efter omständigheterna ganska bra. Hon fick åtminstone gå i skolan tillsammans med bästisen Melissa.

undefined

En orkan och en lång torkperiod senare såg sig hennes föräldrar sig tvungna att ta ut henne ur skolan i Vallières. Då hade familjens fyra getter redan dött av brist på bete. Skoluniformen och skolmaterial kostade för mycket. Det vägde tyngre än att hennes favoritämne i skolan var franska.

Åttaåringens muskler behövdes bättre till familjens medelbara överlevnad, resonerade de.

Idag beskriver Chinaylove med enstaviga ord sin vardag som en underårig Askunge:

– Jag går med mamma till fältet. Jag diskar. Jag bäddar sängarna. Jag sopar golvet. Jag dukar bordet. Jag går och hämtar vatten vid brunnen…, säger hon och snörvlar lite.

undefined

Alla barnen i familjen är hemma. Chinayloves storebror vill helst gå i skolan men det har familjen inte råd med. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Chris Jonayky, 12, Saint Jean Erilus, 12, Antoinise Elot, 7, och Jean Baptiste Lesene, 8 år leker i ett av de få träden som finns kvar.

Foto: Niclas Hammarström

Under sängen – en trasig skumgummimadrass på träplankor som hon delar med två bröder – ligger hennes sopkvast. 

Ur brunnen ett par hundra meter därifrån kommer vattnet stötvis. Det tar tid för henne att fylla en femlitersdunk. 

Jakten på bränsle som en ond cirkel

Högre upp, från toppen av Mont de Salnave leker har barnen i familjen Blaise med en vacker utsikt över två dalgångar. Men några klätterträd att tala om finns inte kvar. De vuxna har huggit ned det mesta. 

Jakten på bränsle blir som en ond cirkel, där vädret är den främsta fienden. Eller som trebarnsmamman Luneta François säger: 

– Antingen är det för mycket sol och våra skördar torkar ut, eller också är det för mycket regn och vår sådd spolas bort. 

undefined

Det är tidig morgon och på kullen Mont de Salnave hjälper gravida Chounayda, 20, sin syster att göra sig i ordning för skolan.Foto: Niclas Hammarström

undefined

Luneta François, 32, med yngsta barnet Franc, 6 månader i famnen. Det har inte regnat på länge och de har svårt att odla.

Foto: Niclas Hammarström

Skog och trädrötter hade kunnat bromsa jordmassorna. Men för varje gång skörden förstörs finns det bara en utkomst kvar för familjen: att hugga ned fler träd som sen kan säljas som kol i byn eller i storstäderna. Vilket resulterar i värre jordskred nästa gång.

Det enda jag kan göra är att försöka lägga dem så tidigt som möjligt

Men hur ska man kunna tänka långsiktigt när man har tre munnar att mätta?

– Om jag ger mina barn mat på morgonen så vet jag inte om jag kommer att kunna ge dem någonting att äta förrän nästa dag. Barnen gråter och gnäller hela dagen av hunger, säger hon med minstingen i famnen.

– Det enda jag kan göra är att klappa dem och försöka lägga dem så tidigt som möjligt, säger hon. 

Hennes barn har också slutat gå i skolan. Men det är för att lärarna strejkar sedan flera veckor. Många lärare har inte fått lön på flera år. 

Trots misären fortsätter många skolor att pressa föräldrar till att köpa en skoluniform åt barnen. Den kan kosta runt hundra dollar.

undefined

Luneta François har inte råd att köpa de skoluniformer som krävs. Istället får Luizia och hennes kompis vara hemma och hjälpa till.

Foto: Niclas Hammarström

Men även när det finns en skola att gå till så är ljuset för läxläsningen begränsat. Det enda kvällsljus familjen har är pappa Elidies mobiltelefon. Den måste han ladda varannan eller var tredje dag i Vallières, en dryg mil därifrån. Mot betalning som allt annat; vatten, ris...

– Regeringen gör ingenting för att hjälpa oss! Vid det förra regnet flöt vattnet och leran rakt genom vårt hus, förklarar Luneta och berättar om priser för ris på marknaden som inte räcker längre än till en liten burk med ris för hela familjen. 

En tysk hjälporganisation, Welthungerhilfe, hjälpte familjen att bygga en terrass på en av sluttningarna. Men behoven är långt större än vad ett par enskilda donationer kan täcka.

undefined

”Vid det förra regnet flöt vattnet och leran rakt genom vårt hus”, säger Luneta, här med Franc, 6 månader.

