Polisen skickar brev
– i massiv protest

Lisa Reventbergs brev

(Nedan återges det brev som polisinspektör Lisa Reventberg har skickat till rikspolischef Dan Eliasson, politiska makthavare och medier)

Hej!

Du har fått det här brevet för att svenska medborgare litar på ditt inflytande, litar på din makt och att du vill deras bästa. Du har nu fått en chans att förändra. Ta den!

De icke insatta i polisens verksamhet kanske tar det som obefogat gnäll. De som är insatta försöker med alla medel göra ett bra jobb med knappa medel. Det vi poliser har är vi själva, lojaliteten mot varandra, våra tålmodiga anhöriga och uppbackning från förstående medborgare som inser vårt värde. De man tror skall förstå är ens arbetsgivare men det är fel, så jäkla fel! De varken förstår eller lyssnar. De gör inte ens ett värdigt försök. De kör över, gång på gång men nu räcker det!

Jag har jobbat i yttre tjänst i snart nio år. Jag jobbar treskift. Min man jobbar treskift. Vi är två i familjen som jobbar som poliser och treskift. Vi har ett litet barn. Jag är tacksam att jag hann få upp min lön innan allt raserade. Arbetstidsavtalet hade sedan år tillbaka raserats, till bristningsgränsen. Löneutvecklingen idag är skrattretande.

Så här ligger det till. Jag belyser dock en bråkdel av en stor komplex problembild som gårdagens och dagens ledning skapat. Jag belyser den ur en polis i yttre tjänst syn på saken.

Dan Eliasson, Rikspolischef utan att vara utbildad Polis. Jag kan av den anledningen förstå hans bristfälliga kunskaper inom yrket men förstår mindre hur han helt ogenerat kan ta emot 153.000 kronor i lön varje månad. Hur är det möjligt? Hur är det försvarbart? Han har ju inte ens stake att sitta i tv-rutan och förvara sitt arbete. Ynkrygg!

Jag klagar inte över min grundlön. Jag är en av de som hade ”turen” att hamna på rätt sida av ”inspektörs-sträcket”. Dock har mina kollegor som är yngre i tjänst en obegripligt låg grundlön med tanke på yrkets utsatthet och komplexitet. Bortsett från grundlönen kritiserar jag även de extrema försämringar som har skett både i vårt arbetstidsavtal men även organisatoriskt. Poliser som har jobbat i flera år har helt plötsligt fått sämre lön än en nyexaminerad polis idag. Ganska provocerande och väldigt skevt.

Vår löneutveckling går bakåt. Vi följer inte ens inflationen. Våra löner har de senaste åren minskat med 10 procent medan våra chefers löner har ökat (!) med 36 procent. Hur försvarar man det?

Jag blir så frustrerad över att se helt fantastiska kollegor bli mer och mer uppgivna, stressade, trötta och hur frustrationen hämmar drivet och engagemanget i yrket. Varför? För att ingen lyssnar på oss! För att ingen tar oss på allvar! Ingen ser VÅR verklighet!

Våra chefer värdesätter inte kunskap och erfarenhet. De ser hellre att erfarna kompetenta kollegor slutar så att nyexaminerade poliser kan ta över till en

minimal grundlön. Då finns det mer pengar till att fortsätta finansiera chefernas snabbt stigande löner!

Vi i yttre tjänst jobbar fler och fler timmar, fler och fler nätter och helgpass till mindre lön. Framskjutet OB, pinsamt låg ersättning för storhelger då vi tvingas ifrån våra barn och övriga familjemedlemmar. Återhämtningen mellan passen är begränsad. Tiden med familj och vänner blir lidande. Anhöriga oroar sig ännu mera när de ser hur trötta vi är. Våra barns enda önskan är att deras förälder/föräldrar skall komma helskinnade hem. En treskiftare förkortar sitt liv med flera år. Vi får uppleva samhällets baksidor och finns där på trafikolyckor, möter sargade kroppar, trasiga familjer, vanvårdade barn, utsatta grupper, hot, våld och livet där emellan. Vi ifrågasätts av våra egna inom myndigheten, vi ska jobba ännu hårdare, vi ska nå mål utan medel. Vi kritiseras och jagas av media och delar av samhället. Vi ska ändå orka. Vi ska ändå leverera. Alla tider om dygnet. Alla dagar om året!

Rättssystemet ser poliser som övermänniskor som ska stå ut med både hot och våld vilket ingen annan i samhället behöver göra. Det är skevt. Så extremt skevt!

Tycker Ni att jag klagar nu!? Tycker ni att jag borde sluta jobba som polis? Mmmm tyck det då men jag skrev då aldrig under på detta när jag klev in på polishögskolan för snart 11 år sedan. Både löner, arbetstidsavtal och andra förutsättningar i stort har förändrats. Förändrats till det sämre. Till lågvattennivå. Till kloakstank. Jag råkar ändå tycka om mitt jobb. Det är just det som är problemet, att vi poliser generellt sätt gör det. Vår arbetsgivare utnyttjar vår till synes, outtröttliga lojalitet.

Vem ska göra vårt jobb när vi slutat? Våra kostymklädda chefer eller kanske vårt HR-folk som tror sig veta hur man skapar en framgångsrik polissaga!? Lycka till säger jag bara! Det är så ofattbart tragiskt hur illa Ni sköter den svenska polismyndigheten.

Vi begär inte mycket. En värdig lön som gör att vi har råd att jobba kvar som polis samt ett arbetstidsavtal som gör att vi orkar fortsätta inom vårt yrke. Ett yrke som vi i grund och botten är stolta över.

DET ÄR HÖG TID ATT VAKNA NU. DET ÄR HÖG TID ATT FÖRÄNDRA TILL DET BÄTTRE. FÖR ALLAS SKULL!

/ Inspektör Lisa Reventberg, Utryckningen, Stockholm/tillika initiativtagare till ”brevkampanjen”…dessutom så jäkla stolt över mina brevskrivande kollegor!