Mutornas värld

Detta är ingen vanlig rättegång. 

 Detta är den första i raden av rättegångarna i den så kallade muthärvan.

 Detta är rättegången som ska tvätta Göteborgs byk. 

 Före förhandlingen är till exempel statsåklagare Nils-Eric Schultz så spänd att han nobbar tv. Då är det högt vatten. 

 -  Jag måste koncentrera mig, förklarar han för GT.

 Själva rättegången handlar om huruvida Olle Lundgren som chef på bostadsbolaget Poseidon gjorde sig skyldig till grovt mutbrott genom att 2003 ta emot gratis tegel till sin villa.

Men mitt i tingsrättens formella process öppnar plötsligt ett vittne en osynlig dörr till en värld som de flesta inte visste fanns, men som han säger finns där ute, och att det inte ens är något konstigt med den saken. 

 Välkommen till Mutornas värld!

 Den pensionerade tegelförsäljaren som kallats av Schultz berättar målande hur hans företag, Wienerberger, jobbade. Han förklarar öppenhjärtigt varför han erbjöd Olle Lundgren gratis tegel:

 -  Det går till så. Man gör varandra tjänster. Jag pratade med min chef. Och han sa att det var okej och tyckte det var bra för att prova om det var en framkomlig väg. Vi bestämde oss för att ge honom teglet. Vi tänkte att på framtiden, kunde vi skaffa en kontakt via Olle så skulle vi ha nytta av det. Han kunde hjälpa oss att flytta fram våra positioner.

Denne tegelförsäljare är ingen dununge. Han har varit branschen i över 20 år. Han berättar öppet och utan några betänkligheter:

 -  Jag ringde upp Olle Lundgren och sa att vi är beredda att hjälpa dig med teglet till ditt hus om du har möjlighet att hjälpa oss.

 Orden "hjälpa oss" förklarar han sedan:

 -  Vi hade hoppats att få lite hjälp av Olle och som beställare har man ju en del att säga till om.

 Ingen från tegelföretaget är åtalad på grund av en juridisk spetsfundighet: Brottet grov bestickning fanns inte när brottet begicks -  och eventuell bestickning är redan preskriberad.

 Det är därför den 67-årige tegelförsäljaren kan vara så öppen. Han är immun. Hans firma är immun. Och han är pensionär.

 Försäljaren berättar att på den tiden han var i farten hade han en budget som användes för att smörja folk som hade inflytande över vilket  fasadmaterial som skulle användas vid olika byggen.

 Åklagaren undrar hur den pensionerade tegelförsäljaren ser på dagens muträttegång.

 Då skakar mannen på huvudet och säger:

 -  Jag tycker att det är oerhört tragiskt. Jag hade aldrig kunnat tro det. Det här med att man hjälper varandra lite grann hit och dit, det förekommer hela tiden och har alltid funnits i byggbranschen.

 Så tillägger han med en experts självsäkerhet:

 - Och det förkommer på entrepenadsidan också, det vet jag för jag har jobbat där.

Sedan får pensionären gå fram till tingsnotarien för att få en blankett att fylla i så han kan få milersättning eftersom han kört till Göteborg för att vittna.

 När han går stängs dörren till mutornas värld. 

 Nu handlar det åter om Olle Lundgrens tegel.

 Det känns lite futtigt.