Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Oväntad hjälp i slutet av Obamas mardröm

Under tv-debatten verkade Barack Obama ha svårt att se sin motståndare Mitt Romney i ögonen och tittade ofta ner i talarstolen. Foto: Jim Urquhart

NEW YORK. Inte ens Barack Obamas starkaste anhängare försöker försvara honom. Även de medger att presidenten åkte på storstryk i veckans tv-debatt mot Mitt Romney.

De första mätningarna efter debatten tyder på att Romney nu är i kapp, och kanske om. Men Obama fick oväntad hjälp i slutet av sin mardrömsvecka.

Från ekonomin.

Tv-fighterna som skrev historia

Tv-debatterna har flera gånger förr påverkat opinions­läget inför ett amerikanskt presidentval. Här är några exempel:

 

1960: Kennedy vs Nixon
Den första tv-debatten. Richard Nixon såg orakad och sliten ut utan smink. Den solbrände och sminkade JFK klarade sig bättre. De möttes fyra gånger. JFK drog ifrån med fyra procentenheter efter debatterna.

 

1980: Carter vs Reagan
De debatterade bara en gång, strax före valet. Carter hade lett under hösten. Efter tv-debatten - där Reagan bland annat vände sig till tv-publiken och undrade om de hade det bättre än fyra år tidigare - gick Reagan om och vann.

 

2000: Gore vs Bush
Al Gore ledde inför den första debatten och hade rykte om sig att vara en god debattör. Det hade inte George W Bush. Men Bush klarade sig bättre än förväntat, Gore suckade och ­stönade. Bush vann valet.

 

2004: Kerry vs Bush
President Bush hade en rätt klar ledning över utmanaren John Kerry inför första tv-debatten. Men Bush var tam där och Kerry sågs som segraren av de flesta. Kerry tog in flera procentenheter - men nådde inte ända fram.

Rita Foley, 52, var något nästan unikt i USA den här veckan. Hon är Romney-anhängare och hon följde debatten i onsdags kväll.

Men så här sa hon till Washington Post efteråt:

– Jag upptäckte ingen tydlig vinnare. De verkade rätt jämlika.

Det finns en förklaring. Hon såg inte tv-debatten. Hon lyssnade på den på radio när hon var på väg för att hämta sin dotter.

Men cirka 70 miljoner amerikaner såg debatten som hölls i Denver, Colorado i onsdags kväll. Den högsta siffran sedan Ronald Reagan debatterade mot Jimmy Carter 1980, en debatt som bidrog till att Jimmy Carter förlorade valet en vecka senare.

Och tv-tittarna såg en energisk Mitt Romney. En man som inte betedde sig som någon konservativ extremist långt ut på högerkanten. En man som bekvämt och självsäkert bollade med siffror och data.

De såg också en lealös president. En Barack Obama som hade svårt att ens se på sin motståndare och i stället tittade ner i talarstolen. De såg en president utan passion, utan energi, utan förmåga att angripa Romney även när han lämnade målet öppet.

Som när Obama sa att man kan få skatteavdrag för att flytta jobb utomlands och Romney svarade att han aldrig hört talas om något sådant och skämtfullt sa:

– Jag kanske behöver en ny skatte­rådgivare.

 

Detta är alltså mannen som betalade 14,1 procent i skatt 2011 efter att ha tjänat cirka 90 miljoner kronor det året. Joe Klein på Time Magazine slet sig i håret över svaret som aldrig kom från Obama.

– Jag tycker du har en fantastisk skatterådgivare, Mitt. Fantastisk skattesats!

Men det var alltså orden Obama aldrig sa. Inte heller sa han något om de där 47 procenten av amerikanerna som Mitt Romney, i en smygtagen film från ett möte i Florida i maj, menade lever på bidrag. Romney beskrev dem som ansvarslösa som aldrig kommer att rösta på honom.

Obama tog heller aldrig Bain Capital i sin mun, det riskkapitalbolag som Mitt Romney ledde på 1980- och 1990-talen och som varit ett ständigt återkommande tema i de reklamfilmer som Obama-kampanjen använt för att angripa Romney.

Joe Klein är i regel mycket sympatiskt inställd till Obama. Så här skrev han efter debatten.

"Barack Obama förlorade detta. Jag menar han fick storstryk. Det var i själva verket en av de sämsta insatser som en sittande president presterat."

