Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Överlevande dottern: Kunde inte rädda dom

Den 40-årige småbarnspappan misstänkts ha tänt eld på fritidshuset – och två av hans barn dog i eldhavet.

Den enda som överlevde var den sjuåriga dottern.

Det första hon sa till sin mamma, uppkrupen i knäet hos sjuksköterska på Sacchska barnsjukhuset och inlindad i en filt, var:

- Mamma jag kunde inte rädda dom.

Mamman till de tre barnen berättar i rätten om hur hon träffade den nu mordmisstänkte småbarnspappan på nätet – och att det "sa klick direkt".

Men med tiden förändrades hennes stora kärlek och barnens pappa.

Sommaren 2012 kraschade förhållandet.

Det blev början på mammans och barnens helvete.

Men det var först på söndagsmorgonen den 29 september förra året som hon, så småningom, skulle inse att han passerat alla gränser.

- Jag vaknar på söndag morgon av att det ringde på dörren hela, hela tiden. Jag trodde först att det var någon som varit ute och festat och gått till fel dörr, berättar mamman i rätten.

Hon säger att hon också tänkte att det kunde ha med bodelningen att göra.

- "Ska de komma och hämta möbler klockan sex en söndagsmorgon?", minns jag att jag tänkte.

- Jag var så förbannad, jag var oklädd i bara trosor och linne.

Polisen utanför dörren

Men utanför ytterdörren stod två poliser.

- De ville sätta sig i köket, men det var så mycket disk så vi fick gå in till vardagsrummet. Jag satte mig på soffkanten, säger mamman.

Poliserna berättade att det brunnit i ett hus på Dalarö och att de hade hittat två kroppar i brandresterna:

- Jag minns inte hur jag reagerade, men min kompis sa att jag bara skrek. Jag var helt förvirrad och vimsade runt.

Poliserna berättade att hennes sjuåriga dotter överlevt och vårdades på Sachsska barnsjukhuset i Stockholm. När mamman fått på sig kläder, åkte de direkt dit.

- Hon låg i famnen hos en sjuksköterska, inlindad i en filt, säger mamman.

Det första dottern sa till sin mamma, sedan de träffats, var enligt mamman:

- "Mamma, jag kunde inte rädda dom." Sen bröt hon ihop och grät hysteriskt – och det gjorde jag med.

Skrek hysteriskt på hjälp

Dottern berättade om skräcknatten, att hon vaknat av branden och ropat på sin pappa. Hon hade gått ner på knä, krupit fram till dörren och lyckats få upp den. Samtidigt var hennes två småbröder kvar i våningssängen – och skrek hysteriskt på hjälp. Dottern har i förhör med en av polisen speciella barnutredare berättat att pappan, lång tid före branddramat, monterat ner brandvarnaren i fritidshuset.

Mamman berättar:

- Hon har alltid varit så rädd för att det skulle börja brinna.

Den sjuåriga flickan överlevde dödsbranden, men lever fortfarande i en verklig mardröm.

- Hon vågar inte sova ensam eller i sin säng för den var likadan som den som pappa har. Hon har frågat när pojkarna ska komma tillbaka. Hon är jätterädd att det ska börja brinna igen. När väckarklockan ringer tror hon att det är brandlarmet, berättar mamman.

"Nu är tiden ute..."

Det var två dagar före branden, den 27 september, som mamman fick ett sms, där pappan skrev: "Nu är tiden ute...". Hon visste inte vad han menade – men:

- Då blev jag rädd. Jag tyckte det var fruktansvärt obehagligt, men jag vet inte vad jag tänkte skulle hända.

- Jag var hemma, hade en kompis på besök och mamma och pappa.

- Jag var i köket och visade sms:et för mamma. Hon blev också jätterädd.

Hon får en fråga om hon fått liknande sms tidigare – och svarar:

- Nej, ingenting sånt.

"Gått runt i en bubbla"

Klockan 02.41 den 29 september kom ett nytt sms från småbarnspappan: "Hämnden är ljuv, din jävla idiot".

- Jag läste det när polisen var hos mig och visade det direkt för polisen. Då sa jag: det är han som har gjort det. I min lilla värld var jag säker.

Dottern fick först senare reda på att det var pappan som tänt eld på huset.

Hon sa då, enligt mamman:

- Hon blev helt chockad, hon bara gapade och tittade på mig.

Mamman får i rätten en fråga om hur hon själv gått vidare efter branden och två av de tre barnens död.

- Jag går runt i en bubbla. Det är samma chock varje morgon man vaknar.