Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Paolo Roberto: "Feg när det gäller kärlek"

AVSKYR BANTNING. "Svenskarna är Europas mest bantande folk. Jag menar att folk kastar bort sina liv genom att gå hungriga två dagar i veckan och forskningen övertygar mig inte om att det skulle vara bästa sättet att gå ner i vikt. Det enda som funkar är att äta mindre än vad du gör av med", säger Paolo Roberto, programledare, författare och entreprenör.

Foto: Cornelia Nordström
Paolo Roberto dömdes för våldsamt motstånd efter ett krogbråk i Umeå i december förra året. "Jag gör motstånd när människor behandlar mig som en pissoar, vilket jag råkade ut för där i Umeå", säger han. Foto: Cornelia Nordström

Han säger sig vara modig när det gäller allting, utom möjligtvis kärlek.

– Lite grann blir det nog så att jag är så van vid att bli igenkänd att jag inte fattar om en kvinna tittar på mig för att hon är intresserad och inte bara för att hon känner igen mig från tv, säger bokaktuelle Paolo Roberto, 46.

Min drömmiddag

Gäster:

Franciskus, påve sedan 2013: "Jag är katolik och har konfirmerats av superintellektuella jesuiterna som han tillhör. Det skulle förändra mitt liv att få prata med påven".

David Eberhard, psykiater, författare och debattör: "Jag dricker öl med honom ibland och tycker att han är en otroligt skärpt man. Alla borde läsa hans bok "I trygghetsnarkomanernas land".

Muhammad Ali, flerfaldig världsmästare i tungviktsboxning: "Med honom vill jag prata politik. Ali var en viktig man i den svarta medborgarrättsrörelsen i USA".

Moder Teresa, romersk-katolsk nunna som dog 1997: "Hon vigde sitt liv åt godhet och poängterade att hon visserligen mötte många fattiga i slummen i Indien, mest olyckliga var människorna i Europa".

Det äter och dricker vi: "Napolitansk bondmat med pasta och bönor. Till det dricker vi aglianico-vin och mineralvatten".

PS Så var mötet

Paolo Robertos dag började med yoga klockan 05.45 (bildbevis på Instagram!), därefter lämning av barn i skolan, affärsmöte och sedan lunchrusch på nyöppnade restaurang Pane Fresco i Stockholm. Fotograf Cornelia Nordström och jag kommer direkt från en annan intervju inne i stan och tänker att vi lite diskret kan kasta i oss mat här. Men vi har porträtterat Paolo förut och han känner genast igen oss. På hans rekommendation (och naturligtvis på vår egen bekostnad) beställer vi in napolitansk pizza som smakar helt annorlunda än flottiga dito på vanliga hak.

När vi ska ta bilderna har Paolo överseende med att jag tappar en pizza på golvet och han poserar tålmodigt i olika yogaposer uppe på disken. Sitta skräddare med bara en fot i marken vill han dock inte göra ouppvärmd, det skulle kunna sabba kvällens träningspass.

Paolo Roberto kryssar fram i den fullsatta, nyöppnade restaurangen Pane Fresco på plan fyra i Åhléns city i Stockholm och serverar napolitansk pizza och dagens rätt med lax, potatis och grönsaker. Stup i kvarten blir han hejdad av gäster som vill fotografera sig och sina barn tillsammans med honom. Med ny bekantskap i form av en ettåring i famnen förklarar han att mozzarellan som används flygs in från Italien två gånger i veckan och att körsbärstomaterna är av högsta kvalitet.

Det verkar som att alla vill ta selfies med dig?

– Ja, det är väldigt roligt. Naturligtvis är det mycket jobb, men restaurangen har blivit en toksuccé. Det här är min familjs krog, som jag startat tillsammans med min bror och två vänner till oss. När Jonas Sandström (konsult som bland annat jobbar med affärsutveckling för Åhléns, reds anm) sa att han tyckte att jag borde öppna restaurang var min spontana reaktion att det är klart att jag ska göra det.

En del som har åtta företag skulle kanske tycka att det verkar stressigt med ytterligare ett och oroa sig för att hyran mitt i city torde vara rätt hög?

