Den 23 september har Dawit Isaak suttit i eritreanskt fängelse i 20 år, utan rättegång.
I ett samarbete mellan Blankspot och Expressen uppmärksammas fallet nu i en poddserie om tre delar ledd av Blankspot-journalisten Martin Schibbye, som följt fallet i många år.
Den centrala frågan i första avsnittet av podden ”Jakten på Dawit” som släpps i dag är: ”Hur kan vi veta att han fortfarande är vid liv?”
Martin Schibbye säger att frågan provocerar honom eftersom den innebär att man indirekt dödförklarar Dawit Isaak.
– Det är vår mänskliga och moraliska skyldighet att förutsätta att han lever.
”Allt annat är ett svek”
Han konstaterar också att den eritreanska regeringen vid olika tillfällen meddelat omvärlden att ett antal fångar har avlidit av sjukdom eller självmord. Vid dessa tillfällen har Dawit Isaak inte nämnts.
– Av det kan man dra slutsatsen att han är vid liv. Andra svar på frågan är att vi bara måste förutsätta det. Att allting annat är ett svek, säger Martin Schibbye.
Så sent som i oktober 2018 sa kabinettssekreterare Annika Söder i en intervju att de »har väldigt stor anledning att tro att Dawit Isaak är vid liv«.
– Det byggde på många bra källor, svarade UD mig när jag intervjuade henne och ambassadör Per Enarsson, säger Martin Schibbye.
En rad uttalanden från eritreanska officiella företrädare talar dessutom starkt för att Dawit Isaak fortfarande lever.
Dawit Isaaks dotter Betlehem sa också i sitt sommarprogram sommaren 2020 att hon är övertygad om att Dawit Isaak är vid liv.
Värre än Gulag
– Ja, min pappa lever. Och kanske tänker du, hur vet du det? Det är här den tysta diplomatin kommer in. Jag kan och får inte säga mer.
I första avsnittet av podden ”Jakten på Dawit” jämför publicistklubbens tidigare ordförande Stig Fredrikson Dawit Isaaks situation med fångarna i Gulag, de sovjetiska fånglägren under 1930-talet.
För hur överlever man 20 års fångenskap? Hur behåller man livsgnistan?
– Jag tror att man måste ha nåt att sätta sitt hopp till. Kanske att man vet att det bedrivs ett arbete för ens frigivning, men kanske också att tanken på familjen håller en uppe, säger Stig Fredrikson.
