33 sjuksköterskor berättar: "Därför sa vi upp oss"

UMEÅ. För några var beslutet helt odramatiskt, för andra blev det till slut enda vägen ut när kroppen sa stopp.

Många jobbar fortfarande kvar inom vården, flera har bytt yrkesbana helt.
Expressen har i ett samarbete med Västerbottens-Kuriren sökt upp 33 sjuksköterskor som har avslutat sina tjänster på Norrlands Universitetssjukhus och ställt frågorna:

Varför sa du upp dig och vad gör du i dag?

Publicerad 23 maj 2018 kl 04.05

SLUTADE VÅREN 2017. "Jag sov sällan mer än sex timmar per natt", säger Ann-Sofi Gustafsson..

Jag glömde bort mig själv och gav allt till arbetet

Ann-Sofi Gustafsson, 51, Umeå

• Var: Barnsjuksköterska

• Examen: 1998

• Slutade: Våren 2017

• I dag: Arbetssökande

”Jag sade upp mig på grund av utmattningssyndrom. Jag försökte komma tillbaka vid två tillfällen men det gick inte. För min del bottnade det i en långvarig stress. Jag glömde bort mig själv och gav allt till arbetet. Skiftarbetet gjorde att jag inte fick den sömn jag behövde och arbetsbördan blev för stor. Jag sov sällan mer än sex timmar per natt. Bytet av chefer var också en bidragande faktor. Det var väldigt rörigt under en period och för mig som var lite sjuk sedan tidigare blev det för mycket. Jag vet inte, kanske var det lite mitt eget fel också. Att jag gjorde för mycket”.

SLUTADE HÖSTEN 2016. "Varenda ledig dag fick man sms om att komma och jobba extra", säger Johanna Backström.

Det blev en otrevlig stämning

Johanna Backström, 45, Umeå

• Var: Sjuksköterska Cancercentrum

• Examen: 1999

• Slutade: Hösten 2016

• I dag: Sjuksköterska inom hemsjukvården i Nordmalings kommun

"Vi hade en ohållbar situation på min avdelning. Varenda ledig dag fick man sms om att komma och jobba extra. Jag hade alltid trivts bra på onkologen, nu blev det en otrevlig stämning. Från att ha varit enkelrum till alla patienter skulle det ligga dubbelt på enkelsalar och lokalerna är inte anpassade för det. Det var trångt för oss som jobbade och problem med integriteten för patienterna, det fanns inte ens skynken att dra för. Jag kände, nej. Beslutet mognade fram eftersom det hade varit tufft en period. I dag jobbar jag i hemsjukvården inom kommunen. Det går inte att jämföra, nu träffar man en åt gången, det är aldrig samma stress som på en sjukhusavdelning."

• Fråga till politikerna: Vad ska ni göra åt arbetsmiljön för att få dem som har jobbat länge att stanna? 

SLUTADE NOVEMBER 2017. "Jag tänker inte jobba som i landstinget i 25 år framöver", säger Theres Gottnersson. Foto: Torbjörn Jakobsson/VÄSTERBOTTENS-KURIREN

Jag kände mig inte värd någonting

Theres Gottnersson, 41, Tavelsjö

Var: Specialistsjuksköterska barnpsykiatrin 

Examen: Januari 2001

Slutade: November 2017

I dag: Utbildad hälsopedagog och företagssköterska

"Jag älskar rollen som sjuksköterska men inte arbetsmiljön på landstinget. 28 år med jobb på barn-IVA gjorde mig utmattad. När jag skulle tillbaka och ifrågasatte lämpligheten att börja direkt på en intensivvårdsavdelning fick jag svaret "Vi behöver ingen någon annanstans, då får du söka nytt jobb". Jag kände mig inte värd någonting. Jag började läsa till hälsopedagog men gick tillbaka till landstinget efter studierna, till BUP-mottagningen. Under mina två år där slutade jättemånga. Där var ohälsosamt och ofungerande. Jag tänkte; hur ska jag orka söka nytt jobb? Jag blev erbjuden jobb som lärare på landstingets folkhögskola i Vindeln och var kvar där tills jag sade upp mig från landstinget. Idag jobbar jag som företagssköterska på Previa och det är jättestor skillnad på arbetsmiljön. Jag känner mig uppskattad, värdefull och stark. Jag tänker inte jobba som i landstinget i 25 år framöver – eller riskera förstorad urinblåsa när jag blir äldre för att jag inte kissar mer än en gång per arbetspass."

Fråga till politikerna: Hur värdesätter ni personerna som springer på golvet och uppoffrar sin egen familj för att orka jobbet? 

SLUTADE SOMMAREN 2016. "Det finns ingen luft i systemet", säger Anna Barath.