– Jag hinner med Pane Fresco också och jag tänker aldrig att jag inte skulle ha råd med hyran. Jag driver bland annat ett hotell, men att driva en krog har jag aldrig testat förut så det ville jag absolut satsa på. Och jag gör inte avkall på att hämta barnen två dagar i veckan från fritids.

I din nya bok "Paolos budord" har du samlat motiverande saker som du kan ha hört under en boxningsmatch eller bikt?

– Jag har jobbat rätt länge med tänket och delar ofta med mig av motiverande saker på mitt Instagramkonto. En del av tankarna snappade jag upp redan i min barndom i söndagsskolan med jesuiterna, en del har riktigt bra boxningstränare förmedlat och annat kommer från buddismen. Men jag anger inte exakt var jag fått idén till varje budord, för jag har omtolkat dem till mina egna råd.

"Man ska kunna använda musklerna"

Boken är full av bilder på när du gör chins mot dörrar, står på bara en hand och sitter skräddare med en fot och inga händer i marken. Bra partytricks?

– Det är så många som snackar om träning, men om jag ska tro på folks metoder så vill jag att de ska "show me the goods" (ungefär: "visa vad de går för", reds anm). Jag blir inte så imponerad av folk som lever på bara tonfisk för att få magrutor, jag tycker att man ska kunna använda musklerna också.

– När det gäller yogaposerna i boken så tror många att det är för att jag har en bakgrund som professionell idrottsman som jag klarar de där grejerna, men så är det inte. Jag tränar en halvtimma varje morgon och en kvart på eftermiddagarna och kvällarna. Jag har romerska ringar i taket i mitt hus och har en sandstrand nära huset som barnen och jag kallar "muscle beach" där jag kan göra chins. Att vara med barnen är också bra träning. Vi leker kull och ingen av oss vill ge sig. Häromdagen frågade min exfru vad barnen och jag hade gjort när vi kom tillbaka från parken alldeles blodiga. Då hade vi jagat varandra in i taggbuskarna utan att märka att vi blödde.

Du ger även ut kokboken "Paolos pizza och pasta" och är emot viktminskningsmetoder som lchf och 5:2. Varför?

– Svenskarna är Europas mest bantande folk. Jag menar att folk kastar bort sina liv genom att gå hungriga två dagar i veckan och forskningen övertygar mig inte om att det skulle vara bästa sättet att gå ner i vikt. Det enda som funkar är att äta mindre än vad du gör av med. Min variant på 5:2 är att träna och äta som en atlet fem dagar i veckan och två dagar vara som Svensson är mest. Jag kan unna mig glass och chips, men inte hur mycket som helst och bara på helgerna.

– Vad lär vi våra barn om vi bantar och petar i maten? Jo, att mat är farligt och ger ångest. I stället borde vi förmedla att mat är njutning, kärlek och familjebygge.

"När det går bra i livet är det viktigt att skicka ner hissen som tagit dig upp", skriver du i "Paolos budord". Hur gör du det?

– Genom att ge folk en chans att få arbete. Jag har en i ett av mina företag som gör sin första dag efter att ha suttit inne. Här gäller "one strike and you're out" (ett misstag och du är ute, reds anm), men jag har genom åren gett massor av människor som har en historia möjlighet att komma in i samhället igen. En av mina bästa kompisar jobbar med rehab och ber mig ta hand om personer som genomgått behandling.

Paolo Roberto är just nu aktuell med två böcker och sin nya restaurang Pane Fresco i Stockholm. Foto: Cornelia Nordström

"Trodde att jag var ballast i världen"

Det hundrade budordet är att man ska lära av sina misstag. Vilka misstag i ditt liv har varit mest lärorika?

– Jag har gjort affärer med fel människor och inte kollat upp deras "track record" (historik, reds anm) ordentligt. Och som ung trodde jag att jag var ballast i världen för att jag var med i en film ("Stockholmsnatt" 1987, reds anm). Men att jag blev knockad i ringen 2003 och blev arbetslös samtidigt som min fru var gravid är nog det största nederlaget. Det här skedde på en lördag och onsdagen efteråt hade jag redan ett eget företag och hade sålt in idéer om att göra en rad dokumentärer.

– Länge trodde jag också att jag var en sopa, för jag har dyslexi och kan inte stava. När man tillbringar många år i skolan och får höra att man är dålig så stärker det inte precis självförtroendet.

