Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mördaren dömd – men mysteriet ännu olöst

En sen eftermiddag i september 2008, i skuggorna vid dagens botten, stod en polis vid en rastplats utanför Gällivare och textade ett meddelande på en papperslapp. "Vi letar efter dig" skrev hon tvärs över papperets tunna blå linjer.

I brist på tejp fäste polisen lappen med ett plåster på dörren till en blå Ford Focus, som stod övergiven på parkeringen. Men plåster var till ingen nytta för den försvunna Carolin Stenvall, 29, ty hon var redan död.

Det dröjde sex veckor denna sökandets mörka höst innan kroppen hittades - och även om den skyldige är dömd har mysteriet kring Carolin Stenvalls död ännu inte fått sin förklaring.

Vill komma till Norrbotten

Sedan Toni Alldén dömdes till livstids fängelse har han suttit på anstalten i Kumla, rättspsykiatriska enheten i Öjebyn och anstalten i Gävle.

Han har ansökt om att få komma hem till Norrbotten igen, till anstalten i Haparanda - och så kan det bli till hösten.

Kriminalvården ändrade i februari i år de särskilda villkor som gällt för Toni Alldén, vilket betyder att han kan beviljas placering i till exempel Haparanda tidigast i oktober 2015. Han kan också beviljas ytterligare tre bevakade permissioner.

Toni Alldén mådde till en början mycket dåligt när han satt på Kumlaanstalten, ett fängelse med högsta säkerhetsklass där många andra dömda mördare också finns.

Han var inblandad i flera bråk och häftiga gräl med andra interner och hamnade några gånger på isoleringen och på rättspsykiatrisk avdelning. Han blev också vittne till när en av de intagna hoppade på en annan intern och högg honom med en skruvmejsel. Incidenter med Alldén har rapporterats vid några tillfällen men samtliga rapporter har lämnats utan åtgärd.

I beslutet från februari 2015 står att Toni Alldén inte har gjort sig skyldig till misskötsamhet som gett honom varning. Han har genomgått ett missbruksprogram, tolvstegsprogrammet och ett motivationsprogram. Han har också skött sig väl vid tre regelbundna permissioner med personal.

Redan i juli 2012 ansökte Toni Alldén om förflyttning från Kumla till en anstalt med lägre säkerhet i Haparanda, där han har större närhet till sin familj. Det blev avslag. Han flyttades i stället i oktober samma år till anstalten i Gävle.

De 19 frågorna som aldrig har fått något svar

När tingsrätten dömde Toni Alldén till livstids fängelse för mordet på Carolin Stenvall innehöll domen en uppräkning av 19 frågor som förblivit obesvarade eller bristfälligt besvarade.

Vad hände vid Stenbron?

Om Carolin Stenvall blev skadad vid en knuff, varför såg inte Toni Alldén till att hon fick hjälp?

Varför körde han omkring med offret i bilen i flera timmar?

Vad hände vid 58:an?

Vem har lagt sand på blodspåren?

Varför kom Alldén tillbaka och la ut en trasa indränkt i diesel?

Lämnade han en arbetskamrats gummihandske på platsen?

Lämnade han ett stort antal olika typer av tomhylsor på samma plats?

Varför lämnade han kroppen vid stenåldersboplatsen nära bebyggelse och inte på en öde skogsväg?

Varför körde han så lång sträcka för att köpa bensin?

Varför flyttade han kroppen till en annan plats, även den nära bebyggelse?

Varför fanns inte fler spår av kroppen i hans bil?

Varför markerade en likhund för en död människa i släpvagnen?

Hur har Carolin Stenvalls kropp varit i kontakt med byggplasten som påträffades vid stugan?

Vad har hänt med de kläder som Alldén borde ha fått blod på?

Är det möjligt för den spenslige Alldén att ensam hantera offrets kraftiga och tunga kropp?

När, var och hur erhöll Carolin Stenvall de med trubbigt våld orsakade skadorna i huvudet och på första halskotan?

När och varför lämnade Alldén den blodiga mattan nära skottplatsen, och inte längre in i skogen?

Varför har mynningen på hans jaktgevär blivit skadat?

Carolin Stenvall var på gott humör. Hon hade sökt jobb på Ishotellet i Jukkasjärvi och skulle på anställningsintervju. Hon satte sig i sin bil vid lunchtid fredagen den 12 september 2008 för att köra de 38 milen från föräldrahemmet i Piteå.

