Att vara öppet homosexuell i Libanon är lite lättare än i övriga arabvärlden. Men man kan fortfarande dömas till fängelse för sex som ”strider mot naturen” enligt paragraf 534 i den libanesiska strafflagen.
– Polisen kan slå dig och behandla dig som en hora, säger Evy.

• Text & Foto

  Lisa Mattisson

• Publicerad

  2016-07-24

Åtta kvinnor i en lägenhet i Beirut. De dricker vin och utanför faller natten, varm och svart och plötsligt utropar Evy: – Jag har aldrig kissat i en offentlig pool.
Dryckesleken fordrar att den som pinkat i poolen tar en klunk. Alla kvinnorna i rummet höjer sina glas, dricker och skrattar.
Tara blir för ett kort ögonblick allvarlig.
– Jag har aldrig kysst Dani, säger Tara. Och tittar sig hetsigt omkring.
Fyra av kvinnorna höjer sina vinglas och dricker. Alla skrattar och Tara säger att hon ändå trodde det skulle vara fler som kysst Dani. En kattunge klättrar uppför soffan, en annan leker med en död kackerlacka utanför den öppna dörren och leken ”jag har aldrig” avbryts när springpojken kommer med mat till hela sällskapet.

Beirut är staden där arabvärldens homosexuella kan mötas och en populär destination för charterbolagens arrangerade bögresor. Den libanesiska huvudstaden är ett andningshål i en region som präglas av konflikter.
De homosexuella kvinnorna – flatorna och de som identifierar sig som queer – syns långt ifrån lika mycket som bögarna. Men de finns. Vi har träffat några av dem i Beirut. De berättar om hur det är att vara lesbisk i Libanon. Om förhållandet till familjen och samhället.
– Vi kräver inte att få gå i nåt pridetåg, klä ut oss och skrika ”vi är homosexuella”. Men vi vill kunna vara självständiga, jobba och bo ensamma. Och ha samma rättigheter som män, säger Tara, 28.

Det är internationella dagen mot homo- och transfobi. Utanför en polisstation i Hamra i centrala Beirut samlas ett 40-tal personer för att demonstrera. Alla förbipasserande tittar nyfiket, antalet poliser överstiger antalet demonstranter.
Protesterna gäller paragraf 534. En paragraf i Libanons strafflag som slår fast att ”allt sexuellt umgänge som strider mot naturens lagar straffas med fängelse i upp till ett år”. Trots att lagen inte uttryckligen nämner homosexualitet används den fortfarande rutinmässigt av domstolar för att bestraffa homosexuella.
Efter två timmar ber en man demonstranterna att tyst lämna platsen. Den fredliga protesten är nu över.

Evy somnar i Taras knä samtidigt som festen fortsätter. Vid tre-tiden börjar alla röra sig hemåt. Evy reser sig i blixtgivakt med klotstora, uppspärrade ögon. Hon gör alltid så när hon blir väckt, en reaktion på att hon så ofta somnar när hon inte borde göra det.
Tara och Evy sätter sig på scootern och kör hemåt. Innan de går och lägger sig sätter de sig bredvid varandra och pratar om dagen som gått.

Evy, 26, berättar hur hon blev hotad när hon satt med en flickvän på en offentlig plats.
– Vi hade suttit och pratat i timmar och vi kanske kysstes. På väg tillbaka till bilen hoppar en man fram bakom träden. Han skriker att han såg oss och hotar med att gå till polisen om vi inte har sex med honom, säger Evy.
Men hon lyckades förhandla med mannen. I stället för sex skulle han få pengar. 500 000 libanesiska pund, motsvarande runt 2 800 kronor.
– Jag lovade att springa hem och hämta pengarna. Men jag kom aldrig tillbaka och ingenting hände, säger Evy.

En annan kvinna i sällskapet berättar om hur hon en gång när hon var yngre satt på en bänk med sin dåvarande flickvän. Polisen åkte förbi och såg dem sitta nära varandra. Poliserna kom fram och hotade att ta med dem till polisstationen. De hotade att gripa dem och ringa deras föräldrar.
Hon fortsätter att berätta om hur polisens hot trappades upp – och om hur hennes tjej gjorde ett genidrag som räddade situationen:
– Min tjej hade mens just då. Hon drog ut sin tampong och visade poliserna. ”Kolla jag har mens så vi kan omöjligt ha sex”, sa hon. De blev så generade och konstaterade att det faktiskt var omöjligt för oss att ha sex.
– Så de lämnade oss utan att nåt hände. Tänk så dumt, och hur mycket det säger om vad de vet eller inte vet! Om kvinnor, mens och om lesbiska. Men det var bra för oss den gången, säger hon.
Hon förklarar att kvinnliga homosexuella inte är lika drabbade av paragraf 534, för definitionen av att ha sex inkluderar underförstått en penis och penetration. Men berättelserna är ändå många om hur även kvinnor blir terroriserade av polis och allmänhet i Libanon.

