Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Parterapi räddade Malou von Sivers äktenskap

Malou von Sivers berättar för Expressens Karin Sörbring om terapin, barndomens rädsla för pappan och hur hon får relationen med maken Sten att hålla. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN
"Det var lite som att jag reste mig upp, borstade av mig och sade "nu jävlar lyssnar du på mig"", berättar Malou von Sivers om den gång då hon sade ifrån på allvar till sin pappa. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN
Malou von Sivers och Sten Haage har varit ett par i 40 år. "Jag tror att vi har gått i parterapi i fyra omgångar", säger Malou. Foto: STEFAN SÖDERSTRÖM

GÖTEBORG. Hon har fått Stora Journalistpriset, men kände sig en period innan hon drog i gång egna programmet "Malou efter tio" inte längre behövd.

Nu släpper Malou von Sivers - inspirerad av den egna släkthistorien - en roman om hur våld kan gå i arv.

– Jag tror att man med terapi kan komma till insikt om att man har kraft och makt över sitt liv så att man kan bryta en ond cirkel, säger den 64-åriga programledaren i en stor intervju om att vara rebell, det dåliga självförtroendet privat och om hur parterapin med maken Sten har varit avgörande för att de skulle fortsätta ihop.

"Det första slaget är alltid värst. Sedan vänjer man sig och smärtan blir en del av kroppen". Så skriver du i nya "Mitt hjärtas oro" om Axels upplevelser av att bli slagen av sin far, men du har också egna sådana kroppsminnen?

– Mitt minne från min barndom var snarare rädslan för att pappa skulle vara arg, att det skulle bli bestraffningar i form av örfilar eller att han drog i håret vid tinningarna. Det var en rädsla för att få stryk. När jag tänker tillbaka på den tiden var det värre att aldrig veta vad som skulle hända. Än i dag vill jag sitta med ryggen mot väggen för under min uppväxt kunde det komma ett slag i ryggen. Det är ett minne som sitter mer i själen, rädslan.

Jag har inte sett att någon annan än du har haft med sin terapeut, Barbro Byström, i tacklistan när man skriver en bok?

– Jag har ju själv skrivit en bok om terapi ("Konsten att hålla ihop: en handbok i kärlek", reds anm.) med psykologen Lennart Lindgren så jag är väldigt öppen för terapi och tycker att människor ska använda det. Jag kontaktade Barbro när jag skulle vara med i "Let´s Dance" 2007 för jag tänkte att det kommer att väcka så mycket kroppsminnen och minnen hos mig och då ville jag ha någon som höll mig i handen. 

Malou von Sivers tävlade 2007 i "Let´s Dance" med danspartnern Björn Törnblom. Foto: SVEN LINDWALL

Ja, du har berättat att din mamma under din uppväxt alltid oroade sig för hur du såg ut. Hon rättade till ditt hår, sade åt dig att sträcka på ryggen och petade dig i magen. Var det de sakerna som du var rädd att väcka till liv då du skulle använda kroppen i ett visuellt medium som tv?

– Ja, det tror jag. Jag kände mig obekväm i min kropp. Jag var ett huvud och ett intellekt. Att jag skulle få i gång min kropp med huvudet, ja det handlade nog mycket om barndomen. 

Vad är läskigast, att vara med i "På Spåret" eller "Let´s Dance"?

– Jag har alltid utmanat mig själv. Dels vill jag inte att någon annan ska definiera vad jag ska och inte ska göra och dels är det spännande att se vad som händer om man ger sig ut på tunn is. 

 

LÄS MER: Malou von Sivers skräckupplevelse i hemmet 

 

Det är inte många journalister som skulle känna sig bekväma med att få sin allmänbildning prövad inför en miljonpublik?

– Det värsta som kan hända är att jag svarar fel. Det gjorde jag förra gången i "På spåret". Jag svarade också rätt. Och jag överlevde. 

Sigge Eklund och Malou von Sivers tävlar ihop i årets upplaga av "På spåret". Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN

Malou konfronterade sin pappa

Hugo konfronterar i din roman sin pappa på ett sätt som jag i ditt "Sommar i P1"-program fick intrycket av att du aldrig kom åt eller vågade göra med din far?

