Publicerad: 2019-05-05
Text: Malin Roos
Bilder: Privat

Dela med dina vänner i messenger

© AB Kvällstidningen Expressen 2017
Ansvarig utgivare: Thomas Mattsson

Anmäl faktafel Anmäl till pressombudsmannen

Amanda om saknaden efter föräldrarnas skilsmässa

Amanda

Annas kalender svämmade över och hon sjukskrevs från skolan

Anna

Zara vill inte dejta trots tjatet från omgivningen

Zara

Du tror att du känner dem. På Instagram och Snapchat öppnar de dörren till sina liv: framgång, fest och kompisar. Samtidigt brottas de med prestationsångest, dejtingkrav och ensamhet. Lär känna Amanda, Anna och Zara.
På Andra sidan Insta.
Text: Malin Roos

Amanda Amanda

Det är en av de där sanslöst varma kvällarna sommaren 2018 och för Amanda Edvardsson en dag och natt hon kommer att bära med sig för resten av livet. Hon har bjudit 50 personer till poolpartyt i villan i Sandared utanför Borås. Redan vid lunch är festen i gång, med extra allt. Partytält, dj, rökmaskin, kongatåg runt poolen och fri bar.
– Jag filmade för att ha kvar dagen som minne. Eftersom det var min 18-årsfest insåg jag att det skulle bli lite mer ”fyllevideo” men jag ville minnas hur kul vi hade. Man fyller bara 18 en gång.
– Jag gick all in, säger Amanda.
Och kompisarna älskar det.

Det är sådan hon är, Amanda Edvardsson 18 år från Borås. Driven och energisk med tydliga mål. Hon var väl medveten när hon sökte Entreprenörslinjen på gymnasiet, att det skulle blir tufft, men såg det som en utmaning.
– Jag visste att alla i klassen skulle vara ambitiösa. Inte som i åttan när man skulle köra grupparbete och en fick göra allt. Det passade mig.
Hon har haft minst två jobb vid sidan av skolan sedan hon var 15 och knäcker det här året extra på restaurang och på träningscenter i Sandared, håller pass och står i receptionen och tränar mycket själv. Själva födelsedagen den 21 juni är perfekt.

Amanda börjar dagen med frukost och paketöppning med mamma på Café Viskan i Borås och skriver teoriprov till körkortet - och klarar det på första försöket. Hon tror inte sina ögon när hennes pappa stoppar utanför BMW-handlaren senare på dagen. Där står en Mini Cooper Cab inslagen med snöre och allt.

Kvällen avslutas med fest och kompisgänget. De är 15 tjejer som ses så ofta det bara går. I princip varje helg är det hemmafest eller utgång i Borås, i bland åker de till Göteborg.
– Alla är drivna och jobbar hårt och då är det kul att ha roliga grejer att se fram emot. Jag fick höra att jag inte skulle ha någon fritid alls när jag valde linje men för mig är det viktigt att kombinera jobb, skola och vänner. Jag vill inte vara den som sitter hemma och pluggar och låter skolan äta upp mig. Jag har B i betyg men har inte heller satsat på att vara bättre.
– Vardagarna är så mycket plugg och krav, helgen blir som en ”belöning på slitet”. Färgglada drinkar, bruncher på stan och dagens outfit.
Men allt är inte fest och glitter i Amandas liv.

Bilderna som Amanda Edvardsson postar i sina sociala kanaler under julen är något helt annat än snöblasket i Borås och gör nog en avsevärd del av följarna gröna av avund. Palmer med julgransbelysning, andäktiga solnedgångar, bikini och saltstänkt hår. Hon älskade att vara på Sri Lanka med sin mamma under helgerna men resan var också, bokstavligen, en väg bort.
– Jularna är så annorlunda efter skilsmässan så vi firar inte jul längre. Det var skönt att komma ifrån allt, säger Amanda och får ta sats.
Det hugger fortfarande i henne när hon uttalar ordet; ”skilsmässobarn”.
– Fast det har varit värre, nu är det bättre.

