Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Peder första svensk att ro över Atlanten

Peder Åström, 34, anländer till Västindien. Foto: Marie Johansson
Han är nu första svensk att ro över Atlanten. Foto: Marie Johansson
En resa på 91 dagar och 466 mil. Foto: Marie Johansson
Han tas emot av mamma Marie Johansson Geiger från Luleå med en stor kram. Foto: Marie Johansson
Och det var en trött Peder som anlände till paradiset: "Men nu mår jag bra – jag är ju framme". Foto: Marie Johansson

91 dagar och 466 mil senare – och så förstås en massa blåsor och valkar i händerna – är takläggaren Peder Åström, 34, framme i Västindien och tas emot med stora kramen av mamma Marie Johansson Geiger från Luleå.

Han är den första svensken som ensam har rott över Atlanten.

– Jag är väldigt trött, men nu mår jag bra – jag är ju framme, säger han till Expressen.

Resan slutade inte helt som Peder Åström hade tänkt sig.

Natten till fredagen – på väg mot Barbados – hade han drivit söderut och hamnat i fel riktning.

– Jag stötte på en fiskebåt som bogserade mig till närmaste marina. Just nu är jag på ön Dominica mellan Guadeloup och Martinique, säger han.

– Jag var på Teneriffa och vinkade av Peder. Och nu är jag här på Dominica, säger lyckliga mamsen Marie.

Man kan ju undra: hur kommer man på en så storslagen idé att ro över Atlanten och utsätta sig för faror. Farliga stormar, orkaner, vågor höga som fyravåningshus – och så hajar som kan lura kring båten?

Svar: för fyra år sedan skadade sig takläggare Åström svårt i ryggen när han föll ned från ett tak.

– Jag fick en arbetsskada och gick på rehabilitering, säger Peder Åström som kom på att han ville göra något storslaget – snudd på att förändra världen, åtminstone miljön genom att ro över Atlanten och stödja Naturskyddsföreningens kampanj för att stoppa bottetrålning.

Peder berättar för Expressen om lättnaden att vara framme, att ha klarat sig.

– Jag har väldigt, väldigt ont i lederna i mina fingrar. Jag har haft handskar på mig, men har fått småblåsor och många valkar i händerna. Men det är inget att bråka om.

– Nu mår jag väldigt bra efter att ha varit väldigt nere. Under hela april tyckte jag att jag hade motgångar. Jag hade höga vågor som slog emot mig, jag hade motvind och strömmar mot min färdriktning, säger han.

Ror på dagarna

När ror du och när sover du?

– Jag försöker ro på dagarna och sova på nätterna. Men det blir inte så många timmars sömn i hytten. Där är det 30 grader varmt och fuktig luft, så jag har sovit mellan tre och fem timmar per natt. Fast jag har satt väckarklockan på ringning varje timme för att kunna kliva upp och kolla så att allt är okej, så det har inte blivit någon riktigt sammanhängande sömn, säger han.

Är det inte ensamt mitt ute på Atlanten?

– Nä, inte så farligt, jag har mött en hel del fartyg. Och så har jag haft en satellittelefon som jag kommunicerat med. Jag har pratat med mamma i stort sett varje dag. Jag har inte varit orolig.

Men om det skulle hända något, då?

– Då har jag haft en nödsändare. Om jag hade hamnat i nöd hade jag kunnat bli upplockad av något fartyg.

Äter makaroner

Har du varit med om några hemskheter?

– Ja, jag hamnade i ett åskväder där blixtarna slog ned runt båten. Och för någon vecka sedan trodde jag att jag hade fått njursten – jag hade väldigt ont och fick ta extra många smärtstillande tabletter.

Vad äter och dricker du på resan?

– Jag har haft militärens konservburkar: köttbullar i tomatsås, köttfärssås och makaroner, kyckling med korma, chilli con carne... Två burkar om dagen. Och så har jag haft med mig ett vattenreningsverk – jag tycker faktiskt att Atlantvattnet smakar bättre än flaskvattnet som jag hade med mig från Teneriffa, säger Peder Åström.