”Det här är en del av de tre procent naturskog som finns kvar i Sverige”

Kampen om dalaskogen

RÄTTVIK. Statliga Sveaskog vill hugga ned den 100 år gamla skogen.

Miljörörelsen vill bevara området som är hem åt 27 rödlistade arter.

Nu pågår en hetsig strid i de norra dalaskogarna – där aktivister turas om att vakta träden för att skydda dem från skogsbolagets avverkningsmaskiner.

Publicerad 14 jan 2018 kl 08.01

Det knarrar i snön när Markus Särhagen, 30, pulsar fram med sovsäck, liggunderlag och extra täcken i den -24-gradiga kylan. De kommande veckorna ska han tälta och agera skogvaktare på Norra Brännvinsberget i Ore skogsrike norr om Rättvik.

– Jag gillar skog och det värsta som finns är hyggen. Nu ska jag se till att ingen gör något dumt, säger Markus Särhagen.

 

Han befinner sig mitt i ett av landets mest omstridda skogsområden. 

Markägaren Sveaskog har anmält till Skogsstyrelsen att de vill hugga ned de två områdena Ormtjärn och Norra Brännvinsberget i Ore skogsrike. Där står drygt 100 år gammal skog som aldrig tidigare kalavverkats, när merparten av alla träd huggs ned vid samma tillfälle.

Beskedet har väckt stort uppror inom miljörörelsen och en rad organisationer kämpar nu aktivt för att stoppa avverkningsplanerna.

– Det här är en del av de tre procent naturskog som finns kvar i Sverige. De arter som finns här kan inte överleva i annan typ av skog, säger Margareta Wikström, ordförande för Naturskyddsföreningen Rättvik.

– Nu ska jag se till att ingen gör något dumt, säger Markus Särhagen.

Foto: ALEX LJUNGDAHL

Ogillar svensk skogspolitik

Snöklädda tallar och granar reser sig mot en kyligt vinterblå himmel när Expressen besöker det lilla tältlägret. Margareta Wikström och en grupp äldre skogsentusiaster är samlade på platsen timmarna innan Markus Särhagen flyttar in.

De är starkt kritiska mot Sveaskog i synnerhet och svensk skogspolitik på ett mer generellt plan.

– Vi har bedrivit industriellt skogsbruk i mer än 100 år, det finns redan nu produktionsskogar som räcker mer än väl för att sörja för skogsnäringen, man behöver inte ge sig på den här sista skogen, säger Back Marit Northon.

– Att andra länder skövlar sina skogar - Borneo, Brasilien, Polen - det kan människor bli upprörda över, men det förekommer ju samma sak här. Det är skövling här uppe, säger Helene Wiberg.

– Det finns redan nu produktionsskogar som räcker mer än väl för att sörja för skogsnäringen, säger Back Marit Northon.

Foto: ALEX LJUNGDAHL

Skogen går som en livsnerv genom det svenska landskapet. Två tredjedelar av landet är täckt av skog – men samtidigt som skogsekosystemen är Sveriges mest artrika naturtyper utgör skogsnäringen en betydande del av svensk ekonomi och motsvarar omkring tre procent av landets samlade bnp.

De två olika synsätten på skogen står i konflikt med varandra. För att bevara artrikedomen krävs att de gamla skogarna står kvar, medan skogsnäringen behöver hugga ned träd för att fortsätta tjäna pengar.

Historiskt sett har skogsnäringen prioriterats, men i takt med att medvetenheten om miljö, klimat och vikten av artrikedom ökat beslutade regeringen i september förra året att satsa på att bevara skyddsvärda skogar.

Valde att avverka

De skjuter därför till totalt 20 miljoner kronor per år för en särskild nyckelbiotopsinventering av skogar med höga naturvärden. Satsningen är ett led i arbetet med att uppnå miljömålet att 20 procent av skogsarealen i landet ska vara skyddad till år 2020. På så vis vill regeringen garantera den biologiska mångfalden.

I Ore skogsrike har frågan ställts på sin spets.

Sveaskog har, som de flesta stora skogsbolag, anslutit sig till ett frivilligt certifieringssystem där de lovar att inte avverka skog som klassas som nyckelbiotop, ett begrepp som definierar särskilt skyddsvärd skog.

När skogsbolaget började undersöka möjligheterna att avverka skogen i Ore för omkring tio år sedan reagerade den lokala Naturskyddsföreningen omedelbart och gjorde en inventering av skogen.

 

 

Vi har bedrivit industriellt skogsbruk i mer än 100 år, det finns redan nu produktionsskogar som räcker mer än väl

 

 

I en rapport från 2013 konstaterade Naturskyddsföreningen att det finns omkring 40 rödlistade arter i det aktuella området och att skogen därför uppfyllde alla krav för att klassas som nyckelbiotop.

Sveaskog kom fram till samma antal rödlistade arter, men ansåg inte att det utgjorde skäl för att klassa området som nyckelbiotop. De valde i stället att avverka skogen förra året, samtidigt som de sparade enskilda träd och mindre dungar för de hotade arternas överlevnad.

– Vi gör alltid en naturvärdesinventering inför avverkning och vid inget tillfälle har vi kommit fram till att det håller så höga naturvärden att det ska sparas i sin helhet, säger Anders Almäng, resultatområdeschef för södra Norrland på Sveaskog.

– Det var droppen som fick det att rinna över. De säger att de sparat skogen där arterna finns, men det kan vi visa med kartor att det är falskt och att arterna hamnar på hyggen. De håller bara på och snirklar och svänger sig, säger Bengt Oldhammer på Naturskyddsföreningen i Dalarna.