I det 96:e budordet talar du om vilken av att ha någon att dela kärleken med. Och i Anna Hegestrands intervjuserie "Lördagssamtalet" sade du att du skulle behöva en flickvän nu. Hur går det på den fronten?

– Ja, jag skulle gärna ha en partner, men jag har ju en del att göra och vet inte om någon ny person skulle palla min livsstil som innebär så mycket arbete.

Din exfru Lena skojade i en intervju om att hon önskade dig lycka till att hitta en flickvän som vill lägga sig klockan 22 som du gör?

– Ha ha, då får jag säga tack det samma, bästa Lena! Hon lägger sig också tidigt. Om man ska orka upp och träna 05.45 varje morgon måste man ha några timmars sömn i kroppen.

Hur ska din framtida partner vara?

– Visst tänker jag en del på vilka egenskaper jag skulle vilja att hon har, men jag vet hur kärleken funkar. Man lär känna en person som bara vänder upp och ner på allt...

Du säger att du är modig när det gäller att starta företag. Hur pass modig är du när det gäller kärlek?

– Där är jag ganska feg. Och så funderar jag ofta över om tjejerna vill dejta mig för att jag är känd eller för att jag är den jag är. Å andra sidan är jag mest på boxningsgymmet eller i köket där det i huvudsak är män, så det är inte helt enkelt att träffa någon. Lite grann blir det nog så också att jag är så van vid att bli igenkänd att jag inte fattar att det kanske händer att någon kvinna tittar på mig för att hon är intresserad och inte bara för att hon känner igen mig från tv.

Hur funkar det när du är utomlands då?

– Det finns nästan inget bättre än att stå på en perrong i ett sydeuropeiskt land och möta en kvinnas blick och se hur hennes ögon säger "du och jag". Det är bättre än sex, för fantasin överträffar nästan alltid verkligheten, tyvärr.

Du har över 110 000 följare på Instagram. Många kvinnor frågar vem som tar morgonbilderna på dig?

– Jag brukar svara att dvärgen i "Sagan om ringen"-filmerna och Cindy Crawford turas om att göra det, ha ha. Sanningen är att jag använder självutlösare på mobilkameran. Men det är lite roligt att folk läser in i bilderna att det är värsta snygga tjejen som plåtar mig.

"Familjen är viktig"

När jag intervjuade dig första gången 2009 talade du om hur viktig kärnfamiljen var och du har till och med skrivit på ett upprop för äktenskapets bevarande. Nu är du sedan tre år skild?

– Uppropet för äktenskapets bevarande fick jag löpa gatlopp för. Där kan jag säga att jag hade fel och då erkänner jag det och ber om ursäkt.

– Men jag menade verkligen att familjen är viktig för mig. Jag kan inte gifta mig med någon annan avsikt än att det ska hålla. Att jag inte lyckades hålla ihop äktenskapet är ett av de största misslyckandena i mitt liv och det har gjort jäkligt ont, även om Lena och jag har löst det på ett bra sätt.

Din exfru Lena och du jobbar fortfarande tillsammans, bor på samma tomt och har var sitt hus med en mur emellan. Hur har resan fram till detta sett ut?

– Vi var ovänner som alla andra som skiljer sig. Det är klart att vi bråkade! Men vi drev företag ihop och hade många saker utöver barnen som gjorde att vi var tvungna att försöka prata. Det gick inte att bara smälla igen dörrar och dra. Så snart jag slutade använda reptildelen av hjärnan och i stället nyttjade mjukdelarna kom jag ihåg vad det var som gjorde att jag en gång fastnade för den där tjejen och då gick det lättare.

– När jag byggde mitt hus sa alla att det inte kommer att funka, men jag mår som en kung. Första gången Lena dejtade en ny kändes det lite, men jämfört med folk som har totalt krig med sitt ex och inte kan prata är det ingenting. Jag vet föräldrar som inte kan gå på samma skolavslutning utan att det blir konflikt. Hur tänker man då?

Lena är vd för ert huvudbolag?

– Ja, hon gillar chefsgrejen, medan jag är ganska dålig på den biten. Vi omsätter 100 miljoner och hon förvaltar företagen medan jag är den som kommer med idéer och sätter i gång. Lena är den bästa vd jag kan tänka mig. Det skulle dessutom vara svårt att hitta en ny person som skulle styra över våra företag, för de är ofta vänskapsbaserade och vinst är inte det absolut viktigaste.

