Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Marie ströps ihjäl av sambon med telefonsladd

Vänner vittnar om hur Marie Samuelsson under kvällen och natten före försvinnandet var glad och sprallig. Foto: PRIVAT
Foto: POLISEN
Foto: TOMMY SCHÖNSTEDT

ÄPPELBO. Klockan är två en gråkall sommarnatt 2003 när Marie Samuelsson, 27, kliver ur den blåsilvriga amerikanaren och säger hej då till bästa väninnan, utan att veta att det blir för sista gången. 

– När hon dog så dog en bit av mig, säger hennes vän Hans Haggren. 

Det har nu gått femton år sedan Marie Samuelsson hittades mördad, strypt med en telefonsladd. 

Det är mycket att förbereda för Marie Samuelsson, 27, den här torsdagen i juli 2003.  Hon deltar i förberedelserna inför det årliga Vansbrosimmet som drar tusentals personer till den lilla orten i Dalarna. 

Hon är med och lägger ut flöten i vattnet tillsammans med andra engagerade, sen ska hon lämna barnen hos sina föräldrar så att hon och sambon Jan-Erik Brandt kan vara med på festligheterna i Vansbro på kvällen. 

”Tar ingen mer skit från honom”

Vänner vittnar om hur Marie under kvällen och natten var glad och sprallig, till skillnad från sin sambo Jan-Erik Brandt, då 38 år, som mest höll sig för sig själv. Han ska ha haft ont i huvudet. 

Marie önskade en låt från bandet The Refreshments som spelade, vände sig mot vännen Hans och log. 

– Hon önskade min favoritlåt, det var en present till mig, berättar han. 

På vägen hem i en blåsilvrig amerikanare samåkte Marie och Jan-Erik med vänner och det ska ha uppstått någon form av dispyt dem emellan. 

”Skulle ni bli osams så får du komma till mig” står det att läsa från förhöret med Maries bästa vän som var med i bilen. 

Marie ska ha svarat: ”Jag tar ingen mer skit från honom”.

Sedan klev hon ur bilen. 

Försvann spårlöst

Morgonen därpå fick flera vänner och bekanta samtal från Jan-Erik som undrade om de visste var hon var. Han förklarade att de ska ha ”gruffat” om hundarnas matskålar när de kom hem på natten. Marie ska ha blivit arg och lämnat huset. 

– Jag minns att jag direkt tänkte att hon inte lever, jag hade en sådan magkänsla, berättar en av Maries barndomsvänner som vill vara anonym. 

När den numera pensionerade kriminalinspektören Leif Nykvist minns tillbaka på fallet kring Marie är det med tydliga minnesbilder. Det här fallet glömmer han aldrig.

– Det var konstigt från allra första börja, magkänslan var att det här stämmer inte, säger Leif Nykvist. 

Många engagerade sig i Maries försvinnande. Flera skallgångar genomfördes i det lilla samhället Äppelbo där Marie bodde tillsammans med Jan-Erik och deras två döttrar, 5 och 3 år gamla. Men Marie syntes inte till.

– Det fanns inga tecken på att han var ledsen eller orolig, säger Leif Nykvist om Jan-Eriks beteende efter Maries försvinnande. 

Marie Samuelsson var 27 år när hon mördades. Foto: PRIVAT

Villospåren

Medierna skrev en hel del om småbarnsmammans mystiska försvinnande. En av de mest spridda bilderna är den där Jan-Erik Brandt sitter och håller upp en bild på Marie. Men enligt bekanta var han inte särskilt aktiv i sökandet. Däremot uppmanade han människor att lyssna till en sierska som han kommit i kontakt med och som deltog i sökandet efter Marie.

– Enligt Jan-Erik ska sierskan sagt att Marie skulle finnas i ett vitt hus, välskött med blommor i Åmberg. Han ville att vi skulle leta där och han åkte själv dit och letade, berättar Leif Nykvist. 

Förutom sierskan ska Jan-Erik berättat om mystiska samtal från personer som uppgav platser där Marie kunde tänkas vara. Han var övertygad om att hon försvunnit i väg i en bil. 

Men Maries närmaste misstrodde hans berättelser.  

Jan-Erík Brandt, 39, visar upp fotot på sin sambo, tvåbarnsmamman Marie Samuelsson. Då vädjade han till allmänheten om hjälp att hitta henne. Foto: CURT NILSSON / DALADEMOKRATEN

Nystar upp ett mörker 

Utredningsledaren Leif Nykvist berättar hur han tidigt ställde sig frågande till Jan-Eriks berättelse om bråket kring hundskålarna. Vänner och familj förklarade att Marie var  familjekär. Hon skulle aldrig lämna sina barn.

– Vi pratade med honom en gång i veckan och hade telefonavlyssning mot honom. Han uppträdde inte som en sörjande man, berättar Leif Nykvist.

En efter en av parets bekanta berättade för polisen hur Maries och Jan-Eriks relation kantats av problem. Efter en händelse från 2002 flyttade hon ut med barnen under en tid. 

Till en vän och kollega på fabriken där Marie arbetade berättade hon om hur Jan-Erik slagit henne vid flera tillfällen. En gång var i hallen medan han höll ett av deras barn i famnen. Han slog så hårt att hon flög in i en klädhängare och fick ett stort jack i huvudet. 

Hon bad senare en väninna fota av skadan men ”Jan-Erik fick nys om fotografierna och såg till att de inte fanns kvar” berättade vännen i ett förhör med polisen. 

– Jag visste redan innan att han hade slagit henne. De separerade ett tag och då berättade hon att det hade varit en del saker. Men från det till att det skulle gå så här långt trodde ingen, säger vännen Hans Haggren.

