Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Medelklassen skakad när gängvåldet tränger sig på

Federico Moreno om sitt reportage: ”En kriminalitet som trygga medelklassen tidigare bara sett på avstånd”.
”Mina vänner säger att det alltid varit så här. Men nej, ingen blev rånad på väg hem från skolan när jag växte upp”, säger akademikern och småbarnspappan Rickard. Foto: ÅSA SJÖSTRÖM
Polisen spärrade av delar av Älvsjö station efter skjutningen 9 mars i år. Foto: Elin Jönsson
Älvsjö, med ett attraktivt läge cirka fem kilometer från Stockholms innerstad, består till stor del av villabebyggelse. Foto: ÅSA SJÖSTRÖM
Lennart Bengtsson ligger bakom en Facebookgrupp för grannsamverkan i Älvsjö. Foto: ÅSA SJÖSTRÖM

En ung man skjuts ihjäl mitt bland hundratals personer på väg till Båtmässan i Älvsjö. Två tolvåringar rånas på väg till fotbollsträningen i Aspudden.

I år har flera våldsamma dåd i medelklassområden chockerat invånare som tidigare bara följt kriminaliteten på avstånd.

Hundratals människor rör sig mot Båtmässan i Älvsjö för att titta på dyra båtar, när en man lyfter ett vapen mitt i folkvimlet.

Klockan är strax före fem på eftermiddagen lördagen den 9 mars.

Flera skott avlossas och en tjugoårig man sjunker ner intill biljetthallen vid pendeltågstationen. Mitt framför ordningsvakter fortsätter en maskerad man att skjuta när offret ligger ner. Offret avlider.

På Twitter uttrycker boende i Älvsjö sin chock:

”Att gäng obekymrat ger sig in i övre medelklassområden (med svenska mässan som hade båtmässa just då) för att ha ihjäl varann är väl helt nytt?!”, skriver en Älvsjöbo.

En annan twittrar:

”Självklart är alla värda att bo tryggt, men detta – att man liksom gör ”allt rätt”, utbildar sig, sparar, gnetar, blir högutbildad och hyfsat högavlönad, belånar sig högt upp till öronen och ändå lever i ett område där det pågår öppen droghandel”.

Expressenreportern Frida Sundqvist tar en skärmbild av twitterdiskussionen och skickar till mig.

Samma månad uppmärksammar dagstidningar en rånvåg mot unga i Brommastadsdelen Alvik. ”Unga söker status med märkeskläder trots att rånrisken ökar”, skriver Dagens Nyheter.

De här personerna, som de hånar, är våra sista vänner.

På sociala medier hånas pappan till en utsatt pojke efter att han gått ut i medier och pratat om rånvågen. Pappan, som bor i ett bostadsområde där många lägger sin röst på Miljöpartiet, anklagas för att själv ha röstat på en politik som medfört otryggheten. Anklagas för att tillhöra en medveten medelklass som beskyllt andra för att vara alarmister när de uttryckt sin otrygghet.

Jag visar twittertråden för en vän som flyttat in i ett av de drabbade medelklassområdena. Han säger att det är tur att han, som har invandrarbakgrund, bor i ett tolerant område. Annars hade hans egen son kunnat drabbas av folks blinda ilska under en pågående rånvåg.

– De här personerna, som de hånar, de är våra sista vänner, säger han. Det är de sista som inte röstar på partier som vill ha bort oss.

Expressen har samlat de texter av reportrarna Johanna Karlsson och Federico Moreno du behöver läsa för att förstå Sverige 2019 – det här är en av dem. Du med Expressen Premium får samlingen som e-bok.

Eva Färjsjö, som förlorat sin son Oliver i en skjutning, gästade Expressen TV i samband med en manifestation mot det dödliga våldet i november 2018.
Oliver Färjsjö blev 20 år. Han sköts ihjäl i Skärholmen i södra Stockholm 1 februari 2017.

”Jag ser inte medelklassen stå här i kylan.”

Eva Färjsjö, som tidigare mist en son i en skjutning i Skärholmen, intervjuas av lokaltidningen Söderort Direkt på minnesstunden för två unga som mördades i Sätra den 11 april 2019.

