Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Martin Ljung fick alla att skratta

1969 medverkade Martin Ljung och Tony Kaplan (båda överst) i tv-frågesporten "Tiffediff". Foto: Bo Mattsson
Martin Ljung var en enastående och speciell komiker.
Den enda i sitt slag.
Med hans bortgång går också en epok i graven.
Och nu är "Fingal Olsson" verkligen död.

FAKTA

SÅ MINNS KÄNDISARNA MARTIN LJUNG


Gösta Ekman, skådespelare:- Martin var en betydelsefull ingrediens i mitt yrkesliv. Vi träffades i filmer och på scen. Han är oförglömlig. Han var en kul arbetskamrat och en sällsynt kreativ människa som skapade hela tiden.
- Vi bodde länge grannar så vi träffades regelbundet på promenader. Han var en skrattretande person även privat.
- Martin var min första skrattupplevelse på scen när jag såg honom i en friluftspjäs på Skansen 1947 eller 1948. Min farsa Hasse Ekman jobbade mycket med Knäppupp så jag följde Povel och Martin redan från 1950-talet.

Lill Lindfors, 70, artist:

– En stor personlighet och komiker har gått ur tiden. Han är en person som har gjort flera verkliga klassiker, och jag hoppas verkligen att TV hann göra ett program om honom. Det var länge sedan jag träffade honom, men vi brukade stöta på varandra då och då på Östermalmshallen där han brukade gå på äldre dagar. Han fick leva ett långt och innehållsrikt liv och det är mycket tråkigt att han nu har gått ur tiden.

Fritte Friberg, 59, ”Helt Apropå”:
– En oerhört fascinerande komiker och mycket mer mångsidig än vad man i allmänhet tror. Martin var inte bara rolig utan sjöng också bra och var väldigt skicklig på att framföra en kuplett. Och han var en otrolig gymnast. Som ståuppartist tyckte jag också det var kul
att han gjorde comeback i den genren på gamla dar.

Grynet Molvig, 67, skådespelerska:
– Jag jobbade med Martin första gången i en revy på Ideon på 1960-talet. Och sista gången i Povel Ramels cirkus ”Knäpp igen”. Martin har levt ett långt liv och roat väldigt många människor. Och han har haft väldigt roligt själv hela tiden. Han hade alltid en rolig
historia till hands.

Anders Eldeman, 49, programledare för Melodikrysset
och ordförande i Povel Ramelsällskapet:

– Jag minns Martin som en fullständigt unik artist som hade en monologteknik som ingen annan. Han vågade gå in på en scen och ställa sig och bara stå tyst medan publiken gapskrattade, då vilken annan artist hade fått gå ut från scenen. Även om han fick
ett långt liv är det sorgligt att han är död, för han är en länk till de
stora årtiondena av underhållning på 50-, 60- och 70-talet.

Åke Cato, 75, författare och underhållare:
– Martin Ljung är nog den jag skrattat mest åt i mitt liv. Jag var mycket förtjust i honom som ung och kunde stora bitar av hans monologer utantill. Och han var genuint rolig även privat, vilket jag kunde konstatera när jag intervjuade honom flera gånger. Hans norrländska ursprung gav hans humor en slags syrlighet, som var svår att motstå.

Enkäter: ANNA LINDSTRÖM, ARNE LAPIDUS, CATARINA HÅKANSSON, CHRISTER BORG

ÆLSKAD OCH SAKNAD. Foto: Foto: Folke Hellberg
Av det gamla "Knäppupp"-gänget är det egentligen bara Gunwer Bergkvist kvar.
Yngve Gamlin har lämnat oss precis som Pekka Langer. Povel Ramel är är borta och det är också Brita Borg. Sune Mangs är död.
Och nu även Martin Ljung.
Han var en mycket egen artist. Han var alltid snäll och vänlig, men ville gärna vara lite för sig själv. Ensamheten, kanske var det hans norrländska drag, verkade gå som ett tema genom hans liv. Och han blev mer och mer sluten genom åren. Varför vet jag inte.
Ensam var han också i sin genre. Ensam banbrytare. Han hade en alldeles speciell humor. Bara en sådan sak som att spela hammondorgel med näsan.
Som komiker fanns det ingen annan som konkurrerade med honom. Han stod för sig själv.

Det var hans signum. Att det inte fanns någon annan som han. Han var enastående.
Han togs emot av en jublande publik, var han än kom. Han fick alltid folk att skratta. Men jag tror att han hela tiden kände pressen på sig att vara rolig. Och blev nog själv överraskad av sina framgångar. Egentligen var han en amatör, en glad sådan.
Som mötte Povel Ramel och blev hans stöttepelare och högra hand.
Det var också i en Povel-revy hans mest kända gubbe - Fingal Olsson dök upp. Men det var Hasse Alfredsson och tage Danielsson som skrev monologen och kom på figuren Fingal Olsson.
Det Povel inte skrev, det bidrog Martin Ljung själv med.

Det var längesen nu som jag träffade honom. Han var alltid snäll och vänlig, men höll hårt på sin integritet. Men älskad av så många. Den enda i sitt slag.
Och som lämnar oss med klassiska skämt, som över 50 år senare fortfarande lockar till skratt.
Är det inte Fingal Olsson som sitter där borta? Nej han är död.
Det är han ju inte, han rör ju på sig.
Men nu är han verkligen död.

Rättelse

Fel upphovsman. I en tidigare version stod det att Povel Ramel var skaparen bakom Fingal Olsson. Men det var faktiskt Hasse Alfredson och Tage Danielsson som skrev monologen i Povel-revyn "Funny boy" 1958.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!