Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nu börjar Mary-Janes nya liv – som kvinna

Redan som barn visste Mary-Jane Nehmé att hon var en flicka, även om kroppen och alla vuxna runt henne sa att hon var en pojke. Foto: PRIVAT
Mary-Jane Nehmé påbörjar sin hormonbehandling snart. Foto: COLOURBOX

19-åriga Mary-Jane Nehmé drömmer om ett jobb som stylist för Elle.

Och att kunna se sig i spegeln, tvätta av sminket och fortfarande vara kvinnan hon alltid känt sig som.

– Snart börjar jag min hormonbehandling. Jag längtar efter att sluta springa mot det här målet, för mina ben börjar bli trötta, säger Mary-Jane Nehmé.

Som barn visste Mary-Jane Nehmé att hon var en flicka, även om kroppen och alla vuxna runt henne sa att hon var en pojke. Hon minns hur hennes farmor förklarade att den där klänningen, den var för flickor. 

– Men jag kände ju mig som en flicka redan då, när jag var sex år. Jag har vetat det här i över tolv år, säger Mary-Jane Nehmé.

Men det var en tuff och ensam insikt. Den förde henne längst ut på perrongen på tågstationen i hemstaden Eskilstuna.

– Jag stod där och tänkte: om tretton minuter kommer tåget. Jag kommer att kasta mig framför och dö. Hundratals tankar strömmade genom huvudet och hjärtat bankade i bröstet. 

LÄS OCKSÅ: Mats ska bli kvinna 

Väntade med att komma ut

Till slut stannade tankarna vid Mary-Janes storasyster och hennes ord.

– Vid något tillfälle hade hon sagt "För att älska någon annan måste man först älska sig själv". Jag insåg att om jag älskar mig själv, då spelar det inte så stor roll vad andra tycker om mig. Det blir inte viktigt. 

Hon bestämde sig för att vara ärlig mot sig själv och vände och gick från perrongen. Lättad. Trots den djupa insikten om vem hon var väntade hon med att komma ut för familjen.

– Jag väntade till att jag fyllt 18 år med att komma ut för min familj. Jag visste att min pappa vägrat ställa upp på att godkänna att jag ville genomgå en könskorrigering och jag ville inte ge honom det. 

Och Mary-Jane fick rätt. De sex syskonen stöttade henne, men pappan hade mycket svårt att acceptera sin förstföddas beslut. Under en tid pratade de inte med varandra.

– Min pappa är från Libanon och väldigt konservativ och han hade svårt att acceptera att jag var hans dotter, inte hans son. Han har gjort en jätteresa under de här två åren och nu är vår relation bättre, säger Mary-Jane. 

LÄS OCKSÅ: Om sex veckor blir han mamma 

”Jag längtar efter att kunna tvätta bort sminket”

Mary-Jane tog kontakt med vården och har nu genomgått en ett år lång psykologiskutredning. Hon står på väntelistan för att börja genomgå sin hormonbehandlig för att vänja kroppen vid hormonerna hon kommer att ta resten av sitt liv. Den behandlingen kommer ta ungefär två år och därefter kan könskorrigeringen påbörjas.

– Visst det är en lång väntan, men jag har inte känt mig diskriminerad av vården. De har verkligen sett och lyssnat på mig hela tiden och deras medicinska expertis har varit fantastisk. Jag vill operera mig och att kroppen ska se ut som den kvinna som jag känner mig som. 

– Jag längtar efter att kunna tvätta bort sminket och ta av mig kläderna och inte längre mötas av min manliga biologiska kropp, säger hon.

Trots att Mary-Jane flera gånger utsatts för hatbrott och mordhotats på internet och ute på gatan och nattklubbarna hon varit på uppmanar hon transpersoner att ta plats och göra sina röster hörda.

– Bara vi kan berätta om hur det är att vara transperson och vara annorlunda utan att objektifiera eller förminska oss till en fetisch. Vi är människor och vi behöver påminna människor om det, säger hon.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!