Sex profiler om systerskap och #Metoo: ”Viktigare än någonsin att vi håller i frågan”

Årets kvinna 2018 är Systerskapet

Det finns ett före, det finns ett efter.

Men aldrig mer kan det gå tillbaka till det som var, med vittnesmålen som blev.

Årets kvinna är hon som samlade modet och höjde rösten men Årets kvinna är också hon som gick bredvid och fattade den knutna näven, och stöttade.

Hundra år efter kampen för kvinnlig rösträtt kom hösten 2017 att präglas av kollektivets styrka när #metoo blev #wetoo. 

Årets kvinna 2018 är: din medsyster. 

– Jag har en Anna, en Eva, en Mia, en Annika och min syster-syster Ida. Jag hade inte varit den jag är och klarat mig igenom det jag måste utan systerskap, säger kulturministern Alice Bah Kuhnke - en av dem som toppar Expressens lista. 

Text: Malin Roos
Publicerad 8 mar 2018 kl 05.03

Bara timmar efter att den amerikanska skådespelaren Alyssa Milano hade uppmanat kvinnor att stå fram och synliggöra sexuella övergrepp med orden "me too", jag också, nådde hashtaggen Sverige.

Under det första dygnet twittrades #metoo enligt tidigare tidningsuppgifter fler än 500 000 gånger, på Facebook användes hashtaggen i tolv miljoner inlägg. 

Cissi Wallin, 32, kolumnist.

Foto: LISA MATTISSON

 

Systerskap är ingen kärnfysik. Det handlar inte om att kumbaya-a varandra, fläta varandras hår och åka på yogaläger. Det handlar om att sluta se andra kvinnor som konkurrenter främst och att stå upp mot kvinnohat

 

Kolumnisten Cissi Wallin, 32, var en av dem som slöt upp bakom upproret. 

– Om 50 år kommer våra barn och barnbarn att vara förvånade över att det var först 2018 som frågan kom på agendan, de kommer att säga "Hur kunde det dröja så länge?" 

– Vi hade kommit till en punkt där väldigt många var fed up.

Den röda mattan blev en svart revolution

Vittnesmålen växte likt en tornado och berättelserna som tidigare omgetts av en kompakt tystnadskultur blev till ett kollektivt kvinnovrål som slog igenom ljudvallen.

Tiotusentals kvinnor i alla åldrar från alla branscher och sociala skikt i Sverige vittnade i upprop efter upprop om hur de utsatts för sexuella övergrepp och trakasserier. Den röda mattan blev en svart revolution när fler än 700 kvinnliga skådespelare i november vittnade om sexuella trakasserier och maktmissbrukande manliga kolleger. 

Marie Göranzon, 75, skådespelare.

Foto: LISA MATTISSON

 

Jag försöker att peppa yngre kollegor som säger “Jag är ful, jag är dålig”, för så håller alla på. Det är hemskt men inte förrän i 50-55 årsåldern kan en skådespelerska säga “Jag är bra. Kanske inte världens vackraste men jag duger

 

Marie Göranzon med över 50 år på Dramaten, i dag på Stadsteatern, tvekade aldrig när hon fattade sina scensystrars händer i upproret #Tystnadtagning. 

– Jag tryckte på knappen och sa: "Självklart är jag med". Om någon hade sagt för tio år sedan att detta skulle hända hade jag inte trott på det. Det känns som en enorm framgång. Det här har legat och kokat ordentligt i mig genom åren. Att man som kvinna har varit som en liten tillång för alla män, men också mäns sätt att skrika i ett rum. Det tycker jag väldigt illa om, säger Marie Göranzon, 75, och konstaterar att den tystnad som fått råda inte handlar om konkurrensen kvinnor emellan kring sällsynta stora kvinnoroller, utan om rädsla. 

 

Berättelserna som tidigare omgetts av en kompakt tystnadskultur blev till ett kollektivt kvinnovrål.