Hon tankade på en mack, styrde norrut och pratade med sin pappa Per i mobilen. Han uppmanade henne att köra försiktigt och hålla hastigheten. Hon svarade:

– Du vet att jag aldrig kör för fort.

Carolin Stenvall

Efter en dryg timmes körning på E4 blev 29-åringen hungrig och svängde in på en bensinmack i Töre, tio mil norr om Piteå, där hon köpte en kycklingmacka och en läsk. I Töre vek hon också av från E4 och styrde in på E10. Mil efter mil tröskade hon sedan längs asfalten genom de magra tallskogarna och efter ytterligare två och en halv timmes körning behövde hon uppsöka en toalett.

Carolin Stenvall valde den kända rastplatsen Stenbron utanför Gällivare, parkerade, lämnade mobiltelefon och jacka på sätet - liksom läskflaskan och plastomslaget till den uppätna mackan - och klev ur bilen och låste. Det närmaste dygnet skulle hennes telefon ligga där under jackan och ringa och ringa och ta emot mängder av bekymrade meddelanden från pojkvän, föräldrar och polis.

Dolde sitt alkoholberoende

Toni Alldén hade tagit ledigt från jobbet i förrådet hos gruvbolaget LKAB för att kunna jaga älg. I vanliga fall bodde den 51-årige trebarnspappan med sin familj i en villa i Gällivare, men huserade den här veckan några mil därifrån i ett äldre hus i byn Mäntyvaara, där han hade växt upp.

I flera år hade Toni Alldén haft problem med spriten, men lyckats dölja sitt alkoholberoende för många. Han hade varit sjukskriven på halvtid, gjort flera försök att sluta dricka, men alltid ramlat tillbaka ner i missbruket.

En helflaska sprit per dag var ingen ovanlighet, och vid tiden innan älgjakten gick han på Systembolaget två gånger i veckan och köpte med sig tre eller fyra helflaskor. Måndagen den 8 september blev det till exempel två sjuttiofemmor irländsk whisky och en sjuttiofemma Hallands fläder.

Toni Alldén Foto: Suvad Mrkonjic

Blev förbannad

Jaktlaget i Mäntyvaara såg inte till honom under veckan, han tycktes hålla till ensam i stugan och körde ved med ett släp kopplat till sin svarta Audi. Först på fredag morgon, när laget samlades i jaktstugan klockan sex, visade sig 51-åringen. Men hans intresse för jakten var lågt, redan efter någon timme meddelade han via mobilen att han hade blött ned sig och avbröt för dagen.

Några timmar senare, på fredag eftermiddag, körde han in med bil och släp på rastplatsen Stenbron för att slänga ett antal påsar med sopor. Han anlände strax efter Carolin Stenvall, de möttes på parkeringen av en slump och något som hon sa till Toni Alldén gjorde honom förbannad.

Vad som sedan utspelade sig finns bara hans version av. Det vi med säkerhet kan fastslå är att den tidigare ostraffade 51-åringen utövade mycket kraftigt trubbigt våld mot 29-åringens huvud och senare med sitt gevär sköt henne med två skott.

Det vi med säkerhet kan fastslå är att det slumpartade mötet på en norrbottnisk rastplats mellan den arbetssökande ekonomiassistenten och den alkoholiserade jägaren blev en katastrof för dem båda. En av dem mördades, den andra fick livstid i fängelset, och deras familjer plågas fortfarande.

Åklagare Ulrika Schönbeck, som ledde förundersökningen för sju år sedan, säger i dag:

– Rent juridiskt och rättsligt är jag nöjd, eftersom gärningsmannen fick livstid för mord. Ur allmänmänsklig synvinkel är det otillfredsställande att det fortfarande finns obesvarade frågor, att det är en stor gåta varför det inträffade.

Även om vi inte vet exakt vad som hände Carolin Stenvall vet vi med säkerhet vad som inte hände henne. Hon anlände aldrig på kvällen till sina vänner i Kiruna, där hon hade tänkt övernatta.

Hon dök inte heller upp på anställningsintervjun på Ishotellet i Jukkasjärvi, och när pojkvännen - som befann sig i Värmland - inte hade fått kontakt med Carolin under lördag förmiddag och insåg att ingen annan heller hade det ringde han polisen.

Lördagen den 13 september klockan 10.42 anmälde han sin flickvän försvunnen, och polisen inledde ett sökande som skulle pågå i sex veckor och engagera människor i Norrbotten och över hela Sverige.