Föräldrarna gick isär när Amanda precis hade börjat ettan på gymnasiet. Samma vecka som skolan började flyttade hon med sin mamma till en lägenhet i Borås medan hennes två år yngre bror bodde kvar hos pappa i huset med poolen i Sandared.
– Jag gjorde klart redan när de berättade om skilsmässan att jag inte ville bo i en resväska och våra föräldrar var ense om att vi skulle få bestämma själva. De ville inte tvinga oss till varannan vecka.
– Men att inte vara med sin brorsa varje dag är det jobbigaste. Man ser varandra i skolan och hälsar. Det är jättekonstigt.
Trots att Amanda har flera vänner med separerade föräldrar och många att prata om skilsmässan med, upplevde hon det som en jättetuff tid.

När pappan träffade en ny kvinna som flyttade in i huset där hon själv hade levt hela sitt liv, tog det över ett och ett halvt år innan Amanda träffade pappans nya. Hon ville inte sova i huset mer.
– Jag vill inte att det ska kännas som att jag kommer till deras familj, när det nyss var vår familj. I somras var jag där på dagarna för att sola och bada men stannade inte över.
Samtidigt som föräldrarnas uppbrott var som mest infekterat och turbulent, gick hon igenom en känslosam separation för egen del, från en kille hon varit ihop med i fyra månader.
– Det blev för mycket. Jag ville ju samtidigt ge mitt bästa i skolan och visa mig duktig från början. Jag blev deprimerad och kände mig inte som mig själv. Plötsligt hade jag varken killen eller min pappa att luta mig emot.
För det var just det. Såklart, poängterar Amanda, var hon jättetacksam över hur hennes pappa stod för kalaset med dj och allt när hon hade sitt poolparty förra sommaren. Hon jublade verkligen när hon fick en sprillans ny bil i present på sin 18-årsdag, vem hade inte gjort det?

Men ”världens lyckligaste” som hon skrev i sin blogg den dagen, var en sanning med modifikation, medger Amanda nu. Och detta skaver ännu mer att säga rakt ut men hon upplever att hennes pappa ger henne saker för att kompensera för ett dåligt föräldraskap.
– Det är så jag känner. Jag vill ha en pappa som ringer mig varje dag och visar att han älskar mig. Inte en väska, en bil eller andra materiella saker. Jag vill ha kärlek.

Amanda ser efter i appen på sin mobil, den visar att hon har kollat på telefonen 72 gånger hittills genom dagen, då är det tidig eftermiddag. Hon tillstår att hon är beroende av sin telefon och sociala medier, även om det också stressar henne.
– När man kollar Instagram jämför man sig mycket med andra, det är inte bra egentligen. Man tror att alla är så perfekta men det är lätt att redigera och fixa till bilder. Alla ser ut så som man ska. Det skapar en kroppshets. Man tänker ”wow”, jämför sig med de perfekta och så sänks självförtroendet, säger Amanda och berättar att hon har haft det ”jobbigt med kroppen” i perioder under tonåren.
– Jag började äta p-piller när jag var 15 år, innan dess var jag undernärd. Nu gick jag plötsligt upp lite i vikt och började se mig själv som tjock även om jag absolut inte var det. Jag drog ner på maten och provade olika koster. Ibland åt jag bara ägg till frukost och inget mer. Det är absolut inte så illa nu, men jag kan fortfarande än i dag känna att jag måste hålla igen om jag har ätit mycket en dag. Det sitter i huvudet.
Hur många i din ålder känner du som är nöjda med sig själva?
– Ingen. Det finns alltid något.

Amanda Edvardsson har över 1900 följare och öppen profil på Instagram. Hon bloggar och vloggar och tycker om att både dela med sig av sitt eget liv och att följa andras på sociala medier - men tror samtidigt att det finns en risk med att inspireras f ö r mycket av kändisar som livnär sig som influencers.
– De kan gå och köpa dyra väskor trots att de är hemma och umgås med sina barn om dagarna, f ö r att de delar hur de umgås med sina barn. Det kan man bli avundsjuk på, man vill också köpa väskor och leva så. Jag tror att YouTube har gjort min generation bortskämd. Man tror att man ska få allt och att det är lätt.
Just nu påverkas hon dock mer av jollrande minimänniskor på nätet än getingmidjor.
– Många av de Youtubers jag följer har små barn, som Margaux, Ida Warg och Jocke och Jonna. Det är mycket bebismys och det kan jag bli inspirerad av. Det verkar kul att vara en ung mamma.
Hon vill tänka positivt och har en i grunden tro på långvarig kärlek och en jämställd lycklig familjekonstellation, men konstaterar att generationen över henne har satt käppar i hjulet.
– När man har fått vänja sig vid att så många är skilda, till och med ens egna föräldrar, är det lätt att tänka att det inte finns äkta kärlek. Man blir inte så optimistiskt över framtiden för egen del.

