Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ministrarnas bråk kan gynna partiet

Margot Wallström. Foto: LISA MATTISSON EXP / LISA MATTISSON EXP
Peter Hultqvist. Foto: ERIK SIMANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Bråket mellan de två ministrarna Margot Wallström och Peter Hultqvist är för intressant för att låta bli att prata om. Den riktiga paradoxen ligger i att det här bråket kan vara gynnsamt för socialdemokratin.

Det var i pianobaren, i värmen. Utanför snöbyar och isig vind, där inne trängdes de med varsitt glas mousserande. Högfjällshotellet kan ha den effekten på sina besökare, det kan vara just så mysigt som det ser ut i en resekatalog.

Fast inte för alla.

– Vad fan håller Wallström på med? sa en man i minglets första klunga.

– Civil värnplikt! fnös hans samtalspartner. Haha!

– Hörde du vad hon sa till journalisterna då? Att hon kostat på sig att uttala sig som privatpersonen Margot Wallström, och att privatpersonen måste få tänka högt.

– Privatpersonen! Ha! Så vi ska tvinga folk att göra värnplikt med argumentet att de ska visa flyktingar vägen till asylboenden? Herregud!

Ett par klungor bort skymtade man ryggen på Peter Hultqvist.  

– Jag är aldrig privat, hade han syrligt svarat när journalisterna frågat om Wallströms tal.

Och slagit fast att utrikesministern inte ansvarade för försvarsfrågorna och att en utredning om värnplikten redan pågick.

Punkt och slut.

Snacket tystnade förstås inte för det. Att det förelåg en konflikt, det ansåg sig många uppknäppta skjortor på Högfjällshotellet redan veta och det blev också ramen inom vilken allt som utspelade sig på Folk och försvars rikskonferens det här året, 2016, tolkades.

Margot Wallström och Peter Hultqvist på Folk och försvars rikskonferens 2016. Foto: SVEN LINDWALL

Wallström sa att EU:s gemensamma säkerhetspolitik borde ges ny kraft. Hultqvist pratade om den transatlantiska länken.

Wallström sa att hon inte trodde på tvära kast i säkerhetspolitiken. Hultqvist beskrev hur snabbt omvärldsläget hade förändrats. 

Wallström sa att en hållbar fred inte kan byggas med kärnvapen. Hultqvist vräkte ur sig att det var lögn och förbannad dikt när kritiker påstod att värdlandsavtalet med Nato tvingade Sverige att acceptera kärnvapen på svenskt territorium.

Klart de var oense!

Två år har gått har gått sedan dess.

I helgen är det dags för nytt möte på Högfjällshotellet.

Och det är bråk igen mellan Wallström och Hultqvist.

 

LÄS OCKSÅ: Det här är en generation politiker som inte orkar 

Underhållande bråk mellan Wallström och Hultqvist

Det finns något underhållande i hela situationen.

Ska vi behöva ha det så här? frågar borgerliga politiker och debattörer i gällt röstläge.

Nej, vrålar de sedan med varierande förmåga att ta till brösttoner, det ger ju ett helt oseriöst intryck som nation!

Tja, svarar de man ringer i departementen, så här har de alltid varit; säg mig en försvarsminister som dragit jämnt med sin utrikesminister? 

Margot Wallström och Peter Hultqvist är båda starka statsråd, skriver Torbjörn Nilsson. Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Och det är väl ingen usel ände att börja dra i, den strukturella. Säkerhetspolitiken ska skötas av utrikesdepartementet och försvarspolitiken av försvarsdepartementet. Men var går egentligen gränsen? Ingen vet. Addera sedan finansdepartementet och du får den makttriangel som alltid bråkar om försvarspolitiken. Det är rollerna de har tilldelats.

Fast, riktigt så enkelt är det ju inte heller.

I Fredrik Reinfeldts regering pågick ett konstant offentligt slagsmål mellan försvaret och finansen, men inte med utrikesdepartementet. Det, säger då borgerliga politiker, hade med Carl Bildt att göra. Ingen vågade.

I Hultqvist fick de en härförare och en ny majoritet för upprustning.

Och där börjar man närma sig ett intressant svar på frågan om varför Wallström och Hultqvist ständigt hamnar i luven på varandra. De är båda starka statsråd, och någon stark försvarsminister fanns inte i den borgerliga regeringen efter att Mikael Odenberg tvingade fram sitt eget avskedande. Det i jämförelse pyttelilla departementet trycktes ner och blev en lydig tjänare till ner Anders Borg och Carl Bildt. Och hade därför hunnit bli rejält revanschlystet när maktskiftet kom.

I Hultqvist fick de en härförare och en ny majoritet för upprustning. Det, säger Socialdemokraterna, är de strukturer som förklarar situationen.

Visst.

Men, det finns sakfrågor också. Som nu.

USA:s Nato-ambassadör har sagt att Sveriges relation till Nato kommer försämras om Sverige undertecknar FN:s konvention om globalt kärnvapenförbud. Wallström vill skriva på.

