Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Marie-Louise, 48, var nära att dö – efter överdoserna

Marie-Louise fastnade snabbt i ett tungt missbruk under uppväxten.Foto: Privat
Nu berättar hon om vägen tillbaka från alkoholen, tabletterna och drogerna.Foto: Privat

Hon började dricka som elvaåring och missbruka tabletter som 16-åring.

Men aldrig trodde Marie-Louise Lundin att hon skulle börja med amfetamin – och hamna på gatan.

– Jag kämpade enbart för barnens skull, jag ville inte leva längre vid den punkten.

Nu berättar Marie-Louise om vägen tillbaka till livet.

Kompisen köpte ut en flaska sprit till henne när hon var elva år.

– Det var första gången. Jag drack den rakt upp och ner och somnade ute på stan, berättar Marie-Louise Lundin.

Hon är 48 år, bor i Borlänge och är omgiven av människor som stöttar henne. Men livet har varit långt ifrån så tryggt som det är i dag, något som har uppmärksammats av Dalarnas Tidningar.

Missbruket började väldigt tidigt, berättar Marie-Louise.Foto: Privat

Barndomen, tonårstiden och åren därefter präglas av skam. Det är jobbigt att få fram orden.

– Drickandet bedövade det jag kände. Min mamma dog när jag var fem år och allt började där. Jag mådde inte bra, förstod inte varför och försökte förtränga det.

Började missbruka medicin

Hon drack på helgerna, så ofta och mycket hon kunde. Flaskorna följde med henne in i tonåren.

– Men jag behövde mer. När jag var mellan 16 och 18 år började jag missbruka medicin i stället för alkohol. Ju mer jag tog, desto sämre mådde jag – men då förstod jag inte att det var på grund av missbruket.

Festerna var ofta och missbruket konstant.Foto: Privat

Tablettmissbruket eskalerade snabbt och var med långt in i vuxen ålder, berättar Marie-Louise. Till slut räckte inte heller pillren för att bedöva den psykiska smärtan, kände hon.

– Första gången jag provade amfetamin blev jag rädd. Det var en så överväldigande upplevelse. Då var jag omkring 35 år ... allt är lite suddigt från den tiden, säger Marie-Louise.

”Jag blev kriminell”

En kort tid därpå testade hon drogen igen. Och igen. Och igen.

Tills hon var fast.

– I början mådde jag otroligt bra och allt kändes fantastiskt. Det gick snabbt från amfetamin till att ta sprutor i armen. Många tänker ”en sån där ska jag inte bli” och ursäktar sig med att man bara gör det ibland. Så tänkte jag också. Jag trodde inte att jag skulle bli hemlös eller kriminell.

Men så blev det. Marie-Louise, som hade haft en lägenhet, jobb, make och barn, förlorade på kort tid allt.

– När jag började ta amfetamin blev förändringen tydlig. Jag började umgås med andra människor … det blev drastiskt. Jag blev kriminell för att jag behövde få tag i drogerna.

– Mina barn var det viktigaste i mina liv, men drogerna blev viktigare. Den sorgen kommer jag få leva med i resten av mitt liv. Den tiden jag förlorade med mina barn får jag aldrig tillbaka.

Barnen blev vändpunkten

Parallellt med det stegvis accelererande drogmissbruket försämrades Marie-Louise psykiska mående. Självmordstankar förmörkade tillvaron och hoppet om att bli drogfri kändes obefintlig.

I två år levde Marie-Louise på gatan. Tvättstugor och trappuppgångar blev hennes sovrum.

Flera gånger har hon varit nära på att dö till följd av överdoser. Och flera gånger har hon försökt ta sitt liv – men överlevt.

– Jag mådde fruktansvärt dåligt där ute. Tankarna på mina barn fick mig att vilja sluta och bli nykter. Skulle de ens förlåta mig?

Nu har Marie-Louise varit nykter och drogfri i över sex år.Foto: Privat

Marie-Louise bestämde sig för att försöka. Hon sökte sig till en behandling och kämpade hårt för att starta om. Med en lågmäld röst berättar hon om skammen som då genomsyrade vardagen:

– Jag kämpade enbart för barnens skull, jag ville inte leva längre vid den punkten.

Efter något enstaka återfall lyckades hon. Behandlingarna och viljestyrkan ledde Marie-Louise ut ur missbruket – in i ett nytt liv. 

Nu har hon varit nykter och drogfri i över sex år.

”Ingen enkel resa tillbaka”

Skammen finns fortfarande där, som en del av en långsam bearbetning.

– Jag önskar att jag aldrig hade börjat med mediciner eller alkoholen. De blev inkörsportar till drogerna för mig. Jag vet inte ... jag kanske behövde hamna i skiten för att kunna ta mig upp igen, säger hon.

– När mamma dog skulle man inte prata om det. Det skulle tystas ner, som om inget hade hänt. Som femåring blir det där tokigt. Jag önskar att vi hade pratat mer om det, hur vi mådde.

”Det var ingen enkel resa tillbaka”, berättar hon.Foto: Privat

I dag mår hon bra och känner enorm tacksamhet för kontaktuttagen i väggarna, det varma duschvattnet och sängen, berättar Marie-Louise. 

Framförallt är hon tacksam för att ha fått tillbaka förtroendet från människorna i sin omgivning – och möjligheten att träffa sina barn igen.

– Det var ingen enkel resa tillbaka från missbruket, hemlösheten och kriminaliteten. Jag har fått en skuldsanering och lever under existensminimum och det är jag själv som har ställt till det. Det glöms lätt bort att det tar tid att komma tillbaka och få förtroende. Det är konsekvenser man får ta.

Nu ser hon fram emot att fira jul med sina barn.

– Det känns helt fantastiskt! Trots att vi inte har råd med mycket så har vi varandra. Jag har fått hjälp med julmat och julklappar via hjälporganisationer.

Behöver du hjälp?

Beroendevården ser olika ut beroende på län och landsting.

 

Missbrukare som vill ha hjälp kan kontakta sin lokala vårdcentral eller beroendemottagning.

 

Oroliga anhöriga kan vända sig till en beroendemottagning.

 

Gäller det ditt barn kan du även kontakta ungdomsmottagningen, socialtjänsten, kurator eller skolsköterska, Föräldratelefonen, Rädda Barnens Föräldratelefon eller Bris Vuxentelefon.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.