För Amanda Edvardsson är det en vår i USA. De har sponsorer på entreprenörslinjen i Borås som bidrar med resor under utbildningen, sista terminen på gymnasiet läser hon sex veckor på college i Kalifornien. När hon har sprungit ut i juni ska hon ta ett studieuppehåll och åka tillbaka till amerikanska västkusten och arbeta som au pair hos en familj i San José.
– Min mamma var au pair i London och det är en sak som jag också alltid har velat göra. Då får man kombinera jobb med att leva utomlands, perfekt.
Exakt hur hon ska förvalta sin gymnasieutbildning efter året i USA är hon inte helt klar över men hon vill ha ett eget företag i framtiden och en bra lön.
– Även om min pappa skämmer bort mig vill jag tjäna mina egna pengar, det är jätteviktigt. Jag vill inte livnära mig på mina föräldrar.
Vad gör du när du är 28?
– Jag vill få barn tidigt så förhoppningsvis har jag blivit mamma. Jag bor gärna utomlands, kanske i USA. Jag vill inte bo i Borås i alla fall.

Anna Anna

Det är maj 2018 och Anna Hallbom ser fram emot politikerveckan i Visby. Det har hon gjort varje sommar sedan hon var nio och sicksackade mellan partistugorna i Almedalen på jakt efter bjudgodis.
– Liberalerna hade aldrig något godis, jag fick en flyer eller en knapp. Det var inte kul. Men efter ett tag började jag att se godiset från sossarna som en muta, medan jag av Liberalerna fick kunskap och allmänbildning.
Hon beskriver det som den bekräftelse hon saknat genom hela skoltiden när hon 2014 blev politiskt aktiv. Att det blev just Liberalerna för Anna Hallbom från Slite på Gotland, hade med hennes egna erfarenheter av skolan att göra.
– I skolan blir man matad med information bara för att få ett E på proven. I politiken var det mer på riktigt. Jag hade slutat sexan och haft världens bästa lärare när Jan Björklund gick ut i sin valkampanj och pratade om ”flumskolan”, om hur allt börjar med en bra lärare. Jag kände så mycket igen mig, säger Anna Hallbom.

Den politiska banan ligger som en utrullad röd matta framför den engagerade och talföra unga gotländskan. När det drar ihop sig till val står Anna Hallbom som fjärde namn på Gotlandsliberalernas riksdagslista och på sjätte plats på listan till regionfullmäktige. Medierna tävlar om att rapportera om landets yngsta riksdagskandidat.

Anna intervjuas av Sveriges Radio och SVT och tidningen Metro listar henne som en av ”2000-talisterna att hålla koll på”.
– När jag är ”klar” med Gotland blir det kanske riksdagen. Kanske partiledare, säger Anna Hallbom i SVT-intervjun.
Allt från ”högertroll" till kompisar inom ungdomsförbundet Luf har alltid sagt det, att hon kommer att bli statsminister en dag, men med kompisarna diskuterar Anna inte politik.
– De sätter stopp "Anna, nu går du igång igen".
De jämnåriga tjejerna vill hellre prata träning, fest, killar och smink.

Men Anna är uppslukad av sitt politiska kall. När sommaren närmar sig reser hon till Bryssel och EU-parlamentet, hon gör upp schema för alla debatter under den kommande valrörelsen. Säger ja till allt. Samtidigt går hon andra året på ekonomiprogrammet med inriktning juridik på Wisbygymnasiet, hon är kassör i elevkåren, distriktsordförande på Liberala ungdomsförbundet och jobbar extra på Coop. Det finns en baksida men den vet vi inget om.

Almedalsveckan blir inte alls som landets yngsta kandidat till riksdagen har sett framför sig. Efter att ha varit på tå under hela året och genom alla intervjuer, känner sig Anna Hallbom plötsligt apatisk, vill helst vara i stugorna och servera kaffe och kakor bara. Men hon kör på, går på styrelsemöten och tillställningar, tar debatten.
– Det var så mycket kul jag ville vara med på. Jag var den av alla kandidater som gjorde flest skoldebatter under valrörelsen, fem av sju.
Anna upplever att hennes politiska röst blir hörd, känner att hon kan göra skillnad på riktigt i det kommande valet. Samtidigt har hon skolan att tänka på. Hon delar frikostigt med sig av sina uppdrag på sociala medier.
– Jag bara körde på, jag kände inte att det var på väg att brista.

