Nanne Grönvall: Hela mitt liv ställdes på kant

BESTÄMDE SIG FÖR ATT TÄNKA ATT DET SKULLE GÅ BRA. När artisten Nanne Grönvall fick besked om att hon hade bröstcancer hade hon strategin att bara fokusera på att bli frisk. "Allt blev plötsligt en kamp på liv och död. Någonstans i bakhuvudet tänkte jag att är det här vår sista sommar tillsammans så ska den fortfarande vara fantastisk. Vi spelade sällskapsspel och var tillsammans så mycket vi kunde på dagarna", säger hon.
Foto: Cornelia Nordström

DANDERYD. Hon har vunnit Melodifestivalen, släppt åtta album och haft huvudrollen i flera musikaler.

Men Nanne Grönvalls liv kunde ha slutat vid 44, då hon i förbifarten bad husläkaren kolla på vad hon trodde var en broskknöl i ena bröstet.

– Hela mitt liv ställdes på kant, säger artisten.

Egentligen var de på vårdcentralen för att ena sonen hade influensaliknande symptom. Men när hon ändå hade en läkare i närheten kom Nanne Grönvall på att hon kanske skulle be om en titt på vad Nanne misstänkte var en broskknöl i högra bröstet. Ett år tidigare hade Nanne nämligen haft en ofarlig broskknöl i samma bröst, så därför hade hon inte tänkt så mycket på att det nu var en förhårdnad där igen.

Läkaren avfärdade dock inte Nannes oro den där junidagen 2006. Tvärtom skickades Nanne med remiss i väg på akutröntgen på Danderyds sjukhus.

– Jag fick höra att det kunde vara långa köer för att få röntga och funderade på om jag verkligen skulle åka dit. Det var så fint väder och jag var mycket mer sugen på att lägga mig i solstolen. Men min man Peter insisterade på att vi skulle till sjukhuset direkt, berättar Nanne Grönvall när vi möter henne utanför hunddagiset i Danderyd där hon hämtar sin tvååriga samojadhanne Ripley.

"Tagit tid att våga tro"

Nanne är nyss hemkommen från ett gig i Hässleholm och är fortfarande jetlaggad efter jobbresan till USA några dagar tidigare.

– Det är faktiskt först de två senaste åren jag har börjat tordas planera lite längre fram i tiden. Det har tagit tid att våga tro att jag ska få vara med ett tag till. De första åren efter bröstcancern tänkte jag alltid att "vi får väl se hur det blir" när vi bokade en resa som låg några månader fram i tiden, säger Nanne när hon på höga ruschar fram och tillbaka över en grässlätt med en entusiastisk Ripley i släptåg.

Vi slår oss ner på uteserveringen vid restaurang Villa Pauli och Nanne berättar att hon börjat inse att hon nog lagt locket på för mycket.

– I början ville jag vara stark för mina söners skull. Jag tänkte att om jag bryter ihop så blir de kanske rädda. Den mentala smällen kom ett par år senare, 2008, när jag skulle vara med i "Berg flyttar in". Jag känner ju Carina sedan tidigare och tycker att hon är en underbar person, så jag trodde att jag i det sammanhanget och då det ändå gått två år skulle vara redo att berätta, men jag bröt fullständigt ihop. Ångesten och rädslan vällde fram.

– Jag insåg att jag behövde prata mer om det jag gått igenom och att det inte funkade att bara lägga locket på.  Jag var som Lilla My, satte händerna i midjan, och sa "kan själv". Det var skitdumt att jag tackade nej till att prata med en psykolog.

Började gå upp tidigt

Men för Nanne Grönvall var det den första tiden en överlevnadsstrategi att förutsätta att det skulle gå bra.