Marie Samuelsson beskrivs av vänner som en glädjespridare. Foto: PRIVAT

”Ville få honom nervös”

Enligt Leif Nykvist anade polisen att Marie inte längre var vid liv, och att kroppen inte var långt borta. Man misstänkte att Jan-Erik var kapabel att utöva övervåld, tidigare flickvänner beskrev hur de fått utstå både örfilar och knytnävsslag från honom. Marie kunde mycket väl ha dött i samband med ett bråk med sambon. 

– Vi var övertygade om att han inte haft gott om tid att göra sig av med henne. Vi försökte få honom att bli nervös och stressad och att han då skulle röja var Marie fanns. Men vi kom ju till vägs ände, han gjorde ju inte det, berättar Leif Nykvist.

Drygt två månader efter Maries försvinnande gjordes en husrannsakan hemma hos familjen. Jan-Erik anhölls samma morgon. Medan han placerades i polisens förvar förvandlades huset i Äppelbo till en omfattande undersökningsplats. Tio tekniker och en sökhund letade intensivt efter Marie.  

Leif Nykvist, före detta kriminalinspektör, minns utredningen efter mordet på Marie Samuelsson. Foto: Privat

Nedgrävd vid barnens kaninbur

66 dagar efter Maries försvinnande, den 17 september, markerade polisens sökhund vid den gamla ekan och kaninburen där barnen brukade leka. 

– Då förstod vi att det var något. Jag minns hur teknikerna ligger på knä och skrapar bort sand och så ser man konturen av en kropp, berättar Leif Nykvist. 

Under ekan som stått där i flera år låg Marie nedgrävd, inpaketerad i familjens gröna lakan, en matta och flera sopsäckar. Det visade sig senare att hon strypts till döds med en elsladd och en telefonsladd. Telefonen låg kvar intill kroppen. 

För familj och vänner blev chocken stor. Det var svårt att ta in det Marie utsatts för. 

– Hon var en fantastisk människa som vart tagen av daga. En solstråle som jämt ställde upp och så går hon ett så tragiskt öde till mötes. Jag tror att vi alla tänker på henne ofta, säger en av Maries barndomsvänner.  

Under en gammal eka låg Maries kropp Foto: POLISEN
Graven som Brandt grävt och lagt ner Maries kropp Foto: POLISEN
Marie Samuelsson ströps med en telefonsladd Foto: POLISEN
Brandts skoavtryck Foto: POLISEN

Mördaren funnen 

Jan-Erik Brandt hävdade bestämt att han inte hade med Maries död att göra. Men tingsrätten såg bevisen som övertygande och våren 2004 dömdes han till livstids fängelse för mordet på sin sambo.  

– Telefonen ringde en morgon och då var det Jan-Erik. Han frågade mig om jag trodde att det var han som gjort det och då sa jag att ja, det trodde jag. Det kändes ju bra på något vis att få säga det, berättar Hans Haggren. 

I samband med en resningsansökan till Högsta domstolen erkände plötsligt Brandt mordet på Marie men tog sedan tillbaka sitt erkännande. Anledningen ska ha varit att Marie hotat att lämna honom och att han tappade då kontrollen. 

Nu, femton år senare, menar Brandt att han förstår att det är han som är den skyldige men att han inte minns vad som hänt. 

Brandt som flera gånger försökt få sitt straff tidsbestämt har hela tiden fått avslag med motiveringen att han riskerar att återfalla i grov brottslighet, så också den här gången. Senaste avslaget kom nu den 16 juli. 

”Sammantaget finner hovrätten att det finns en konkret och beaktansvärd risk för att Jan-Erik Brant återfaller i brottslighet av allvarligt slag” står det i beslutet. 

Foto: BONS NISSE ANDERSSON / DALADEMOKRATEN
Foto: TOMMY SCHÖNSTEDT

”Var en glädjespridare”

Femton år har gått men händelsen ligger färskt i minnet för flera av Maries närstående. 

– Hon var öppen, glad och social. Såg hon att någon inte mådde bra så gick hon fram och fick personen att bli gladare. Hon var en glädjespridare. När hon dog så dog en del av mig också, säger Hans Haggren. 

– Hon var en helt fantastisk människa som alltid ställde upp på andra, säger en annan vän. 

Före detta kriminalinspektören Leif Nykvist är pensionerad sedan en tid men kom att engagera sig både professionellt och emotionellt i fallet kring Marie. 

– Två små flickor som mister både sin mor och sin far. Det gör ju att man blir känslomässigt engagerad på något vis. Det griper ju en. Jag har hållit kontakten med Maries far under alla dessa år och vi har blivit goda vänner.

Jan-Erik Brandt sitter fortfarande i fängelse. Den 16 juli i år beslutade Göta hovrätt att inte omvandla livstidsstraffet till ett tidsbestämt straff eftersom det finns en "konkret och beaktansvärd risk för att Jan-Erik Brandt återfaller i brottslighet av allvarligt slag".

Expressen har sökt Jan-Erik Brandt, men han har inte svarat.

Huset där Marie Samuelsson och Jan-Erik Brandt bodde med sina två döttrar är numera ett minne blott.

Grannen tvärs över vägen köpte fastigheten och jämnade det med marken. 

– Han gjorde det för allas skull, det fläckade ner bygden, säger Hans Haggren.

 

Våld i nära relation

Förra året anmälde över 10 000 kvinnor att de utsatts för våld av någon de har en nära relation till. Men merparten drabbade väljer att aldrig anmäla.

Källa: Brottsförebyggande rådet  

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!