 Arbetssituationen är hemsk

Anna Barath, 42, Staffanstorp

• Var: Specialistsjuksköterska Tuberkuloscentrum Norr

• Examen: 2000

• Slutade: Sommaren 2016

• I dag: Sjuksköterska i Lund

"När min man som var läkare i Umeå fick en ny tjänst i Lund flyttade vi dit. Det var alltså inte av arbetsmiljöskäl direkt som jag lämnade Västerbotten, däremot kan jag säga att vi är många sjuksköterskor i min ålder som överväger att byta jobb. Arbetssituationen är hemsk och det spelar ingen roll om du är i Umeå, Lund eller Göteborg. Det finns ingen luft i systemet. Om en sjuksköterska blir sjukskriven för utmattning eller någon går på föräldraledighet så ersätter man inte eller drar ner på verksamheten, man väntar på nästa utbrändhet. Jag har också funderat på att sluta men det är en ekonomisk fråga också. Är du i 40-årsåldern och har familj har du ett ekonomiskt ansvar och det kostar att utbilda sig vidare. Jag har läst ett år till yogainstruktör så att jag ska kunna göra det på deltid. För att få mer luft."
• Fråga till politikerna: Varför ersätter man inte en sjukskrivning eller föräldraledighet utan pressar på de som jobbar ännu mer?

 

LÄS MER: ANNA BÄSÉN: Skriet från vården ekar över hela landet

SLUTADE JANUARI 2017. "Det handlar om att stånga sig blodig hela tiden", säger kvinnan som är 41. Foto: Torbjörn Jakobsson/VÄSTERBOTTENS-KURIREN

Jag avskydde mitt jobb

Kvinna 41, Umeå

• Var: Sjuksköterska Kirurgcentrum

• Examen: 1998

• Slutade: Januari 2017

• I dag: Jobbar inom polismyndigheten

"Jag avskydde mitt jobb. Jag har två barn och jobbade natt sista åren. Man fick ingen uppskattning, det var dåliga chefer och noll respons på klagomål. Det handlar om att stånga sig blodig hela tiden. Ingen som vågar säga något och om någon vågar så är man obekväm och jobbig. En typisk kvinnofälla. Jag stod helt enkelt inte ut. Jag jobbade på samma avdelning i 18 år och inte en enda chef ställde frågan "Vad kan vi göra för att behålla dig?" eller "Vill du gå en utbildning?" Ingen, aldrig. 18 års erfarenhet är mycket och jag var bra på mitt jobb, läkarna sa alltid "vad bra att du jobbar i natt". I dag arbetar jag inom polisen, ett jättebra och utmanade jobb. Jag har verkligen hittat rätt."

SLUTADE 2016. "Jag hade jobbat som chef tidigare och ville fortsätta med det", säger Ann-Katrin Norlin.

Det var inga hard feelings

Ann-Katrin Norlin, 45, Holmsund

Var: Sjuksköterska medicinkliniken

Examen: 2006

Slutade: 2016

I dag: Enhetschef Umeå kommun

"Jag hade jobbat i Västmanland inom kommunal- och landstingsvård och i Västerbotten när jag sökte en chefstjänst inom kommunen och fick den. Jag ville komma vidare och fick från kommunen det som landstinget inte kunde erbjuda mig. Det var inga hard feelings. Jag hade arbetat som chef tidigare och ville fortsätta med det. I dag jobbar jag som enhetschef för sjuksköterskor i kommunen". 

SLUTADE 2016/2017. "Jag har haft problem med att sova och nu pressades det till att ta ännu mer nätter", säger Jenny Servin.

Jag var trött på att köra huvudet i väggen

Jenny Servin, 44, Umeå

Var: Anestesisköterska Operationscentrum

Examen: 1996

Slutade: Årsskiftet 2016/2017

I dag: Anestesisköterska inom privata sektorn

"Jag jobbade som narkossköterska i tio år, innan dess var jag allmän sjuksköterska. Att jag slutade var en kombination av att jag var trött på att köra huvudet i väggen och att arbetstiderna försämrades ytterligare. När jag var ny sköterska och jobbade på thorax hade man ett slags "tvättstugeschema" och det fungerade bra. Det var ett givande och ett tagande, men flexibiliteten från arbetsgivaren minskade. Jag har haft problem med att sova och nu pressades det till att ta ännu mer nätter, det fungerade inte för mig. I dag jobbar jag bara dagtid på Aleris specialistvård. I realiteten skiljer det inte mer än en tusenlapp i lön eftersom jag tidigare jobbade jourtid men grundlönen har gått upp ungefär 5000 kronor".

SLUTADE HÖSTEN 2017. "Det är ett både psykiskt och fysiskt tungt jobb att arbeta med för tidigt födda eller sjuka barn", säger Angelina Johansson.

Jag ville orka vara mamma också

Angelina Johansson, 33, Umeå

• Var: Sjuksköterska neonatalavdelningen 

• Examen: 2007

• Slutade: Hösten 2017

• I dag: Skolsköterska inom Umeå kommun

”Främsta anledningen till att jag slutade var att jag fick barn och inte orkade mer. Det var för mycket stress, för tungt och det saknades alltid folk. Jag ville orka vara mamma också, så jag studerade vidare till distriktssköterska och bytte jobb. Mycket personal slutade under tiden jag var mammaledig. När jag kom tillbaka hade man tappat 30 sköterskor. Det är ett både psykiskt och fysiskt tungt jobb att arbeta med för tidigt födda eller sjuka barn. Du vet aldrig vad som händer och måste stå jour om det föds ett barn som behöver hjälp. Det är stor skillnad på jobbet jag har i dag. Det är lite mer ensamt, men jag styr upplägget på mina dagar på ett helt annat sätt. Det är som natt och dag”.

