Drar mycket folk. Lasse Stefanz toppar albumlistan i sommar.. Foto: SVEN LINDWALL Foto: Sven Lindwall
Drar mycket folk. Lasse Stefanz toppar albumlistan i sommar.. Foto: SVEN LINDWALL Foto: Sven Lindwall

Oviss framtid för dansbandskulturen

Publicerad

Sommar är högtid för dans på logen och i folkparker. Över en miljon svenskar är ute och dansar minst en gång i månaden.

Att dansen har ett stadigt grepp om den svenska folksjälen är tydligt - men frågan är åt vilket håll trenden egentligen går.

Tar allting slut när 1940- och 50-talens dansbanegenerationer ger upp? Eller finns det hopp om framtiden där ute?

- Jag är tyvärr inte så optimistisk, säger dansbandsexperten Thomas Deutgen, programledare för P4 Dans.

Oviss framtid för dansbandskulturen

Det är vecka 30 2013. Det dansas för fullt i folkparker och på logar. Överst på svenska albumlistan ligger, för femte veckan i rad, Lasse Stefanz med "Trouble Boys". Larz-Kristerz med "Det måste gå att dansa till" har en tredjeplacering på listan och en bit ner följer dansband som The Playtones, Canyons och Rolandz.

SOM-institutet vid Göteborgs universitet har i en ny rapport undersökt svenskarnas kulturvanor.

39 procent uppger att de någon gång under 2012 har varit ute och dansat. 5 procent dansar minst en gång i veckan, och 11 procent dansar någon gång i månaden vilket betyder att en miljon svenskar dansar regelbundet och att över tre miljoner svenskar har dansat det senaste året. Framför allt är det dansband som den vuxna befolkningen väljer att dansa till. I en Sifo-undersökning för några år sen uppgav runt 1,6 miljoner människor att de intresserar sig för dansbandsmusik och dansbandskulturen.

Att intresset lever är lätt att se. Något som även Lars Bälter kan intyga. Han är turistchef i Malung/Sälen och PR-ansvarig för den nyligen avslutade Dansbandsveckan i Malung. 50 000 biljetter såldes till evenemanget i år och 82 dansband från fem länder spelade.

- Innan hade vi med oro och förskräckelse läst om alla festivaler som har tvingats lägga ner. Men vi märkte inte av någon avmattning alls i år, snarare tvärtom. Vi ser mycket positivt på framtiden, inte minst för att vi har haft en tydlig föryngring av besökarna de senaste åren.

Men trots att både försäljningssiffror och besöksstatistik visar på dansens popularitet så har dansbandskulturen alltid varit rejält åsidosatt i både forskningen, politiken och medierna, menar Bengt Starrin, professor i socialt arbete vid Karlstads universitet. Tillsammans med Lena Steffner Starrin har han i år givit ut boken "Sverige dansar". Under somrarna 2011 och 2012 besökte de ett tiotal dansevenemang, intervjuade dansare, arrangörer och andra om dansens betydelse.

- Vår hypotes är att dansen fyller en rad viktiga funktioner, inte minst för hälsan och välbefinnandet. Dansen är även social, och dansarna fostras i hederskodex och hänsyn till andra människor. Dansen för ihop människor och bygger småsamhällen.

Ändå lever fördomarna och en viss förlöjligande attityd mot dansen, menar Bengt Starrin. Och den måste bort för att återväxten ska kunna ta fart.

- Men jag är försiktigt hoppfull. Jag tycker att det är mycket bättre i dag än för fem år sedan. Det är en hel del yngre ute på dansbanorna, och allt fler inser att dansen ger ett större livsvärde.

Men den kände dansbandsprofilen Thomas Deutgen, programledare för P4 Dans och producent för Guldklavengalan, har en dystrare framtidstro. Och han tycker att branschen får skylla sig själva för att den hamnar i skymundan.

- Dansbandsbranschen är väldigt bra på att tycka synd om sig själva. Man klagar på Sveriges Radio, på tv, tidningar och på Svensktoppen. Men det är väl inte så konstigt att ingen rapporterar om det enda som finns att skriva om är ännu en ny skiva med flinande tjocka farbröder i rosa kostymer som gör tummen upp och sjunger covers.