Foto: LISA MATTISSON

”Nu tänker jag på dem som kommer bakom mig”

– Det är ett starkt systerskap mellan skådespelerskor, det har det alltid varit. När jag skulle spela "Fröken Julie" en gång i tiden med Bergman som regissör, var det en roll som alla kvinnor ville göra. Jag mötte en jämnårig skådespelarkamrat som sa "Åh, jag är så avundsjuk på dig att jag inte vet vart jag ska ta vägen, men du kommer att bli jättebra".

– Det handlar om att folk har varit rädda för att inte bli accepterade och inte få roller. Vi som har haft en fast anställning och haft mycket jobb borde ha gått i bräschen tidigare, men man vill inte vill bli en obekväm person, säger Göranzon som innehar femteplatsen på Expressens lista över kvinnor som har gjort skillnad under året. 

– Nu tänker jag på dem som kommer bakom mig, döttrar och systrar och barnbarn, att de ska få det bättre på den punkten, och det tror jag. 

Alexandra Pascalidou, 47, journalist.

Foto: LISA MATTISSON

 

Jag backar mina systrar genom att lyfta och genom att ingripa. Det har jag gjort sedan jag var liten och det har jag åkt på mycket stryk för

 

En som inte var lika övertygad när Metoo-rörelsen briserade var journalisten och debattören Alexandra Pascalidou, plats nummer 18. 

Inom två månader hade hon samlat en rad nya vittnesmål i en antologi. 

– Jag tänkte att vi måste fånga den här fantastiska revolutionen som jag fruktade skulle ta slut som ett tomtebloss, säger Alexandra Pascalidou. Varför jag trodde det? För att skuld och skam finns nedärvt i våra gener och för att förövarna har gått fria medan kvinnor i alla tider och i alla kulturer har blivit misstänkliggjorda. 

– Den som har höjt handen tidigare och sagt "Jag har blivit våldtagen" har mötts av "Din lilla hora, allt var ju ditt fel. Vad hade du på dig? Vad gjorde du för att provocera?"

– Att det blev ett så stort genomslag i Sverige är tack vare en feministisk kamp som har varat i mer än 40 år. Det blev ett historiskt ögonblick när människor började dra ett streck mellan vad som är tillåtet och inte. Att de försöker finta oss nu och säga "vaddå får man inte flirta längre?"... varenda anständig människa förstår skillnaden, säger Alexandra Pascalidou. 

”Jag älskar systerskapet”

Sexuella trakasserier är en form av diskriminering reglerad i lag, en lag som skärptes den 1 januari 2017. Upproret inom ramen för Metoo hintade om att det krävs tydligare riktlinjer till arbetsgivare om vad lagen kräver. 

Alice Bah Kuhnke, 46, kultur- och demokratiminister.

Foto: LISA MATTISSON

 

Jag har upptäckt under Metoo att jag har vidgat mitt systerskap. Jag är extra mån om att skicka det där sms:et till en politisk motståndare för att visa att jag stöttar henne i en utsatt situation

 

I december presenterade kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) ett åtgärdsprogram i tio punkter med syfte att stärka arbetet mot sexuella trakasserier - och lade till att hon skulle hålla fast i frågan "som en grävling". 

– Hedrande och roligt. Det känns som att det handlar mer om vad jag har fått möjlighet att göra än om mig som person. Att jag som politiker genom att lyssna och agera kraftfullt och snabbt kan göra skillnad, kommenterar Alice Bah Kuhnke sin andraplats på listan. 

– Jag märker redan några månader efter Metoo hur en del säger "det där är inte aktuellt längre, nu går vi vidare". Det betyder att det är viktigare än någonsin att vi håller i frågan. Jag försöker påminna mig själv om vad kvinnor utsätts för som en del av en struktur och vikten av att ha våra feministiska glasögon på, säger kulturministern och säger som de andra av Årets kvinnor på Expressens bild: 

Det hade inte varit möjligt utan systerskapet, mobiliseringen och backandet. 

 

WETOO. Sex kvinnor som har gjort skillnad och som tar plats på Expressens lista över Årets kvinnor 2018.