SLUTADE APRIL 2018. "Det var ingen som visste vad man skulle göra med en disputerad sjuksköterska på landstinget", säger Malin Skagerlind. Foto: Torbjörn Jakobsson/VÄSTERBOTTENS-KURIREN

Jag hann bränna ut mig innan jag slutade

Malin Skagerlind, 43, Umeå

Var: Sjuksköterska njurmedicinmottagningen

Examen: 2005

Slutade: April 2018

I dag: Lektor vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet

 

"Jag tog en tjänst som forskningssköterska och påbörjade en forskarutbildning, jag disputerade för drygt ett år sedan. Jag ville vidare men det var en kombination av flera saker. Man lämnar inte en tjänst som man är helt nöjd med. Man kan jobba deltid i vården men det är inget jag vill göra i nuläget. Det är inte lockande med arbetsmiljön som den är, omsorgen om personalen har varit si och så. Jag hann bränna ut mig innan jag slutade också. Det är fantastiskt att få jobba med studenter, att känna att man fortfarande kan ge något till vården, fast i andra änden. Det var ingen som visste vad man skulle göra med en disputerad sjuksköterska på landstinget, det hade de ingen nytta av. Nu har jag möjlighet att fortsätta att forska på deltid". 

SLUTADE 2017. "Jag hade hemskt gärna varit kvar på mitt gamla jobb", säger Frida Holmström.

Jag tycker att det är världens bästa jobb

Frida Holmström, 39, Vindeln

• Var: Sjuksköterska Psykiatriska akutmottagningen

• Examen: 2009

• Slutade: 2017

• I dag: Sjuksköterska inom LVM-vården

"Jag började på psykiatriska akutmottagningen 2013, innan det var jag på Laro-mottagningen (läkemedelsassisterad rehabilitering för opiatmissbrukare). Att jag slutade är inte mer dramatiskt än att min familj köpte hus och flyttade till Vindeln. I samma veva kom det ut en tjänst på Renforsens LVM-hem i Vindeln. Jag hade hemskt gärna varit kvar på mitt gamla jobb, det var superbra, men av praktiska skäl blev det så. Jobbet i sig är ganska likt men lönen är betydligt bättre och jobbet mer självständigt vilket passar mig. Men nog märks en brist på sjuksköterskor här också, vi har en eller max två sökande till en tjänst som ligger ute, i bland ingen. Det kanske inte är för alla att jobba med ett sådant här klientel men jag tycker att det är världens bästa jobb". 

SLUTADE VÅREN 2011. "Arbetsmiljön var otroligt tuff emellanåt", säger Malin Skog.

Du hann inte äta lunch eller ta rast

Malin Skog, 29, Umeå

• Var: Sjuksköterska på Cancercentrum samt distriktssköterska

• Examen: 2011

• Slutade: Våren 2018

• I dag: Distriktssköterska på Norrlandskliniken

”Jag trivdes väldigt bra på Cancercentrum och hade fantastiska kollegor men arbetsmiljön var otroligt tuff emellanåt. Du hann inte äta lunch eller ta rast och var helt utpumpad efter arbetsdagens slut. Det hade en negativ inverkan på min löpträning. Jag blev oftare skadad och sjuk, det blev som en ond cirkel. Till slut ledsnade jag på sjukhuset och ville se mig om. Jag har alltid velat bli distriktssköterska. Egentligen hade jag tänkt vänta med utbildningen till jag blev äldre men så blev det inte. När jag var färdig började jag jobba på Ålidhems hälsocentral, sedan gick jag över till Norrlandskliniken. Arbetsmiljön är bättre inom primärvården än på sjukhuset".

SLUTADE 2016. "Det blir inte samma tryck när det handlar om barncancervård", säger Helena Grundberg.

Jag jobbade dag, natt, kväll och helg

Helena Grundberg, 37, Täfteå

• Var: Barnmedicinsk avdelning, barnonkologen

• Examen: 2008

• Slutade: 2016

• I dag: Barnsjuksköterska i primärvården, Umeå

"Jag jobbade på "Barn 3" (blod- och tumörsjukdomar, neurokirurgiska sjukdomar och hjärtsjukdomar). Jag känner såklart till från kollegor på andra avdelningar problematiken med väntetider och arbetsmiljön men det blir inte samma tryck när det handlar om barncancervård. Just barnonkologen är prioriterad vård i Umeå, det finns helt enkelt ingen sjuksköterskebrist. I dag jobbar jag på BVC som sjuksköterska, så jag jobbar fortfarande med barn. Det är stor skillnad på lönen men det var arbetstiderna som gjorde att jag ville byta. Jag jobbade dag, natt, kväll och helg, nu jobbar jag bara dagtid och det underlättar såklart". 

SLUTADE HÖSTEN 2107. "Jag jobbade 82 procent natt i tolv år och var ganska trött på slutet", säger Isabel Linder. Foto: Torbjörn Jakobsson/VÄSTERBOTTENS-KURIREN

Jag har inte ångrat en dag att jag bytte

Isabel Linder, 40, Sävar

• Var: Specialistsjuksköterska på Cancercentrum

• Examen: 2002

• Slutade: Hösten 2017

• I dag: Skönhetsterapeut

"Jag jobbade som onkologsköterska i 15 år men ville testa något annat. Jag började utbilda mig inom hudvård och byggde på med olika specialiteter som fransstylist. Jag hade mitt företag vid sidan av men kände mer och mer att det var det här jag ville satsa på. Jag jobbade 82 procent natt i tolv år och var ganska trött på slutet, började få problem med sömnen. När flera avdelningar slogs ihop till Cancercentrum blev det omorganisationer och mer vårdtungt. Ofta fyllde de upp skötersketjänsterna med nyutexaminerade, vilket är bra men när det bara skolas in nya hela tiden tappar man mycket av kompetensen. Jag sa inte upp mig för att jag var tokless, jag hade kunnat vara kvar utan att bli olycklig men jag har inte ångrat en dag att jag bytte". 