För det gör det. Dagen efter valet kommer kraschen. Anna får tredje mest röster av alla kandidater från Liberalerna på Gotland till fullmäktige och tredje mest till riksdagen, fler än Jan Björklund på Gotland. Men när hon vaknar den 10 september kan hon inte komma ur sängen. Hon tänker att det nog är för att hon var på valvaka hela natten och bara behöver vila lite.
– Men en dag blev en vecka, en vecka blev en månad, och en månad blev tre. Jag kom inte ur sängen.
– Nu står vi här i dag och jag är lika trött.

I november söker Anna Hallbom läkarvård för att bli sjukskriven från skolan, vilket hon har varit i perioder under hela andra året på gymnasiet.
– Jag var engagerad i så mycket, jag ville göra allt. Allt detta kombinerat med en massa tvivel "Kommer folk att rösta på mig, är jag tillräckligt smart, har jag svar på tal?”. Det blev för mycket.
Hur är det att vara 18 år och känna att kroppen inte orkar?
– Just då kunde jag inte reflektera över vad som hände. När man är utmattad och har passerat gränsen vet man varken vad som händer eller hur man ska ta sig ur situationen.
– Jag måste ha en examen, jag vet det. Men jag slipper gärna skolmiljön.
På sin blogg börjar Anna dela med sig av sin historia. Den andra, den som inte syns och som inte signalerar ”heta 00-talister att hålla koll på”.

Hon berättar att hon har varit utsatt genom hela sin skolgång, hur mobbarna satt längst bak i skolbussen och att chauffören var hennes trygghet och sköld.
– Jag har fått stenar och grus, pennor och sudd och linjaler kastat efter mig. När jag var yngre slog jag tillbaka mot mobbarna, jag var så jäkla kaxig och brydde mig inte. När jag blev äldre började jag att ta åt mig av kritiken.
Hon rättar sig själv. Inte "kritik", rasism. Annas mamma är född i Thailand och det menar hon, räckte på norra Gotland.
– De kallade mig för "neger". Det ordet dök upp redan i förskoleklass. Men ful och dum har jag också varit. Högstadiet var värst. Jag gick till skolan men satt i en soffa och dök inte upp på lektionerna.
Var det ingen lärare som reagerade?
– Ingen, och det har jag tänkt på i efterhand. En gång var det en kurator som såg mig gråta och köpte en dricka till mig, annars aldrig.

Bara hennes allra närmaste har vetat hur hon har haft det. För de hundratals följarna på Twitter, Facebook och Instagram är hon politiker-Anna med tusen järn i elden.
– Alla tror att jag är upptagen med politik, att det är därför jag inte är i skolan. Bilden av psykisk ohälsa tillbaka i tiden var en person som gick runt och rev sig själv i ansiktet. I dag vet vi att folk kan ha ångest och ändå se "normala ut”, men likväl är det många som har svårt att förstå att jag som är mobbad kan ställa upp i en politisk debatt. Jag borde vara folkskygg och hålla mig hemma. Om de visste?
– De skulle bli förvånade och inte tro på det. Men jag är säker på att alla i min ålder har tvivel. Det är så många konstiga ideal i dag. Man ska vara bäst, smartast och snyggast. Ingen känner att hon räcker till och det skapar en tävlingshets med konkurrens och avundsjuka.

Anna Hallbom tror att det är särskilt många unga på Gotland som mår dåligt och pekar på höga självmordstal jämfört med resten av landet. Det handlar om att möjligheterna på ön är begränsade samtidigt som få tonåringar har råd att ta ett lån för att flytta till Stockholm.
– Har man pengar på Gotland är det bra att bo här men annars handlar det om en månad om året som Gotland lever. Då kommer alla till oss och folk är glada över att krogarna har öppet sent. Resten av året är det tomt.