Det har inte kommit vatten ur kranen på två dagar nu och berget av disk bara växer. Det går inte att spola i toaletten. Och att duscha handlar mindre om att bli ren och mer om känslan att stå naken framför någon som spottar lite orytmiskt på dig.
– Det är ofta så här på sommaren, säger Tara.
– Men det handlar inte om vattenbrist, vi har vatten. Det hela handlar om att samhället är korrumperat.

Vid ett senare tillfälle berättar Evy om vad som skrämde henne mest den gången hon utsattes för hot.
– Jag har hört berättelser om hur man kan bli behandlad av polisen. Om hur de behandlar dig som en hora och att du kan bli slagen. Men jag var mest orolig för att mina föräldrar och min familj skulle få veta om mig på det sättet, svarar hon.
– Våra föräldrar är ändå bra. Det finns de som blir utslängda hemifrån, skickade till prästen eller inlåsta hemma. Vi pratar bara inte om det och just nu vinner ingen på att vi tar upp det. Vi lever ändå tillsammans och känner att vi kan leva öppet, säger Tara.

Evy och Tara bor i en trea med kök och två balkonger. Stora presenningar över balkongerna håller det mesta av gatudammet borta. Elen stängs av minst tre timmar varje dag. Så är det överallt i Libanon och många har elgeneratorer för att slippa avbrottet. Men det kostar.
– Det är dyrt att bo i Beirut, förklarar Evy.
– Sen får man ofta mindre i lön för att man är tjej, för arbetsgivarna tänker att du har en man som försörjer dig. Men vi börjar bli allt fler kvinnor som vill och kan stå på egna ben, säger hon.

Tara går med en 10-liters plastdunk i varje hand hem till sin mamma som bor i närheten för att hämta vatten. Taras mamma sitter i soffan i en blå pyjamas med Musse Pigg-ansikten på byxorna och paljetter på toppen. Efter mindre än 10 minuter kommer den ständiga frågan.
– När ska du sluta jobba, hitta en man och gifta dig?
Tara avfärdar rutinmässigt frågan. Med lika mycket charm som allvar i rösten. Taras mamma vet att hon är tillsammans med Evy och att de bor tillsammans, men ändå brukar hon fråga. Kanske för att hon hoppas, eller kanske för att hon har förträngt det hon egentligen vet.

På frågan om Evys föräldrar vet om att hon attraheras av kvinnor och inte män blir det korta svaret ett nej. Som sen blir ett långt svar, som blir ett ja. Evy berättar om händelser, samtal och möten som gjort att hennes föräldrar vet, även om de inte pratar om det.
– Jag var 15-16 år och brukade använda min mammas telefon för att sms:a med en tjej. Efteråt brukade jag radera hela konversationen. Men vid ett tillfälle kom ett sms efter jag lämnat tillbaka mobilen till mamma, säger Evy.

– Det var ett meddelande om att hon ville duscha med mig. Jag hade sparat hennes namn i telefonboken så mamma såg ju att det var en tjej. Mamma frågade mig vad det hela handlade om.
– Jag fick superpanik och ryckte till mig telefonen, raderade meddelandet och sa: ”Vilket meddelande?” Sen pratade vi aldrig om det igen, säger hon.
Händelserna staplar sig på varandra och Evy berättar vidare om när hennes mamma klev in i rummet när hon hade sex med sin dåvarande flickvän. Och hon berättar att hennes examensfilm från universitetet handlar om två kvinnor som har känslor för varandra.
– Pappa berömde filmen och verkade stolt, han visade den för en av sina vänner. Mamma sa ingenting, men då sa pappa till mig att jag måste vara tålmodig eftersom människor behöver olika lång tid för att bearbeta saker. Dagen efter kom mamma fram och berömde filmen och sa att det var bra foto, säger Evy.

Det blir en spontan utgång och vännerna hoppar in i en taxi. Evy får inte plats och kör efter på scootern. I ett tyst område finns en lägenhet som omvandlats till en högljudd nattklubb. Väggarna är täckta med heliumballonger och med inträdesbiljetten får du en syrlig gindrink. En kvinna i 50-årsåldern dansar i tighta jeans till The Strokes och två unga pojkar skålar kärleksfullt vid DJ-båset.

Rosa, 23, studerar litteratur på universitetet. Hon kommer från ett kristet hem med djupt troende föräldrar i en by norr om Beirut. Hon har bara tid att träffas lite kort för att prata, för hon bor hos föräldrarna och har regler och tider för när hon ska vara hemma. Rosas flickvän är med, de passar på att träffas under de korta fria stunder de lyckas få utanför hemmet.
Redan när Rosa var barn berättade hon om sina känslor för tjejer för sin mamma. Den gången var hennes lärarinna föremål för känslorna, men det var inget som togs på allvar. Hon visste inte själv om det var på riktigt.

