Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mudo kom till Sverige utan namn och språk

Foto: Simon Hastegård

Han är 19-åringen som inte ens visste vad han hette. ”Mudo” är pojken utan namn.

Han kom till Sverige som tiggare - utan hörsel, utan språk, utan rättigheter.

Nu har han påbörjat en utbildning och fått ett deltidsjobb. Men möjligheten kan snabbt dras undan för Mudo, efter att han vägrats försörjningsstöd.

– Det skulle vara så fruktansvärt smärtsamt att tvinga honom att sluta utbildningen, säger Peter Magnusson, som tagit hand om Mudo de senaste månaderna.

Jorden är rund, visar Mudo. Den snurrar, runt, runt. Det har han lärt sig i sommar.

Mudo, som betyder ”den stumme”, är 19 år. Men han vet sannolikt inte själv om att han alltid kallats så, ”Mudo”. Hur ska han kunna veta det?

Han kom till Sverige som tiggare för ungefär ett år sedan, är av romsk härkomst och rumänsk medborgare - och sprudlande livsglad. Mudo är också döv, antagligen sedan födseln, enligt öronläkare på Karolinska universitetssjukhuset.

Trots att betydelsen av att kommunicera är mycket viktigare för honom än för någon med hörsel har han aldrig fått lära sig det. Inte förrän nu.

Mudo är pojken utan språk. Som fram till för några veckor sedan inte visste vad han hette.

"Mudo" visar tecknet för sitt namn som kommer från att han som tiggare brukade dra en luva över öronen. Foto: Simon Hastegård

Lärde sig nyligen sitt namn

Sedan i julas har Mudo på många sätt fått hjälp av flera personer i Sverige, däribland Peter Magnusson, som hittade honom och förstod vilken situation Mudo befann sig i.

– Det är ett så extremt fall av utsatthet. Jag hittade honom i ett kundvagnsskjul på Willys parkering i vintras, han var nära att frysa ihjäl. Han hade då blivit misshandlad och var i stort behov av vård, men han kunde ju inte kommunicera det till någon, säger Peter Magnusson.

På Peter Magnussons mobiltelefon finns en bild av en liten hydda i Babadag, Rumänien. Mudo visar bilden och gör sitt tecken för Rumänien, samtidigt som han pekar söderut och visar att det ligger långt, långt bort.

Jag frågar, och syftar på Rumänien: Bra eller dåligt? Tumme upp eller tumme ner.

Mudo skakar på huvudet, rynkar på näsan, bläddrar till andra bilder.

Han har fått ett nytt liv nu. Han har fått ett boende, ett jobb och en utbildning. Han har fått chansen att bryta sig loss från tiggeriet på gatan. Och så har han fått veta att han har ett namn.

– För några veckor sedan var han tvungen att skriva under en ansökan om försörjningsstöd. Jag började visa honom de krumelurer som bildar hans namn. Det tog ett tag, men till slut förstod han. Han blev så förvånad över att han hade två namn, ett förnamn och ett efternamn, säger Peter Magnusson.

Vi kommunicerar med Mudo med hjälp av basala gester. Tumme upp, tumme ner; jag, du; leende, ledsen min. Och så charader. Han vill beskriva den nya upptäckten brännboll, så han hämtar en pinne och slår i väg ”bollen” innan han låtsasspringer hem ett frivarv.

– Det var som om han kom från en annan planet i början, säger Peter. Nu börjar han i alla fall förstå vissa grundläggande saker.

Fick 500 enkronor

När Mudo hade gjort sin första dag på sitt jobb på ett upplevelseföretag fick han sin lön kontant av företaget, för att han skulle förstå att de inte utnyttjade honom. Men 500-lapparna gladde honom inte, i stället var han tydlig med att han behövde tigga igen - för att få in pengar.

Mudo och Peter i samtal. Foto: Simon Hastegård

– Han förstod inte 500-lappens värde. Det var först när vi gav honom femhundra enkronor han insåg att han inte behövde tigga längre, säger Peter Magnusson och skrattar.

Mudos arbetsgivare heter Yashar Modiri. Han berättar om en medarbetare som är otroligt omtyckt hos kunder.

– Han har så många starka egenskaper. Som synen, han har ett hököga som ser detaljer vilket är otroligt användbart när vi monterar varmluftsballonger. Han har snabbt blivit en expert. Sen har han en enorm karisma och charm, han har varit tvungen att kompensera för sitt uteblivna språk hela livet, säger han och fortsätter:

– Han är varje arbetsgivares dröm. Han är klipsk, ambitiös och tar initiativ. Han vill verkligen förändra sin verklighet.

Sedan några månader tillbaka har Mudo uppehållsrätt och folkbokföring i Sverige, tack vare visstidsanställningen hos upplevelsebolaget. Men han behöver lära sig ett språk, att kunna läsa, teckna och skriva.

