Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mauritz klocka stannade 02.34

Bilden ur filmen "Titanic" visar hu det "osänkbara skeppet" gick under en aprilnatt för 100 år sedan.

14 minuter efter Titanics undergång stannade Mauritz Ådahls klocka.

Nu har det gått 100 år sedan den stora fartygskatastrofen - och hans barnbarn tänker på den morfar hon aldrig fick träffa.

- Vi talade aldrig om morfar hemma, sorgen var så stor, säger Hjördis Ohlsson, dotterdotter till snickaren från Blekinge som fick sin grav i Nordatlanten.

Mauritz Ådahls klocka. Mauritz Ådahl. I dagarna högtidlighåller världen 100-årsminnet av Titanic, världens då största passagerarfartyg, som krockade med ett isberg och försvann i djupet den 15 april 1912. Mer än 1 500 människor dog, bara 712 räddades. Av 123 svenskar ombord miste 89 livet.

Intresset är större än någonsin för den mytomspunna förlisningen. Ceremonier, utställningar, tv-program, böcker, en speciell Atlantkryssning i Titanics kölvatten och en ny sajt med 200 000 dokument relaterade till fartygets undergång.

Och det är inte så att det var särskilt blygsamt intresse för ämnet tidigare. Det finns mer än 1 000 böcker om Titanic och senaste googlingen ger 212 miljoner träffar.

- Titanics undergång är kanske den enskilda händelse i historien som det skrivits mest om. Kennedymordet, 11 september i New York, få händelser kan konkurrera, säger Claes-Göran Wetterholm, en av världens ledande Titanic-experter som ägnat sig åt det förlista fartyget i 50 år.

- I år har det hittills kommit ut 70 böcker om Titanic, en varannan dag. Förra året kom det 121, en var tredje dag. Jag har köpt dem alla.

- Titanic är en del av det allmänna kulturmedvetandet. Säger man "katastrof" tänker man på Titanic. Att arrangera om däckstolarna på Titanic betyder att man håller på med petitesser och inte ser den stora katastrofen som är på väg, säger han.

Claes-Göran Wetterholm, etnolog och författare, är just nu i Southampton i England, Titanics avgångshamn. En minneskryssning startade i söndags, han följde med första biten. Släktingar till några av Titanic-offren finns ombord på kryssningsfartyget - som på söndag gör ett stopp i Atlanten på den plats där den "osänkbara" föregångaren gick under exakt 100 år tidigare. Då ska passagerarna samlas på däck för en minnesstund.

- Jag har träffat flera av de överlevande. Det är mötet med de berörda människorna som är så fascinerande med Titanic, säger Claes-Göran Wetterholm.

Lillian och Felix Asplund förlorade sin far och tre äldre bröder när Titanic förliste i april 1912. Lagom till jubileet lägger en engelsk släktforskningssajt ut 200 000 dokument om passagerare och besättning, både döda och överlevande. Där finns fullständiga passagerarlistor med namn, yrke och hemort, testamenten, bouppteckningar och detaljer om de 330 döda kroppar som hittades.

Och i dagarna hålls en auktion på 5 500 föremål från Titanic som hittades på havets botten.

Efter engelsmän och amerikanare var de 123 svenskarna den största gruppen ombord. De flesta av dem var utvandrare som sökte sin lycka i Amerika. De reste tredje klass under däck, långt från de förstaklasshytter som hyste ett stort antal av den tidens förmögna celebriteter.

- Jag tänker särskilt mycket på morfar just nu när det är så mycket uppmärksamhet kring Titanic. Jag tänker på allt ledsamt som hände honom. Och allt trevligt jag fått vara med om på grund av olyckan, säger Hjördis Ohlsson från Mörrum, dotterdotter till den omkomne passageraren Mauritz Ådahl.

- Jag har ju fått uppleva så mycket på grund av Titanic. Resor, evenemang, utställningar, möten med både överlevande och efterlevande. Det är en väldig skillnad jämfört med när jag var barn, då talade vi aldrig om morfar.

Hjördis Ohlsson, som i slutet av veckan reser till en ny Titanic-utställning i Barcelona, berättar att hennes mammas högsta önskan var att få resa till Amerika och lägga en krans på den döde pappans grav. Men hon kom aldrig dit. Ett år efter mammans död 1986 fick familjen veta att Mauritz Ådahl inte var begravd på land utan som de flesta offren hade sänkts i havet.