 

Akademikern: ”Nu finns många revor” 

För ett år sedan levde akademikern Rickard, far till tre småbarn, ett annorlunda liv än i dag. Han älskade att gå kvällspromenader när barnen somnat. Han var inte rädd för att röra sig någonstans. Han trodde gott om alla.

Nu ser han på sin omgivning med andra ögon. Friheten har beskurits. Han har slutat cykla till närmaste affären, slutat gå kvällspromenader, slutat ta tåget. Allt för att slippa gänget som börjat hänga vid torget där de langar knark.

Unga kriminella som söker nya jaktmarker, enligt polisen.

Rickard upplever att han blir tillrättavisad de gånger han vågar ge uttryck för sin oro. Foto: ASA SJOSTROM / Asa Sjostrom

Rickard heter egentligen något annat. De tankar han ger uttryck för i det här reportaget skulle kunna leda till att han blir social paria, menar han, och därför vill han vara anonym.

Sedan mars har området där Rickard bor drabbats av minst fyra rån. Två mot barn som går i hans egna barns grundskola när de var på väg hem. Fyra fall av misshandel. Ett knivrån 200 meter från villan.

Rickard känner en växande oro i magen, tankar som inte försvinner. Framförallt: sorg och vrede över hur kriminella beskär hans barns frihet.

Jag tycker inte att samhället har kollapsat. Använder man såna termer förknippas man med SD.

Han försöker tala om det med kolleger. Nämner något i fikarummet men det blir genast laddad stämning. Till och med hans fru reagerar starkt när han pratar om sin oro över brottslighet och segregation. Tveksamheten över vart samhället är på väg räcker för att han ska bli hopföst med ett parti vars politik han ogillar.

– Jag tycker inte att samhället kollapsat. Använder man såna termer förknippas man med SD. Men om det sker, så händer det stegvis. En reva här, en reva där. Nu finns många revor. Vi har det ännu ganska bra, men vi måste göra något innan det går för långt.

Rickard vill inte bli en sån som normaliserar allt. Rån, sprängningar, skjutningar, åttaåringen i Biskopsgården i Göteborg som dödades av en handgranat.

Å andra sidan vill han inte bli rättshaverist, att folk ska säga ”å nu ska han dra upp det där igen”. Därför är han försiktig och återhållsam, skriver sällan om politik på sociala medier.

Men han behöver prata med någon.

När han en dag lägger upp en länk på Facebook till en Brå-artikel om ökad kriminalitet får han nästan inget gensvar. Några som också känner oro skriver till honom privat. De som svarar öppet är kritiska.

Nationalekonomen: ”Handlar det om hudfärg?”

”Är det en fråga om att alla människor är lika, men vissa mer lika än andra? Handlar det om hudfärg, ursprung och etnicitet hos offren?”

”En lösning på ortens problem skulle konfrontera den välbeställda medelklassen med ett antal nödvändiga uppoffringar för att komma till rätta med situationen. Allt från det fria skolvalet till en förändring av bostadspolitiken”.

Ingvar Nilsson, nationalekonom, Institutet för socialekologisk ekonomi.

Carolina Sinisalos son Robin sköts ihjäl i december 2016 utanför sitt hem i Akalla i nordvästra Stockholm. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

Mamman: ”Ingen har brytt sig om oss från orten”

Det är skolavslutningstider. Tonåringar och deras föräldrar förbereder studentfester, skolavslutningar, sommarlov.

I Järvaområdet, närmare bestämt i Akalla, beställer Carolina Sinisalo en gravsten till sin son Robin, som var femton år när han sköts ihjäl utanför sitt hem i januari 2016.

I flera år har mamman haft sin pojkes aska hemma i en urna. Nu ska han snart jordfästas.

– Jag har lovat att ha honom nära. Men det är ju inte tillåtet att ha aska hemma, säger Carolina Sinisalo.

– Och han har vänner och folk som vill besöka honom, det är kanske lite egoistiskt av mig att ha honom här.

Ute, framför ett blommande träd som hon planterat, står ett minnesmonument till minne av Robin och andra unga som fallit offer för det dödliga våldet.

Carolina Sinisalo är en av förortsmödrarna till mördade barn som de senaste åren krävt att politikerna betraktar problemet som en nationell kris.