 

LÄS MER: Sjuksköterskorna som bytte karriär – och liv

SLUTADE SEPTEMBER 2016. "Det är mer tryggt och ordning och reda med landstinget", säger Anna Mangare.

Många upplevde det som jobbigt

Anna Mangare, 39, Södertälje

• Var: Sjuksköterska på ögonmottagningen

• Examen: 2007

• Slutade: September 2016

• I dag: Sjuksköterska på privat ögonklinik

"Jag jobbade som ögonsjuksköterska, innan dess var jag på Infektion. Jag var två år på en privat ögonklinik också men återvände till Nus. Det är mer tryggt och ordning och reda med landstinget. Man behöver inte tänka på pension, det bara rullar på, jobbar man privat är de delarna inte självklara. Som jag ser det har det blivit mer och mer läkaruppgifter som läggs över på sjuksköterskor, förmodligen för att kunna ta emot ännu mer patienter. Jag är ganska stresstålig men många upplevde det som jobbigt. Att jag slutade var för att min man började plugga i Stockholm och familjen flyttade. I dag jobbar jag på en privat ögonklinik i Tumba. Jag har aldrig velat byta yrke. Jag älskar mitt jobb, det finns hela tiden nya saker att lära sig när man jobbar med ögon."

Fråga till politikerna: I dag arbetar vården med allt mer konsluter, är det framtida Sverige, ska man starta eget och jobba för sig själv och inte för landstinget? 

SLUTADE 2016. "Det är inte samma psykiska belastning", säger Stina Kallerhult Hermansson.

Det kändes inte patientsäkert alltid

Stina Kallerhult Hermansson, 39, Umeå

• Var: Nattsköterska på avd 51, Kirurgcentrum 

• Examen: 2004 

• Slutade: 2016

• I dag: Adjunkt vid Umeå universitet

"Jag ville ha lite bättre arbetstider, jag ville ha bättre lön och bättre arbetsmiljö. Det finns jättemycket kompetens och framåtanda i kåren men i stället dras det ner på allt, vårdplatser och personal. Vi hade alltid överbeläggningar och personer som fick vänta jättelänge på sina operationer. Det kändes inte patientsäkert alltid. Jag gillar själva jobbet jättemycket och vill jobba som sjuksköterska men man får inte förutsättningarna. I dag jobbar jag med utbildningen av sjuksköterskor på universitetet. Det är jättekul att undervisa. Även om arbetsbördan är stor här också och man rättar tentor på helgerna så är det inte samma psykiska belastning. Jag känner att jag är uppskattad och kan göra ett bra jobb. I framtiden kanske jag ser en tjänst där jag kan jobba ibland som syrra". 

SLUTADE VÅREN 2017. "Utvecklingspotentialen hade liksom stannat av", säger Carina Kvarnström. Foto: Torbjörn Jakobsson/VÄSTERBOTTENS-KURIREN

Det passade inte min livssituation

Carina Kvarnström, 48, Umeå

• Var: Ambulanssjuksköterska i Umeå

• Examen: 1994

• Slutade: Våren 2017

• I dag: Inspektör på IVO, Inspektionen för vård och omsorg

”Jag jobbade 28 år på ambulansen och kände att det var dags att göra något annat. Utvecklingspotentialen hade liksom stannat av, även om jag trivdes med jobbet. Sedan var det problem med arbetstiderna. Jag jobbade varannan helg och gjorde ungefär en veckoarbetstid på helgen. Det passade inte min livssituation. Det kändes fel att gå ensam hemma en stor del av veckan när min familj var på jobbet och i skolan och när de kom hem åkte jag och jobbade. En annan sak var förändringen i hur vi kunde plocka ut vår kompledighet. Tidigare löstes den obekväma arbetstiden genom att vi själva kunde bestämma hur vi tog ut den ledigheten, men i och med bristen på personal försvann den möjligheten."

SLUTADE 2016/2017. "Du jobbade till klockan tio en kväll och började sju dagen därpå. Jag blev jättetrött", säger Lisbeth Stoor.

Du räckte liksom aldrig till

Lisbeth Stoor, 55, Robertsfors

• Var: Sjuksköterska på neurorehabilitering

• Examen: 1993

• Slutade: Årsskiftet 2016/2017

• I dag: Sjuksköterska inom äldre- och handikappomsorg i Robertsfors kommun

”För min del var det främst skiftarbetet som blev för krävande. Ibland fick man jobba två skift efter varandra när någon blev sjuk och det inte gick att hitta vikarier. Du räckte liksom aldrig till. Jag trivdes bra med kollegorna men när jag blev över 50 orkade jag inte längre. Du jobbade till klockan tio en kväll och började sju dagen därpå. Jag blev jättetrött. När du jobbar som sjuksköterska inom landstinget finns det heller ingen tydlig gräns mellan sjuksköterskor och undersköterskor. Du får göra lika mycket av omvårdnadsarbetet som undersköterskorna och har sjuksköterskeuppgifterna utanpå det. Nu jobbar jag måndag till fredag, 08 till 16. Med åren känner jag att det är bättre med fasta rutiner”.

