Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Perrelli: "Hemskt att vara ifrån barnen"

"ÅRETS MAMA 2013". Artisten Charlotte Perrelli, 39, vill vara en tydlig, trygg och kärleksfull mamma för Adrian, 4,5 månader, Angelo, 9, och Alessio, 8.

Förr gick hon upp två timmar tidigare för att kratta löv eller putsa 100 fönster.

Nu övar Charlotte Perrelli, av tidningen Mama utsedd till "Årets mama 2013, på att vika ihop tvätten en annan dag och sitta ner med en kopp kaffe.

- Jag har blivit enormt mycket coolare. Fasiken, ett tag var jag ganska hispig. Jag städade, hade hypersnyggt och var aldrig en minut sen. I dag tänker jag "Äsch, ingen dör om jag kommer fem minuter sent", säger den album- och turnéaktuella artisten.

FRAMRÖSTAD TILL "ÅRETS MAMA 2013" - DRAR UT PÅ KYRKOTURNÉ GENOM HELA LANDET

NAMN: Anna Jenny Charlotte Perrelli.

ÅLDER: 39. Fyller 40 år den 7 oktober nästa år.

BOR: Villa i Djursholm.

FAMILJ: Barnen Angelo, 9, Alessio, 8 (med ex-maken Nicola Perrelli), och Adrian, född den 30 juli i år. Pojkvännen Anders Jensen, 36, vd för Samglas och Ryds glas (har dottern Izabella, 6, med tv-journalisten Suzanne Sjögren). Pappa Berth, mamma Monica, lillasyster Kina.

FÖDD OCH UPPVUXEN: Född i Hovmantorp och uppväxt på Kåramålatorp.

MAMMA HAR VARIT: Dagmamma. Jobbar numera med ekonomi.

PAPPA HAR VARIT: Är fortfarande egenföretagare.

UTBILDNING: Musikgymnasium, två år jazz och pop på Kulturama.

AKTUELL: Med åttonde albumet "Barndomsjul", 15 konserter med "Stjärnklart" och egen kyrkoturné med nio framträdanden från Helsingborg till Boden. Bloggar på charlotteperrelli.damernasvarld.se. Framröstad till "Årets mama 2013".

INKOMST: 808 600 kronor (2011).

GODA EGENSKAPER: "Har nära till skratt, är bra på att strukturera upp min tillvaro och har goda intentioner."

SÄMRE EGENSKAPER: "Lite för stressad i perioder. Behöver jobba med att släppa kontrollen."

HISSAR: "Alla fantastiska mammor som sliter och kämpar för att vardagen ska fungera."

DISSAR: "Folk som lägger sig i för mycket."

PS. SÅ VAR MÖTET MED CHARLOTTE PERRELLI

Charlotte Perrelli ger huvuddelen av intervjun på produktionsbolagets kontor en trappa upp i ett bostadskvarter i Stocksund i Danderyd.

Hon har just repeterat de sångnummer som hon ska framföra i turnén "Stjärnklart" som har premiär nästa vecka. När fyra månader unga Adrian vaknar ammar hon honom.

Vid prisutdelningen på Operan under måndagskvällen är sambon Anders, alla tre sönerna och bonusdottern Izabella med. Angelo, Alessio och Izabella väntar snällt under ceremonin och Adrian finner sig i att bli beundrad och tittad på.

Konferencieren Kitty Jutbring skojar med Charlotte Perrelli och frågar om Charlottes bröst liksom Kittys växer medan de står på scenen. "Ja, nu spänner det allt lite grann", enas den ammande duon om och får igenkännande skratt från publiken.

Charlotte ställer tålmodigt upp på intervjuer och fotograferingar innan hon packar ihop familjen och åker hem till Djursholm.

Vad betyder det att koras till "Årets mama 2013"?

- Förhoppningsvis tycker juryn att man har gjort något bra eller något lite utöver det vanliga, men jag är en ganska vanlig mamma. Enda skillnaden är att jag har ett annorlunda jobb som gör det möjligt för mig att kombinera mammarollen på ett annat sätt.

- Som offentlig mamma kan man ju få en del skit och många anser sig ha rätt att tycka saker, men de glömmer kanske att det finns en person bakom arbetsfasaden och att jag kan bli sårad och ledsen över hur de uttrycker sig.

Hur vill du vara som mamma?

- Barn behöver styrning. Man måste vara tydlig. Självklart kan jag också curla, men ibland går det nästan till överdrift när barn ska vara med i alla beslut. Barn är barn och vuxna är vuxna.