– Jag gjorde det faktiskt i ett telefonsamtal en gång för jag blev så fruktansvärt arg på min pappa som inte ville komma då min son fyllde ett år. Han sade att blod inte är tjockare än vatten. Då brast det för mig och jag blev en lejoninna. Jag minns känslan av att jag på något sätt växte. Jag var verbalt väldigt stark och bröt ett slags förbannelse, far-barn-relationen, i det ögonblicket. Det var lite som att jag reste mig upp, borstade av mig och sade "nu jävlar lyssnar du på mig". Det var väldigt befriande. Men jag hann inte med att ha fler försonande samtal. Jag försökte många gånger, men pappa ville liksom inte öppna den dörren. Jag tror att det hade kunnat bli givande samtal också för honom, men han var nog rädd för att konfronteras med vad han hade gjort och inte kunde göra ogjort. 

Malou von Sivers poängterar för Expressens Karin Sörbring att det går att ta makt över sitt liv och bryta den onda cirkeln. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Hur reagerade han under samtalet?

– Han var tyst. Jag var den enda som pratade, skrek och argumenterade. Jag kände mig verkligen stark. Sedan lade jag på luren och så varken sågs eller hördes vi på fem år. Senare skrev jag ett brev och då svarade han direkt att han ville träffas. Det har varit så genom åren att vi har kunnat ses sporadiskt. Det som är intressant är att Axel i boken har blivit slagen av sin pappa och hatat sin pappa för det och att han sedan själv slår sina barn. 

Fakta/Har tävlat i "Let´s Dance" och "På Spåret"

NAMN: Marie-Louise "Malou" von Sivers.

ÅLDER: 64.

YRKE: Journalist, författare.

BOR: Lägenhet i Birkastan i Stockholm.

INKOMST: 1 058 000 kronor (2016).

FAMILJ: Maken Sten Haage, 66, delägare i kommunikationsbyrån StrandbergHaage. Barnen Sebastian, 30, Malcolm, 27, och Julia, 20.

FÖDD OCH UPPVUXEN: I Vällingby och Täby med en fyra år yngre bror och sju år yngre syster.

MAMMA ÄR: Barbro Dunkers, 88, har varit hemmafru

PAPPA VAR: Martin von Sivers, pilot (dog för två år sedan, 93 år gammal).

UTBILDNING: Juridik och statsvetenskap vid Stockholms universitet. Poppius journalistskola. 

KARRIÄR: Reporter på Expressen och Aftonbladet (1979-1987). Chefredaktör för svenska Elle (1987-1990). Startade "Nyhetsmorgon" (som då hette "Gomorron") i TV4, 1992 med Bengt Magnusson. Programmet "Malou möter" (1998). Lett valdebatter i TV4, gjort partiledarintervjuer och dokumentärer där hon följt Carl Bildt och Göran Persson. Direktsända intervjuprogrammet "Hetluft" (2003-2004). "Let´s Dance" (2007). Lukas Bonniers stora journalistpris (2014). Novellen "Var du lycklig farmor?" (Novellix). Sommarvärd i P1 (2016).

AKTUELL: Med talkshowen "Malou efter tio" (sedan 2006) som har säsongspremiär 2 oktober och med romanen "Mitt hjärtas oro" (Norstedts), första delen i en trilogi.

Du har sagt att du blev glad när dina barn sade till dig att du hade en ton som inte var okej då du skällde på dem för att de inte hade röjt undan på diskbänken och plockat bort skorna?

– Ja, absolut. De är på mig hela tiden, på ett väldigt bra sätt. Sedan finns det gånger då jag tycker att de beter sig bortskämt. Då sätter vi oss ner runt bordet och pratar. Och så säger vi förlåt till varandra. 

2014 fick Malou von Sivers Lukas Bonniers Stora Journalistpris. Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

Du återkommer också ofta till vikten av att våga fråga andra hur det står till?

– Ja, för som barn går man inte och berättar spontant. Man vet inte vad som kommer att hända om man berättar, tilliten har redan fått sig en knäck. Att berätta kan vara förenat med livsfara. Då önskar man att vuxna tar över, ser och griper in. Men jag har även i modern tid sett att det ganska sällan funkar så. Vi är så rädda för att lägga oss i. 

 

Malou: "All kraft gick åt till att överleva"

Hur har du känt i relation till dina yngre syskon?