- Det var mormor som alltid sa att han var begravd på land. Det var en nödlögn, det hade varit hårt för de små barnen att veta att deras pappa låg i havet, säger Hjördis Ohlsson.

- Till slut lyckades man hitta och identifiera hans kropp på havsbotten. Vi ska vara tacksamma för det, bara ett litet antal blev identifierade. Han är kropp nummer 72.

Hon berättar att forskaren Claes-Göran Wetterholm tog med sig en krans från familjen på en Atlant­expedition och lade den på olycksplatsen ute på havet. Senare fick hon se kransnedläggningen på film.

I dagarna högtidlighålls minnet av Titanics undergång med ceremonier, utställningar och en minneskryssning. - Det är jag Claes-Göran evigt tacksam för. Nu kände jag att jag hade uppfyllt mammas högsta önskning. Det var en eklövskrans i Blekinges färger med rosa nejlikor och blå iris, säger hon.

Mauritz Ådahl föddes 1881 i Asarum i Blekinge och blev snickare som sin far. Han ville emigrera till USA med sin käresta Emilie, men hennes familj tillät inte det. Han åkte över själv 1903 och bosatte sig i Brooklyn. Det unga paret brevväxlade över Atlanten och tre år senare reste också Emilie till USA, där de gifte sig.

Hon trivdes inte i det nya landet och åkte tillbaka till Sverige med parets två döttrar. Mauritz följde efter och de bodde i Asarum i hans föräldrahem. Men han ville ha ett eget hus och beslutade sig därför för att åka över till USA igen 1912 för att få ihop pengar till husköpet.

Mauritz var inbokad på Svenska Amerikalinjens "Philadelphia", men på grund av kolstrejk i England gick all tillgänglig kol till Titanics jungfruresa - och Mauritz blev ombokad.

"Ja lilla älskling jag är ännu i Southampton, dät har varit drygt att ligga här. Även alla Americalinjens båtar är upplagda till följd af kolstrejken. Så vi blef öfverflyttade till White Star linjen. Vi skall lämna här imorgon middag med Titanic. Där är en ny båt den första resan den gör öfver Atlanten. Och är den största White Star linjen har. Hoppas allt går mig väl och jag snart kan komma hem till mina Älsklingar, midt allt på jorden", skriver Mauritz till sin fru i ett sista brev den 9 april 1912.

Citatet återfinns på sajten Titanicnorden.com

Mauritz hittades ihjälfrusen i sin livväst efter förlisningen. Kroppen sänktes i havet och de värdesaker man fann på kroppen skickades hem till familjen i Sverige.

- Mormor förvarade sakerna i en ask. Klocka, vigselring, pennkniv, anteckningsbok, manschettknappar. Vi barnbarn bad alltid att få titta i morfars ask, det var en högtidsstund. Men mormor gick till ett annat rum då, berättar Hjördis Ohlsson.

En försvunnen vigselring illustrerar ett annat dramatiskt svensköde i katastrofen. Paret Gerda och Edvard Lindell från Helsingborg var ombord på väg till ett nytt liv i Amerika.

Edvard och en svensk vän lyckades ta sig upp i en livbåt, men Gerda orkade inte utan försökte hålla sig fast i båtens reling - och drunknade i livbåten. Den andre svensken tog upp ringen och gav den till Edvard, som chockad och utmattad dog strax därefter med ringen i sin hand.

De överlevande gick över i en annan livbåt och den tomma båten drev omkring en månad innan den hittades. Då fann man också vigselringen under tre döda kroppar.

På omvägar hamnade den till slut hos familjen i Sverige.

I dag finns inga överlevande kvar från katastrofen. Den sista av dem var svensk-amerikanska Lillian Asplund som dog 99 år gammal i USA 2006.

Hon föddes av svenska föräldrar i USA 1906, men redan året efter återvände familjen till Småland för att ta hand om familjegården. 1912 beslutade de att på nytt pröva lyckan i Amerika och bokade platser på Titanic.

Lillian Asplund överlevde tillsammans med mamma Selma och lillebror Felix. Pappan och tre äldre bröder gick under. Hon ville aldrig under sitt långa liv tala om händelserna den ödesdigra natten.

 

SÅ GICK DET FÖR SVENSKARNA NÄR TITANIC FÖRLISTE - LISTA MED NAMN I DAGENS EXPRESSEN.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!