Flådde älg

En omedelbar framgång var att polisen lyckades lokalisera mobiltelefonen till en basstation öster om rastplatsen Stenbron, där hennes blå Ford Focus stod parkerad och kvarlämnad. En polispatrull hittade bilen vid fyratiden på lördagen, ganska precis ett dygn efter att Carolin Stenvall och hennes baneman körde in på rastplatsens parkering.

Polisens lapp Foto: Maria Ödalen

En av poliserna skrev en lapp och fäste på bilen med ett plåster. Det gjordes en anmälan om människorov och poliserna genomförde de första undersökningarna av omgivningen. En kort bit bortom skogen brusade Vassaraälven och vid en jaktstuga sex mil därifrån hjälpte mördaren till med att flå en älg.

Jaktkamraten Ingvar Nordström berättar:

– Toni ringde först och sa att han var tvungen att avvika. Han hade tappat plånboken och var tvungen att leta. Efter ett tag ringde han igen och sa att han avbröt jakten för dagen. Vafan, för dagen? Jag tyckte det var konstigt.

Senare på kvällen dök han upp vid jaktstugan i Mäntyvaara när jaktlaget höll på att slakta en älg.

– Jag minns inte själv att jag såg honom, det var mörkt, men det var andra som sa att han var där, säger Ingvar Nordström.

Hundpatruller skickades under kvällen till Stenbron och eftersom polishelikoptern i Boden var på reparation försökte polisen i Norrbotten rekvirera en helikopter från polisen i Jämtland.

När tekniker hade dyrkat upp den låsta och övergivna bilen hittade de jackan, en flaska Coca-Cola och en tom förpackning som hade innehållit en sandwich med kycklingröra. I bilen låg också Carolin Stenvalls mobil, fylld med familjens oro.

Hennes föräldrar Eina och Per Stenvall stod med husvagn i Merkenäs nära norska gränsen när de fick reda på att deras dotter var försvunnen, och körde omedelbart hemåt. När de passerade en rondell i Gällivare fick de beskedet att Carolins bil var återfunnen i närheten.

– Det var som en skräckupplevelse. Vi förbjöds röra oss i skogen runt rastplatsen. Polisen ville inte förstöra eventuella spår för hundarna, berättade de för Piteå-Tidningen några månader senare.

Tony Alldén i förhör Foto: Roger Vikström

Stilla i veckor

Men några avgörande spår stod inte att finna. Den unga kvinnan hade klivit ur sin bil och tycktes sedan ha försvunnit som ett skogsrå i dimman kring Vassaraälven.

Trots att polisen i Norrbotten tillhör de bästa distrikten i Sverige på att lösa grova våldsbrott, trots att rikskrim under flera veckor hade fyra man på plats för att bistå utredningen med sin expertis såg det mörkt ut. Trots sökoperationer med hemvärnet, fjällräddningen och frivilliga, dykningar i älven, hundratals tips från allmänheten, trots att som mest 70 poliser arbetade med fallet stod utredningen stilla i flera veckor.

Inte förrän den 30 september, 18 dygn efter försvinnandet, kom genombrottet. Efter ett tips som hade kommit in mindre än 48 timmar efter händelsen, men inte utretts ordentligt.

Dagen efter försvinnandet som var ett mord var Kurt och Anette Väyrynen från Hakkas ute och fiskade vid Skrövån, när de upptäckte en blodpöl vid sidan av en skogsväg i närheten av det som kallas rastplats 58.

– Jag trodde först att blodet kom från ett djur men så kom vi hem och läste på text-tv om försvunna Carolin och då började man ju fundera, sa Kurt Väyrynen senare till Expressen.

Han anmälde fyndet redan dagen efter, men det dröjde två veckor innan polisens tekniker undersökte platsen. Då var blodspåren förstörda av att någon hällt ut diesel. Men i en bäckravin 120 meter från blodfläcken hittades en bagagerumsmatta - med blod som visade sig komma från Carolin.

Kriminalkommissarie John Niva vid Kirunapolisen arbetade med fallet. Han säger i dag:

– Det kunde ha gjorts mer åt det där tipset. I efterhand är det lätt att säga att man borde ha tänkt lite mer redan när det kom in.

Bagagerumsmattan kunde komma från två typer av Audi, och utredarna kallade 83 bilägare i Norrbotten till förhör, en efter en. John Niva berättar:

– Det var många som hördes, och en dag var turen kommen till Toni Alldén och det råkade bli jag som skulle prata med honom.

Han var en respekterad Gällivarebo med hus, bil, husvagn och stuga. Han skulle komma klockan fyra en tisdag, men ville skjuta upp det för att han var upptagen med något.