Det är tragiskt att medelklassen reagerar först när de drabbas av rån.

Hennes hjärta krossas av att inte alla barn och ungdomar i Sverige får växa upp med samma grundtrygghet. Att vissa behöver begrava vänner, oroa sig för sina syskon.

”Att de vid det här laget börjar förstå att de inte har samma värde som de som bor utanför orterna... För politikernas tystnad går inte längre att missuppfatta”, skriver hon på Facebook och kallar till en demonstration i Stockholm för unga i förorten.

När jag berättar för henne om mitt möte med invånare i medelklassområden som reagerar över att rån och våld nu drabbar deras kvarter skakar hon på huvudet.

– Det är tragiskt att medelklassen reagerar först när de drabbas av rån. Ingen har brytt sig om oss från orten. De har hellre velat prata om ”kriminella från förorten”, än om att en femtonåring skjutits ihjäl mitt på dagen i Sverige.

 

Statsministern: Armén kan ge stöd

2017 lämnar tjugo moderata riksdagsledamöter in en motion till riksdagen om att sätta in militärpolis mot kriminella gäng i utsatta områden som Rinkeby, Tensta, Husby och Hallunda/Norsborg.

Därefter lägger SD samma förslag.

Statsminister Stefan Löfven (S) svarar att det inte är aktuellt att låta Försvarsmakten överta polisens uppgifter men att armén kan ge stöd till polisen.

 

Rickard: ”Mina vänner säger att det alltid varit så här”

Rickard känner sig skamsen över att medelklassen ”vänt förortens människor ryggen under lång tid, tittat bort”.

– Nu har det börjat slå mot oss, säger han.

Men han känner också uppriktig sorg och oro över att hans egna barn kan få sin frihet beskuren, att de kanske måste växa upp i ett samhälle där den trygghet han själv växte upp i ses som ett slags utopi.

– Mina vänner säger att det alltid varit så här. Men nej, ingen blev rånad på väg hem från skolan när jag växte upp, åtminstone inte i den medelklassmiljö jag bodde i. Det här är en helt annan verklighet och i Stockholm händer det dagligen nu, säger Rickard.

En dag hamnar han i en diskussion med sin chef, angående unga som kastat sten och bränt bilar i förorten. Rickard säger att politiker hade vunnit många röster om de gått ut och sagt att man ska ta fram statens alla muskler ”och bura in fanskapet”. Men chefen påminner om att det handlar om utsatta människor.

– För all del, säger Rickard. Men vi hjälper dem inte genom att låtsas att deras beteende är försvarbart. Möjligen är det lätt att förklara men inte att försvara. Ingen hade accepterat det på Strandvägen.

Boende i påkostade området: ”Vi börjar känna att det trycker på”

I mitten av mars rånas en pojke på sin mobiltelefon på väg hem från skolan i ett radhusområde i Stockholm.

I områdets Facebook-grupp skriver offrets mamma gärningsmannens signalement. En annan medlem i gruppen ger sig ut för att ta fast rånaren och meddelar resten:

”Tar honom gärna men involvera inte polisen. Blir ändå bara nedlagt och i värsta fall får vi själva skit”.

Han möter hejarop men också kritik.

”Ska killen lynchas?”

”Om du vill leva i ett samhälle där det inte finns polis eller andra samhällsfunktioner finns det nog lite kalifat kvar i Baghouz nån vecka till eller så. Vigilantism är inte civilkurage”, skriver en man.

Mannen som är ute för att ta fast rånaren svarar:

”Clownen i inlägget verkar inte fatta vad som händer i vårt land. Rån, mord, hot, utpressning, misshandel, gruppvåldtäkter...”

Det är inte första gången medelklassen går till attack.

Det är inte bra att umgås med grabbar från Rosengård.

• 2006 beväpnade sig ett 25-tal pappor i Limhamn, enligt egen utsago, med golfklubbor och batonger, och formade ett medborgargarde för att patrullera sitt område. Detta för att skydda traktens ungdomar från knivrån.

”Arga pappor”, kallade de sig.

Gardet upplöstes sedan tidningen Sydsvenskan rapporterade att papporna i sitt första ingripande misshandlat oskyldiga pojkar. Några pappor ansåg ändå att det gett positiv effekt.