Foto: Lisa Mattisson

– Jag älskar systerskapet. Jag hade inte varit den jag är och jag hade inte klarat mig igenom det jag måste utan systerskap. Jag har systrar som alltid finns där för mig och som jag prioriterar att finnas där för, säger Alice Bah Kuhnke. 

– Och jag har upptäckt under Metoo att jag har vidgat mitt systerskap. Jag är extra mån om att skicka det där sms:et till en politisk motståndare för att visa att jag stöttar henne i en utsatt situation. 

Det massiva stödet överraskade

Cissi Wallin säger att det massiva systerliga stödet överraskade till viss del, eftersom kvinnor också kan vara snabba att kritisera andra kvinnor, och att systerskapet förpliktigar och står inför utmaningar. 

– Systerskapet mår bra just nu men tyvärr är det mycket interna diskussioner och debatter om vem som är bäst feminist. Jag fajtas också med kvinnohat, inte så att jag går ut och slår eller våldtar en kvinna, men jag kan förakta kvinnor och vara avundsjuk på andra kvinnor. Det där måste vi fejsa med oss själva hela tiden. 

– Men kan män hålla varandra om ryggen genom sina svinaktiga beteenden så kan vi väl hålla varandra om ryggen när vi står upp för oss själva och varandra. 

Alice Bah Kuhnke vänder sig mot de yngsta krafterna i församlingen, Julia-Desireé Obitian, 23, och Disa Horner, 17.

– Att ni håller i frågan och är ute och pratar som ni gör, på kommunal nivå och ännu högre, det är precis så vi måste jobba. 

Julia-Desireé Obitian, 23, var med och skapade uppropet "Tyst i klassen".

Foto: LISA MATTISSON

 

I skolan finns systrarna överallt. Vi kanske inte syns och hörs för att killarna dämpar oss men vi finns där för varandra. När man väl ger tjejerna en röst ser man hur många medsystrar det finns

 

De unga kvinnorna från Växjö vände sig med sitt upprop ”Tyst i klassen” till de människor som är vår framtid och möttes av en flodvåg av berättelser om sexuella övergrepp från flickorna och tjejerna i skolan. 

– Vi kände att barnens röst saknades i uppropen och vi som lever nära skolans värld vet att det inte är en fredad zon. Att killar slår en på rumpan eller drar i ens bh-band är sådant som man bara rycker på axlarna åt, säger Disa Horner. 

– Om man kan stoppa attityderna redan i låg- eller mellanstadiet i stället för att försöka åtgärda när killarna är 27 och mönstren är mer ingrodda, kan man komma åt väldigt stora delar av problemen. 

Disa Horner, 17, var med och skapade uppropet "Tyst i klassen".

Foto: LISA MATTISSON

 

Jag är den där jobbiga personen som säger till killarna att vara tysta när de pratar utan att räcka upp handen. Jag brukar skapa mycket dålig stämning, för jag tolererar inte sånt

 

Förutom att de är sjua på Expressens lista över kvinnorna som gjorde skillnad, är duon nominerad till årets samhällsaktör för arbetet med #TystiKlassen!

Varningen till Fridolin

På självaste internationella kvinnodagen är Disa Horner inbjuden till en utfrågning vid utbildningsutskottet. 

– Jag ska vara där och representera "Tyst i klassen" och bidra med mina synpunkter på vad som behövs för att göra skolan tryggare, specifikt för tjejer, men också för killar. Mycket av feminism handlar ju om att killar ska få det bättre också, säger hon.

– Genuskunskap och sexualkunskap borde man få in i undervisningen redan från ettan. I dag är det upp till varje lärare att själva bestämma om man vill ta upp samtycke, och så kan det inte vara.

När Julia-Desireé Obitian hade hållit ett feministiskt brandtal på Rosenbad skrev hon på Twitter: "Har officiellt pikat vid 23 års ålder. Vad ska en göra nu då?" 

Svaret kom från utbildningsministern: "Jag sitter inte för evigt"

Så varningen till Gustav Fridolin, vad blir den? 

– I am coming for you, haha.