Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Över 1 500 inom förskolan går ut i gemensamt upprop

Över 1 500 anställda inom svensk förskola går ut i ett gemensamt upprop. Bilden är en genrebild.
Under namnet #pressatläge vittnar förskolechefer, förskollärare och barnskötare om hård press och underbemanning. Bilden är en genrebild. Foto: / TT NYHETSBYRÅN

Över 1 500 anställda inom svensk förskola går ut i ett gemensamt upprop. 

Under namnet #pressatläge vittnar förskolechefer, förskollärare och barnskötare om hård press och underbemanning. 

"I dag har jag och min kollega fått jobba över, inte hunnit ta rast och brustit ut i gråt över att inte vara tillräckliga", skriver en barnskötare i Härryda i ett av vittnesmålen.

Den 27 december öppnades formuläret för anställda inom svensk förskola där de uppmanades att berätta sina historier och erfarenheter från yrkeslivet. 

På måndagen publicerades uppropet som går under namnet #pressatläge och som inkluderar över 1 500 vittnesmål. 

 

LÄS MER: Förskoleläraren Malin, 34, slår larm: ”Dålig miljö för barn och vuxna”

Expressen har tidigare pratat med förskoleläraren Malin Lundvall, 34, som sjukskrevs för utmattning efter flera år av hård press.

– Man känner sig jagad nästan hela tiden och tar med sig jobbet hem. Man kopplar aldrig ner ansvaret för sitt jobb och har ofta en stark känsla av otillräcklighet. Att man inte har hunnit med vad man ska, säger hon.

I det publicerade uppropet där flera anställda berättar om sina erfarenheter. Här är utdrag från några av dem. 

Förskollärare i Tidaholm: ”Hur länge orkar barnen stå ut?”

”Kom hem från jobbet i går och som så många andra kvällar somnar jag med huvudvärk och stress i hela kroppen. Vaknade imorse med samma känsla som i går... 

Känner bara en sån uppgivenhet att ingen verkar veta hur det egentligen ser ut runtomkring i våra förskolor!  Den svenska förskolan med fantastisk personal som är utbildad flera år på högskolor och universitet, som är engagerade och tillgivna sitt yrke! Som ska försöka rädda det här sjunkande "skeppet" som politiker, samhället ja alla vi som nyttjar förskolan har skapat, när vi som bäst bara försöker överleva dagen...

Visst att jag som vuxen 'kan stå ut' ett tag (undrar hur länge???) Men BARNEN, varför får de knappt sina behov tillgodosedda i dagens förskola? Hur länge orkar de 'stå ut' i den här miljön? Vi trycker in för många barn i alldeles för små lokaler (ofta undermåliga) med hög ljudvolym, konflikter, stress, otrygghet som följd.”

Barnskötare i Härryda: ”Jag och min kollega brast ut i gråt”

”Att jobba med 14 st 1-3-åringar, få avslag på vikarie och bara försöka överleva dagen och hålla barnen rena och mätta, detta är vardag i förskolan. I dag har jag och min kollega fått jobba över, inte hunnit ta rast och brustit ut i gråt över att inte vara tillräckliga. Att föräldrar lämnar sina barn, och sedan påstår att 'den röda pricken har dom aldrig sett' eller 'oj är han magsjuk, det märkte jag inte när jag lämnade imorse' är en vanlig vecka för oss. Det är vi pedagoger som lever i detta, som ofta blir sjuka pga. av sådant. Men som ändå måste ha karensdag.”

Förskollärare i Skövde: ”Man känner sig otillräcklig för barnen”

”Började jobba som förskollärare 2010. Nyexad och förväntansfull var jag taggad att äntligen få börja arbeta med det jag kämpat för så länge. Det var tufft redan från start. Stora barngrupper brist på vikarier och väldigt rörigt. Ny i arbetet kände jag mig rätt så osäker. Tiden finns knappt till att vara i barngrupp utan det ska torkas bord, ringa efter vikarier, diska,  duka sopa och städa, ta ut sopor. Det känns som att jag har läst 3,5 år på högskola för att städa, diska och torka bord och sitta i telefon för att få tag på vikarie som ändå inte finns (det var den timmen utanför barngrupp helt i onödan). Alltför ofta känner man sig otillräcklig för barnen.”

Förskollärare i Stockholm: ”Det värsta är samvetssressen”

”Det absolut värsta är nog samvetsstressen. Att alltid behöva väga barns behov mot varandra. Vad är den MINST SÄMSTA lösningen idag? 

När grundbemanningen redan är för låg så blir hålen som uppstår vid personalbortfall avgrundsdjupa. Vi har 20 barn i min barngrupp, några av dem har behov av stöd som sticker utanför normen" men vi får inte några extra resursmedel för det medger inte budgeten. Kriterierna för att få resursstöd blir dessutom stramare och stramare, trots att de stora barngrupperna i sig skapar fler och fler barn som inte klarar av den sociala utmaning som det innebär. Ramarna för normen blir smalare och fler och fler faller utanför. Behovet av stöd växer men förutsättningarna för att möta det behovet krymper i takt med att barngrupperna ökat och den utbildade kompetensen minskat.”

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!