Foto: Niclas Hammarström

Luneta ser också sambanden mellan en korrupt regering och sin familjs utarmade liv.

undefined

Ändå finns det möjligheter till lindring av lidandet. Bonden Jarconave Saint-Fleur förklarar hur han har gjort om sin hektar med odlingar. Det handlar om modern samodling där Jarconave varvar olika odlingar tätt intill varandra med bördig kompost. Terrasser och trösklar i vattendraget kombineras med till exempel ananasplantor vars rötter binder jorden för att bromsa erosionen. På slätten ovanför planterar han snabbväxande akacieträd. 

Drömmen: En egen lantbruksskola

Men Jarconave är en av de mer välbeställda i Vallières. Bara mätta magar kan tänka långsiktigt. Eller ha råd att plantera nya träd och samtidigt spara tre fjärdedelar av en dunge i väntan på att trädplantorna växer till sig. Det kan Jarconave tillåta sig. Han har till och med bränsledriven generator som kan ge ljus i hemmet en dryg timme varje kväll.

– Jag skulle gärna dela med mig av mina kunskaper i odling, säger han och förklarar att han drömmer om en lantbruksskola för unga haitier.

undefined

Lucitern François hugger i de branta kullarna nedanför huset där de bor. Nästan alla träd i dalarna är skövlade för att göra eld och tillverka kol. Foto: Niclas Hammarström

Fyraårige Chris Felly tittar på medan saft pressas ut ur sockerrören.

Foto: Niclas Hammarström

Saften pressas ut ur sockerrör med hjälp av en gunga och ett rep.

Foto: Niclas Hammarström

Hans granne Azi Felly står och pressar saften ur sockerrör med en sorts gunga och ett rep. Den fyraårige Chris Felly sitter på några rör och tittar på. Saften som rinner ned i hinkarna har blivit allt mer sällsynt.

– Det här året är det kanske en fjärdedel mot ett normalt år. För mycket sol, säger Azi Felly och hoppar på stången som pressar sockerrören. Hans döttrar i huset lite högre upp drömmer om utbildning och sjuksköterskeyrke. Men i väntan på det lämnar de sitt öde i händerna på högre makter får vi höra.

Att åka till sjukhus ser alla som uteslutet

Liksom slavarna som en gång i tiden befolkade Haiti söker sig idag många till voodooriterna för att finna en mening och en lösning till överlevnaden. På vägen från Lunetas familj stannar vi till vid en voodooceremoni i skuggan av ett magiskt träd. Det står några flaskor med sprit som offergåvor, lite stearinljus och vita mönster på marken. 

Halvsittande vid trädet flämtar en kvinna när de andra sjunger och påkallar olika goda andrar. Kvinnan har hjärtklappning och ont i bröstet. Någonting äter henne inifrån, förklarar voodooprästen.

Att åka till sjukhus ser alla som uteslutet. Om hon ens skulle kunna betala femtio dollar för vården så skulle hon aldrig ha råd med medicinen, förklarar kvinnan för oss.

Det hade inte behövt vara så i Haiti.

undefined

Antoinise Elot, 7, vid kullarna i Vallières.

Foto: Niclas Hammarström

En gång var landet rikt på tillgångar med en stolt historia: Haiti var den andra självständiga republiken i Amerika (efter USA) och hem för världens kanske enda lyckade slavuppror. 

Sen kom olyckorna, blytunga skadeståndskrav från den forna kolonialmakten Frankrike och USA ockuperade ön i början på 1900-talet. Far och son Duvalier, kallad Papa Doc och Baby Doc, genomförde en lika grotesk som grym diktatur från 1957 till 1986. 

Cocktailpartyn i minkpälsar

De äldre minns fortfarande hur Baby Docs fru Michèle Bennett-Duvalier kylde ned presidentpalatsets salar för att ordna cocktailpartyn i minkpälsar i den utfattiga tropiska republiken. Under tiden torterade livstidspresidentens miliser regimmotståndare. 

När hela världen blev rikare på 1960-talet blev haitierna fattigare.

undefined

De senaste upploppen i landet grundar sig i ett stort missnöje mot regeringen. Foto: Niclas Hammarström

undefined

I de fattigaste delarna i Cap Haitien finns inga skolor. Lilla Polly sitter i en pappkartong medan mamma sköter hushållet. Foto: Niclas Hammarström

På marknaden i Cap-Haitien råder ett organiserat kaos.

Foto: Niclas Hammarström

Tamara har sålt kol så länge hon kan minnas. Det finns endast kvinnliga försäljare på marknaden.

