Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pernillas barn mördades – rädd för mördaren nu när han friges

Theo mördades när han var två år gammal. Foto: Privat
Styvpappan under rättegången mot honom. Foto: ROGER VIKSTRÖM

Styvpappan slog hennes son Theo, 2, i magen så att han dog.

Nu släpps mannen efter att ha avtjänat fängelsestraff för mord.

– Jag orkar knappt tänka på det. Min rädsla är att möta honom på stan, säger Pernilla, 31.

Pernilla har svårt att prata om den där måndagen. Ändå måste hon, säger hon. För att försöka gå vidare. 

Hon hade suttit på tåget hem den 12 juli 2010 när hennes dåvarande sambo ringde och sa att hennes son Theo, 2, låg livlös hemma. 

– När jag klev av tåget hörde jag sirenerna, berättar Pernilla.

Pernilla, 31, är orolig över att hon ska behöva möta sonens dömde mördare på stan när han nu släpps fri. Foto: PRIVAT

Dömdes till fängelse – friges nu

Theo dog av inre blödningar och dödförklarades på sjukhuset. När det blev rättegång erkände styvpappan att han slagit Theo i magen och därefter lämnat honom i sängen under flera timmar innan han ringt ambulans.

Vid tidpunkten för åtalet förnekade mannen mord men medgav misshandel, enligt advokat Anders Kihlstedt.

– Han är väldigt ledsen, sa han. 

Kihlstedt jobbar inte längre som advokat och avböjer att kommentera ytterligare frågor. Mannen dömdes 2010 i Linköpings tingsrätt till tolv års fängelse för mord, grov fridskränkning och grov misshandel. Efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt fängelsestraff blir han nu villkorligt frigiven.

– Det har jag tagit reda på. Jag orkar knappt tänka på det. Min rädsla är att möta honom på stan. Jag blir bara skakig av tanken och vet inte hur jag skulle reagera. Jag tror att jag bara skulle stelna till, säger Pernilla. 

Pernilla tog själv reda på att han hade fått skyddad identitet, något som hon gärna hade velat bli informerad om.

– Då hade jag vetat att jag inte skulle få någon information om hans frigivning. Jag har väntat länge och har i stället på egna vägar fått söka fram information om hans permissioner och frigivning. Jag känner att man som anhörig blir orättvist behandlad, säger Pernilla.

Styvpappan under rättegången mot honom. Foto: ROGER VIKSTRÖM

Försöker gå vidare

I dag har Pernilla två nya barn – men det tog henne mer än fem år att ens fundera på familj igen. Hennes son är exakt lika gammal som Theo var när han dog.

– De är nästan kopior. Det känns som om världen stått stilla. När jag går med min son, som är så lik Theo, så är det som om ingenting har hänt. Jag blir hela tiden påmind om vad som hänt.

Pernilla har haft svårt att jobba, har varit sjukskriven i perioder och fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom. 

– Mitt liv stannade när Theo dog. Jag har svårt att åka tåg för blir hela tiden påmind nu om vad som hände när jag var borta från hemmet den dagen. Åker jag på motorvägen och ser en ambulans börjar jag skaka, säger Pernilla.

Samtidigt försöker hon bearbeta sorg och skuldkänslor över att inte ha kunnat rädda sin son men känner inte att den samtalshjälp som vården erbjudit henne har fungerat. Pernilla vill prata mer om våldsbrott och vill gärna stötta andra som sitter i liknande sits.

– Jag har fått kämpa mycket själv under de första åren. Om jag tar tre steg framåt så går jag två steg bakåt. Jag tar bara en dag i taget. Det är bra att jag har barnen för då tvingas jag tänka framåt.