– Jag förstod att mina känslor var på riktigt när jag satt med min bästa kompis och tittade på en tv-show med Jerry Springer. Min bästis sa: ”Usch, de där två är lesbiska, äckligt!” Jag frågade vad lesbisk betyder, säger Rosa.
– Hon svarade att det är när två tjejer gillar varandra. Det var då jag förstod att det jag känner finns på riktigt, säger hon.
Ett par år senare hade Rosa sitt första förhållande med en kvinna och berättade än en gång för sin mamma om sina känslor.
– Mamma stod och torkade håret. När jag berättade att jag var ihop med en tjej, sa hon inget. Hon stod kvar där och torkade håret i en hel timme, säger Rosa.
– Sen kom hon till mitt rum och bad mig lyssna. Hon grät. Hon sa att hon skulle ta mig till en präst, att hon skulle be för mig och att vi skulle be tillsammans.
– Tårarna tog aldrig slut, så ganska snart fejkade jag att jag skulle göra slut med min flickvän. Nu var det min tur att börja gråta. Jag grät mest över lögnen och sen åkte jag till en kyrka i bergen och sen sa jag att jag inte längre har sådana känslor för kvinnor, säger hon.
I flera år lät Rosa lögnen tillhöra vardagen. Men hon hade lovat sig själv att om hennes mamma skulle fråga igen skulle hon säga sanningen. Frågan kom igen, och den här gången var Rosa mer förberedd. Hon tog fram ett papper med en dikt som hon själv hade skrivit, en dikt som förklarade hennes känslor.
– Så min mamma vet, och jag tror hon accepterar mig nu. Eller det kanske hon inte gör, inte än. Men hon älskar mig ändå, det har hon i alla fall sagt, säger Rosa.

Amina, 27, arbetar med att redigera film och tv. Hon har stort hår, stor personlighet, stor röst och stora rörelser, men ibland blir hon liten och vissa frågor är känsliga.
– Min familj är allt, men jag klarar inte att vara med dem länge än ett par timmar, för allt är en lögn.

Hennes allt är också Jaide, 35, som alltid är vid hennes sida. De är ett par sen snart ett halvår. Hennes föräldrar vet ingenting. Upprepade gånger vill hon försäkra sig om att hennes anonymitet är säkrad. Familjen får inte veta. Gråten i halsen är närvarande under samtalet, men hon parerar tårarna med att hastigt resa sig upp och sätta sig ner och resa sig upp och sätta sig ner.

Tara och Evy ringer på dörren hos Amina och Jaide. Så är det alla dagar. Ringer inte du på en dörr, så ringer någon på din.
Amina öppnar dörren. Hon har precis möblerat om vardagsrummet så att man kan projicera Battlefront mot kortsidan av väggen och samtidigt sitta bekvämt med tv-spelskontrollen och utplåna stormtroopers som lurar bakom varje rymdskeppshörn.

– En dag vill jag ha en familj, men det kommer aldrig att gå här i Libanon. Jag tror inte mina föräldrar skulle älska mitt barn om jag får det tillsammans med en annan kvinna, säger hon.
Det är nu det blir tydligt vilken roll den annars så tysta och lugna Jaide har i deras relation. Jaide är trygg och bryr sig inte nämnvärt om vad omgivningen tycker och tänker. Hon har pengar och har redan berättat för sina föräldrar. Det betyder inte att det är något man pratar om. Men familjen vet och hon säger att det är det bästa hon har gjort i sitt liv. Att ha berättat.

En annan kvinna i gemenskapen är Samar, 27. Hon är arkitekt och har nära till skratt och hennes vänner beskriver henne som trendkänslig. Själv beskriver hon sig som väldigt karriärfokuserad. Att hon dras till kvinnor och inte män har aldrig varit något konstigt, vare sig före eller efter hon visste att det finns ord för att säga att man blir kär i personer av samma kön.
– Jag var 13 och min bästa kompis kom fram till mig och berättade att hon var lesbisk. Jag frågade: ”Vad är lesbisk?” Hon sa att det betyder att man är tjej och blir kär i tjejer, säger Samar.
– Jag svarade: "Vadå då, det blir jag med. Jag är också lesbisk", säger hon.

Samar tycker inte att det är så viktigt att tala om det här, om att sätta etikett på vem hon är. Men hon pratar gärna om vikten av jämställdhet. Och framför allt om lika lön för lika arbete.
Samar, Rosa, Evy, Amina och Jaide tillhör alla ett större nätverk av kvinnor, i vilket de kan känna sig trygga oberoende av bakgrund, religion, politiska åsikter och livssituation.
– Det kanske är en bubbla, men vi lever öppet och fritt, säger Evy.

Det är ännu en kväll av gemenskap i Beirut med bara kvinnor och efter ukeleletonerna till Nirvanas ”Smells like teen spirit”, men innan Sound of musics ”My favorite things” säger Samar:
– Jag har min egen pridefestival varje dag – det är bara ingen som vet om det.