– Jag var huvudperson i en improvisationsteater där de spelade upp mitt liv och agerade som att jag var omhändertagande och kärleksfull i relation till mina syskon. Jag blev väldigt ledsen då och tänkte "vad gjorde jag och varför gjorde jag inte mer?". Jag står nära min bror som råkade värst ut och vi pratar om allt, men just detta är det svårt att prata om. Hade han önskat att jag gjorde mer? Vi satt båda i samma båt och höll i oss för att inte drunkna. Samma sak med min syster. Men jag kan känna både skuld och skam för det. All kraft gick åt till att försöka överleva. Min strategi var att rymma hemifrån så ofta jag kom åt, att sticka.

Och så rökte du hasch..?

– Jag gjorde allt man kunde göra, provade allt man kunde, det var min överlevnad. Det finns fortfarande en rebell i mig som vill bryta mot auktoritära system. Min uppväxt gjorde mig skicklig på dubbelliv: att vara till lags, men så fort jag kom utanför hemmet blev jag precis tvärtom. Jag har fått lära mig att leva ett liv och att inte smita ut bakvägen.

"Man visste mindre om droger och skadeverkningar på den tiden", säger Malou von Sivers om sin uppväxt. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Vem var du inombords, då du inte behövde lägga band på dig och vara orolig för pappas reaktioner?

– Då tänkte jag att det inte fanns några begränsningar. Radhusområdet vi bodde i var kvävande, urtrist. Så fort jag kunde åkte jag till Grekland, umgicks med politiskt aktiva som vågat trotsa diktaturen, sjöng kampsånger med Miki Theodorakis och var med och bildade Pasok (ett socialdemokratiskt grekiskt parti, reds anm).

Hände det något under den perioden som du skulle vara orolig för om dina barn var med om?

– Ja, Gud ja! Jag kan inte berätta för dig i och med att jag inte vill att mina barn ska veta för då kommer mina barn säga "ska du säga" om jag säger åt dem. Man visste mindre om droger och skadeverkningar på den tiden. Jag klättrade in och ut på garagetaket.

 

LÄS MER: Malou: "Män är jättebra på att nominera varandra" 

 

Du har också pratat om att du ärvde din pappas blick på din mamma? 

– Det fick jag rannsaka mig kring då jag skrev texten till mitt sommarprat. Det var så typiskt att jag ägnade mig åt min pappa som både hade varit frånvarande och som inte tagit hand om oss barn på samma sätt. Då kom jag på mitt nästan förakt för att min mamma inte jobbade, utbildade sig eller var den där som jag ville att hon skulle vara. Hon hade ju många bra sidor: enormt mycket humor, var aldrig någonsin arg på oss och fanns framför allt där.

– Mamma kunde vara oåtkomlig och kylig mot pappa och då anmärkte han på hennes kläder, att hon inte kunde hålla i pengar, att det var slarvigt hemma, att hon inte kunde uppfostra oss. Trots att han var så hård beundrade vi honom på något märkligt sätt. Det var dubbelt: vi såg upp till pappa samtidigt som vi hatade honom för att han var som han var mot oss. Då blev det så orättvist att pappas blick på mamma har följt med mig för att jag inte har varit medveten om det förrän alldeles nyligen. 

Malou von Sivers och Sten Haage firar den amerikanska nationaldagen. Foto: SVEN LINDWALL

Har gått i parterapi

Apropå att du förespråkar terapi, har du och din man Sten gått i familjerådgivning ihop?

– Absolut, flera gånger, ungefär som då man besiktigar en bil. Har vi känt att vi har kört fast och inte kommer vidare så har vi tagit hjälp, för vi vill leva tillsammans. Det har varit helt avgörande ibland och vi har lärt oss mycket. Jag lärde mig framför allt att jag som är en så utredande person - jag kunde väcka Sten mitt i nätterna när vi var unga och fråga varför han hade sagt som han gjort - att man inte kan hålla på så. Vissa saker måste man ta hand om själv. 

– Fastnar man i ett gräl kan man ta grälstopp, gå åt skilda håll, bryta och ta en promenad. Det magiska för mig är att jag har gått promenader och varit så fruktansvärt arg, men efter att ha traskat någon timma så har det gått över. Då har jag tvärtom fyllts av kärlek och tänkt att "jag släpper det där". Det går inte alltid, men man kan träna på det.

Du har också pratat om vikten av att hålla liv i grundattraktionen till partnern. Hur gör du för att lyckas med det?

