Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Moa, 19, förlorade båda sina föräldrar i cancer

Hennes mamma dog i bröstcancer.

Pappan somnade in i prostatacancer.

Kvar lämnades Moa, då 17, och hennes lillebror Ole, då 13.

– Så länge man själv inte är sjuk måste man fortsätta, säger Moa.

Cancerfondens insamlingsgala

Sänds på TV4 och TV4Play, måndagen den 9 januari klockan 20:00.

Syftet är att sprida information om cancer och samla in pengar till cancerforskning.

Priset "Årets cancerforskare" delas ut för andra året.

Flera artister, så som Magnus Carlsson, Sabina Ddumba, Loreen och Magnus Uggla medverkar på galan som leds av Tilde de Paula Eby och Bengt Magnusson.

Moa och hennes lillebror Ole växte upp hos sin mamma, Gudrun, i Linköping. Men när de var små insjuknade mamman i bröstcancer.

– Alla runtomkring visste att det inte skulle sluta med att hon blev frisk, säger Moa.

Efter många års sjukdom gick mamma Gudrun bort, då Moa var tio år gammal. Sorgen var i början ständigt där.

– Vi fick allas ögon på oss. Mina klasskompisar, mammas frisör, tandläkaren – alla visste om det, utan att jag själv hade berättat något. Snacket går snabbt.

Flyttade till sin pappa

Moa och lillebror Ole hade tidigare tillbringat väldigt lite tid hos sin pappa, Rolf, men flyttade in hos honom efter mammans bortgång.

– Även om vi var ledsna fanns det en trygghet i att vår pappa fanns kvar och tog hand om oss, säger Moa.

 

LÄS OCKSÅ: Agnes fick cancer på sin 20-årsdag: "Ibland tänker jag att de bara hittar på"

 

Men bara några år senare insjuknade också deras pappa i cancer. Prognoserna för prostatacancern såg, enligt läkarna, inledningsvis god ut. Men knappt ett halvår senare gick också han bort.

Moa var 17.

Ole 13.

Syskonen hade förlorat båda sina föräldrar – och blev ensamma kvar.

Moa med sin pappa och lillebror.

Fick ansvaret om sin lillebror

Chock. Panik. Sorg.

Moas axlar tyngdes med större ansvar. Hon tog hand om sin lillebror, och när hon fyllde 18 ansökte hon om att få ta det dagliga ansvaret om honom.

– Ovissheten var det jobbigaste. Det tog nästan ett halvår efter att min pappa gick bort tills att vi fick godkänt att Ole skulle bo hos mig.

Syskonen förlorade båda sina föräldrar inom loppet av åtta år. Men tillsammans har de hållit styrka och mod vid liv.

 

LÄS OCKSÅ: Ida, 37: Jag vet att jag ska dö, men ska göra allt för att få leva

 

– Man måste lära sig acceptera sådant man inte kan förändra. Är jag 19 år och har hela livet framför mig kan jag inte bara ge upp. Det finns hur mycket som helst framför mig som jag vill uppleva, som jag drömmer om. Så länge man själv inte är sjuk måste man fortsätta, säger Moa.

"Man måste så klart få vara ledsen, men livet måste få gå vidare", säger Moa

Nu jobbar hon som butikschef och lägenheten i Linköping äger hon. Medan hennes vänner fortfarande bor hemma tar hon hand om sig själv och sin lillebror på egen hand.

– Man måste fokusera på det som är bra i sin närvaro. Man måste så klart få vara ledsen, men livet måste få gå vidare. De som har gått bort skulle inte önska något annat än det, tror jag.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!