– Inget får ske som kan rubba våra samarbeten, säger Hultqvist.

 

LÄS OCKSÅ: Det här är en parodi på socialdemokrati 

Bråket kokar ner till Nato

Nato och den militära alliansfriheten är nog vad konflikten kokar ner till i sak, men kanske på ett lite annat sätt än vad som ofta beskrivs.

På alliansregeringens tid var det närmast förbjudet att ens nämna akronymen Nato, och som med alla saker som Fredrik Reinfeldt inte ville höra eller se – LAS-kritik och pärlhalsband – fanns ett uppdämt behov den dagen han stack. Nu, tänkte de borgerliga Nato-vännerna, ska vi in och det fort! Opinionsvindarna blåste i deras riktning. Centerpartisterna – de som historiskt stått för den blocköverskridande kritiken – och Kristdemokraterna bytte kvickt fot. Och eftersom det svenska försvaret var så eftersatt borde det gå att få med Peter Hultqvist i samma riktning. Socialdemokraterna skulle ge med sig, tiden var mogen.

Tänkte man.

Så efter två mandatperioder utan Nato-diskussion kom en med ständig Nato-debatt.

Utom just i socialdemokratin.

Där tog det liksom stopp.

Margot Wallström ochPeter Hultqvist. Foto: MARCUS ERICSSON / TT / TT NYHETSBYRÅN

För som balans till de fördjupade Nato-samarbetena ställde sig Wallström där, inte med en annan politik än Hultqvist, men med ett annat perspektiv: FN och EU och de nordiska länderna. Ett tag, hösten 2015 och våren 2016, var det faktiskt något av en intern strid. Man bråkade om skrivningar, men det landade snarast i att partiets traditionella linje konsoliderades. Argumenten för militär alliansfrihet befästes i organisationen, och skrivs in i dokumenten på kongressen förra året. Och inom den ramen har Hultqvist format sin försvarspolitik: återinförd värnplikt, återinfört totalförsvar, höjda anslag och så bilaterala avtal med så många som möjligt.

Bråket mellan de två ministrarna är i det perspektivet mest av allt en historia om en besviken borgerlighet. Opinionen har vänt. Och sverigedemokrater snarare än socialdemokrater är den logiska vägen för de borgerliga Nato-vänner som snabbt vill få till ett medlemskap. I Åkessons parti har ju tunga personer som Sven-Olof Sällström kommit ut som Nato-förespråkare.

Utan att offentligt läxas upp av partiledningen.

 

LÄS OCKSÅ: Persson föll i kamp – Löfven föll i kramp 

Bråket handlar mest om personerna Margot Wallström och Peter Hultqvist

Kommer det då tjatas mindre om Nato på Högfjällshotellet i helgen? Nej, det är Folk och försvar vi pratar om. Nog kommer de att fnissa om Wallström och Hultqvist. Dynamiken är för intressant för att låta bli. Även om det socialdemokratiska avgörandet om kärnvapenförbudet har skjutits upp till efter valet är relationen mellan Wallström och Hultqvist spännande.

Mest av allt handlar ju det här bråket ändå om personerna Margot Wallström och Peter Hultqvist. De kommer från samma generation, de är båda fast förankrade i partiets landsort en bit från kotterierna i huvudstaden, de har var sin stark bas. I mångt och mycket liknar de varandra.

Det handlar nog något om kön och rätt mycket om kultur.

Förutom i attityd, i approach, vilka människor de tilltalar. Där skiljer de sig. Wallströms perspektiv är fredsaktivistens, den palmeska globala FN-tanken, hon som ser konflikter ur kvinnors perspektiv. Hultqvists ingång är den erlanderska USA-romantiken, hårdhänt och kylig realism, ett militärt perspektiv kan man kalla det, och det återspeglas inte minst i att han hämtat sina medarbetare från Högkvarteret  och vapenindustrin i stället för från partiet. 

Det handlar nog något om kön och rätt mycket om kultur.

Och däri ligger den riktiga paradoxen. Att det här bråket kan vara gynnsamt för socialdemokratin.

 

LÄS OCKSÅ: Sex, lögner och politik 

Attraherar vitt skilda väljargrupper

Wallström och Hultqvist har ju förmågan att attrahera vitt skilda väljargrupper. Tillsammans täcker de in en betydligt större del av väljarunderlaget än de futtiga 30 procent partiet nuförtiden drömmer om att få. Och lämnar nästan ingen plats för de tystlåtna borgerliga konkurrenterna att agera på.

Det anmärkningsvärda är inte så mycket att Wallström och Hultqvist ser ut att gräla, det märkliga är att borgerliga politiker och publicister hela tiden underblåser detta bråk. Som bara leder till att två av det socialdemokratiska partiets starkaste politiker får strålkastarljus och möjlighet att reprisera sina ståndpunkter på bästa sändningstid.

Det är, för att tala i militära termer, en rätt usel strategi när man ska gå in i valrörelse.

 

LÄS MER: Torbjörn Nilssons reportage i Expressen 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!