Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Oviss framtid för dansbandskulturen

Drar mycket folk. Lasse Stefanz toppar albumlistan i sommar.. Foto: SVEN LINDWALL Foto: Sven Lindwall

Sommar är högtid för dans på logen och i folkparker. Över en miljon svenskar är ute och dansar minst en gång i månaden.

Att dansen har ett stadigt grepp om den svenska folksjälen är tydligt - men frågan är åt vilket håll trenden egentligen går.

Tar allting slut när 1940- och 50-talens dansbanegenerationer ger upp? Eller finns det hopp om framtiden där ute?

- Jag är tyvärr inte så optimistisk, säger dansbandsexperten Thomas Deutgen, programledare för P4 Dans.

Lyssna på Oviss framtid för dansbandskulturen

Ladda ner avsnitt

Buggen mest poppis

Berusade får nobben på dansgolvet

hygien avgör. Vanligaste orsaken till att man nobbar på dansgolvet är att den som bjuder upp var berusad. Den näst vanligaste orsaken till att kvinnor nobbar är på grund av att en man varit för närgången. För männen är den näst vanligaste orsaken att kvinnan har dålig hygien, enligt en enkät som presenteras i boken "Sverige dansar". Grundregeln på dansbanan är annars att inte nobba när man blir uppbjuden.

-

Foxtrot och bugg regerar buggen mest poppis

vanligaste danserna. Foxtrot och bugg är de vanligaste danserna på dansbanorna. 85 procent av dansarna dansar båda danserna. 14 procent dansar bara foxtrot och en procent dansar bara bugg. Sex av tio dansar alla eller nästan alla danser under en kväll.

-

Tusentals dansbanor

På stora danssajten Danslogen.se finns just nu 2008 dansställen listade runt om i Sverige där dans till dansband arrangeras mer eller mindre frekvent. 1376 aktiva dansband finns registrerade. Foto: ALF LINDBERGH

Det är vecka 30 2013. Det dansas för fullt i folkparker och på logar. Överst på svenska albumlistan ligger, för femte veckan i rad, Lasse Stefanz med "Trouble Boys". Larz-Kristerz med "Det måste gå att dansa till" har en tredjeplacering på listan och en bit ner följer dansband som The Playtones, Canyons och Rolandz.

SOM-institutet vid Göteborgs universitet har i en ny rapport undersökt svenskarnas kulturvanor.

39 procent uppger att de någon gång under 2012 har varit ute och dansat. 5 procent dansar minst en gång i veckan, och 11 procent dansar någon gång i månaden vilket betyder att en miljon svenskar dansar regelbundet och att över tre miljoner svenskar har dansat det senaste året. Framför allt är det dansband som den vuxna befolkningen väljer att dansa till. I en Sifo-undersökning för några år sen uppgav runt 1,6 miljoner människor att de intresserar sig för dansbandsmusik och dansbandskulturen.

Att intresset lever är lätt att se. Något som även Lars Bälter kan intyga. Han är turistchef i Malung/Sälen och PR-ansvarig för den nyligen avslutade Dansbandsveckan i Malung. 50 000 biljetter såldes till evenemanget i år och 82 dansband från fem länder spelade.

- Innan hade vi med oro och förskräckelse läst om alla festivaler som har tvingats lägga ner. Men vi märkte inte av någon avmattning alls i år, snarare tvärtom. Vi ser mycket positivt på framtiden, inte minst för att vi har haft en tydlig föryngring av besökarna de senaste åren.

Men trots att både försäljningssiffror och besöksstatistik visar på dansens popularitet så har dansbandskulturen alltid varit rejält åsidosatt i både forskningen, politiken och medierna, menar Bengt Starrin, professor i socialt arbete vid Karlstads universitet. Tillsammans med Lena Steffner Starrin har han i år givit ut boken "Sverige dansar". Under somrarna 2011 och 2012 besökte de ett tiotal dansevenemang, intervjuade dansare, arrangörer och andra om dansens betydelse.

- Vår hypotes är att dansen fyller en rad viktiga funktioner, inte minst för hälsan och välbefinnandet. Dansen är även social, och dansarna fostras i hederskodex och hänsyn till andra människor. Dansen för ihop människor och bygger småsamhällen.

Ändå lever fördomarna och en viss förlöjligande attityd mot dansen, menar Bengt Starrin. Och den måste bort för att återväxten ska kunna ta fart.

- Men jag är försiktigt hoppfull. Jag tycker att det är mycket bättre i dag än för fem år sedan. Det är en hel del yngre ute på dansbanorna, och allt fler inser att dansen ger ett större livsvärde.