Foto: Sven Lindwall

Sa sig bytt ut mattan

– Redan då i telefonen var det något som inte stämde. Ibland får man en sådan där känsla. Sedan kom han dagen efter, och han hade bra svar på alla frågor. Det var inte så märkvärdigt, förutom att jag förstod att något var galet, säger John Niva.

Toni Alldén påstod att han hade bytt ut mattan i bilen, och slängt den gamla i en eldningshög vid stugan i Mäntyvaara. Då sa John Niva att de kunde väl åka dit och titta på den högen, det kunde bli en fin utflykt.

En poliskollega körde bilen, John Niva satt bak och Toni Alldén satt på passagerarplatsen till höger fram. John Niva, som i dag har gått i pension, minns resan i detalj. Han säger:

– Toni verkade hur lugn och förståndig som helst. Han visade ingenting utåt. Men jag satt bak och såg hur en blodåder i halsen pulserade snabbt. Jag räknade och kom fram till att han hade 105 i puls.

– Det var då jag förstod att han hade med Carolins försvinnande att göra. Vi kunde inte veta så mycket mer. Men vi förstod att han var inblandad.

Senare den dagen greps Toni Alldén. Blodspår och hårstrån hittades i bagageutrymmet på hans Audi, och med DNA-test kunde det senare bestämmas att det kom från Carolin Stenvall. När John Niva delgav Toni Alldén misstanken om brott, att han var misstänkt för mord svarade han förvånat:

– Va?

När kriminalkommissarien upprepade och tillade att han hade rätt till en försvarare blev svaret:

– Skojar du med mig?

Även Dag Andersson från riksmordkommissionen förhörde Toni Alldén, som länge nekade till allt och höll god och förvånad min. Men efter några dagar i häktet sprack fasaden och han försökte ta sitt liv.

Ett okuvligt nekande krossades till ett halvt erkännande när utredarna berättade att de hade förhört hans son och hotade att gripa honom också, eftersom sonen saknade alibi.

"Ljög för min familj"

Toni Alldén erkände då att han dödat Carolin Stenvall, men påstod att det var en olyckshändelse. Han berättade att de hamnade i en orddispyt, att han knuffade till henne och hon ramlade och slog sig i huvudet. Det kom mycket blod, han trodde att han dödat henne och lyfte in henne i bagageutrymmet och körde i väg.

– Jag ljög inte för min egen skull. Jag ljög för min familj och jag försökte ta livet av mig för min familj, inte för min egen vilja, sa Toni Alldén i förhöret den 20 oktober.

Dagen efter erkännandet hittade polisen kvarlevorna av Carolin Stenvall i skogen nära Lansjärv, nio mil från rastplatsen i Gällivare.

Utredningen visade att Toni Alldén under de veckor som gick innan han greps ägnade stor kraft åt att försöka dölja sitt brott. Han flyttade kroppen, han försökte bränna den, han dolde blodspår på marken med diesel, han gjorde sig av med den blodiga bagagerumsmattan, han skadade mynningen till sitt gevär för att försvåra utredningen.

På mordplatsen placerade någon dessutom ut 16 tomhylsor från jaktkamraternas gevär och en handske med DNA från en av Toni Alldéns arbetskamrater. Det nekade han till, men han var den enda med intresse av att manipulera på det viset.

Kriminalkommissarie John Niva säger:

– Han var inte en vanlig medborgare, han var svårt alkoholiserad, han led av svår dyslexi, och dessa brister fick inte komma fram i något sammanhang. De doldes för samhället. Samma sak med det som hände där på Stenbron, han dolde det, han jobbade som han alltid hade gjort.

Både tingsrätt och senare hovrätt dömde Toni Alldén till livstids fängelse. Men varför han mördade Carolin Stenvall har ännu inte till fullo klarlagts.

"Finns ju ingen förklaring"

Jimmy Näckstam, som ingick i samma jaktlag som Toni Alldén, säger att han fortfarande är skrämd av tanken:

– Vad som gett mig mest huvudbry är att man inte kunde läsa av honom, att vi inget märkte, och vad en människa kan vara kapabel till. Det finns ju ingen förklaring heller vad som med exakthet föranledde det.

– Vi pratar inte om det längre efter så många år, vi har pratat av oss. Men skuggan kommer alltid att ligga kvar.

I en intervju i Piteå-Tidningen efter domen i tingsrätten sa Carolins mamma Eina Stenvall:

– Det är vår högsta önskan att få visshet över vad som hänt. Vi måste få veta sanningen. Det är det enda som betyder någonting.