SLUTADE VÅREN 2015. "Till slut gick det inte att jobba med de här symtomen", säger Marianne Konradsson.

Jag kämpade på längre än jag skulle ha gjort

Marianne Konradsson, 56, Umeå

• Var: Sjuksköterska på psykiatriska kliniken 

• Examen: 1986

• Slutade: Våren 2015

• I dag: Sjuksköterska privat vårdbolag

 

”Jag har trivts med mitt arbete som känts viktigt och eftersatt, haft fantastiska arbetskamrater och ett bra samarbete. Det bidrog naturligtvis till att jag kämpade på lite längre än jag skulle ha gjort. Det fanns inte personal för att täcka sjukfrånvaron och vid  högtider, helger och nätter när psykisk ohälsa ökar och fler söker vård, då är det lägre bemanning. Det var mycket extra arbete för mig och alla kollegor. Jag började utveckla symptom på sjuka hus-sjukan som med största sannolikhet berodde på arbetsmiljön. Till slut gick det inte att jobba med de här symtomen. En sak till var att jag verkligen fick strida för min rätt att behålla lönen. Jag flyttade från Uppsala till Umeå och hade då en högre lön än vanligt bland kollegor här. Vid min anställning sades det att jag inte kunde ha detta som lönekrav, trots att jag hade helt rätt kompetens, arbetslivserfarenhet, vidareutbildning och många års erfarenhet. Det var ingen bra början”.

SLUTADE VÅREN 2017. "Det tär mycket på samvetet att aldrig få känna att du räcker till", säger Zara Darehed. Foto: Torbjörn Jakobsson/VÄSTERBOTTENS-KURIREN

Omvårdnad fanns inte på tapeten

Zara Darehed, 51, Umeå

• Var: Sjuksköterska på onkologmottagning

• Examen: 2003

• Slutade: Våren 2017

• I dag: Franchisetagare, säljer kläder till seniorer. 

”Arbetsmiljön var den största anledningen till att jag slutade. Du fick mer och mer uppgifter. Undersköterskor, vårdbiträden, sjukgymnaster, läkarsekreterare, städerskor – ledningen rationaliserade bort andra yrken och sedan skulle vi hinna med allt det också. Det blev så mycket kringliggande arbete att du aldrig fick känna dig nöjd. Omvårdnad fanns inte på tapeten, det handlade bara om att släcka bränder. Det tär mycket på samvetet att aldrig få känna att du räcker till. Jag hoppade runt och jobbade på flera olika avdelningar, varje gång tänkte jag ”nu kanske det blir bättre”, men det blev det aldrig. Emellanåt kan jag känna mig ledsen över att jag inte kommer jobba som sjuksköterska  mer, men jag orkade helt enkelt inte". 

SLUTADE VINTERN 2017. "Jag kan inte säga att jag hade en speciellt stor arbetsbörda de sista åren", säger Terese Björkholm.

Jag var nöjd 

Terese Björkholm, 57, Robertsfors

• Var: Sjuksköterska Cancercentrum

• Examen: 1984

• Slutade: Vintern 2017

• I dag: Skolsköterska inom Robertsfors kommun

”Vi bestämde oss för att ta över en släktgård och flyttade från Umeå av den anledningen. Jag hade funderat i många år på att att prova som skolsköterska och fick möjligheten i Robertsfors. Jag var nöjd med min arbetssituation. Visst, det var perioder då det var mycket att göra och man blev väldigt slut, men de senaste åren blev det bättre. Vi hade färre patienter i och med att Sundsvall började ta emot fler. Jag kan inte säga att jag hade en speciellt stor arbetsbörda de sista åren. Att vara skolsköterska är stimulerande och annorlunda. När du jobbar i en liten kommun är det mer nära till besluten, du befinner dig inte inom en stor koloss som landstinget”.

SLUTAR SOMMAREN 2018. "Mitt hjärta finns i omvårdnaden av patienter", säger Karolina Oscarsson.

Patienterna passerar i ett hektiskt tempo

Karolina Oscarsson, 51, Umeå

• Var: Sjuksköterska Cancercentrum

• Examen: 2003

• Slutar: Sommaren 2018

• I dag: Aktuell för nytt jobb som sjuksköterska på hospice

”Jag har jobbat med strålbehandling i fyra år, men mitt hjärta finns i omvårdnaden av patienter – att verkligen kunna ta hand om patienter och påverka deras livssituation. På strålbehandlingen passerar patienterna i ett förhållandevis hektiskt tempo och det handlar bara om kortare möten. Du har heller inte lön för det du åstadkommer. Även om du är specialiserad ger det inga pengar och det finns ingen plan för hur du ska kunna komma vidare. Jag har upptäckt att det enda sättet att påverka sin lönebild är att söka andra jobb. I övrigt är arbetssituationen bra på strålbehandlingen. Det är ju en dagverksamhet, så vi har det förmodligen bättre än många andra”.