– Peter och jag kom fram till att vi bara kunde göra det bästa av den väntan som följde. Jag som alltid har varit en nattuggla började gå upp jättetidigt om morgnarna för att kunna somna tidigare på kvällarna och slippa sitta uppe i mörkret och grubbla. Allt blev plötsligt en kamp på liv och död. Någonstans i bakhuvudet tänkte jag att är det här vår sista sommar tillsammans så ska den fortfarande vara fantastisk. Vi spelade sällskapsspel och var tillsammans så mycket vi kunde på dagarna.

Men det var en chock när Nanne Grönvall hade röntgats och läkaren på Danderyds sjukhus i stället för att förklara att det var en broskknöl, liksom i förbigående sa "den är väldigt stor, så vi måste ta bort den före semestern" om det som fanns i Nannes bröst. Läkaren skickade utan vidare förklaring ut Nanne i väntrummet och sa att hon skulle sitta där "i väntan på biopsin" (vävnadsprovet, reds anm).

– Jag blev helt förtvivlad. Biopsi? Det gör man väl om man har cancer? Där satt jag med min rädsla och ångest i ett rum omgiven av människor jag inte kände och försökte bita ihop och låtsas som ingenting medan tankarna snurrade i mitt huvud.

"Otrolig lättnad"

Några veckor senare opererades en tårtbit av Nannes bröst bort och därefter följde ytterligare ett par veckor innan hon fick besked om vilken behandling hon skulle behöva.

– Jag frågade förstås läkaren om det inte var lika bra att ta bort hela bröstet eller båda brösten och om jag inte skulle ta cellgifter för säkerhets skull, men läkaren sa att det räckte med den där tårtbiten och att jag bara skulle behöva strålbehandling.

– Det var en otrolig lättnad att få besked och hjälp så pass snabbt. En del andra har oturen att få vänta på operation i flera månader bara för att det är semestertider.

Nanne, som aldrig brukar ställa in jobb, tvingades meddela att hon inte kunde vara med på den planerade sommarturnén "The heart break tour 2006". För att undvika spekulation skickade hon ut ett pressmeddelande: "Att drabbas av detta omkullkastar hela ens tillvaro, inte minst när man som jag har en familj med tre barn", skrev hon.

Samtidigt bestämdes det att man skulle skjuta upp höstens premiär av musikalen "Sweet charity", där Nanne hade huvudrollen, några veckor. Endast en vecka efter det att strålningen avslutats stod Nanne på scenen igen.

– Jag var nog mest rädd för att känna mig rädd och ville fokusera på det som ger mig styrka och kraft i livet vid sidan av familjen och det är musiken. I och med att det var höst och barnen gick i skolan ville jag heller inte gå hemma och ha för mycket tid att tänka.

Tappade inte håret

Nanne Grönvall slapp cellgifter och tappade därför inte håret. Att hon blev trött av strålningsbehandlingen ville hon inte kännas vid.

– Jag lade om kosten, skippade mjölkprodukter som jag läst kunde ha ett samband med vissa cancersorter och minskade på sockret och vetemjölet. Och så fokuserade jag på att känna mig frisk.

Någon gång tillät sig Nanne att snudda vid tanken på vad som skulle hända om hon inte fixade kampen mot cancern.

– Som morsa vill man finnas till hands för sina barn så länge som möjligt. De var bara tonåringar när jag fick cancerbeskedet. Vi bestämde att Peter skulle berätta för dem om min cancer så att de skulle våga ställa alla frågor i stil med "kommer mamma att dö?" som det kanske inte hade varit lika lätt att ställa om jag varit med när de fick veta. Peter sa som det var, "just nu vet vi ingenting, men läkarna är väldigt duktiga på att rädda folk som får bröstcancer".

- Jag kände mig ändå trygg i vetskapen att de här tre brorsorna har världens bästa relation och de kommer alltid att finnas där för varandra.

"Jag grät så mycket"

Efter strålningen kunde läkarna inte se några spår av tumören - och den har hittills inte bildat några metastaser.

Det dröjde dock ytterligare ett par år - till den omtumlande intervjun i "Berg flyttar in" - innan känslorna hann i kapp Nanne.

