Tiotusentals ryska soldater har dött i kriget i Ukraina. Kanske så många som hundra tusen.
Men många av dem är bara registrerade som ”försvunna”.
Anhöriga har vittnat om att de inte får veta om deras släktingar är döda – eller hur de dött.
– Det finns dessvärre många rapporter som tyder på att de inte alltid tar hand om de döda på det sätt som varje anständighet och respekt kräver. Delvis handlar det väl om allmän bristande kompetens, men delvis om försök att hålla nere siffran på och medvetenheten om alla som dött, konstaterar tidigare utrikesministern Carl Bildt.
Patrik Oksanen, säkerhetspolitisk expert vid tankesmedjan Frivärld och medlem i Kungliga Krigsvetenskapsakademien, säger att makthavare i Ryssland inte har ”någon tradition att värdera enskilda människoliv”.
– Stalins synsätt om att ”en enskild människas död är en tragedi, en miljon döda är statistik” lever fortfarande. Att dölja sanningen är en del av förtryckets natur.
Håkan Gunneriusson, docent i krigsvetenskap vid Risk- och krisforskningscentrum på Mittuniversitetet i Sundsvall:
– Det finns förstås operativa skäl att vara tyst om operationer. Men på ett personligt plan finns det förstås en vilja att begrava kroppen hos anhöriga och ryska myndigheter disponerar inte dessa kroppar i många fall, vilket föder missnöje.
Per Enerud, senior analytiker vid Myndigheten för psykologiskt försvar och tidigare pressråd på den svenska ambassaden i Moskva, konstaterar att Putins strategi är ”helt i linje med den policy som råder angående ryska förluster”.
– Vårvintern 2000, under Putins första månader vid makten, fortfarande som tillförordnad president efter Jeltsins avgång, utplånades en hel stridsgrupp från luftlandsättningsregementet i Pskov i strid i Tjetjenien. De ryska militärmyndigheterna försökte förtiga att soldaterna medvetet skickats i döden för att avleda en tjetjensk offensiv. Lokala journalister i Pskov avslöjade incidenten och försvarsministeriet tvingades erkänna att soldaterna stupat.
”Putin är fånge i sina egna lögner”
– Vi kan också notera att den ryska flottan även försökte förtiga katastrofen med ubåten Kursk i augusti 2000. Att försöka förtiga förluster är liksom plan A för ryska militärmyndigheter.
Kristian Gerner, författare och professor i historia vid Lunds universitet, säger att ”ingen i Ryssland ska veta något om kriget”.
– Putin har blivit fånge i sina egna lögner, och rysk tv redovisar framgångar, inte förluster. De enskilda anhöriga till försvunna soldater är givetvis förtvivlade, men nu har befolkningen blivit ännu mera cynisk än tidigare. Människorna vet att det är omöjligt att göra något för att få besked om vad som faktiskt händer.