– Vi skrämde upp dem lite så att de ska veta att det är slut nu. Det är bättre att de skaffar svenska kompisar. Det är inte bra att umgås med grabbar från Rosengård, sa en pappa till Sydsvenskan.

• 2016 skrev medelklassföräldrar med barn på förskolor vid Folkets Park i Malmö ilskna insändare angående polisens frånvaro och att langare sålde knark i området.

En uppseendeväckande reaktion när många Malmöbor ur den akademiska medelklassen i flera år hade uttryckt att rapporterna om våldet och knarklangningen i delar av Seved och Rosengård var överdrivna och smutskastade staden.

• 2017 skrev entreprenören och företagsledaren Henrik Jönsson, boende i en takvåning på Gamla Väster i centrala Malmö, om att hans granne utsatts för inbrott.

På Facebook skrev han att han hädanefter bör prioritera säkerheten och att polisen rekommenderat honom att flytta från Malmö. Det ledde till negativa kommentarer om att han själv var huvudproblemet, skrev Henrik Jönsson i Svenska Dagbladet.

• 2018 fick det attraktiva, havsnära området Västra hamnen i Malmö övervakningskameror och väghinder, sedan välbärgade invånare klagat över att unga män från andra områden körde som fartdårar i deras kvarter.

Västra hamnen, Malmö. Foto: JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN

En del invånare välkomnade att folk från hela staden lockades till Västra Hamnen, andra klagade över att unga, kaxiga grabbar från miljonprogrammen inte skötte sig när de besökte kvarter dit många av de boende flyttat för dyra pengar.

– Vi börjar känna att det trycker på från övriga Malmö, sa en medlem i områdets lobbygrupp när jag besökte Västra hamnen sommaren 2018.

När jag nu ringer en av Älvsjöborna som twittrade efter skjutningen under båtmässan, säger hon att övre medelklassen i Stockholm inte har konfronterats med gängvåldet på samma sätt som i Malmö. Förrän nu.

Pär Holmberg samlar laget på Aspuddens IP. I mars blev två av pojkarna rånade på väg till fotbollsträningen. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Fotbollstränaren: De vuxna svek

I mars 2019 omringas två 12-åriga pojkar i medelklassområdet Aspudden, i närheten av Vinterviken och Mälaren, när de går på en upplyst gata strax före klockan sex på eftermiddagen. De ska på träning med sitt fotbollslag som valt att springa då planen är täckt av snö och inte går att spela på.

En av pojkarna får ett slag i magen av rånarna.

Det är ett vältrafikerat område, precis vid en busshållplats och närliggande hus. Många ser men ingen agerar. Vuxna går över till andra sidan trottoaren.

Inom två, tre veckor utsätts fler unga för liknande rån i området. Fotbollslagets tränare börjar möta upp spelarna vid tunnelbanestationen så att de slipper gå ensamma 500 meter till träningen. Föräldrar frågar sig oroligt vad som ska hända nästa gång, om det blir ännu mer våldsamt då.

– Det värsta för barnen är otryggheten i att ingen vuxen reagerar. Man säger ju alltid ”sök upp en vuxen”, om något skulle hända. Men nu svek de, säger tränaren Pär Holmberg som också är pappa till en pojke i laget.

Pär Holmberg. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Aspudden är ett välmående område strax söder om Stockholms innerstad. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Efter rånet i mars började tränaren möta upp pojkarna vid tunnelbanestationen. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

I slutet av april rapporterar SVT att antalet anmälningar om rån mot personer under 18 år ökar. 2018 var ett rekordår och siffror från 2019 visar att ökningen fortsätter – framför allt gäller det anmälningarna i polisregion Stockholm. Killar och tjejer, ofta i gäng, söker upp ensamma barn och tvingar dem att ge ifrån sig mobiltelefon, hörlurar, jacka eller skor.

– Många har dyra telefoner och exklusiva hörlurar, eller värdefulla jackor, Hugo Boss-mössor, Gucci-halsdukar och speciella Nike-skor som kostar flera tusen kronor. Det här kan öka risken för att ett barn kan bli utsatt för en brottslig gärning, säger polisinspektör Ferhat Kalkan till SVT.