– Jag minns en kväll då jag körde bilen hem efter min krogshow och fick syn på fullmånen på himlen. Jag grät så mycket att jag fick åka åt sidan med bilen. Jag tänkte "wow, vad häftigt, jag får fortfarande vara med och se den här fullmånen". En otrolig känsla av tacksamhet vällde upp inom mig.

Likaså kunde Nanne stanna upp i tandborstningen och se sig själv i spegeln och ödmjukas av det faktum att hon fortfarande levde, för att inte tala om glädjen i att få uppleva sönernas studentavslutningar.

För det är så med cancer att alla faktiskt inte klarar sig.

– En del som jag känner har blivit friskförklarade och sedan fått tillbaka cancern. Jag minns särskilt en väninna som drabbades av cancer före mig som sa "du ska veta att man kan bli frisk". Ett halvår senare dog hon av tumören, som slagit tillbaka med ny kraft.

Nanne Grönvall känner sig kluven till att man så mycket poängterar vikten av att vara positiv.

– Det är lite läskigt när man nästan skuldbelägger människor som inte orkar göra det.

Självklart att ställa upp

För Nanne kändes det självklart att ställa upp när Anna Benson undrade om hon ville medverka i "Rosa kokboken", där Nanne bjuder på sitt favoritrecept på köttfärslimpa och berättar om cancern.


– Jag vill dela med mig till andra. Många kvinnor kommer fram till mig och berättar att de upplevt att jag förmedlat lite hopp när de drabbats. Förra veckan sa en kille i 20-årsåldern efter en av mina spelningar att hans mamma som fått bröstcancer känt styrka när hon läst om min kamp mot cancern.

Nanne går regelbundet på kontroller. Friskförklarad blir hon dock först om två år, då det gått tio år sedan bröstcancern upptäcktes.

Så vad är då den största skillnaden om hon jämför livet före och efter sjukdomen?

– Man vet aldrig hur man kommer att hantera kriser innan man ställs inför dem. Jag har nog blivit bättre på att ta dagen som den kommer och kunna njuta av den. När man vet att vad som helst kan hända så gäller det att ta vara på de dagar man har.

Marianne Elisabeth "Nanne" Grönvall.

Namn: Marianne Elisabeth "Nanne" Grönvall.

Ålder: 52.

Yrke: Artist.

Bor: Hus i Danderyd utanför Stockholm.

Familj: Maken Peter Grönvall, 51, musiker och musikproducent. Barnen Robin, 28, Charlie, 24, och Felix, 22. Samojedhunden Ripley, 2.

Bakgrund: Firar i år 29 år som artist. Har varit medlem i "Sound of Music" (som vann Melodifestivalen 1996 med "Den vilda", framförd av "One more time"). Tävlat i Melodifestivalen tio gånger som artist och/eller som låtskrivare. Musikalroller i "Hur man lyckas i business utan att bli utbränd", "Sweet charity" och "Rebecca". Diggiloturnén i somras.

Aktuell: Med plattan "Drama queen". Medverkar i Anna Bensons "Rosa kokboken". Repeterar just nu inför flera julshower.

Om "Rosa kokboken" och insamlingen

"Rosa Kokboken" säljs till förmån för Cancerfonden och är ett projekt där författaren Anna Benson samlar 20 kvinnliga profiler som delar med sig av paradrecept, tankar kring mat och möten med cancer. En av tre får cancer i Sverige i dag. Är vi inte själva drabbade har vi förmodligen någon i vår närhet som är det. 100 kr/bok går oavkortat till Cancerfonden. Målet är att samla minst 1 miljon kronor, drömmen minst det dubbla. Boken kan bland annat köpas via www.rosakokboken.se.

VILL DU BIDRA? Sms:a BESEGRA 9019 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Cancerfonden har Pg: 901986-0, Bg: 901-9514.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.