– Det handlar om att se varandra, om och om igen, och ta tag i varandra. Sten och jag har tre barn, har jobbat jättemycket hela tiden och haft ett jämställt förhållande, vilket innebär att det har varit väldigt schemalagt. Ibland har man bara forsat förbi varandra. Jag tror att det handlar om att stanna upp och vårda såväl sitt kärleksliv som sitt sexliv. Sedan har vi alltid pratat om alltifrån vad som står i dagens tidning till att läsa samma romaner. 

– Det låter oromantiskt, men en relation är ett ständigt pågående arbete. I vårt fall - vi är två känsliga själar - får man akta sig för att säga kränkande saker. Hur arg man än är får man ha något slags självcensur. Man får tänka saker, men inte säga dem. Om vi hade sagt de sakerna så hade vi inte levt ihop i dag. Ord kan vara så sårande att det inte går att reparera.

När gick ni i familjerådgivning senast?

– Nu är det säkert tio år sedan. Vi gick mycket i början. Jag tror att vi har gått i fyra omgångar. Vid något tillfälle kunde vi inte enas om barnuppfostran, det var jättejobbigt. Vi fick jättebra hemläxor i terapin och det blev bra för våra barn. 

"Även unga människor ser på mina program", säger Malou von Sivers. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Du sade redan för 25 år sedan att du upplevde att det fanns en åldersfascism i tv, speciellt för kvinnor. Är det någon skillnad nu?

– Det har blivit bättre på TV4. Vi har fått fler kvinnliga chefer som förstår värdet av att inte bara ha unga söta kvinnor vid sidan av grånade män, att det finns en sprängkraft i att använda erfarenhet. Våra siffror visar tydligt att även unga människor ser på mina program. Det har alltså inget med min ålder att göra, utan med innehållet, berättelserna.

En del vill sluta jobba då de är 60?

– Vid 60 börjar det! Jag har aldrig tänkt ålder, jag blir alltid lika förvånad över att vi är så åldersfixerade. Jag gjorde något test på gymmet och fick 48 som biologisk ålder. Jag kan förstå att åldern kan ta ut sin rätt, men vi har ett så fyrkantigt arbetsliv. Möjligtvis kan man jobba lite mindre, men det är slöseri att slänga ut erfarenhet. "Malou efter tio" går jättebra. Det är säsongsstart nu på måndag och jag har jättesvårt att tänka att jag inte skulle fortsätta göra samma jobb bara för att jag når en viss ålder.

Vad tycker du om nya "Morgonstudion" i SVT?

– När Bengt Magnusson och jag startade "Nyhetsmorgon" 1992 så hade vi ett försprång på sex månader innan SVT:s morgonprogram drog i gång. Det kan man lugnt säga att "Nyhetsmorgon" har kvar med råge. Nu håller SVT på att etablera en tonträff, programledarpar man lär känna. Delar av det ska det bli jättespännande att se vart det leder, flera av de som är där är duktiga. "Nyhetsmorgon" har fått ännu fler tittare nu, men man ska aldrig underskatta sin motståndare. 

Malou von Sivers. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Fick problem med sitt adliga efternamn

Då du 1979-1987 jobbade på Aftonbladet fick du problem med ditt efternamn...?

– Ja, sura sossar hälsade inte på mig i korridorerna, de tyckte att det var fruktansvärt att någon som hette "von" hade kommit in i lokalerna. Jag var väldigt radikal, hade jobbat i Grekland och var politiskt aktiv, men det visste de inte. På 1970- och 1980-talet var det många adliga som bytte efternamn, men det bestämde jag mig för att inte göra. Dessutom är jag knapadel, det har varit mer till besvär. Att ta bort "von" skulle vara som att ge efter för den trånga åsiktskorridoren.

– Jag tycker att bojkotten av Bokmässan är intressant. Jag vill inte lämna över det offentliga utrymmet åt nazister och rasister. Att dessa mörkerkrafter ska tvinga bort oss alla som brinner för det fria ordet från den offentliga scenen, där Bokmässan har representerat bildning och kultur och möten med människor som älskar litteratur är absurt. 

Många blev glada då du 2014 fick Lukas Bonniers stora journalistpris, men någon menade att det var en "devalvering av priset". Hur tänker du i dag om de reaktioner som kom?

– Det var några få som var ute och vevade och väldigt många som försvarade mig. Jag tog åt mig eftersom jag är sårbar, men jag kände mig också stärkt. Någonstans angrep de den typ av journalistik som jag har stått för hela tiden. Jag har inte velat berätta om samhället bara genom experter eller fokusera på "elitsamhället", utan låta så kallade "vanliga människors" historier vara bärande. Angreppet var föraktfullt mot de människor som inte har den där rösten som de killar som angrep hade. 