Foto: Niclas Hammarström

Billy tillhör undantaget i Cap Haitiens slum. Han går inte i skolan men har lärt sig att räkna och skriva.

Foto: Niclas Hammarström

Allt möjligt finns att hitta på marknaden i Cap-Haitien.

Foto: Niclas Hammarström

Kvinnorna kokar hönsen levande innan de flås och säljs på marknaden.

Foto: Niclas Hammarström

undefined

Men olyckorna tog inte slut med de demokratiska valen som följde på 1990-talet och det nya århundradet. 

Utomlands var det den katastrofala jordbävningen 2010 i huvudstaden Port-au-Prince som satte Haiti på kartan för många.

Nu är det en långsammare katastrof som äter landet bit för bit likt en elakartad cancer.

Det smutsiga vattnet spolas ut i kanalen

Klimatchocken på landsbygden får direkta efterskalv i de stora städerna. När skyfallen kommer och spolar ut det orena vattnet i Cap Hatiens kanaler i norr är det återigen de allra fattigaste som bokstavligen får ta den första vågen. 

Intill busstationen och träkolmarknaden med sina sotiga försäljerskor ligger slumkvarterets hus nästan i nivå med vattnet. En unken lukt av urin och ruttna sopor sprider sig överallt.

undefined

Fiskarna slänger i sitt nät i det gyttjiga vattnet i Cap-Haitien. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Carole har hjälpt kvinnor vid 250 födslar. Hon är inte utbildad barnmorska men kallar sig det ändå.

Foto: Niclas Hammarström

Gyttret av gränder där inne är ofta inte mer än två armlängder breda mellan husväggar i kal betong eller träplankor. Hyrorna ligger i regel på runda trehundra kronor… per år! Komforten ligger i nivå med priset.

Här bor de mest utblottade av de fattiga: överlag ensamma kvinnor med barn.

Barnen leker bland råttor och malariamyggor

I trång gränd, mellan loppmarknaden och kanalen sitter barnmorskan Carole och förbereder några portioner naturmedicin i små plastpåsar. Hennes kraftiga armar har hjälpt 250 barn till världen i den trångbodda slummen. 

– Några mammor var inte äldre än fjorton år, berättar Carole. 

Barnen leker bland råttor och malariamyggor. När de har blivit stora nog, sex eller sju år gamla kan de börja tvätta bilrutor vid den stora lervägen. Eller också vada ned i det smutsiga kanalinloppet och samla vanliga strandsnäckor i den leriga botten vid kanalens utlopp. Snäckorna blir lite extra mat och inkomst till hemmet.

undefined

Wesley och hans kompisar samlar snäckor och skaldjur i den leriga botten vid kanalens utlopp. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Sin fångst säljer de till fiskhandlarna. För det får de 50 öre var. Foto: Niclas Hammarström

undefined

Många av barnen har sår på fötterna från allt skräp som ligger i vattnet vid Cap-Haitien.

Foto: Niclas Hammarström

På en heldag tjänar de motsvarande 50 öre, berättar en pojke och visar upp sina såriga fötter som skurits på olika vassa saker på botten.

Pojkarnas klaraste horisont ligger inte mot land utan mot öster mot grannlandet Dominikanska republiken eller än hellre i norr i USA och i Kanada dit allt fler drömmer om att migrera så fort de blir stora nog.

Haitierna har blivit ett migrerande folk som flyr solen. 

 

LÄS MER: Barnen lever på öarna som sjunker 

LÄS MER: De tror inte på klimatkrisen – de tror på svart magi 

LÄS MER: Terrorsekten slår till när sjön drar ihop sig 

undefined

SÅ KAN DU HJÄLPA TILL

Om Unicef. Alla katastrofer slår hårdast mot barnen. Det gäller även katastrofer som orsakas av klimatförändringar. Barnen drabbas av sjukdomar, undernäring, missad skolgång och riskerar att dras ännu längre ner i fattigdom. Unicef, världens största barnrättsorganisation, finns på plats i över 190 länder och ser till att barn får rent vatten, näring, hälsovård, vaccin och utbildning.

Så kan du hjälpa. Som Världsförälder hos Unicef skänker du 100 kronor varje månad via autogiro – till alla de barn som mest behöver din hjälp. Du är med och ser till att barn blir vaccinerade mot farliga sjukdomar, får rent vatten, möjlighet att gå i skolan och skydd mot våld och övergrepp. Anmäl dig på unicef.se eller ge en gåva genom att swisha till 9020017.