I slutet av november köper Anna Hallbom sin första bil och flyttar till egen lägenhet i Visby. Hon säger att hon aldrig har känt sig så vuxen och så liten på samma gång som när hon skulle teckna hemförsäkring.
– Jag ringde Folksam och pep "Hej, jag heter Anna och jag vill ha en försäkring". Jag kände mig superlöjlig, skulle jag vara vuxen nu plötsligt?
Hon kom inte in i riksdagen, den här gången. Men är styrelseledamot och sitter som ersättare i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden på Gotland. Dessutom kandiderar hon till EU-valet. Trots att året har varit tufft med utbränd kropp och tvivel ser den 18-åriga gotländskan med tillförsikt en framtid inom politiken. Kanske snarare, tack vare.
– Det är så många barn som hamnar i ett svart hål på grund av sin barndom men jag har bestämt mig för att inte låta det hända. Det är det som är mitt driv. Jag reser mig för alla andra barn, för att visa att det går att göra något gott av allt som jag har varit igenom.
– Jag blir hellre skjuten för att jag står för något än lever mitt liv i rädsla utan åsikter. Men jag kommer vara bättre på att säga nej om det blir för mycket igen.

Vad gör du när du är 28?
– Då hoppas jag att jag har barn, jag älskar barn. Jag ska vara gift, helst i går så att jag kan satsa på min politiska karriär ha ha. I en civil karriär kan jag tänka mig lärarvikarie eller polis.
– Poliser är superhjältar, de räddar barn och håller medborgarna säkra. De är Batman men på riktigt.
Så var det det där med skolan. Anna Hallbom säger att hon har bestämt sig för att läsa om tredje året men ska fira studenten med sin klass om drygt en månad. Hon har beställt både balklänning och studentmössa. Det står ”Anna Hallbom - Partiledare”.

Zara Zara

När Zara Liyan Kilincaslan fyller 18 postar hennes pappa ett inlägg på Facebook som spricker av stolthet. Zara skrattar och säger ”typiskt honom”. Hon beskriver sin familj; pappa, mamma och 13-åriga lillebrorsan Baran som sina bästa bästa. När Zara skulle börja gymnasiet flyttade familjen till Jakobsberg i Järfälla från centrala Stockholm, det var närmare till Barans träning och Zaras skola, och huset var bättre och modernare. Hon började egentligen på naturvetenskapliga programmet med inriktning naturkunskap, natur-natur men bytte till natur-sam, inriktning samhällskunskap.
– Jag klarade helt ärligt inte av pressen. Det handlade om att inte må dåligt. Det är väldigt mycket att både fokusera på skolan och allt annat som händer i livet, säger Zara som egentligen inte var så sugen på att fira sin födelsedag i oktober, men pappa var entusiastisk.
– Han sa "du fyller bara 18 en gång” och jag svarade "Ja pappa, man fyller allt en gång”.

På kvällen och hemkommen från skolan fintar familjen Zara ”till tvättstugan” men i en annan lokal väntar surpriseparty. Över tjugo vänner och släktingar har kommit för att fira vuxendagen. Zara delar med sig i sina stories på Instagram; fest, ballonger och tårta. Men bakom filtret, skriker det i hjärtat.
– I själva verket började min 18-årsdag med att jag bråkade med en av mina bästa vänner. Grovt. Jag kunde inte släppa det, inte ens på festen.
– Så nej, min 18-årsdag var inte så bra som det såg ut på Instagram.
– Men man visar ju inte det dåliga i ens liv.

Zara Liyan Kilincaslan har valt att ha stängda konton på Facebook, Instagram och Snapchat. Dels för att hon inte har ”något behov att visa upp hela sitt privatliv” men för Zara handlar det också om just den anledningen. Kraven och förväntningarna, på hur hon som ung kvinna ska se ut, vara och prestera.
– Tjejer ska inte svära, tjejer ska vara fina och agera rätt i alla lägen, i skolan och hela livet. Killar kan vara lite hur som helst och ändå betraktas som duktiga.
Och det räcker inte med att vara smal, konstaterar Zara, det ska vara tunn midja men former, stora bröst och stor rumpa.
– Om man inte uppfyller kraven är man "fin... men”. Jag som är 1.70 brukar får hör att jag är ”för lång för att vara tjej”. Det är så dumt, jag kan väl inte bestämma min längd heller.

Zara berättar om en kompis i nian som lade upp massor av bilder av sin kropp på Instagram och hade flera tusen följare och där utropen om hur snygg och fin hon var haglade i kommentarsfältet. På gymnasiet stängde vännen kontot och postade en text med kontentan; hon ångrade inte sina selfies men mådde inte bra av att en massa okända människor tyckte saker om hennes kropp utan att veta något om hennes som person.
– Det har blivit lite så i dag, säger Zara. Att människor tycker om en för hur man ser ut och inte för den man är. För att man inte visar sig som den man är.