 

LÄS MER: Malou om bråken med maken 

I programserien "Malou möter" intervjuade Malou von Sivers bland andra Göran Persson, Ingmar Bergman, Yoko Ono, Kofi Annan och Astrid Lindgren. Foto: FOTO. ELISABETH OHLSON/TV4 / TV4

Vilken är din största motgång, yrkesmässigt?

– Det fanns en period på något år före 2006 när jag kände att unga i rutan var det enda som gällde. Jag hade gjort "Malou möter", rest över hela världen och gjort svåra intervjuer. Sedan hade jag liksom ingen plats. Jag blev fruktansvärt arg, förbannad, sårad och kränkt, men fick stopp på mig själv när jag gick in till chefen och sade att jag pratade skit om chefen varje dag för att jag var så ledsen och förnedrad över att inte vara behövd längre. Då tänkte jag att jag inte skulle gå ut från TV4 på knäna utan med flaggan i topp innan jag lämnade. Detta ledde till att jag fick erbjudandet om att göra ett eget program, "Malou efter tio". Jag bestämde mig för att göra världens bästa program på den sämsta programtiden. Jag sade att jag ville ha all makt, vara producent, ha budget- och personalansvar. "Det går inte", sade den dåvarande chefen. "Då tar jag det inte", svarade jag. Det var jättebra, för nu har jag en fantastisk redaktion som jag delegerar till och vi har ungefär en halv miljon tittare på varje avsnitt. 

Tror du att det hade löst sig om du inte hade pratat med chefen?

– Nej, med undantag för "Nyhetsmorgon" i TV4 1992 har jag egentligen aldrig blivit uppbjuden. Eller så har jag varit för snabb och inte velat vänta. Jag brukar se mig som en leksaksbil som åker in i väggen. Då tar det stopp och då backar jag bilen och tar en annan riktning.

 

"Jag kommer alltid att vara sårbar"

Du har alltid haft bättre självförtroende på jobbet än privat, har du sagt?

– Jag kommer alltid att vara sårbar privat. Det slår till utan att jag själv kan hindra det, det smäller till. Det kan vara så fånigt som att jag möter någon som inte tittar mig i ögonen då jag kommer och är glad. Ser hen något mer intressant, tänker jag då. Jag får hålla i den där lilla rädda personen som jag kan vara, men jag tycker också om att vara sårbar. Det ger mig en förståelse för andra som reagerar irrationellt.

Hur mycket är du till lags i den här fasen i livet?

– Huvudbudskapet då jag växte upp var att om jag inte är till lags skulle jag inte bli gift eller älskad. Jag brottas med det och tänker att jag ska vara den är jag är och är värd att bli älskad för den jag är. 

Är det något som jag inte har frågat om som du själv vill ta upp?

– Att se faran med slutna familjer. Man ska försöka lägga sig i mer om man ser att barn far illa. Man ska ringa på, hellre en gång för mycket än en gång för lite. Det blir synligt för dem som utövar våld, något som kan hindra dem nästa gång. 

– Den andra del som jag vill uppmärksamma med "Mitt hjärtas oro" är att det går att bryta mönster. Man ska inte tro att man är en god människa bara för att man utför goda gärningar, man ska vara medveten om att vi alla även har de onda krafterna inom oss. Det gäller att vara observant och inte dela in världen i "vi och dom".

Nya boken "Mitt hjärtas oro" är den första delen i en trilogi. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

 

PS Så var mötet

Malou von Sivers anländer i taxi till hotell Elite Plaza i Göteborg några minuter efter avtalad intervjutid. Det tycks inte bekomma henne ett dugg att lobbyn byggs om och att det bara bjuds på automatkaffe med mjölkpulver. Hon framhåller hur mycket författaren Monika Fagerholms stöd har betytt under skrivprocessen och lovordar sin redaktion på "Malou efter tio". Och så framhåller hon att hon har stor respekt för dem som väljer att bojkotta Bokmässan. "Men jag vill inte lämna över det offentliga utrymmet åt nazister och rasister, att dessa få ska tränga bort oss alla från den offentliga scenen, där Bokmässan har representerat bildning och kultur och möten med människor som älskar litteratur", säger hon.

 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!