Andréas Andersson dödade sin son – får livstids fängelse

Det var i början av december som den lilla pojken, 1,5 år gammal, hittades död i en lägenhet i Eslöv. 

Andréas Andersson hade varit ensam hemma med barnet några dagar, då pojken var förkyld. 

Han var gnällig och ville inte äta, har pappan berättat i förhör. 

– Jag ville bara få tyst på honom. Jag hade inget uppsåt att ha ihjäl honom. 

Han böjde pojkens huvud bakåt, tills han inte längre fick luft. 

Därefter ringde han själv 112. 

Kraftigt våld mot huvudet 

Andréas Andersson har erkänt att han dödat pojken, men inte att det var mord.

Nu döms han för mord av Lunds tingsrätt. 

Rätten skriver i sin dom att mordet präglas av en särskild hänsynslöshet och att brottet begåtts i barnets hem där pojken borde kunna känna sig trygg. 

”Det är uppenbart att gärningen inneburit svårt lidande för NN och även att denne känt stark dödsångest. NN har blivit dödat av sin egen far i vars vård han var”. 

”Ett mer skyddslöst offer än NN är svårt att föreställa sig”, skriver rätten vidare. 

Påföljden blir därför livstids fängelse. 

Andréas Andersson döms även för en misshandel, som inträffade dagar innan mordet. 

Åklagare Josefine Sävlund är nöjd med domen, som helt gick i linje med hennes yrkande. 

– Förhoppningsvis kanske den här domen kan ge en viss upprättelse för pojkens anhöriga. Även om den inte ger pojken tillbaka så kan det innebära en viss tröst, säger hon. 

Tvångsvårdades 

Polis och ambulans hade tidigare larmats till Andréas Anderssons lägenhet. I april 2022 mådde han så dåligt psykiskt att han blev inlagd för psykiatrisk tvångsvård.

Polis, ambulanspersonal och vuxenpsykiatrin gjorde då orosanmälningar till socialtjänsten, men efter kontakt med pojkens mamma beslutades att inte inleda utredning.

Efter att Andréas Andersson skrivits ut från psykvården kom han under hösten att ha hand om pojken varannan vecka, på villkoret att han alltid svarade i telefon när mamman ringde honom.

Den större rättspsykiatriska undersökningen har visat att pappan inte begick gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Han led inte heller av en allvarlig störning vid tiden för undersökningen. 

 ”Han var mitt mirakelbarn”