- Jag tycker att det finns en oförmåga hos både artister och arrangörer att hitta det unika som sticker ut i dag.

I boken "Sverige dansar" har författarna genomfört en enkät med drygt 1300 personer med dansintresse i hela Sverige. Den visar att genomsnittsdansaren bor på en mindre ort. Han är runt 60 år och hon är runt 50 år. Hälften av alla manliga dansare är 55 år eller äldre. Bara var femte kvinna och var nionde man är under 35 år.

Professor Bengt Starrin menar att det nu är flera olika aktörer som har ett ansvar för att dansbandskulturen ska leva vidare - inte bara medierna eller dansbandsbranschen själva.

- Hela samhället måste vara med och se värdet. Ett viktigt område är forskningen, ett annat är kulturpolitiken och att opinionsbildarna på kultursidorna vaknar. I den akademiska världen och i kulturkretsar tycker jag att det har funnits en nedlåtande attityd mot dans på dansbana. Det är "folkets nöje" och då har man inte befattat sig med det.

I stället menar Bengt Starrin att det finns mycket intressant inom dansen som bör lyftas fram inom områden som folkhälsa, välbefinnande, social forskning med mera.

- Och här är det saker på gång. På medicinska riksstämman i höst kommer det finnas med ett tema om dans, likaså på en kommande internationell konferens om socialpsykologi. Det hade varit otänkbart för några år sen. Men jag upplever att fler har vågat börja intressera sig för fenomenet dans på dansbana, och genom att det kommer upp högre på agendan och mer och mer bemöts utan fördomar så tror jag att intresset för att dansa kommer att öka.

Thomas Deutgen anser att ett stort problem för dansbandsvärlden är det saknas stora, riktigt populära band i dag.

- För tio år sedan hade vi band som Lotta Engbergs, Friends, Barbados och Arvingarna tillsammans med mogna band som Sven Ingvars, Sten & Stanley och Flamingokvintetten. Men i dag är det i princip bara Lasse Stefanz som ensamt kan dra riktigt mycket folk. Det kan inte alla de här nya moderna banden som kör covers till Lady Gaga och Beyoncé. De kanske kan dra 200 - 300 personer en kväll på sin höjd, men det räcker inte i längden.

- Och om inte arrangörerna kan tjäna pengar så blir det ju inga arrangemang. Dans är ingen välgörenhet - någon måste ju tjäna pengar för att det ska fortsätta.

Men under Dansbandsveckan i Malung rullar i alla fall pengarna. Enligt arrangörernas beräkningar omsattes mellan 50-60 miljoner kronor i bygden när besökarna spenderade pengar på ortens restauranger, i butiker med mera. Själva evenemanget omsatte 15 miljoner kronor.

Den enkla förklaringen till succén är just dansen och dansbanden, menar Lars Bälter. Framgångsreceptet har varit att inte krångla till det.

- Vi har konsekvent hållit fast vid att vi ska ha de bästa dansbanden och de bästa dansgolven. Inte en massa annat, bara musik att dansa till.

Thomas Deutgen tycker att Dansbandsveckan har varit bra på att skapa ett lockande evenemang - och han anser att andra dansarrangörer måste ta efter och satsa fullt ut på den klassiska dansbandsmusiken, samtidigt som man hittar en ny, intressant paketering för att nå ut till en yngre publik. Som att satsa mycket mer på maten och drycken under evenemangen, och erbjuda fräscha arenor att dansa på.

- Det funkar inte längre att ta en paus i dansen klockan 23 och servera kaffe och mazarin i den torftigt pyntade Folkets hus-lokalen. Folk köper inte det i dag.

Att modernisera själva musiken tror han däremot inte på, tvärtom. Thomas Deutgen vill att flera dansband ska hitta tillbaka till dansbandsrötterna, där de klassiska banden som Sten & Stanley och Vikingarna bör vara förebilder snarare än de senaste radiohitsen.

- Dansbanden måste stå ut, annars försvinner de i mängden. Då är det ingen som kommer att bry sig längre.

Lyssna om dansbandskulturens framtid på vår Podcast!

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag