Nobels fredspris – därför blir det alltid bråk om priset

Sverige var i union med Norge när Alfred Nobel avled. Det är inte känt varför Nobel ville att priset skulle delas ut i Oslo (eller Kristiania som staden hette då), men Norska Nobelkommittén hävdar att Norge hade en mindre militaristisk tradition under slutet av 1800-talet och var bättre lämpad att dela ut priset.

Fredspriset retade upp stormakterna

Fredspriset är det mest kända priset, tillsammans med litteraturpriset. Men också det kanske mest kontroversiella. Priset har retat upp ett antal länder eftersom det gått till medborgare som kanske inte alls uppskattas i sitt hemland.

Första fredspristagaren som det blev problematiskt kring var journalisten och pacifisten Carl von Ossietzky som fick priset 1935. Men von Ossietzky satt i nazistiskt koncentrationsläger och stoppades från att hämta priset. Året därefter förbjöd Nazityskland sina medborgare att ta emot Nobelpriset.

1960 fick sydafrikanen Albert Lutuli fredspriset för sin kamp mot apartheid. Han fick lov att hämta priset året efter. 1975 belönades den sovjetiske medborgarkämpen Andrej Sacharov med priset - men de sovjetiska myndigheterna vägrade låta honom hämta priset. 

När den fängslade kinesiske regimkritikern Liu Xiaobo fick fredspriset 2010 klippte Kina alla band till Norge. De kinesiska myndigheterna varnade andra länder från att delta i högtidligheterna. 

– Varje europeisk regering som sänder företrädare till ceremonin "får ta konsekvenserna’, sade Cui Tiankai, Kinas vice utrikesminister. 

Fredspriset gick till bråkstakarna

1991 fick Burmas/Myanmars ledare Aung San Suu Kyi fredspriset "för sitt icke-våldsarbete för demokrati och mänskliga rättigheter". Men hon satt i husarrest och kunde inte lämna landet. Hon fick priset först 2012, 21 år senare.

Fem år senare fick hon världens ögon på sig, när hon som landets statskansler anklagades för att ignorera den burmesiska militärens övergrepp och systematiska folkmord på den muslimska minoriteten rohingya. Då krävde flera tidigare fredspristagare att hon skulle lämna tillbaka priset.

1994 tilldelades parterna i Palestinakonflikten Yassir Arafat, Shimon Peres och Yitzhak Rabin fredspriset. Den palestinske PLO-ledaren Arafat och utrikesminister Peres hade spelat en stor roll i att arbeta fram Osloprocessen. 

Det var inte första gången som två parter i Mellanösternkonflikten fick fredspriset. 1978 fick Egyptens Anwar al-Sadat och Israels Menachem Begin dela priset. 

Den kanske största striden ägde rum 1973 när USA:s utrikesminister Henry Kissinger mitt under brinnande Vietnamkrig skulle dela priset med Nordvietnams chefsförhandlare Le Duc Tho. Bråket slutade med att nordvietnamesen tackade nej att dela pris med sin motståndare.

1990 fick Sovjets ledare Michail Gorbatjov fredspriset för sin roll i fredsprocessen. Men han kritiserades för att ha placerat ut sovjetiska stridsvagnar i baltikum.

1993 fick två andra forna motståndare dela fredspriset, Sydafrikanerna Nelson Mandela och F. W. de Klerk.