I en röd garderob i Linköping hänger fem klädesplagg.
En svart rock, en grön kavaj, en skjorta, en brun skinnkappa, en T-shirt.
Där, längst in i en betongbunker på kriminaltekniska laboratoriet NFC, förvaras det kanske mörkaste minnet efter den nu avlidna barnpsykologen och statsministerfrun Lisbet Palme.
När Expressen besökte laboratoriet 1996 fick reportern Lars Näslund se de mörka och intorkade blodfläckarna på Olof Palmes kläder.
Men även T-shirten och skinnkappan - Lisbet Palmes kläder - bar spår av ett skott som gått längs ryggen.
Skottet mot Lisbet Palme har hamnat i skuggan av mordet på maken.
Klockan 23.21, den 28 februari 1986, var hon millimeter från att dödas när en ännu okänd gärningsman sköt först mot Olof Palme - och sedan mot statsministerfrun.
– Hon var bokstavligen en hårsmån från döden, sade Rune Bladh på rikspolisens tekniska rotel till Expressen efter mordet.
Lisbet Palme räddades av att hon svängde runt när det första skottet ljöd. Det andra skottet trängde in i kappan vid hennes vänstra axel, fortsatte längs skulderbladen, nuddade skinnet och gick ut genom jackan vid den andra axeln.
– Jag trodde att några barn lekte med smällare. Jag vände mig till Olof för att kommentera det. Då såg jag hur han sjönk ner. Han blödde ur munnen och bröstet, har hon berättat i förhör.
Missbrukaren Christer Pettersson dömdes senare för just detta. Han stod, för skottet mot Lisbet Palme, åtalad för bland annat mordförsök men dömdes för framkallande av fara för annan. Och friades senare i hovrätten.
En som minns allt detta tydligt är poliskommissarie Åke Rimborn, numera operativ samordnare vid polisområde Stockholm Syd.
Han var den polis som gjorde det första förhöret med Lisbet Palme. Det skedde i ett väntrum på Sabbatsbergs sjukhus akutmottagning, strax utanför rummet där Olof Palme dödförklarats klockan 00.06 på natten. Rimborn var den som fick identifiera Palme och bekräfta det ofattbara.
En statsminister var död.
Lisbet Palme och Åke Rimborn fick en nära kontakt timmarna efter det omskakande mordet. När Rimborn lämnat sjukhuset blev han kallad tillbaka för nya förhör eftersom "Lisbet bara ville prata med den långe polisen".
Under alla år har han väntat på ett tillfälle att få träffa henne igen och prata om kvällen.
Det blev aldrig så.
– Det är bara att beklaga, väldigt tragiskt. Jag har bara sett henne nån gång efter detta men aldrig pratat med henne. Det finns många frågor och det är synd att det aldrig blev av.
En av frågorna som nu aldrig får svar gäller det första förhör Rimborn gjorde där Lisbet Palme pratar om "två gärningsmän".
Rimborn har sparat dessa förhörsanteckningar, som Palmeutredningen aldrig frågat efter, och han planerar att offentliggöra uppgifterna om två gärningsmän i en eventuell framtida bok.
– Det var exakt vad hon berättade.
– Den som just varit med om en sådan här händelse berättar precis vad de upplevt. De hinner inte tänka ut någon annan story. Hon var så klart väldigt bedrövad när vi pratade, och även träffad själv av en kula, men hon gav samtidigt ett redigt intryck.
Flera vittnen har samtidigt berättat hur omskakad Lisbet Palme var timmarna tidigare, just efter mordet.
I boken "30 år av tystnad" berättade ett av de främsta vittnena, Anna Hage, nyligen om statsministerfruns sammanbrott på mordplatsen.
– Ser ni inte vem jag är? Jag är Lisbet Palme! Det här är min man, statsminister Olof Palme. Och han har blivit skjuten.
Ett annat vittne, Karin, har berättat:
– Jag försökte lugna ner Lisbet som var väldigt chockad och upprörd. Hon sprang fram och tillbaka och jag försökte helt enkelt lugna ner henne lite.
Flera nuvarande och tidigare poliser har riktat stark kritik mot hur Palmeutredningen bedrivits genom åren och synpunkterna har ofta kretsat kring hur Lisbet Palme har hanterats av polisen.
Poliskommissarien Åke Rimborn:
– Jag blev förhörd först fem år efter mordet. Den som pratat med huvudvittnet hörs alltså fem år efter mordet. Det är skandal.
Kriminalinspektör Lennart Gustafsson, som jobbade 32 år i Palmeutredningen:
– Det var ingen som riktigt vågade konfrontera henne. Hur man polisiärt har behandlat henne, det tycker jag varit under all kritik.
Den mest högljudda kritiken har gällt ett utpekande, den 14 december 1988 på Riksåklagarens kansli i Stockholm.
"Promemoria över konfrontation med Lisbeth Palme 881214 klockan 18.00 på riksåklagarens kansli. Närvarande vid konfrontationen var byråcheferna Jörgen Almblad och Solveig Riberdahl. En videotape nr OP 533 visades för Lisbeth Palme. Efter att Lisbet Palme sett de inblandade bilderna, där samtliga deltagare i konfrontationen står uppställda säger hon det ser man vem som är alkoholist. Det är nummer åtta".
Lisbeth Palme hade i förväg fått veta att den misstänkte var alkoholiserad och pekade nu på Christer Pettersson om som mördare.
Allt stämde, sade hon: "ansiktsform, ögon och hans ruskiga utseende".
Det ifrågasatta utpekandet kom att förbrylla många och blev ett starkt argument för de som inte anser att Christer Pettersson kan vara mördaren.
Dessutom hade Ulf Dahlsten, nära vän till familjen och Palmes tidigare statssekreterare, sagt tiden före utpekandet att Lisbet Palme inte skulle kunna känna igen mördarens ansikte.
– Det var mörkt och mannen stod i skuggan.
Själv har Lisbet Palme velat hålla utredningen på distans och har sällan gett intervjuer. Inte heller polisen har på senare år, såvitt känt, haft någon kontakt med Lisbet Palme.
Lennart Gustafsson, tidigare i Palmegruppen, berättar:
– Vi bjöd upp familjen till oss för att ge allmänna upplysningar om utredningen och läget. Sönerna kom, men inte hon.
– Det här var ett par år innan jag gick i pension 2016.
Men hoppet har funnits och nuvarande Palmeåklagaren Krister Petersson svarade svävande i SVT:s "Veckans brott" tidigare i år, på fråga om förhör har hållits med henne, att dessa sker "inte kontinuerligt" men att hon är en "central person i utredningen".
Poliskommissarie Åke Rimborn menar att Lisbet Palmes bortgång - utöver familjetragedin - är en stor förlust för Palme-utredningen.
– Från vårt perspektiv är det vissa uppgifter man aldrig får reda på nu. Det skulle vara intressant att höra hela hennes historia från morddagen och fram till att hon pekar ut Christer Pettersson. Det har man aldrig fått veta exakt hur det gick till.
Och nu är det för sent.
