1. Fyra miljarder utraderades
Fermentaaffären – 13 februari
Det är en vår tids största affärsskandaler. 1981 köpte Refaat El-Sayed Fermenta en penicillinfabrik i Strängnäs. Han blev dess grundare och vd. 1984 börsnoterades Fermenta och företaget blev en börsraket.
Stora delar av personalen på fabriken hade aktier i företaget och blev stenrika på kuppen. Ett tag fanns det fler miljonärer i Strängnäs än någon annanstans i Sverige i förhållande till sin befolkning. Alla ville ha en del av Fermenta.
Några av näringslivets toppar satt i styrelsen och flera stora bolag, inklusive Volvo, ville göra affärer med den lille oortodoxe direktören från Egypten. Även medierna tjusades av Refaat- El-Sayeds lediga stil. Han hade aldrig mörk kostym som sina affärspartners. Dessutom levererade han nybildningar av gamla ordstäv: "Vi simmar alla i samma båt" och "Här ligger en gravad hund". Småspararna hade dessutom förstått att Fermenta var en guldgruva på Stockholmsbörsen.
1985 utsåg Rapport Refaat El-Sayed till "Årets svensk". Därefter började en nedförsbacke av guds nåde. Det började med att miljöforskaren Björn Gillberg skrev i tidskriften Miljö & Framtid att El-Sayed ljugit om sin doktorshatt. Han hade inte alls disputerat i mikrobiologi vid University of Californa at Davis, vilket han stolt hade hävdat.
Men Refaat El-Sayed framhärdade. Jo, han hade visst en doktorsgrad. Osäkerheten spred sig och på bara några dagar sjönk aktiekursen med 50 procent. Miljonärsyran lade sig i Strängnäs och det blev vardag igen.
Fermenta kallade till presskonferens där El-Sayed förklarade att han inte var doktor. PG Gyllenhammar och Volvo betackade sig senare för något vidare samarbete. Kurserna fortsatte falla och El-Sayeds kapital på fyra miljarder utraderades och snart stod han med en skuld på en miljard i stället.
Samtidigt utredde polis och åklagare Fermentas vidlyftiga affärer. Åtal väcktes mot den tidigare så firade direktören Refaat El-Sayed. 1989 dömde tingsrätten honom till fem års fängelse för bland annat grovt svindleri och grov oredlighet mot borgenär. I hovrätten skärptes påföljden till sex års fängelse.
2. Allvarligare än vad många trodde
Tjernobylolyckan – 26 april
De första rapporterna kom på morgonen den 28 april. En förhöjd radioaktivitet hade mätts upp vid kärnkraftsverket i Forsmark. Många befarade att ett reaktorhaveri hade skett vid den uppländska anläggningen eller i alla fall ett större läckage. Radio och tv höll allmänheten uppdaterad.
Den allmänna oron spred sig. Skulle även Sverige drabbas av en olycka lik den i Harrisburg i Pennsylvania 1979?
Senare på kvällen samma dag meddelade de Sovjetiska myndigheterna att det skett en olycka i en av reaktorerna vid kärnkraftverket Tjernobyl norr om Kiev i Ukraina. Under två dygn hemlighöll Sovjetunionen katastrofen för omvärlden.
Det visade sig att olyckan var allvarligare än vad många trott. Saken blev inte heller bättre av att Sovjetunionen – det här var före murens fall – ogärna lämnade några uppgifter vidare.
En reaktortank hade förstörts vid en ångexplosion och en svårsläckt eld utbröt. Runt 50 personer dog i samband med explosion. Uppgifterna om hur många som dött i anslutning eller till följd av haveriet pekar åt olika håll. Olika kvalificerade modeller har kommit fram till allt från drygt 20 000 till 100 000.
Släckningsarbetet blev en prövning. De män som deltog i operationen gjorde det med vetskapen om att de sannolikt inte skulle överleva insatsen – i vart fall skulle det förkorta deras återstående livslängd betänkligt.
En av de första åtgärderna för att säkra området och minimera radioaktiviteten var att gjuta in hela reaktor 4 i en jättelik sarkofag i 250 000 kilo betong. Det var kanske inte den mest rationella åtgärden men myndigheterna jobbade mot tiden. Efter ett par år började den nybyggda sarkofagen rosta och betongen vittra sönder.
En ny överbyggnad är nu under konstruktion i ett samarbete med 46 länder. Den beräknas vara klar nästa år. Livslängden är bara 100 år.
Det här var också tiden då svenskarna fick lära sig vad cesium och millisievert var för något. Det radioaktiva nedfallet hade regnat ner över bland annat Gävleborg, som var värst drabbat. Mätare gav utslag för radioaktivitet i svampar och lavar. Många älgjägare var förtvivlade eftersom det här skulle leda till att köttet inte skulle kunna tas tillvara.
Området kring Tjernobyl är fortfarande avspärrat med en radie om 30 kilometer efter 30 år.
3. Spelade för fulla hus i tre år
Chess i London – 14 maj
Det var inte så att Björn Ulvaeus och Benny Andersson led brist på internationella framgångar. Deras karriär med Abba saknar motstycke. Det har sagts att gruppen sålt motsvarande 400 miljoner album, bara slagna av Beatles.
Men strax efter tiden med Abba började de två text- och musikmakarna inleda ett samarbete som skulle resultera i en musikal. Handlingen utspelades under det kalla kriget – vilket under denna tid faktiskt var i högsta grad påtagligt . I historiens centrum befann sig de båda stormästarna i schack, ryssen Anatolij och amerikanen Freddie.
