Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Maria sa upp sig som förskollärare för hälsans skull

”Barnen är vår framtid och de första åren är de viktigaste. Man måste satsa där”, säger Maria Rönning. Foto: Privat
Therese Gfrörer jobbar som förskollärare i Göteborg. Foto: Privat
Demonstration i Stockholm för en bättre situation för förskolepersonal på lördagen. Foto: Privat

I höstas fick Maria Rönning, 48, nog.

Då sa hon upp sig som förskollärare – för sin hälsas skull.

– Man ska le och säga att allt är bra fast det egentligen är skit, säger hon.

Nu kräver förskolepedagoger över hela Sverige en bättre arbetssituation.

Förskoleupproret startade för sex år sen. Rörelsen har sen dess växt sig allt större – och nu är det tusentals förskolepedagoger och lärare som kräver en förändring.

De har tröttnat på besparingar inom barnomsorgen och vill ha bättre arbetsvillkor och mindre barngrupper.

En av dem som har fått nog är Maria Rönning. Hon har jobbat som förskollärare i Jämtland men valde i höstas att – efter 28 år – säga upp sig.

– Det var inte hållbart, säger hon.

Blev för lite tid med barnen

Hon berättar att hon fick fler och fler arbetsuppgifter som inte hade direkt med barnen att göra.

– Till slut blev det inte så mycket tid i närheten av barnen, som jag tycker är det viktigaste. Jag kände att jag var tvungen att göra något. Dels för min egen hälsa men också för att jag inte blev lyssnad till, säger Maria Rönning.

Hon upplevde en tysthetskultur inom förskolan.

– Man får inte säga till föräldrarna att det har varit en fruktansvärd dag för att man inte har fått in en vikarie. Man ska stå där och le och säga att allt är bra fast det egentligen är skit.

Maria Rönning mår nu, efter att hon slutat, ”mycket bättre”.

– Ska man vara kvar i ett yrke i många år måste man känna arbetsglädje, ork och styrka. Få möjlighet att utvecklas och även säga ifrån när det inte är bra. Men man får inte lyfta problemen.

Förskollärare: Kan vara olidligt

Maria Rönning skulle vilja se en kommun som satsar på förskolan, och anställer behörig personal som får utrymme att bygga upp verksamheten med barnen i fokus.

– Nu har jag lämnat förskolevärlden men jag möter människor hela tiden som har sagt upp sig för att de inte orkar. Många nyutexaminerade som har jobbat två-tre år som säger ”det här går inte”.

Tusentals förskolepedagoger och lärare kräver nu en förändring. Foto: Läsarbild

Therese Gfrörer, 29, är förskollärare i Göteborgs stad. Hon har jobbat i cirka två år och känner igen sig i att man inte alltid jobbar nära barnen.

Hon säger att det kan vara ”olidligt”.

– I dag är man flera yrken i samma kropp. Men vi har inte utbildat oss till att bli till exempel diskplockare eller kökspersonal, utan till förskollärare för att vara där för barnen.

Känns det som att du kan vara det?

– Inte alltid.

Även Therese Gfrörer vittnar om en tystnadskultur. Att personal inte vågar säga hur illa det är.

Vilket är det största problemet?

– Att det är sådan brist på utbildad personal. Det är för dåliga förutsättningar. Det fattas flera tusen förskollärare i landet.

Demonstrationer runtom i landet

På Facebooksidan ”Förskoleupproret – information” vittnar flera personer om hur svårt det är att få in vikarier. Om hur det kan vara ångestframkallande att vara sjuk, eftersom det ställer till det för kollegerna.

Under helgen har förskollärare marscherat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Jokkmokk för att uppmärksamma problemen.

Initiativtagaren Annica Järking uppskattar att de var cirka 3 000 personer i Stockholm. Hon är nu övertygad om att det kommer att bli en förändring.

– Politikerna har oss på sin agenda, det är ett stort steg tycker vi. Fler vågar diskutera på sina arbetsplatser och lyfta problematiken.

Det här vill förskoleupproret

Gruppen vill se en förändring för barn och personal i förskolorna, att politiker och kommuner lyssnar ”och tar till sig att en förändring av rådande situation måste ske”.

Man vill bland annat:

Ha en maxgräns för barngrupperna.

Ha max 4-5 barn per personal i varje barngrupp.

Att barn med särskilda behov får rätt resurser.

Att det sätts in vikarier när verksamheten kräver det.

Högre lön.

Att kringuppgifter plockas bort, som till exempel att duka, diska, städa, beställa varor och tidskrävande administrativa uppgifter.