Flera ovanliga arter i området

När det statliga skogsbolaget nyligen anmälde att de vill avverka ytterligare två områden i Ore, Norra Brännvinsberget och Ormtjärn, drog Naturskyddsföreningen i gång en intensiv kamp för skogen.

Bengt Oldhammer har gjort en inventering av de aktuella markerna och konstaterat att där finns 27 rödlistade arter samt flera signalarter, arter som indikerar att andra mer ovanliga arter också lever i området.

– Ett konkret exempel är två skalbaggar som vi hittat, de lever av självgallrade tallar som dör successivt och de måste ha sådan här skog på ett större område för att överleva. En av skalbaggarna letade man efter i 27 olika naturreservat i norra Sverige utan att hitta, så sällsynt är den, säger Bengt Oldhammer.

 

– Många arter behöver mikroklimatet runtom också, säger Margareta Wikström.

Foto: Alex Ljungdahl

Den snötäckta skogsvägen leder vidare från tältbarrikaden upp genom Ore skogsrike. Vid sidan av vägen syns spår efter en timmerhög som nyligen hämtats, en annan hög med staplade stockar ligger kvar strax bredvid. 

Ett par kilometer längre bort öppnar skogen upp sig i stora kalhyggen. Här och var står små trädsamlingar, medvetet sparade av den som avverkat skogen och ett tydligt exempel på den fragmentarisering av skogen som flera miljöorganisationer kritiserar.

– Många arter behöver mikroklimatet runtom också. Sparade ytor på hygget innebär att det blir en förändring i miljön, det blir mer stormkänsligt och mer utsatt för solljus, säger Margareta Wikström.

Avverkningar viktiga för ekonomin

Statliga Sveaskog är landets största skogsägare med 14 procent av Sveriges skogar. De har ett uttalat mål att integrera klimatarbete och biologisk mångfald i ett hållbart skogsbruk för framtiden.

Avverkningarna är viktiga för de ekononiska målen.

Foto: ALEX LJUNGDAHL

Samtidigt har bolaget ett lönsamhetsmål med en direktavkastning på minst 4,5 procent. Under 2016 låg omsättningen enligt årsredovisningen på 5,9 miljarder kronor, rörelseresultatet var drygt 1,1 miljarder kronor – och direktavkastningen slutade på 4,2 procent.

Avverkningarna är därför viktiga för att upprätthålla de ekonomiska målen.

– Om man är markägare så vill man tjäna pengar på sin skog, så är det ju. I det här fallet så är det statens skog och då blir det hela tiden en avvägning mellan ekonomiska intressen och naturvårdsintressen. Eftersom vi är Sveaskog så har vi mer krav på oss än andra markägare i Sverige och lägger ribban högre, säger Anders Almäng.

I dagsläget är stora delar av Sveaskogs skog för ung för att avverkas. Anders Almäng medger att det kan leda till att bolaget tvingas hugga ner skogar som ligger närmare gränszonen för skyddsvärda skogar:

– Det kan stämma till viss del.

Samtidigt betonar han att så inte är fallet i de nu omtvistade skogspartierna i Ore skogsrike.

– När det gäller de objekten så håller de inte sådana naturvärden så vi tycker att det krockar på något vis med vad vi sätter som mål för våra naturvärden, utan de här är fullt avverkningsbara, säger Anders Almäng.

I dagsläget är stora delar av Sveaskogs skog för ung för att avverkas.

Foto: ALEX LJUNGDAHL

Konflikterna mellan de två parterna befinner sig därmed i ett låst läge – och sedan december förra året har en rad miljörörelser anslutit sig till Naturskyddsföreningens kamp.

De turas nu om att sova i tält för att aktivt vakta träden och kunna slå larm om avverkningsmaskinerna närmar sig. Men de kan få vänta länge.

– Det är inte aktuellt med de objekten just nu, det kan dröja flera år innan vi avverkar, jag har ingen aning, säger Anders Almäng.

 

 

Jag har allt jag behöver, jag kan klara mig här rätt länge

 

 

”Det är stor polarisering i skogen”

Naturskyddsföreningen vill i stället att Skogsstyrelsen, den myndighet som ska verka för att skogen sköts enligt de politiska mål som beslutats av riksdagen, ska lösa frågan genom att göra en opartisk inventering av skogen.

Men det säger Skogsstyrelsen nej till och hänvisar till regeringsdirektiv som säger att de inte ska inventera storbolagens skogar utan enbart privata skogsägare som inte klarar av uppgiften själva. 

Markus Sarhagen är redo att hålla vakt för skogens bevarande.

Foto: ALEX LJUNGDAHL

Jonas Löfstedt, regionchef för Region Mitt på Skogsstyrelsen, menar ändå att myndigheten tittat på de omstridda skogarna:

– Vi har inte inventerat nyckelbiotoper det är korrekt, men vi har varit ute och tittat på det här i fält och bedömt vilken hänsyn som är viktig i de här avverkningsområdena. Vi tycker att Sveaskog lever upp till de krav som finns enligt skogsförslag och miljöbalk, säger han.

Samtidigt är han orolig inför framtiden.

– Den här väldigt tydliga konflikten har vi inte till vardags, men varje år är det något område som brukar vara lite hetare. Det är så stor polarisering i skogen, det finns två otroligt motsatta uppfattningar om hur det ser ut och hur det bör se ut, säger Jonas Löfstedt.

I Ore skogsrike sjunker solen nedanför trädtopparna när Markus Särhagen går de dryga femhundra meterna för att leta upp den närmsta vattenkällan. Han är redo att hålla vakt för skogens bevarande i flera veckor.

– Jag vet hur man har det gott i vintern. Jag har med mig käk och kläder och sovsäck och har gått några överlevnadskurser så jag har allt jag behöver, jag kan klara mig här rätt länge, säger Markus Särhagen.