Thomas Pettersson är journalisten som satte Skandiamannen på kartan med ett uppmärksammat reportage och en bok under 2018.
Med förstasidesrubriken ”LÖSNINGEN” presenterades Skandiamannen, Stig Engström, som svaret på den i dagarna 35 år gamla mordgåtan.
Och två år senare, i juni förra året, kallade Palmegruppen till presskonferens och presenterade uppgifter som på många sätt liknande Thomas Petterssons reportage.
Stig Engström, avliden sedan år 2000, uppgavs vara ”åtminstone skäligen misstänkt för att inte säga på sannolika skäl” misstänkt för mordet, enligt Palmegruppens förundersökningsledare Krister Petersson.
Nyutgåva av Palmeboken
I samband med årsdagen av Palmemordet släpper nu Thomas Pettersson och Filter en nyutgåva av sin bok om Skandiamannen, ”Den osannolika mördaren”, med åtta nya kapitel.
Där kartläggs Stig Engströms påstådda lögner, som han enligt Thomas Petterssons tidigare intervju i Expressen lagt fram för att på olika sätt förvirra utredarna och göra sig själv otänkbar som mördare.
Men i boken finns också nya uppgifter om polisens kartläggning under de senaste åren i försöken att binda Stig Engström till mordet.
Det handlar om fjällstugan i Idre, där Engström och hans fru vistades dagarna efter mordet.
Den nya utredningen kring Stig Engström inleddes 2017 och utredaren Sven-Åke Blombergsson berättar i boken hur arbetet för hans del bestod i att granska vittnesmål från mordet på nytt. Han tyckte att Engströms uppgifter ”stod ut” och han började då även undersöka tips som kommit in veckan efter mordet.
Anonyma tipsen efter mordet
Där hittade Blombergsson tre anonyma tips om mordet, som nu även Expressen tagit del av, och som alla kom in på onsdagskvällen den femte mars 1986.
Enligt Expressens uppgifter är polisen övertygade om att en och samma person ringt in dessa uppgifter:
• Ett samtal från en kvinna som berättade om en man på Snickarbacken, inte långt från mordplatsen. Han hoppade in i en ”mellanblå” Opel och bar en handledsväska, var 180-185 centimeter lång och med mörk halvlång rock. Ett signalement som också stämmer in på Stig Engström.
• Tio minuter senare, ytterligare ett tips från en okänd person om en ”kraftigt byggd man, 180–185 centimeter lång och iklädd halvlång mörk rock” som också hoppat in i en ”mellanblå Opel”.
• Och slutligen, senare på kvällen, ännu ett tips om en ”kraftigt byggd mellanblond man, cirka 185 centimeter lång och iklädd halvlång mörk rock som kommit springande och kastat sig in i en Opel”. Det sista tipset ringdes in av en namngiven präst, som hade blivit uppringd av en anonym kvinna i syfte att han skulle vidarebefordra uppgifterna till polisen eftersom hon själv varit ute på ”vänsterprassel”.
I den nya utredningen om Stig Engström misstänkte polisen att det var Stig Engström som på något sätt varit involverad i att dessa uppgifter ringdes in.
I boken konstateras att Engström, sedan andra personer vid mordplatsen avförts, själv riskerade att bli utpekad som mördare eftersom han hade ett signalement som han själv sagt överensstämde med mördarens.
Polisen om sin tes
Polisens teori var att Engström under sin fjällsemester i Idre, som pågick vid samma tid som de inringda tipsen, försökte förvirra utredarna bygga upp en berättelse som ger honom alibi. Tesen var att han involverade en kvinna i sin närhet, eventuellt frun, i att ringa in samtalen.
Utredaren Blombergsson säger i boken om paret Engströms fjällresa efter mordet:
– Det var nog mycket oro och diskussioner om hur man skulle göra. Min tes var att exfrun ringt in de här samtalen. Personen som ringde var uppenbarligen väldigt angelägen om att lämna den här informationen till polisen.
Exfrun, som inte vill kommentera, har dock helt tillbakavisat dessa uppgifter i förhör. Hon fick i förhör med Palmegruppen flera frågor om tipssamtalen, men hon förnekade helt kännedom om detta och säger att hon och Stig Engström var ensamma i stugan under hela fjällveckan. Ingen hade heller lånat deras telefon, enligt exfrun.
Utredningsåtgärder för att spåra eventuella samtal från fjällstugan visade sig också resultatlösa.
Uppgifterna var sedan länge raderade.
Thomas Pettersson, författaren till boken, har sin bild klar av de anonyma samtalen.
– Jag tror att Engström där uppe i fjällen skapade sin strategi om att han förväxlats med mördaren.
”Samma person ringde in”
Pettersson lyfter fram att Engströms tidigare version kring mordet hade spruckit vid tillfället. Dagen före de inringda samtalen, den fjärde mars 1986, hade vittnet Lars Jeppsson för första gången trätt fram i Aftonbladet, i egenskap av polisens nyckelvittne. Engström hade tidigare pekat ut Jeppsson, eller åtminstone en yngling i blå täckjacka på samma position, som den möjlige gärningsmannen. Jepssons nya berättelse uteslöt även den version som Engström tidigare, enligt boken, lämnat till vänner och kolleger om att han sprungit efter mördaren. Någon sådan person fanns inte i Jepssons berättelse.
Allt detta, enligt Thomas Petterssons scenario, ledde fram till att Engström såg till att de förvirrande samtalen ringdes in dagen efter.
– Det mesta talar för att det var samma person som ringde in de tre samtalen. Dessa samtal skulle ha betytt att två personer med liknande signalement befann sig vid brottsplatsen. Den ena Engström, den andra mördaren. Det här hade gett Engström det alibi han förlorade dagen innan.
Utredaren Sven-Åke Blombergsson har avböjt att ytterligare kommentera uppgifterna.
