Ovärdigt av Akademien att skylla på medierna

”Pressen önskar att det ska gå åt skogen” sa ledamoten Sture Allén i en intervju i ”P1 Morgon”. Foto: LEIF JACOBSSON
Svenska Akademien sitter i Börshuset vid Stortorget i Gamla stan. Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT

Är Svenska Akademiens kris mediernas fel? 

När man lyssnar på flera av ledamöternas uttalanden i veckan kan man få det intrycket.

”Pressen önskar att det ska gå åt skogen”, sa till exempel ledamoten Sture Allén i ”P1 Morgon” tidigare i veckan.

Förlåt en simpel redaktör, men det är väl inte pressen som anklagas för sexuella trakasserier? Medierna har inte ägnat sig åt jäv eller tvingat parnassen att förgöra varandra med grova förolämpningar, dokusåpaliknande utröstningar, samt audienser hos kungen. Detta har Svenska Akademien och dess närstående själva ombesörjt, och det vore väl underligt om vi inte rapporterade? 

Visst finns det exempel på slapp och oinformerad journalistik som hamnat alltför nära knytblus-aktivismen. Men mediernas stora bidrag till skandalerna har varit att blottlägga missförhållandena på kulturklubben Forum, som länge hölls under armarna av Svenska Akademien

 

I april 1997 skrev Expressens Niklas Svensson om ”sex­terrorn i kultureliten”. I artikeln kan man läsa att arbetsförmedlingen hade avbrutit allt samarbete med Jean-Claude Arnault på grund av att praktikanterna for illa.

”Jag tycker självklart att polisen ska utreda detta så snart som möjligt”, säger biträdande chefen på arbetsförmedlingen i artikeln. Niklas Svensson följde dagen efter upp sitt avslöjande med ett nytt om de ekonomiska oegentligheterna. ”Jag kan se löpsedlarna framför mig”, hade Forums revisor varnat.

Allén pressas hårt i artikeln med frågor om Akademien har fortsatt att betala ut pengar till Arnault efter de nya uppgifterna.

Sture Allén fick nu frågan i ”P1 Morgon” varför han inte agerade efter Expressens granskning för 20 år sedan: ”Detta var något mycket vagt, mycket flyktigt som kom upp någon enstaka gång och inte ledde vidare”, säger han. Allén är i dag 89 år, så man får förlåta honom om minnet sviker. Men fräckheten har åldern uppenbarligen inte rått på.

Sju månader efter Niklas Svensson avslöjande i Expressen blev Horace Engdahl, nära vän till Arnault, invald i Akademien. Sedan vet vi hur det gick.

Det skulle dröja till Metoo-hösten 2017 innan Dagens Nyheters reporter Matilda Gustavsson började gräva igen i Arnaults kulturkällare. De hårresande berättelserna som hon fick fram och det som Svenska Akademiens advokat­utredning enligt läckor har presenterat, går precis i linje med det som Niklas Svensson var på spåren.

Metoo-journalistiken genomgår denna vårvinter en efterdebatt. Aftonbladets kulturchef och drivande bakom Benny Fredriksson-granskningen, Åsa Linderborg, har sagt att det reportaget inte borde ha satts in i det sammanhanget alls. Anmälningarna till Allmänhetens press­ombudsman processas också för fullt. Resultatet kommer i en del fall att ge anledning till självrannsakan, i andra vara en källa till stolthet. 

Det finns journalistik som bara måste göras även om publicitetsskadan för de inblandade är stor.

 

Minns att det var The New York Times avslöjande med namn och bild på Hollywood-mogulen Harvey Weinstein som fick Metoo att gå från en perifer hashtag till digital folk­rörelse.

Grävreportrarna Megan Twohey och Jodi Kantor är i dag journalistiska hjältar. 

I en intervju med Variety berättar de att Weinstein-publiceringen var en följd av andra granskningar på tidningen. Fox News-profilen Bill O’Reilly avslöjades och manliga riskkapitalister i Silicon Valley. Man märkte att journalistiken bar i ett underapporterat ämne. 

2017 kommer gå till historien som året när mediehusen började bry sig om kvinnors berättelser.

Nästa artikel

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!