SLUTADE HÖSTEN 2017. "Jämfört med andra utbildningar och andra karriärer är sjuksköterskeyrket fortfarande väldigt eftersatt", säger Susanna Kempe. Foto: Torbjörn Jakobsson/VÄSTERBOTTENS-KURIREN

Varje år har jag fått strida

Susanna Kempe, 27, Umeå

• Var: Sjuksköterska Hjärtcentrum

• Examen: 2015

• Slutade: Hösten 2017

• I dag: Läser till jägmästare vid Sveriges lantbruksuniversitet

”Många olika faktorer spelade in i mitt beslut, främst arbetsmiljön och löneutvecklingen. Varje år har jag fått strida för att få en rimlig löneökning. Visserligen har det lett till att jag fått påökt, men jämfört med andra utbildningar och andra karriärer är sjuksköterskeyrket fortfarande väldigt eftersatt med tanke på ansvaret du har. Arbetsmiljön är emellanåt tuff och skiftarbete är tungt, både psykiskt och fysiskt. Själv jobbade jag tre skift, dag, kväll och natt. Det blir många korta omställningar och jag märkte att jag inte mådde bra av det. Jag hade svårt att se hur jag skulle kunna jobba som sköterska på längre sikt, såg det inte som en långsiktig investering i mig själv. Jägmästare var något jag funderat på tidigare. Du jobbar främst dagtid och har bättre karriärmöjligheter”. 

SLUTADE VÅREN 2017. "Läget var så pressat att det ledde till en dålig arbetsmiljö", säger Daniel Sund..

Situationen var ohållbar

Daniel Sund, 35, Umeå

• Var: Sjuksköterska akutmottagningen

• Examen: 2010

• Slutade: Våren 2017

• I dag: Enhetschef på ett privat trygghetsboende

”Den huvudsakliga anledningen till att jag slutade var att jag behövde en arbetstid som var förenlig med att vara småbarnsförälder. Den andra var situationen som var ohållbar. Läget var så pressat att det ledde till en dålig arbetsmiljö. På akuten finns aldrig någon begränsning på patienter, det spelar ingen roll om det inte finns tillräckligt med platser. Vid en tidpunkt gick vi ut i media och varnade för att vi inte kunde garantera patientsäkerheten, svaret från ledningen blev "det kan vi visst”. Vi löste det men det var inte tack vare en bra organisation utan för att vi som jobbade verkligen ställde upp. Man pratar om sjuksköterskebrist men det är inte problemet. Sjuksköterskor finns och betalar man så kommer de. Så länge landstinget fortsätter med samma personalpolitik kommer problemen bestå”.

SLUTADE SOMMAREN 2017. "Vi hade väldigt dåliga chefer", säger Karin Sörelius.

Löneutvecklingen var katastrofal

Karin Sörelius, 33, Örnsköldsvik

• Var: Sjuksköterska på ortopedisk akutvårdsavdelning

• Examen: 2014

• Slutade: Sommaren 2017

• I dag: Sjuksköterska på Örnsköldsviks sjukhus

”Jag hittade ett hus i Örnsköldsvik som jag råkade köpa, men när jag sade upp mig passade jag också på att berätta för chefen vad jag tyckte varit mindre bra. Vi hade väldigt dåliga chefer. Det fanns inget samarbete eller kommunikation. Du skulle veta att du var utbytbar och sökte du ledigt fick du rätta dig efter vad de sade. Nu har jag hört att de bytt ut många chefer, så det kanske har blivit bättre nu. Löneutvecklingen var katastrofal. Man såg hur facket kämpade för vår sak men de jobbade i ständig motvind. Min klass med sjuksköterskestudenter var den som sommaren 2014 lyckades få upp ingångslönerna till 25 000. När vi gått ut fick vi höra att de nyutexaminerade sköterskorna, alltså vi, inte skulle få löneförhandla. De nollade oss totalt”.

SLUTADE SOMMAREN 2016. "Det är mer instängt att jobba på sjukhus", säger Emma Täljeblad.

Vi hade en god stämning

Emma Täljeblad, 32, Bjurholm

• Var: Sjuksköterska Neurokirurgen

• Examen: 2015

• Slutade: Sommaren 2016

• I dag: Sjuksköterska vid hemsjukvården i Bjurholms kommun

”Kommunen hörde av sig och frågade om jag var intresserad. Jag tänkte att det skulle vara skönt att slippa pendla 14 mil varje dag. Det blev för tungt. Men jag trivdes jättebra på landstinget. Arbetsgruppen var bra och vi hade en god stämning, bra arbetsuppgifter och en bra chef. Det var en väl fungerande verksamhet, helt enkelt. Nu jobbar jag på ett annat sätt men jag har en bättre lön än tidigare. Det blir ett helt annat tänk när man åker hem till folk och jobbar. Det är mer instängt att jobba på sjukhus”.

SLUTADE HÖSTEN 2016. "Nog märktes det att det blev skillnad på arbetsbelastning och stress", säger Tanja Pebe.

