Första gången hon försökte ta sitt liv var hon i 13-årsåldern. Hon blev inlagd på BUP och vårdades sedan på ett HVB-hem. Och så en dag kom polisen och hämtade henne.
– De kom helt utan förvarning, visiterade mig och körde i väg mig till ett Sis-hem. Jag var så arg och kände mig så maktlös. Jag kände mig lagligt kidnappad, säger Linn Skånberg.
Hon blev inlåst i väntan på en psykologisk utredning, diagnostiserades efter en tid med adhd och började medicineras.
– Jag fick ett amfetaminpreparat. Då var jag glad, för medicinen var något som kunde hjälpa mig att fly verkligheten, säger hon och fortsätter:
– Senare skulle det dock visa sig att jag inte hade någon diagnos.
”Jag kan höra nycklar ifrån personalen, ljuden av larmen, minnen av att låsas in ensam om nätterna, minnen av att bli nedbrottad av 8 vuxna och minnen av hur det var att kolla ut genom stängslen”.
”Jag minns hur vi en gång fick ställa upp helt nakna inför all personal. Jag minns den totala avsaknaden av empati och den rena sadismen”.
Vittnesmål från Sis-tjejernas upprop
Den omdebatterade myndigheten Statens institutionsstyrelse, Sis, har 21 särskilda ungdomshem med 730 platser. De senaste åren har det larmats om allvarliga missförhållanden på flera av dem.
Unga flickor som hotats, utsatts för våld och sexuella övergrepp av personalen. Poliser och socialsekreterare som larmat om fullbelagda boenden, där köerna för tjejer är längst. Sis har dessutom – efter flera uppmärksammade rymningar under våren – fått massiv kritik för bristen på säkerhet.
MÅR DU DÅLIGT? HÄR KAN DU FÅ HJÄLP
Ring alltid 112 om läget är akut.
BRIS vuxentelefon: 077-150 50 50.
BRIS – Barnens hjälptelefon Tel: 116 111.
www.bris.se
Självmordslinjen: 90 101, chatt.mind.se.
Jourhavande präst: Nås via 112.
Föräldratelefon: 020-85 20 00.
Jourhavande kompis: 020-22 24 44.
Spes (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu.
Telefonjouren: 020-18 18 00.
Är du närstående: Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.
Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.
En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång. Ring 112 eller åk till en akutmottagning. Om möjligt – lämna inte personen ensam.
Självmord är ofta impulshandlingar. Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.
Källor: mind.se och www.spesistockholm.se.
”Vi kallar oss överlevare”
Linn Skånberg är i dag 27 år gammal, och hennes vittnesmål är bara ett av många i ett nystartat upprop, ”Sistjejernas upprop”, som tar ställning mot tvångsplaceringarna på Sis.
De som har skrivit under kräver upprättelse, men också en förklaring till att flickor under 15 år är överrepresenterade när det gäller placeringar, och även när det gäller att hamna i en isoleringscell.
– Vi blir satta i ett fängelse trots att vi inte begått något brott. Vi kallar oss själva för överlevare. Samtidigt är det många som inte har överlevt sin tid som inlåst, säger hon.
Statsistik om isolering på Sis
Varje år placeras drygt 1 000 ungdomar på Statens institutionsstyrelse (Sis) särskilda ungdomshem. Flickor utgör cirka en tredjedel av det totala antalet placerade barn och ungdomar.
Under 2022 togs totalt 965 beslut om isoleringscell, av dessa rör 617 beslut flickor kontra 348 beslut om isolering för pojkar.
Under 2022 var de yngsta flickorna tio år gamla på Sis. 44 procent av flickorna som var intagna var under 15 år, kontra 39 procent av pojkarna.
Tanken är att samla in namnunderskrifter och vittnesmål för att få politiker och myndigheten själv att vakna.
För Linn Skånberg, en av dem som startat uppropet, har det tagit drygt ett decennium att kunna dela med sig av sina erfarenheter.
– Det är ett trauma som jag har försökt fly ifrån. Men jag har länge känt att jag vill göra något, att förändra. Sis själva betonar att vi är så förstörda, trasiga och hemska och att det är motiverat att behandla oss som de gör, men de förstår inte hur mycket inlåsningar och frihetsberövelse skadar.
”Hon stod och tittade när 4 vuxna män drog av mig mina kläder. Fick panikattack. Jag skriker efter mamma så rösten spricker”.
”Sis bör inte finnas, barn och ungdomar straffas på sånt brutalt sätt för att vuxenvärlden svikit”.
Kvinnors vittnesmål från Instagramkontot ”Sistjejer”
Linn Skånberg blev själv runtslussad mellan olika boenden då hon var tvångsplacerad enligt LVU, lagen om vård av unga.
– Många som kommer ut från Sis har lämnat Sverige för de är så besvikna på myndigheterna. Vi har ingen röst i samhället, vi är i princip osynliga. Vi vill se till att inga fler tjejer kan skadas.
Hon fortsätter:
– Det här måste få ett slut.
”Viktigt att barn och unga kommer till tals”
Att stärka flickors trygghet är en prioriterad fråga, enligt Sis. Myndigheten uppger att man satsar på bättre utbildning, mindre grupper och mer individuellt anpassad vård.
Men de svarar inte på Expressens frågor kring hur det kommer sig att just flickor är överrepresenterade när det gäller att placeras i en isoleringscell.
”Det är viktigt att barn och unga får komma till tals, och att vi får möjlighet att förbättra vår verksamhet utifrån deras upplevelser. Sis delar uppropets omsorg om utsatta flickor. Vi har en gemensam strävan efter att skapa goda förutsättningar för ett fungerande liv för de som placeras hos oss, och värnar det samarbete myndigheten har med civilsamhället”, skriver Jesper Lindberg, pressekreterare på Sis, i ett mejlsvar.
