Kyrkogårdar har länge varit lågmälda platser med välklippta häckar och noggrant planterade blommor. Där har vi saktat ner på takten, hyschat barnen och stängt av ljudet på telefonerna.
Nu håller det på att ändras.
Det norska företaget In Memory har utvecklat en metod för QR-koder – streckkoder som länkar vidare till exempelvis en minnessida – på gravstenar. Det gör det möjligt för besökaren att ta del av minnesord, bilder eller videoklipp med den avlidne.
I år kommer till exempel Arcus familje- och begravningsbyrå att erbjuda en sådan tjänst. Men konkurrenten Fonus har i flera år haft en sådan service, även om den inte marknadsförts.
– Det fungerar som en slags storytelling för framtiden och öppnar för enorma möjligheter, säger marknadschefen Peter Göransson.
Hittills har det inte varit någon rusning, men det kanske kommer. Därmed har också kritiken uteblivit.
I Norge har frågan däremot debatterats. Harald Schee, vice ordförande för begravningsbyråernas branschorganisation, tycker att graven ska vara en lugn tillflyktsort. Inte en plats där man står och tittar på videoklipp i sin Iphone.
Han har också höjt ett varningens finger för vad som händer om någon hackar sig in i systemet och länkar till obscena sajter.
Argumenten biter inte på Peter Göransson:
– Det känns väldigt långsökt. Vi som bransch ska passa oss för att vara poliser och traditionalister. I stället bör vi vara öppna för kundernas önskemål.
Katarina Evenseth, begravningschef i Göteborg, håller med:
– Jag kan inte se något stötande i att ha QR-koder på gravstenar. Det är en naturlig utveckling.
Hon är ansvarig för Kvibergs kyrkogård, norra Europas största med 24 167 gravar. Hon känner inte till att det i dag finns någon gravsten med QR-kod, varken där eller på någon av de andra kyrkogårdarna i Göteborgsområdet.
Men Katarina Evenseth är övertygad om att det väntar runt hörnet.
– Det här är vår tids uttryckssätt, säger hon.
Det naturliga steget efter QR-koder och minnessidor är sannolikt hologram. Tänk att i framtiden kunna gå till kyrkogården för att se och höra mormorsmor berätta om en svunnen tid då bilarna gick på bensin och människor fortfarande åt djur.
– Blir hologram en del av människors vardag kommer de också till kyrkogårdarna. Vi varken är eller ska vara en isolerad del av samhället, säger Katarina Evenseth.
Peter Göransson berättar om ett möte på Fonus där medarbetarna nyligen lekte med tanken på hur hologram skulle kunna användas i begravningsceremonier.
– Min personliga uppfattning är att utvecklingen känns spännande. Om ett hologram kan hjälpa anhöriga att minnas den avlidne kan jag inte se några problem med det. Tänk också vilken tillgång det skulle vara för framtida släktforskare, säger Peter Göransson.
I takt med att våra liv blir alltmer digitala dyker nya frågor upp kring hur vår egendom förvaltas när vi dött.
Vad ska till exempel hända med ditt Facebookkonto? Sedan 2007 kan en avliden användares konto göras om till minnessida.
Problem uppstår dock om efterlevande är oense. Därför har Facebook lanserat "legacy contact", en funktion där användaren kan bestämma vad som ska hända med kontot när han eller hon dör. Ett alternativ är att det raderas, ett annat att någon närstående blir ny administratör. Funktionen finns än så länge bara i USA, men tanken är att den ska lanseras i fler länder. Några planer för Sverige finns inte i nuläget.
Även Google har insett vilka problem som kan uppstå när användarna går bort. Jättens svar blev att introducera Google Inactive Account Manager, även kallad Google Death.
Ett enkelt sätt att undvika krångel – och i värsta fall arvstvister – är att skriva ner hur du vill ha det i testamentet. Eller i Vita arkivet, Fonus gratistjänst där önskemål om begravning och annat dokumenteras till efterlevande.
– Många verkar tagna på sängen. Jag tror det beror på att digital egendom är något ganska nytt. Sociala normer och lagar har inte hängt med, säger Evan Carroll som tillsammans med John Romano skrivit boken "Your digital afterlife".
En annan variant är att använda Legacy Locker, Secure Safe eller Aftercloud. Det är tjänster som lagrar till exempel lösenord och bilder, vilket underlättar för anhöriga.
– Jag har själv testat flera av de här tjänsterna. Aktörer lär komma och gå under de närmaste åren innan vi ser några riktiga vinnare, säger Evan Carroll.
Den som inte nöjer sig med att lämna ordning och reda efter sig kan ta steget vidare mot ett evigt liv. Nya tjänster gör det möjligt att kontakta familj, vänner och ovänner från graven.
Vill du twittra från andra sidan? Använd Liveson. Ta farväl i sociala medier? Bara att anlita Deadsocial. Några mejl efter att du dött? Det kan Death Switch hjälpa till med.
– Kontakt mellan levande och döda har funnits i alla tider genom olika ceremonier. Kan man numera ha sex på nätet så kan man väl även förflytta döden och sorgen dit. Om inte annat så drivs det av kommersiella intressen och produktutveckling, säger Barbro Lennéer-Axelson.
Hon är universitetslektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet, psykoterapeut och har skrivit boken "Förluster: om sorg och livsomställning". Barbro Lennéer-Axelson är rent allmänt "inte överförtjust" i modern teknik.
– Men i takt med att släkt och vänner alltmer befinner sig runtom i världen kan nog den virtuella döden och sorgen få en starkare förankring, säger hon.
Mest kittlande på dödens nya smörgåsbord är Eterni.me. Det är en tjänst som är under utveckling men redan i dag tar emot intresseanmälningar (hittills cirka 30 000). Grundarna säger sig, med hjälp av det digitala material som du förväntas ge dem fri tillgång till, kunna skapa en avatar. Den ska bli så lik ditt verkliga jag att anhöriga efter din död kan vända sig dit när saknaden blir för stor.
Hur sådana tjänster kommer att påverka framtidens sorgearbete är omöjligt att säga. Forskaren Barbro Lennéer-Axelson menar dock att en döende person måste tänka sig för:
– Man får nog inse att vad tekniken än tillåter så förpassas man in i det förflutnas dimmor efter sin död. Kärleken ska röra sig framåt till nya människor som föds, växer och lever, säger hon.
Barbro Lennéer-Axelson ser också en fara i att anhöriga krampaktigt klamrar sig fast vid den som gått bort:
– För att må psykiskt bra är det lika viktigt att glömma som att minnas. För en del kan det leda till skuldkänslor om man inte tillräckligt ofta går in på nätet och samtalar med den avlidne. Risken är stor om man har en tvångsmässig personlighet.
Samtidigt påpekar Barbro Lennéer-Axelson att drömmen om evigt liv alltid har varit stark. Hon har den delvis själv.
– Jag skulle gärna tillfälligt återuppstå i ett par månader var femtionde år för att få rapporter om vad som skett i världen. Det värsta med att dö tycker jag verkar vara att inte få veta hur det går.
Premium
Premium
Premium