Han har också kommit in, och börjat, på en utbildning. Drömmen om att ta körkort (han har börjat övningsköra) och chansen att berätta sitt livs historia är inom räckhåll.

Samtidigt fortsätter han att arbeta deltid, men behöver ytterligare försörjning.

Därför ansökte han, med Peter Magnussons och Yashar Modiris hjälp, i somras om försörjningsstöd från Botkyrka kommun, där han är skriven. Men i slutet av augusti fick han avslag.

Motiveringen?

"Utredningen visar att du varken är inskriven på Arbetsförmedlingen eller söker arbete aktivt och du bedöms därför inte göra vad du kan för att på sikt bli självförsörjande."

Utan försörjningsstöd, ingen utbildning, säger Peter Magnusson. Pengarna från deltidstjänsten räcker inte.

Hur en person utan språk ska skriva in sig på Arbetsförmedlingen har han inte fått något svar på.

Mudo tillsammans med Peter. Foto: Simon Hastegård
Mudos arbetsgivare:<br>"Han har så många starka egenskaper. Som synen, han har ett hököga som ser detaljer vilket är otroligt användbart när vi monterar varmluftsballonger." Foto: Privat
Han fortsätter:<br>"Mudo är varje arbetsgivares dröm. Han är klipsk, ambitiös och tar initiativ. Han vill verkligen förändra sin verklighet."
Mudo använder simplare tecken för att kunna kommunicera. Det här är tecknet som betyder skola/utbildning. Foto: Simon Hastegård

Anette Agenmark är utredare på Socialstyrelsen:

– Grundregeln för försörjningsstöd i stort är att man ska utöka sin arbetstid så mycket man kan, om man är arbetsför. Man ska stå till arbetsmarknadens förfogande på heltid, i princip. Ha kontakt med Arbetsförmedlingen, och ta de jobb som erbjuds.

Att Mudo är döv och saknar eget språk kan spela in, även om Anette Agenmark inte kan uttala sig om det specifika fallet.

– Man ska alltid göra en individuell prövning. Socialtjänstlagen är utformad så att man alltid ska göra en bedömning vad som är rimligt utifrån den här personens förutsättningar.

Botkyrka kommun vill inte kommentera ärendet och godtar inte en fullmakt som ger Expressen rätt att göra att ta del av uppgifter.

"En form av smygapartheid"

Andreas Pettersson är lektor vid Umeå universitet och lärare och forskare i socialrätt. Han menar att EU-migranter, främst romer, ständigt blir särbehandlade i Sverige.

– Det är en form av smygapartheid. För vi har två rättsliga system. Ett för de som får vara med i den vanliga rätten, och sedan en låtsasrätt som vi har skapat för att kunna diskriminera den här gruppen. Det är en rätt som inte är skriven, som inte finns eller följer några normala procedurer, säger han.

Enligt lagstiftningen har alla som vistas inom en kommun rätt till stöd enligt socialtjänstlagen. Vilket gäller för alla grupper, förutom just EU-migranter i nöd, enligt Andreas Pettersson.

Just Mudos fall är särskilt intressant, menar forskaren. Här finns alla faktorer på plats för att han ska få försörjningsstöd, inklusive att han står till arbetsmarknadens förfogande.

– Man ska stå till arbetsmarknadens förfoganden. Men det har i praxis också kunnat innebära att man genomgår en överenskommen utbildning som stärker ens möjligheter på arbetsmarknaden. Det handlar om att höja sin anställningsbarhet från nästan noll, som det verkar vara i det här fallet, till en acceptabel nivå. Det ska kommunen hjälpa till med.

"Det strider mot allt förnuft"

Mudo, däremot, är lyckligt omedveten om den juridiska diskussionen.

Han tjatar om att vi ska bli klara med fotograferingen, så han får gå därifrån. Han visar med all tydlighet att han inte står ut med stanken intill skogen där vi står. Ingen av oss andra märker av någon stank.

I hörselns frånvaro finns, som sagt, andra styrkor.

Men framför allt vill han i väg för att spela fotboll.

Foto: Simon Hastegård

Vi får var sin varm kram till farväl, tillsammans med ett stort leende och hans eget tecken för tack. Nedför Peters kind rullar en tår.

– Nu förstår du kanske varför jag inte stod ut med att se honom på Willys parkering, nästan ihjälfrusen. Det strider mot allt förnuft att inte göra något, säger han.

– Det skulle vara så fruktansvärt smärtsamt att tvinga honom att sluta utbildningen.

Mudo går mot fotbollsplanen. Han sträcker armarna i luften, och ger två tummar upp.

Han tittar sig inte om. Ändå går det att se leendet på hans läppar.

En annan framtid är möjlig, ser det ut som han tror.

 

Rättelse: I en tidigare version av texten användes ordet dövstum, eftersom läkare på Karolinska universitetssjukhuset använder det begreppet om Mudo. Termen uppfattas dock som förlegad, varför benämningen döv nu används.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!