- Jag vill att mina barn ska uppfatta mig som en trygg person som har koll på läget och som de kan komma till vad det än gäller. En kärleksfull mor som finns nära till hands. Och så är det viktigt att hinna ha roligt med sina barn.

Förut har du haft dina äldsta söner Angelo och Alessio på heltid, men sedan 1,5 år bor de även hos sin pappa. Hur är det?

- Jag har gått vidare och träffat en ny man och det kräver mer struktur. Fick jag välja skulle jag vilja ha mina barn på heltid. Det kan vara hemskt att tvingas vara ifrån dem ibland. Men barn behöver både sin mamma och sin pappa. Så även om det kan vara vidrigt, så måste man vara medveten om att man också väljer bort halva tiden med barnen när man skiljer sig.

- Det får mig att vårda det jag har i relationen med Anders ännu mer och jobba ännu hårdare. Jag skulle aldrig vilja ha Adrian varannan vecka.

Du stod på scenen bara 48 timmar efter Adrians nedkomst?

- Ja, när jag skrev kontrakt för "Diggiloo" förra sommaren visste jag ju inte att jag skulle föda barn den 30 juli i år. Två dagar efteråt var jag så lycklig över att allt hade gått bra och att jag kunde genomföra som planerat utan att behöva sätta folk i skiten.

Men du ställde inte ens in när du fick missfall två gånger innan Adrian föddes?

- Nej. De gångerna var det mest jobbigt psykiskt, för jag var så ledsen och tårarna ville inte sluta rinna. Rent fysiskt hade jag inte ont när Anders skjutsade mig till Hooks herrgård i Småland där jag skulle sjunga samma kväll. Men det är väl något jag fått med mig hemifrån, den småländska arbetsmoralen. Har man åtagit sig något så fullföljer man det.

När Angelo föddes sa du att du inte förstod mammor som tyckte att de inte hann duscha. Hur har du det med Adrian?

- När han var omkring en månad fick han lite stök med magen och blev lite mer krävande än vad hans storebröder varit. Då fick jag förståelse för det folk sagt om att inte hinna med och duscha, men nu är han enormt snäll och glad igen. Det är så fantastiskt mysigt. Jag förstår inte hur man någonsin kan känna sig färdig med småbarn. Ett till skulle jag absolut kunna tänka mig och det vore roligt för Adrian att ha ett syskon i samma ålder.

Hur löser du logistiken hemma när du står på scenen?

- Så länge jag ammar är Adrian med mig, men när han börjar dagis kommer Anders och jag att hjälpas åt.

- Sedan har jag i åtta år haft hjälp av vår barnflicka Malin. Just nu pluggar hon, så vi har en ny tjej - Angelica - som också rycker in. De är som familjemedlemmar, ger kontinuitet och kan hjälpa till att köpa mat om grabbarna bli hungriga precis när jag ska upp på scenen.

Du har genom Anders Jensen lärt känna hans sexåriga dotter Izabella. Hur är det?

- Izabella har redan en mamma och en pappa. Det funkar jättebra och jag försöker vara en bra förebild. Anders och Izabella har flyttat in i vårt hus i Djursholm och vi har renoverat och gjort om så att Anders har fått sätta sin prägel. Men i dag var vi faktiskt och tittade på ett nytt hus. Vi har ingen panik, men det här är första gången jag känner om ett annat hus att här vill jag verkligen bo.

När jag intervjuat dig tidigare har du sagt att du har svårt att be om hjälp?

- Ja, jag jobbar fortfarande på det. Men nu är vi helt plötsligt två personer som hjälps åt och tar ansvar och det känns otroligt lyxigt. När jag kom hem i går hade Anders köpt en ny matta och slängt ut gamla grejer. Han är en doer och det är en häftig och ny känsla att allt inte alltid vilar på mina axlar.

Hur har du kommit till alla dessa insikter?

- Under svåra perioder har jag gått i familjeterapi för att lösa något som inte skulle krascha och ändå försöka ha en länk till den andra föräldern. Men jag har inget behov av att ventilera mig mer. Jag vet exakt hur saker blev som de blev och tror att det handlar om att bestämma sig och gå vidare. Livet är så, det blir inte alltid som man tänkt sig. Man får försöka göra det bästa möjliga av situationen.

- Mycket handlar nog om sunt förnuft. Jag är en bondtjej i själen.

Förr har du putsat alla 100 fönster i huset i Djursholm själv?

- I dag kan jag bekosta hjälp för att kratta löv i stället för att sova mindre för att hinna med både konserten och den där jäkla trädgården. Visst, allt går om man vill, men det är på bekostnad av något annat. Jag vill inte vara som ett tåg som rusar och aldrig stannar.