Aspudden beskrivs som ”ett trevligt medelklassområde”. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Ledarskribenten: Idyllen har fått sig en törn

Rånvågen i Aspudden väcker många reaktioner.

Karin Pihl, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån, skriver att ”klassklyftor och misstro mellan grupper kommer inte att minska under överskådlig tid”. Att människor kommer att anpassa sig till ett samhälle där tröskeln för våld är låg.

”Aspudden är ett trivsamt medelklassområde i Hägersten, strax söder om Stockholms innerstad. Här handlar medvetna människor ekologiska varor i den lite för dyra matbutiken i centrum. Men på senare tid har idyllen fått sig en törn”, skriver hon.

Men så har det inte alltid varit.

Långt in på 1990-talet, innan områdets lägenhetspriser sköt upp i höjden och fatölet byttes ut mot IPA och annan finöl, hade Aspudden dåligt rykte. I en krönika i nättidningen ”Bättre stadsdel” skriver Anna Svensson om hur hennes vän taxichauffören vägrade ta körningar dit. Det innebar ”en kniv i ryggen”, sa han.

Tyvärr hade det nog blivit mindre uppmärksammat om det hänt i ett socialt utsatt område.

Runt omkring fotbollsplanen på Aspuddens Idrottsplats, där de rånade pojkarna tränar, står många föräldrar trots att det är tidig eftermiddag. Tränarna berättar att fler föräldrar börjat komma till träningarna efter rånet.

Enligt de drabbade pojkarna var det värsta inte att bli av med värdesakerna, utan förnedringen i att behöva lämna ifrån sig något. Att händelsen uppmärksammades medialt gav barnen en slags upprättelse. Känslan att vuxna faktiskt tar det på allvar.

– Tyvärr tror jag nog det hade blivit mindre uppmärksammat om det hänt i ett socialt utsatt område, säger Pär Holmberg. Det säger magkänslan. Men föräldrar där hade engagerat sig lika mycket, för det är lika illa oavsett om det händer här eller där.

Lennart Bengtsson, boende i Älvsjö i södra Stockholm. Foto: ÅSA SJÖSTRÖM

Sheriffen: ”Tjuvarna har lärt sig”

”Skum person tittar in i huset”.

”Märkligt beteende Tallspinnarvägen/Linbodavägen springande män”.

I ett forum för Älvsjögruppen grannsamverkan 125 uppmärksammar medlemmarna varandra om eventuella faror.

I övervåningen på en villa står ledaren, områdets sheriff, Lennart Bengtsson och pekar på en karta. Området han ringar in är hans revir.

På dagarna är han nämndeman i Södertörns tingsrätt. På kvällarna håller han i gruppen, där hans 3 400 spanare, medlemmarna, flitigt delar information.

– Förr hade vi doser av inbrott. Men nu är det här ett av Stockholms lugnaste områden, säger han. Tjuvarnas har lärt sig att det här inte är ett bra område.

 

Mamman: ”Bra om de kunde respektera oss”

I Akalla fortsätter Carolina Sinisalo att ordna inför begravningen av sin son Robin och en demonstration för områdets unga. Hon har bjudit in en präst, vilket inte är riktigt hennes stil. Hemma i lägenheten står buddhistiska symboler som hon och Robin gillade när de åkte till Thailand ihop.

– Polisen behöver mer resurser men hela kedjan måste stärkas. Rättsväsendet. Kriminalvården. Kriminella måste få rätt behandling, inte att man bara låser in dem och tror det blir frid och fröjd när man släpper ut dem, säger Carolina Sinisalo.

Jag kan förstå att medelklassen inte identifierar sig med oss.

Tre år efter Robins död har mördaren ännu inte ställts inför rätta. Det spelar mindre roll för mamman. Hennes andra son, Alejandro som också skadades vid attacken och blev halvt förlamad, har precis fått barn.

– Vill politikerna gemensamt ha en ändring så kan de få till den. Om de menar allvar så satsar de allt på skola och socialtjänst. Satsa, i stället för att dra in.

Hon säger det vädjande. För hon vill se en djup förändring av samhället.

