År 1782 gavs order om att förflytta svenskar från Dagö, i dåvarande Ryssland – nu Estland, till stäppen vid floden Dnjepr i södra Ukraina.
Byn fick namnet Gammalsvenskby, och bildar tillsammans med tre mindre byar samhället Zmijivka med runt 2 000 invånare. Trots att svenskarna kom dit på 1700-talet har språket levt kvar.
18-åriga Marina Buskas är född där, och lärde sig svenska genom sin pappa som liten.
– Jag lyssnade när han pratade med svenska turister som kom för att besöka byn.
Marina Buskas började senare studera svenska, innan lektionerna sattes på paus under pandemin.
Nu ser hon nyhetssändningarna på tv om den ryska upptrappningen kring gränsen.
– Varje dag säger de att Putin planerar hur han ska göra. Vi är rädda men vi kan inte få panik och måste leva vidare.
Byns utsatta läge nära Krim
En oro är att byn ligger intill floden Dnepr.
I närheten finns en kraftdamm för el och vatten som leder ner mot Krim, och som stängdes av i samband med den ryska annekteringen 2014, berättar Sofia Hoas, ordförande för föreningen Svenskbyborna.
– Om Ryssland bestämmer sig för att göra en till annektering så är just området kring Gammalsvenskby väldigt riskfyllt, säger hon.
Hon bor på Gotland dit flera av byns svenskättlingar flyttade på 1930-talet, efter att myndigheter gett sitt godkännande för gruppen att återvända till Sverige.
”Krig är inte ett bra alternativ”
Hemma i svenskbyn i södra Ukraina beskriver Marina Buskas hur oron är större nu än när Ryssland tog över Krim 2014, och Donetsk och Luhansk ockuperades.
– Nu talas det om krig i hela Ukraina och jag är rädd för mitt liv, mina nära och kära, för hela landet och efterdyningarna av det.
Hon fortsätter:
– De behöver lösa problem eller leta efter en kompromiss för att göra det som är bra för folket. Krig är inte ett bra alternativ.
Sofia Hoas har svenska vänner som bosatt sig i Ukraina, och som nu har lämnat landet efter UD:s uppmaning.
Hennes farmor och farfar kom från Gammalsvenskby till Sverige år 1929, och hon besöker ofta byn. Där känner hennes ukrainska vänner nu en stor oro för vad som ska hända.
– De stora tongångarna vi hör där nere är att man vill vara självständiga, vara Ukraina.