Han lät ironiskt nog ungefär som Charles Krauthammer, en av de vassaste konservativa kommentatorerna. Så här skrev Krauthammer i Washington Post i fredags:

"Han (Romney) vann stort på ett ovanligt sätt. Detta kan ha varit den enda presidentdebatten någonsin där segern var så solklar utan att någon av dem begick något fatalt misstag, som Gerald Fords 'det finns ingen sovjetisk dominans över Östeuropa'".

Att republikanska tyckare anser att Romney vann är ju inte så underligt. Ovanligare är att så många av demokraterna också anser det.

 

En mätning för CNN efteråt visade att 67 procent ansett att Romney vunnit. Bara 25 procent sa att Obama segrade. I detta politiskt så splittrade USA så är det mycket ovanligt att få den typen siffror.

Och de demokratiska debattörerna sparade inte på krutet. Komikern och tv-programledaren Bill Maher som skänkt miljoner till Obamas kampanj twittrade exempelvis så här:

"Jag kan inte fatta att jag säger detta, men Obama ser ut som om han faktiskt behöver en teleprompter". (En teleprompter gör det möjligt att läsa ett tal innantill på en glasskiva.)

En av de mest upprörda var Chris Matthews på MSNBC, en nyhetskanal som lutar åt Obama ungefär lika mycket som Fox News stödjer Mitt Romney.

– Jag vet inte vad han gjorde där ute i dag. Han hade sitt huvud sänkt, han genomled debatten snarare än utkämpade den.

– Här är min fråga för Obama: Jag vet att han inte tittar på kabel-tv, men kanske han borde börja med det...Det pågår en het debatt i landet. Den pågår här.

– Vi har knivarna framme. Vad gjorde han i natt? Han kom obeväpnad!

 

Sanningen att säga var det en rätt trist debatt, teknisk och fylld med siffror. Det berodde delvis på ett nytt debattformat som gav de två debattörerna större chans att debattera varandra kring ett fåtal ämnen. Det blev inte många frågor ställda av utfrågaren Jim Lehrer.

Debatten har sönder­analyserats i USA och Obama ses som förloraren på alla möjliga vis. Inte minst med sitt kroppsspråk. Han lämnade också exempelvis scenen först, Romney däremot höll sig kvar.

Och Obama blinkade mest. 75 gånger per minut i snitt mot Romneys 55 gånger per minut. Jodå, en expert har räknat det med och Joseph Tecce vid Boston College hävdar att den som blinkar minst i regel vinner valet.

Så vad hände med Obama? Ja, många har försökt uttolka detta. Förre vice­presidenten och demokraternas presidentkandidat 2000, Al Gore, hade en av de mer fantasifulla förklaringarna.

Det var Denver-luften.

– Obama kom till Denver klockan två på onsdagen, bara några timmar före debatten. Romney förberedde debatten i Denver.

– När man anländer till 1 500 meters höjd och bara har några timmar på sig att acklimatisera sig, så...

 

Han var tämligen ensam med den teorin. Det enkla svaret är att Barack Obama kom oförberedd, han underskattade sin motståndare, han hade inte debatterat någon på fyra år, han är som president ovan att bli motsagd. Han verkade nästan förnärmad över Romneys angrepp.

Mitt Romney däremot hade övat intensivt. Han ägnade dagar åt övningsdebatter där senator Rob Portman från Ohio spelade Obama. Han ägnade kvällar åt att studera Obamas stil.

Dagarna inför debatten försökte bägge kampanjer att tona ner förväntningarna på den egna kandidaten. Ett undantag var Chris Christie, den frispråkige republikanske guvernören från New Jersey. Så här sa han till CBS förra söndagen:

– Den här valkampen kommer att vändas upp och ner. På torsdag morgon kommer ni alla att klia er i huvudet och säga: "Wow, vi kommer att ha en riktig jämn kamp i 33 dagar".

Det verkar som om han hade rätt. Det har ännu inte gjort några större mätningar efter tv-debatten, men de flesta förväntar sig en jämnare slutspurt nu.

Opinionsinstitutet Rasmusen gör en tredagarsmätning och den som publicerades i går placerade redan Romney i topp. Han fick 49 procent mot Obama som fick 47.