Men den kände dansbandsprofilen Thomas Deutgen, programledare för P4 Dans och producent för Guldklavengalan, har en dystrare framtidstro. Och han tycker att branschen får skylla sig själva för att den hamnar i skymundan.

- Dansbandsbranschen är väldigt bra på att tycka synd om sig själva. Man klagar på Sveriges Radio, på tv, tidningar och på Svensktoppen. Men det är väl inte så konstigt att ingen rapporterar om det enda som finns att skriva om är ännu en ny skiva med flinande tjocka farbröder i rosa kostymer som gör tummen upp och sjunger covers.

- Jag tycker att det finns en oförmåga hos både artister och arrangörer att hitta det unika som sticker ut i dag.

I boken "Sverige dansar" har författarna genomfört en enkät med drygt 1300 personer med dansintresse i hela Sverige. Den visar att genomsnittsdansaren bor på en mindre ort. Han är runt 60 år och hon är runt 50 år. Hälften av alla manliga dansare är 55 år eller äldre. Bara var femte kvinna och var nionde man är under 35 år.

Professor Bengt Starrin menar att det nu är flera olika aktörer som har ett ansvar för att dansbandskulturen ska leva vidare - inte bara medierna eller dansbandsbranschen själva.

- Hela samhället måste vara med och se värdet. Ett viktigt område är forskningen, ett annat är kulturpolitiken och att opinionsbildarna på kultursidorna vaknar. I den akademiska världen och i kulturkretsar tycker jag att det har funnits en nedlåtande attityd mot dans på dansbana. Det är "folkets nöje" och då har man inte befattat sig med det.

I stället menar Bengt Starrin att det finns mycket intressant inom dansen som bör lyftas fram inom områden som folkhälsa, välbefinnande, social forskning med mera.

- Och här är det saker på gång. På medicinska riksstämman i höst kommer det finnas med ett tema om dans, likaså på en kommande internationell konferens om socialpsykologi. Det hade varit otänkbart för några år sen. Men jag upplever att fler har vågat börja intressera sig för fenomenet dans på dansbana, och genom att det kommer upp högre på agendan och mer och mer bemöts utan fördomar så tror jag att intresset för att dansa kommer att öka.

Thomas Deutgen anser att ett stort problem för dansbandsvärlden är det saknas stora, riktigt populära band i dag.

- För tio år sedan hade vi band som Lotta Engbergs, Friends, Barbados och Arvingarna tillsammans med mogna band som Sven Ingvars, Sten & Stanley och Flamingokvintetten. Men i dag är det i princip bara Lasse Stefanz som ensamt kan dra riktigt mycket folk. Det kan inte alla de här nya moderna banden som kör covers till Lady Gaga och Beyoncé. De kanske kan dra 200 - 300 personer en kväll på sin höjd, men det räcker inte i längden.

- Och om inte arrangörerna kan tjäna pengar så blir det ju inga arrangemang. Dans är ingen välgörenhet - någon måste ju tjäna pengar för att det ska fortsätta.

Men under Dansbandsveckan i Malung rullar i alla fall pengarna. Enligt arrangörernas beräkningar omsattes mellan 50-60 miljoner kronor i bygden när besökarna spenderade pengar på ortens restauranger, i butiker med mera. Själva evenemanget omsatte 15 miljoner kronor.

Den enkla förklaringen till succén är just dansen och dansbanden, menar Lars Bälter. Framgångsreceptet har varit att inte krångla till det.

- Vi har konsekvent hållit fast vid att vi ska ha de bästa dansbanden och de bästa dansgolven. Inte en massa annat, bara musik att dansa till.

Thomas Deutgen tycker att Dansbandsveckan har varit bra på att skapa ett lockande evenemang - och han anser att andra dansarrangörer måste ta efter och satsa fullt ut på den klassiska dansbandsmusiken, samtidigt som man hittar en ny, intressant paketering för att nå ut till en yngre publik. Som att satsa mycket mer på maten och drycken under evenemangen, och erbjuda fräscha arenor att dansa på.

- Det funkar inte längre att ta en paus i dansen klockan 23 och servera kaffe och mazarin i den torftigt pyntade Folkets hus-lokalen. Folk köper inte det i dag.

Att modernisera själva musiken tror han däremot inte på, tvärtom. Thomas Deutgen vill att flera dansband ska hitta tillbaka till dansbandsrötterna, där de klassiska banden som Sten & Stanley och Vikingarna bör vara förebilder snarare än de senaste radiohitsen.

- Dansbanden måste stå ut, annars försvinner de i mängden. Då är det ingen som kommer att bry sig längre.

Lyssna om dansbandskulturens framtid på vår Podcast!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!