Till sin hjälp hade Björn och Benny författaren Tim Rice. Rice hade tidigare arbetat med kompositören Andrew Lloyd Webber. Tillsammans låg de bakom några av världshistoriens populäraste och mest inkomstbringande musikaler som till exempel Jesus Christ Superstar och Evita.
Björn och Bennys samarbete med Rice skulle visa sig precis lika fruktbart. Den 14 maj 1986 ägde urpremiären rum på Prince Edward Theatre i Londons West End. Muarry Head spelade rollen som Freddie och i rollen som Anatolij dök Tommy Körberg upp. Även Elaine Paige var med. Föreställningen regisserades av Trevor Nunn som kom direkt från ansedda Royal Shakespeare Company. Föreställningen blev en fantastisk framgång och spelade för fulla hus i tre år. Några av låtarna, som One Night in Bangkok och I Know Him so Well, toppade dessutom listorna i ute i världen.
4. Förhandlingarna föll pladask
Ronald Reagan träffar Michail Gorbatjov i Reykjavik 11–12 oktober
Relationerna mellan USA och Sovjetunionen var spända vid den här tiden även om det fanns tecken på att de började lätta något. De båda supermakterna var rustade till tänderna. Osäkerheten var stor om vad som skulle kunna hända vid en allvarlig kris, inte minst för Europa som låg inklämt mellan de båda blocken och med en järnridå som skilde de båda systemen.
Förhoppningen var att toppmötet mellan USA:s president Ronald Reagan och Sovjetunionens generalsekreterare Michail Gorbatjov skulle nå framgång i nedrustningssamtalen i Islands huvudstad Reykjavik.
Detta var under det Kalla kriget och relationerna var minst sagt kyliga. Saken hade inte heller blivit bättre av att Ronald Reagan i mars 1983 liknat Sovjetunionen vid "Ondskans imperium". Men sedan dess hade Michail Gorbatjov tillträtt som partichef och Sovjets högste ledare. Det fanns tecken på att de skulle kunna resonera sig fram till ett avtal som båda skulle vara nöjda med.
Sovjet hade placerat medeldistansrobotar med kärnvapenstridsspetsar, de så kallade SS 20-robotarna, i stora delar av Östeuropa. USA hade å sin sida placerat medeldistanskärnvapen i Västeuropa för att möta SS 20-robotarna.
Ett av USA:s stora prestigeprojekt under den här tiden var forskningen kring Strategic Defense Initiative (SDI) eller Star Wars som det kom att kallas. Tanken var att USA:s försvarsmakt skulle behärska rymden också.
Gorbatjov föreslog att alla medeldistansraketer skulle förbjudas. Men han ville även att USA skulle avsluta SDI. Så långt ville inte Reagan sträcka sig. De förhandlingar som såg så lovande ut föll plötsligt pladask.
Många menar att det var Ronald Reagans kapprustning som till slut krossade Sovjetunionen och hela dess imperium. Sovjets ekonomi var körd i botten och det kostade alldeles för mycket att hänga med i kapprustningen.
Året därpå undertecknade USA och Sovjetunionen det så kallade INF-avtalet, vilket innebar att samtliga medeldistansraketer i Europa skulle skrotas.
5. Oliver North offrades
Iran-Contras-affären – november 1986
Det var inte första gången USA sa en sak och gjorde en annan – och det var för all del inte den sista heller. I november 1986 avslöjades det att USA via det Nationella säkerhetsrådet (National Security Council) sålt stora mängder vapen till Iran. Enligt USA var Iran en skurk- och terrorstat och därför belagt med ett vapenembargo. Iran var en vän till USA fram till dess att Shahen Mohammad Reza Pahlavi tvingades i landsflykt 1979 i samband med den Iranska revolutionen. Han ersattes av ayatollah Khomeini som skapade en teokratisk stat. Kort därefter tog landet 66 amerikaner som gisslan på den amerikanska ambassaden i Teheran.
Men nu avslöjades det alltså att USA sålt vapen till skurkstaten i strid mot kongressens beslut och vad administrationen faktiskt förklarat för omvärlden.
Försäljningen hade dubbla syften. Dels ville man att Iran skulle medverka till att få loss den amerikanska gisslan som tagits till fånga av shiitiska terrorgrupper i Libanon. Dels skulle betalningen för vapnen slussas vidare till stöd för rebellgruppen Contras som stred mot den marxistiska sandinistregeringen i Nicaragua.
Sandinisterna hade vunnit valet men var ett rött skynke för USA och dess president Ronald Reagan. Den amerikanska kongressen hade förbjudit all militär hjälp till Contras. Det nationella säkerhetsrådet bröt alltså mot två beslut som fattats i USA:s högsta lagstiftande församling.
President Ronald Reagan bekräftade de båda affärerna. Men han framhöll samtidigt att omfattningen var betydligt mindre än vad som låtits påskina. Trovärdigheten hos presidenten och hans administration naggades dessutom i kanten när handlingar undanhölls och även förstördes.
Men det var i första hand överstelöjtnanten Oliver North som fick klä skott för hela den pinsamma affären. Han satt i långa tv-sända utskottsförhör och fick vittna under ed om vad som faktiskt skett. Tv kan vara ett mycket avslöjande medium och en uppenbart skärrad militär tvingades med svettdroppar på överläppen och darrande stämma berätta hur allt gått till.
Oliver North fick sparken eller möjligen offrades beroende på hur man ser det. Många hävdar att presidentens ansvar var mycket större än vad som framgått. Utredningen har dessutom fått kritik för att den var för grundlig.