När biktade du dig senast?

– Inför förra julen. Egentligen skulle jag vilja gå oftare, men min skamgräns går vid påsk eller jul, för jag vill gå in i de kristna storhelgerna med rent sinne. Många som inte är katoliker missuppfattar bikten och tror att man kan gå dit och be om ursäkt för att man har en älskarinna och bli förlåten för vad som helst, men bikten handlar om vad som händer i ditt hjärta och hur du gör bot, inte om att leva i lögn. Prästen är bara en förmedlare eller tolk. Jag tror att Gud är en känsla som finns i ens hjärta.

Hur gör du bot?

– Som jag sa tidigare har jag en kille som jobbar i ett av mina företag som får en ny chans, det är ett exempel. Jag har Sankt Mikael, ängeln som väger ens gärningar på den yttersta dagen, intatuerad på min rygg. Jag har gjort mycket dumt i mitt liv, men vi katoliker tror att man genom goda gärningar kan väga upp slutresultatet.

Du skriver också i din bok, apropå yoga, att det "blir jävligt tomt i bröstet om du bara slipar på ytan och skiter i innehållet"?

– Ja, jag är hyfsat framgångsrik, tjänar mycket penar och har kommit till en plats i livet där jag skulle kunna slå mig till ro. Men då känner jag ett behov av att kommunicera med mitt inre. Svenskarna är världens mest sekulära folk. Samtidigt mår många otroligt pissigt. Vi slipar konstant på ytan, men människor är flockdjur. Vi dör om vi är ensamma på savannen. Var fjärde person som dör på sjukhus i Sverige dör ensam. Personer som har någon form av andlig kommunikation lever däremot längre och mår bättre.

PAOLO ROBERTO

NAMN: Paolo Antonio Roberto.

ÅLDER: 46.

YRKE: Författare, programledare, entreprenör ("Punch Drunk Entertainment", är bland annat delägare i Körunda golf- och konferenshotell).

BOR: I villa i Nacka utanför Stockholm.

SOMMARSTÄLLE: Föräldrarnas hem i den napolitanska staden Maddaloni.

FAMILJ: Barnen Enzo, 10, och Elisa, 7 (med ex-hustrun Lena Arrelöv Roberto, 42, vd i familjeföretagen). Singel.

INKOMST: 545 800 kronor (2013).

FÖDD OCH UPPVUXEN: I Upplands Väsby som storebror till två år yngre brodern Ian.

MAMMA ÄR: Ellen Roberto, 74, skotsk-svenska. Har varit förhandlingschef på Upplands Väsbys kommun.

PAPPA ÄR: Vincenzo Roberto, 78, napolitanare. Har lagat tryckpressar och jobbat sig upp som chef.

KARRIÄR: Känd som "Kungen av Kungsan" genom rollen i filmen "Stockholmsnatt" (1987), huvudrollen i "9 millimeter" (1997). Proffsboxare med två titelmatcher om VM-bälte, flerfaldig svensk och nordisk mästare i taekwondo och svensk mästare i kickboxning. Programledare för "Hon och han", "Paolo och Lena", "Fear factor", TV3-dokumentärer, "När och fjärran", "Primo Paolo", "Expedition: Robinson", "Farmen". Böckerna "Mina fastrars mat" (2007), "Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto" (2008), "Parträna med Paolo Roberto" (2009), "Mina gästers mat" (2009), "Italiensk bondmat" (2012), "Paolos träningsbibel" (2013).

AKTUELL: Med "Paolos budord" (Bonnier Fakta), "Paolos pizza och pasta" (Bonnier Fakta) och nya restaurangen Pane fresco på Åhléns city i Stockholm. .

GODA EGENSKAPER: "Jäkligt envis, jag ger mig aldrig".

SÄMRE EGENSKAPER: "Jäkligt envis, jag ger mig aldrig".

– När jag precis slutat boxas 2003 var jag i Peterskyrkan i Rom med Lena. Då fick jag syn på samma bild av Sankt Mikael som jag har tatuerad på min rygg. Jag hade hittat bilden i en bok och hade ingen aning om att originalet fanns där, i kyrkan. Jag ville gå in bakom avspärrningen i kyrkan och se bilden ordentligt och vakterna sa att det får bara den göra som biktat sig. Jag hade inte biktat mig på säkert 15 år, men bad direkt att få göra det. Där började en nyandlig resa.