Minst lika viktigt är att Romney kan ha kommit i kapp och till och med gått om i några av de viktiga delstater där valet avgörs, som Florida, Virginia, Ohio. Rasmusen har Romney i ledningen i både Virginia och Florida.

Romney-kampanjen har även märkt en omedelbar effekt i form av ökad entusiasm och större folkmassor på Romneys möten. Kampanjen säger sig ha samlat in över tolv miljoner dollar de första 48 timmarna efter debatten, mer än vad man tog in efter att Romney utsåg Paul Ryan till vicepresidentkandidat.

Barack Obama och hans toppråd­givare vet att han gjorde dåligt ifrån sig i onsdags. Och säger öppet att vi kommer att få se en annan Obama i de avslutande två debatterna, den 16 och 22 oktober.

– Det är som slutspelet i någon sport, säger David Axelrod, Obamas politiske rådgivare till Washington Post.

– Man utvärderar efter varje match och gör justeringar.

– Han (Romney) må vinna en Oscar för sin prestation i onsdags, men han kommer inte att vinna presidentposten.

 

Det har också varit Barack Obamas motattack efter debatten. Jag såg honom i Madison, Wisconsin i torsdags. Det var en mycket mer energisk president än som uppträtt på scen i Denver kvällen innan.

Och han angrep Romney för att spelat falskt den kvällen.

– Jag mötte en mycket energisk kille på scen i går som hävdade att han hette Mitt Romney, började Obama.

– Men jag vet ju att det inte kunde ha varit den riktige Mitt Romney eftersom den riktige Mitt Romney har farit land och rike runt i ett år och lovat fem biljoner dollar i skattesänkningar för de rika. Men killen på scen i går - som såg ut som Mitt Romney - hade aldrig hört talas om dem!

Det är lite surt sa räven över detta. Mitt Romney tvingades under primärvalkampanjen rätt långt ut på högerkanten, ett måste om han ville bli partiets kandidat.

Men hans bakgrund är snarare den som en moderat republikan. Han var trots allt guvernör i Massachusetts, en delstat där demokraterna fullständigt dominerar.

Romney nämnde sällan frivilligt något om exempelvis sin sjukförsäkringsreform i Massachusetts när han kämpade mot Rick Santorum, New Gingrich & Co. Men i onsdags talade han gärna om den.

Det var nästan som om Obama-kampanjen trott sin egen reklamkampanj om superkapitalisten och högerspöket Romney och förväntat sig att det var den Romney som skulle dyka upp i tv-studion.

 

Det är nu många faktorer som avgör ett presidentval. Det är i ärlighetens namn sällan som en enskild tv-debatt avgör. Reagan vs Carter brukar nämnas, men minns att den debatten hölls bara en knapp vecka före valet och det var det enda mötet mellan dem.

Obama får däremot två chanser till att repa sig. Och George W Bush förlorade debatterna mot John Kerry 2004 men vann valet ändå.

Och det kom siffror i fredags som kan visa sig lika bety­delsefulla som tv-debatten. Det är ekonomin som är den stora valfrågan. 48 procent säger exempelvis så i en färsk CNN-mätning, 15 procent anser att statsskulden är viktigast frågan, tolv procent svarar sjukvården.

I fredags kom så de nya arbetslöshetssiffrorna. Och det gick nästan att höra den suck av lättnad som kom från Vita huset.

Arbetslösheten sjönk nämligen från 8,1 till 7,8 procent i september. Den har inte varit nere på den här nivån sedan januari 2009, samma månad som Obama tillträdde.

Romney har i så gott som varje valmöte angripit Obama för att arbetslös­heten legat över åtta procent, trots att president lovade att den skulle ner under åtta procent tack vare det stimulans­paket han fick igenom i februari 2009.

Det tog mycket längre tid än Obama räknat med. Men nu är han där. Och allt flera amerikaner säger att det känns som om ekonomin nu är på väg åt rätt håll igen.

De nya arbetslöshetssiffrorna kommer bara att förstärka den känslan. Så en livboj är det för Obama, efter den värsta vecka han upplevt under kampanjen.

 

Han kan förresten också söka tröst i att han fortfarande lockar storpublik. Vi var 30 000 som såg honom i Wisconsin, den största siffra han haft hittills.

Otur för presidenten bara att pressplanet med alla journalister som reser med presidenten var för­senat. De missade mötet och kunde inte beskriva folk­havet.

Det var en sån vecka för Obama.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!