Det blev fler och mycket sjukare patienter

Tanja Pebe, 32, Piteå

• Var: Sjuksköterska på onkologiavdelning 

• Examen: 2010

• Slutade: hösten 2015 (mammaledighet), formellt hösten 2016

• I dag: Föräldraledig

”Vi hade varit sugna på att flytta hem till Norrbotten en längre tid. Jag kommer från Piteå och min sambo från Arvidsjaur. Han är statistiker och har inte jättelätt att få jobb så här långt upp i landet. Nu blev han erbjuden ett jobb i Luleå så vi tog chansen. Det är lättare för mig som sjuksköterska att hitta ett jobb, det brukar alltid lösa sig. Jag trivdes bra på Nus men nog märktes det att det blev skillnad på arbetsbelastning och stress. Det blev fler och mycket sjukare patienter på färre sköterskor.  Ibland kändes det som att det var gränsfall om patienter verkligen skulle vara uppe på avdelningen eller om de borde ha legat kvar någonstans där man haft mer tid för dem”.

SLUTADE HÖSTEN 2017. "Jag såg min chans att prova något nytt", säger Erica Albinsson.

Sammanslagningen var ett tecken

Erica Albinsson, 29, Vännäs

• Var: Sjuksköterska Njurmedicin

• Examen: 2011

• Slutade: Hösten 2017

• I dag: Sjuksköterska i Vännäs kommun

”Jag slutade främst för att jag kände att jag ville utvecklas. Jag hade precis varit föräldraledig och såg min chans att prova något nytt. Att vara sjuksköterska inom kommunen var något som jag längtat efter. Sedan skulle den avdelning som jag jobbade på upphöra och slås ihop med en annan och de specialiteter som ingick på den nya  passade inte mig. Jag trivdes väldigt bra på Njurmedicin men sammanslagningen var liksom ett tecken. Den gjordes av besparingsskäl, vilket det ofta är tal om inom landstinget. Flera saker lockade med att jobba kommunalt, bland annat patientklientelet och det faktum att du får vara mer självständig och göra egna bedömningar. Det är både utmanande och utvecklande”.

SLUTADE SOMMAREN 2017. "Lönen var för låg", säger Emelie Öhman.

Man halkade efter på en gång

Emelie Öhman, 29, Sundsvall

• Var: Sjuksköterska på Hjärtcentrum

• Examen: 2015

• Slutade: Sommaren 2017

• I dag: Läser till barnmorska

”Jag trivdes jättebra på min arbetsplats men tyckte att lönen var för låg. Det började flera nyutexaminerade sjuksköterskor som till en början fick en högre lön än vi andra. Det är jättebra att ingångslönerna höjs men det är märkligt om vi som jobbat två eller tre år ligger under i lön. De höjde till slut lönerna så att vi fick samma, men det kändes liksom som att man halkade efter på en gång. Det är ett jättekul jobb och det är tråkigt att personer som skulle passa bra som sjuksköterska byter bana på grund av sådana saker. Jag sade upp mig och började jobba som stafettsjuksköterska. Då fick jag dubbelt så mycket i lön. Mitt mål har dock alltid varit att bli barnmorska, så nu utbildar jag mig till det”.

Man fick inget gehör från cheferna

Madeleine Häggkvist, 34, Umeå

• Var: Sjuksköterska Medicinsk akutvårdsavdelning, MAVA

• Examen: 2006

• Slutade: Sommaren 2016

• I dag: Sjuksköterska på ett vård- och omsorgsboende i Umeå kommun

”Arbetsbelastningen, de dåliga arbetstiderna och stressen gjorde att jag slutade. Det är mycket att göra på en akutvårdsavdelning, med nya patienter som kommer hela tiden. Många gånger gick det inte att ta rast som man skulle. Man fick heller inget gehör från cheferna. Nu är arbetstempot ett helt annat. Som sjuksköterska i kommunen har du ett större ansvar eftersom att läkarna inte är tillgängliga på samma sätt som på sjukhuset. Arbetstiderna är mycket bättre utifrån min nuvarande livssituation. Jag jobbar bara dagtid och inte lika många helger”.

Jag var frustrerad och trött 

Marie Dahlgren, 56, Umeå/Malmö

• Var: Sjuksköterska på thoraxavdelning

• Examen: 1993

• Slutade: Sommaren 2017

• I dag: Sjuksköterska på äldrevårdsavdelning vid universitetssjukhuset i Lund

 

”Det finns flera anledningar till att jag slutade. Dels kände jag att jag var färdig med thorax och dels var jag frustrerad och trött över att antalet patienter per sköterska blev allt fler men också sjukare och äldre. Vi förväntades klara allt sämre patienter på avdelningen, patienter som många gånger borde ha legat kvar på intensiven. Arbetsbelastningen blev för hög och jag kände allt mer att jag inte hade möjlighet att ge den vård som jag etiskt sett borde kunnat ge. Jag har bättre lön där jag är nu men i övrigt är situationen ungefär densamma. Vi har kört på ständiga överbeläggningar hela året. Det är samma läge över hela landet och det känns som att det snart kommer en krasch. De kör slut på den personal som finns”.

