Populära sagospöket Laban firar 50-årsdag

Lilla spöket Laban är en av de stora i Sveriges barnlitteratur. Tillsammans med Pippi, Alfons och några till intar han en hedersplats på den svenska barnboksparnassen.

Generation efter generation av barn i hela världen älskar den genomsnälla figuren i ständigt nya utgåvor av böcker och i filmer.

Paret Inger och Lasse Sandberg, hon författare, han konstnär, har gett ut mer än 100 barnböcker som översatts till ett 30-tal språk. Bokfigurer som Lilla Anna, Tummen, Pulvret och en rad andra är redan tidlösa favoriter, men Laban är nog den som har gjort störst intryck, också internationellt.

– Det är utmärkt att Laban fyller 50. Han behöver inte oroa sig för framtiden. Jag misstänker att spöken är odödliga, säger författaren Inger Sandberg.

– Laban är väldigt betydelsefull för mig. Jag gillade att skriva om honom och Lasse gillade att rita honom. Spöken är laddade för många barn, men Laban är ingen tuffing utan ett mjukisspöke, en snäll liten kille, säger hon.

Hon berättar att spöket Laban föddes en gång när sonen Niklas var spökrädd. Då skrev hon en "terapeutisk" saga för att bota honom från spökrädslan.

– Jag ville avdramatisera och avdemonisera spökena. Jag kände att jag måste hitta på ett snällt och trevligt spöke som de kunde identifiera sig med. Inga barn kan bli rädda för Laban, de ser att han är ungefär som dem själva.

– Jag har nog förstört många spökhistorier. Barn som älskar Laban kommer aldrig att bli imponerade av spöken. Men även om han är snäll är han ingen mes, han är som ett normalt barn, säger hon.

Den första boken om Lilla spöket Laban kom 1965. Men föregångare fanns redan i paret Sandbergs tidigare verk, säger litteraturvetaren Kristin Hallberg, som forskat och skrivit mycket om de sandbergska barnböckerna. Redan i mitten av 1950-talet förekom ett liknande spöke, som dock inte hette Laban, i makarnas berättelser som publicerades i Svenska Dagbladets söndagsbilaga för barn.

Också en av deras böcker från början av 1960-talet innehåller en spöksaga. "En av de första godnattsagorna för moderna höghusbarn", skrev Lennart Hellsing i en berömmande recension.

– Laban är en väldigt annorlunda figur. Han är en pojke som får vara rädd. Han behöver inte vara stor och stark, säger Kristin Hallberg.

– Han är tecknad som ett spöke. Men det handlar om en pojke som inte lever upp till pappans förväntningar. Det är ett smart pedagogiskt grepp för att få föräldrar att läsa om små rädda pojkar.

– De bejakar barnets perspektiv, de står på barnens sida. Barn har rätt att vara ledsna, tycka annorlunda, vara individer. Små barn ska inte behöva uppfylla föräldrars idéer om mod, säger hon.

Kristin Hallberg förklarar att Inger och Lasse Sandberg var nydanare när det gäller småbarnsbilderböcker. Precis som Lennart Hellsing och Astrid Lindgren i andra barnboksgenrer. De tillhör den generation av barnboksförfattare som växte fram efter andra världskriget och förnyade det modernistiska uttrycket, säger hon.

– Det väsentliga med Inger är att hon hittar ett lekfullt språk för att bejaka modern pedagogik och barnpsykologi utan att det blir pekpinnar. Hon väver in det som är bra för barnen. Böckerna är också estetiskt intressanta, Lasse var en skicklig konstnär, säger Kristin Hallberg.

Inger och Lasse Sandberg har fått en lång rad priser som Expressens Heffaklump, Nils Holgersson-plaketten och Astrid Lindgren-priset. Lasse Sandberg, som dog 2008, fick bland annat Elsa Beskow-plaketten för sina illustrationer. Och Inger Sandberg utsågs i år till hedersdoktor vid universitetet i hemstaden Karlstad för sitt "konsekventa barnperspektiv i författarskapet".

Paret debuterade 1953 med "Fåret Ullrik får medalj". Deras stora genombrott kom med böckerna om Lilla Anna och Lilla spöket Laban i mitten av 1960-talet. Därefter producerade de nya favoriter som Tummen, Pulvret och många andra.

Förlaget Rabén & Sjögren firar nu Labans 50-årsdag med en jubileumsutgåva av den allra första boken om honom.

Inger Sandberg, född i Karlstad 1930, arbetade först som småskollärare. Efter det att hon börjat samarbeta med skämttecknaren och illustratören Lasse - de gifte sig 1950 - blev hon så småningom barnboksförfattare på heltid.

– Makarna Sandberg var föregångare. De är inte minst konstnärligt intressanta. Lasse Sandberg arbetade mycket med kollage, han tecknade skenbart enkla figurer som lever kvar, säger Åsa Warnqvist, forskare på Svenska barnboksinstitutet.

– De är centrala i den svenska barnbokens historia. De var bland de viktigaste barnboksskaparna som trädde fram under 1950- och 60-talen, säger hon.

Åsa Warnqvist förklarar att paret Sandberg har varit viktiga för bilderbokens konstnärliga utveckling. Hon säger att Lasse Sandbergs unika stil påverkade många, till exempel Gunilla Bergström i hennes Alfons Åberg-böcker.

Och hon berättar att Laban var en av hennes egen barndoms stora favoriter, som gjorde stort intryck i både böcker och tv-filmer.

– Spöket Laban är en stark och genialt enkel figur som står sig. Som alla deras figurer är han unik. Att han är tidlös visar ju inte minst det faktum att böckerna kommer ut i nya utgåvor ännu efter 50 år, säger Åsa Warnqvist.

– Laban är väldigt mänsklig. Han har rädd och har problem med föräldrar och syskon som alla andra barn. Och så är problemen i yrkeslivet en rolig twist.

– Det finns mycket i spöklivet som Laban har bekymmer med. Han vill ju inte riktigt spöka och skramla med kedjor och sånt, säger hon.