Många unga menar 18-åringen från Järfälla, lever sina liv genom ett filter som inte bara förändrar utseendet men också personligheten. Hon pratar om ”catfish”, ett begrepp som hon hör bland sina killkompisar nästan varje dag.
– De pratar om olika tjejer som är ”catfish”, som egentligen ser ut på ett annat sätt eller är på ett annat sätt än de framställer sig på sociala medier.
Att så många tjejer och killar av dagens generation bygger upp ett liv med hjärtan och likes på nätet och ersätter det med socialt umgänge i riktiga livet tror Zara kan få konsekvenser på sikt, när dagens unga ska ut i arbetslivet inte minst.
– I bland när man möter människor som pratar och kommenterar massor på Instagram "älskling, du är så fin” och "du är bara bäst” i riktiga livet, så hälsar man knappt. Det är superstelt.
– Folk tänker att man har jättemycket vänner för att man har många följare på Instagram men i själva verket är nog många ganska ensamma. Blir det tufft i livet har man inte mycket att hämta hos "vännerna" på Instagram.

Zara säger att hon inte har några problem att gå till skolan utan smink men får då vara beredd på kommentarer - till och med från lärarna, om att hon ”ser annorlunda ut”. Däremot känner hon pressen från omgivningen i andra livsval. Som att inte dricka alkohol.
– Fyller en kompis år går jag såklart dit och firar men det här med klubbar och att dricka är inte min grej. Jag är inte festmänniskan.
– Vänner kan säga ”vad tråkig du är” och "varför hänger du inte med ut?”. Folk förväntar sig att man ska dricka. Det är klart att det blir en press men jag tänker att det är mitt liv och att jag bestämmer, säger Zara som är inställd på att vårterminen och hela vägen fram till studenten kommer vara proppad av skivor och ”vad tråkig du är”.
– Men jag vill vara medveten om vad jag gör. Till skillnad från alla andra kommer jag att komma ihåg allt dagen efter, säger Zara och ler.

En annan press som hon som ung tjej känner är kravet på relationer, att ha pojkvän, och sex. Zara berättar att hon aldrig har haft en pojkvän på det sättet och hon har medvetet valt att vänta med sin sexdebut, men nog provocerar det.
– Jag har blivit kritiserad hur många gånger som helst för att jag inte har haft något förhållande. Det är det enda man pratar om på skolan utanför lektionerna, killar och vem som har varit med vem. Har man inte haft sex som 18-årig tjej upplevs det som jättekonstigt.”Har ni inte haft sex än, på riktigt?!” Det är ett måste.
– Är man oskuld kommer frågan "hur har du klarat dig?". Det är så dumt. För mig är det ingen uppoffring. Jag sitter ju inte och tänker "shit, hur ska jag kämpa mig igenom ännu en dag utan pojkvän?”.
– Allt har sin tid och för mig är den tiden inte nu. Jag vill fokusera på studierna.

Zara är född och uppvuxen i Sverige men familjen kommer från den kurdiska delen av Turkiet och flyttade också tillbaka dit under tre-fyra år när Zara hade fyllt tio. Hennes pappa är aktiv i kurdisk politik och själv kallar hon sig både stolt kurd och stolt svensk.
– Mina föräldrar tycker att jag är vuxen nog att ta mina egna beslut men de vill också att jag ska prioritera skolan och backar mig oavsett.

På sin studentmössa har Zara valt att skriva ”kvinnor, jämlikhet, frihet” på kurdiska. Zara Liyan Kilincaslan har bestämt sig för att läsa vidare direkt efter gymnasiet men vet inte riktigt vad hon landar i för utbildning.
– I trean ska man veta vad man vill bli men jag vet inte vad jag vill bli. Det är en press som hänger över en ”kommer det bli för sent att välja?” ”tänk om jag ångrar mig”.
– Jag vill bli något nytt varje vecka. Ett tag var det pilot eller politiker. Nu lutar det åt åklagare eller advokat.
Vad gör du när du är 28?
– Då ska jag ha ett bra jobb, en utbildning, en egen bil och min egen lägenhet. Inte barn, det låter tidigt. Det kan gärna vänta ett tag.