– Jag kan förstå att medelklassen inte identifierar sig med oss. Jag kan till och med respektera det och vara glad att de inte kan se sig själva i det våld och den fattigdom vi lever. Men det vore bra om de kunde respektera oss som människor.

Lennart Bengtsson, Älvsjö. Foto: ÅSA SJÖSTRÖM

Riksdagsledamoten: ”Imponerande!”

”Har aldrig gått tillsammans med någon som haft så hög igenkänningsfaktor utan att vara kommunalråd eller riksdagsledamot. Imponerande!”

Moderaternas gruppledare Tobias Billström om Älvsjös ”sheriff” Lennart Bengtsson, efter att ha kampanjat i området där Grannsamverkan 125 är aktiva.

Lennart Bengtsson går ut i trädgården, ställer sig bredvid poolen och säger att det ”sociala trycket är större här”.

– Om det kommer diskutabla människor som hyr in sig i ett hus så flyttar de snart härifrån, för att grannar sätter press på dem. Men det är inget rasistiskt, man vill bara att folk här ska bete sig. 

Lennart Bengtsson är arg över Sveriges dåliga gränskontroller, gängen som langar knark i Älvsjö Centrum, att polisen får för lite resurser.

I gruppen han chefar över uttrycks också en del ilska. Men den måste han ibland censurera.

– När folk kunde rapportera själva kunde det bli rasistiskt. ”Nu var det en svarthårig jävel som var här”. Därför måste jag nu godkänna allt som skrivs, innan det publiceras, säger han och spanar ut från villan.

– Men det här är ingen gated community.

 

Villapappan: ”Inte smickrande för oss i medelklassen”

Villapappan Rickard, akademikern som i sin ungdom var med i Ung Vänster, har börjat ändra åsikt politiskt.

Inte bara vad gäller brottsbekämpning utan även i frågor om invandring och flyktingar.

– Det här är svårt, det här är känsligt, suckar han.

För något år sedan var Rickard övertygad om att alla som kommer till Sverige vill bli goda demokrater och har alla förutsättningar om de bara lär sig språket. Nu tror han inte på det längre.

Det betyder inte att han skulle rösta på SD. Även om han håller med partiets verklighetsbeskrivning ser han partiets nationalism som ”pervers”.

Nu vet vi att polisen inte kan skydda oss.

Samtidigt är han övertygad om att de politiska reaktionerna är starkare när medelklassen drabbas av kriminalitet.

– När det drabbade människor utan röst var vi från medelklassen bra på att förfäras, men vi är också ganska bra på att förklara, förstå och gå vidare, glömma bort.

– Nu vet vi att polisen inte kan skydda oss. De har för lite resurser. Men när vi drabbas kan något hända politiskt. Det är inte smickrande för oss i medelklassen, får man lov att säga.

Rickard kan fortfarande inte prata öppet om sina tankar med vänner, familj och kolleger. För att förklara den låsta debatten nämner han en bok. ”The Righteous Mind”, där den amerikanske socialpsykologen Jonathan Haidt beskriver att alla människor i någon mening är programmerade för vad de ska tänka och tycka. När människor uttrycker en åsikt är det i regel en instinktiv reaktion som kommer först. Därefter formuleras argumenten.

Att KD och M lyfter lag och ordning är ett svar på delar av medelklassens rop.

– Den som har förförståelsen att Sverige är världens bästa land intar instinktivt en avvisande hållning gentemot historier om ökande grov kriminalitet. Därefter formuleras argument, och man kommer att hitta statistik som stöder ens hållning, säger Rickard.

– I en paradoxal twist innebär det ofta att man låter sina politiska motståndare bestämma ens ståndpunkt genom att man är emot det som de är för.

Så var anser villapappan att han numera hör hemma politiskt? Rickard funderar en stund. Han säger att han är besviken på Liberalerna och Centern. Att 73-punktsprogrammet, januariöverenskommelsen som S, MP, C och L skrev under för att utse Stefan Löfven till statsminister och regeringsbildare, var ”fluffig”. Förbluffande lite handlade om brottsbekämpning, tycker han.

– Att KD och M lyfter lag och ordning är ett svar på delar av medelklassens rop, säger Rickard.

Sedan funderar han en stund.

– Men KD och M stämmer inte med min självbild.​