Du berättade nyligen i en intervju i Mama om hur du upplevde att det var när Lena födde era två barn och det blev ramaskri på Twitter för att du skulle ha tagit åt dig äran och menade dig veta mycket om smärta?

– Där ska man komma ihåg att det är typ en procent av svenskarna som har Twitter och att det är mycket vänsteraktivister där. Jag tror att det är för att åsiktskorridoren i Sverige är så smal som Sverigedemokraterna växer. Politikerna är rädda för vad folk skriver på Twitter och fokuserar mer på det än på att prata med vanliga väljare. Skulle denna lilla elit som sitter i Stockholm och Twittrar vara så viktig?

– I mina ögon är det härskarteknik när Dagens Nyheter bryter ut enskilda citat ur en stor intervju om föräldraskap bara för att fördöma mig. Jag berättade att jag var med på profylaxkursen och jämförde inte mina prestationer med Lenas. Däremot sa jag att jag vet en del om smärta och det är sant efter alla år i boxningsringen. Alla låtsas vara jämställda, men för mig är jämställdhet inte läpparnas bekännelse utan äkta och riktigt. Jag driver nio bolag och har en kvinnlig vd, inte för att hon är kvinna utan för att hon är bäst.

– Jag märker att en del blir provocerade av mig. I Sverige ska en skomakare bli vid sin läst. Jag gick från att vara svensk mästare i taekwondo till att bli svensk mästare kickboxning och senare i boxning. I skolan var jag kass på att stava, men mina böcker hör till de mest sålda. Och så driver jag, som i ungdomsåren var känd som en bråkstake, i dag företag och har 100 anställda. Den dag du bestämmer dig för att inte vara en blek kopia blir det synligare för andra som inte vågar att de egentligen kanske skulle ha chansen att göra något annat av sina liv. Men man kan inte frälsa alla. Jag blockerar idioter från mina sociala medier och orkar inte debattera mer med fanatiska vänsterfeminister, lchf:are och män som har ölburkar som profilbilder.

Paolo Roberto: "Jag gör motstånd"

Apropå dina budord och vårt samtal om moral måste jag fråga om krogbråket i Umeå i slutet av december i fjol som resulterade i att du i höstas fälldes för våldsamt motstånd och dömdes till dagsböter på 24 800 kronor?

– Jag gör motstånd när människor behandlar mig som en pissoar, vilket jag råkade ut för där i Umeå. Men den som ser den film som finns från den här incidenten ser att jag frivilligt gick ut när vakten kom fram till mig och killarna som bråkade med mig. Jag ser det som ett stort misslyckande att jag för första gången på 28 år blir dömd, men det gäller att ha större framruta än backspegel i perspektivet på sitt liv.

– Jag gör som vi katoliker gör i kyrkan, böjer huvudet och erkänner att jag i många situationer i livet är en stackars syndare.

Gör du något annorlunda nu när du går på krogen, jämfört med tidigare?

– Jag har slutat gå ut när jag är ute i landet. Går jag någon gång ut får det bli på kändisställen kring Stureplan i Stockholm, där folk skiter i om man är känd. Om en del som rör sig på vanliga ställen och får sprit innanför västen får syn på mig som är gammal boxare och upptäcker att jag inte är så stor utan bara är 175 centimeter lång så ska de slåss.

Något annat som vi inte pratat om som du själv vill framhålla?

– Jag vill slå ett slag för att folk ska våga. Jag kan också vara feg, men jag är lite mer nyfiken än feg och skulle nog bli bitter om jag inte försökte. Om vi tar exemplet med att öppna restaurang här i Åhléns city där det är så hög hyra, så tänker jag "skulle jag bli skjuten om det inte går?". Nej, det skulle jag inte bli. Och då försöker jag. Svenskar är ett av världens mest rädda folk och rädsla är det minst kreativa "set of mind" (ungefär: sinnestillstånd, reds anm) man kan tänka sig. Då kan du aldrig omsätta något i handling. Vi fostras att bli vid vår läst och det vägrar jag att acceptera.