Jag ville byta innan jag blev en dålig sköterska

Ellen Dahlgren, 36, Stockholm

• Var: Sjuksköterska Intensivvårdsavdelningen

• Examen: 2004

• Slutade: Tjänstledig sedan 2015, sade upp tjänsten 2018

• I dag: Studerar till systemvetare

"Min sambo fick jobb i Skottland och frågade om jag ville följa med. Jag jobbade som anestesisjuksköterska där i knappt ett år. Nu har jag flyttat hem till Sverige och Stockholm och läser till systemvetare på universitetet. Jag kände att jag inte ville hålla på med omvårdnad längre och ville byta innan jag blev en dålig sköterska. Jag har alltid haft ett driv att utbilda mig inom vården också, jag läste till anestesisjuksköterska och sedan IVA-sköterska. Nu ville jag lära mig mer om något annat och det jag lär mig behövs i sjukvården. Sjukvårdssystemen behöver folk med praktisk erfarenhet som hjälper till och implementerar och bygger". 

Du har dålig lön och dåliga arbetstider

Carola Karlsson, 59, Umeå

• Var: Sjuksköterska på uppvakningsavdelning

• Examen: 1987

• Slutade: Hösten 2017 

• I dag: Skolsköterska

”Du har dålig lön och dåliga arbetstider. Du måste gå skiftgång och måste jobba nätter. När man börjar närma sig 60 ska du inte behöva gå skiftgång. Kroppen far illa av det. Du måste också varva att jobba dag och kväll, vilket inte är hälsosamt när du börjar komma upp i åren. Jag fick sömnproblem. De tar inte vara på personalens kompetens och kvalitet utan väljer att anställa nyutbildade i stället. Det är väl inget fel i sig, men man måste ju värna om de äldre också. Annars har man till slut ingen kompetens. Som skolsköterska har jag bättre lön och jobbar bara dagtid”.

Det går inte att få ihop

Therese Grönlund, 43, i Umeå

Var: Sjuksköterska Medicinsk akutvårdsavdelning (MAVA)

Examen: Januari 1999

Slutade: 2016

I dag: Jobbar inom äldrevården, föräldraledig

"Jag bytte till kommunen men just nu är jag mammaledig och jag vet inte om jag ska gå tillbaka till sjuksköterskeyrket alls. Det är för dålig lön och för dålig arbetsmiljö. Jag fick mitt femte barn i oktober och min karl jobbar skift också, det går inte att få ihop. Jag hade varit på akutvårdsavdelningen i nästan 20 år och blev utbränd av det höga tempot. Jag var sjukskriven i nästan ett och ett halvt år. Telemetriövervakning som tjuter konstant och evig stress, du hinner kanske kissa en gång på ett pass. Nu jobbar jag dagtid på ett äldreboende. Det är stor skillnad men jag skulle kunna tänka mig att ställa mig på ett lager också, för då handlar det inte direkt om människor, det finns en gräns för vad man orkar". 

Fråga till politikerna: Är 26 000 kronor i månaden efter 20 år i yrket en rimlig lön?

SJUKVÅRDSDIREKTÖRENS SVAR OM ARBETSMILJÖN

Ann-Christin Sundberg, hälso- och sjukvårdsdirektör vid Norrlands Universitetssjukhus om arbetsmiljö, utbrända medarbetare och personalomsättning.

• Vi har pratat med 33 sjuksköterskor som har slutat hos er och 22 av dem säger bland sannat om att ett skäl är dålig arbetsmiljö. Din reaktion?

– Jag kan inte gå emot den känslan för deras del. Vi försöker hela tiden att titta på arbetsförhållanden och vi är ett av ganska få landsting som har väldigt goda arbetstidsmodeller här.

– Men vi måste hitta bra arbetsmiljöfrågor att jobba med och arbetstider är viktigt. Vi försöker göra jobbet attraktivt.

• Många säger att de blivit utbrända på jobbet och berättar att de tvingats sjukskriva sig. Vilket ansvar har ni som arbetsgivare där?

– Ja, den psykiska ohälsan generellt i Sverige har ju ökat. Om man tittar på våra sjukskrivningstal är de minskande, men många anger utmattningssymptom och de kan vara en kombination av hur man har det på jobbet och hur man har det privat.

• Flera som vi intervjuat anser att ledningen inte gör något för att behålla erfarna sjuksköterskor – känslan är att alla är utbytbara. Vad vill du säga till dem?

– Vi har verkligen en strategi för att behålla de erfarna och gamla. Det hänger ihop med det löneavtal som vi träffade med Vårdförbundet i fjol som gav nio procent där vi bestämde oss för att satsa på erfarna sjuksköterskor och de som arbetar i dygnet runt-vård.

• Är personalomsättningen något som oroar dig?

– I landstinget just nu är personalomsättningen mellan sju och åtta procent totalt. Och bland sjuksköterskor ligger den på sju procent. Och bland specialistsjuksköterskor ligger den på två procent. Vi anser inte att den är hög. Frågan är bara var gränsen går för hög? Vi har många unga som kommer in i dag på grund av generationsväxlingen. Vi har pensioneringar i en mycket högre grad än tidigare även inom sjuksköterskegruppen och det betyder att det kommer in många nya medarbetare.

 

LÄS MER OM VIKTIGASTE VALFRÅGORNA:

• VÅRD: Hur kunde så många missa min pappas cancer?

• INTEGRATION: Kvinnorna som lever isolerade i sina hem

• LAG & ORDNING: Rånade och lurade – polisen hinner inte utreda

• SKOLA: Sprickan i skolan – kiss i papperskorgen och brinnande gardiner