Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Många dömda män får fortsätta träffa barnen

<p>Mamman får i de flesta fallen ensam vårdnad om barnet – men när det kommer till umgängesrätten blir förhållandet omvänt. OBS, bilden är tagen i ett annat sammanhang.<br></p>Foto: Hanna Teleman
<p>Forskaren Eva Diesen tar i sin rapport upp den myt som handlar om att mamman smutskastar pappan med brottsanklagelser i vårdnadstvister för att vinna fördelar. <br></p>Foto: Lisa Mattisson

94 procent av de män som har dömts för brott mot sitt barn eller sin fru får fortsätta träffa barnet efter vårdnadstvisten.

Detta slås fast i en ny rapport, som belyser problemen vid vårdnadstvister när domstolen ska ta hänsyn till "barnets bästa".

– I de flesta fallen handlar det inte om barnets rätt till föräldrarna, utan om föräldrarnas rätt till barnet, säger forskaren Eva Diesen, som står bakom rapporten.

I rapporten har hon utgått från 100 domar i brottmål där det även finns en vårdnadstvist mellan två stycken föräldrar. I 34 av dessa har en dom kommit i vårdnadstvisten mellan parterna.

Det visar sig att mamman i de allra flesta fallen får ensam vårdnad om barnet. Men när det kommer till umgängesrätten, det vill säga den andra förälderns rätt att spendera tid med barnet, blir förhållandet omvänt.

I 32 av de 34 fallen får pappan rätt att spendera tid med barnet, trots att han har dömts för ett ofta våldsrelaterat brott mot mamman eller barnet. Det rör sig främst om brott som misshandel, barnmisshandel eller överträdelse av kontaktförbud.

Myt om mammornas "smutskastning"

Eva Diesen, som forskar om våld i nära relationer, står bakom den rapport som under torsdagen kommer att presenteras på en konferens arrangerad av "Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer".

Hon menar att svensk familjepolitik har en lösningsorienterad inställning, som inte alltid gagnar båda parterna i en vårdnadstvist.

– Det finns en stark betoning på att föräldrarna inte ska förlora vårdnaden, och om så ändå blir fallet ska barnen fortfarande ha kontakt med båda föräldrarna. När en kvinna, som det oftast rör sig om, uppger att hon är rädd eller om det finns ett relaterat brottmål blir läget komplicerat, säger Eva Diesen, jur kand vid Genusvetenskapliga fakulteten på Stockholms universitet.

Framför allt menar hon att domstolen ser annorlunda på vårdnadstvister om kvinnan berättar om våld i hemmet. Dock inte till kvinnans fördel.

Eva Diesen tar i rapporten upp den myt som handlar om att mamman smutskastar pappan med brottsanklagelser i vårdnadstvister för att vinna fördelar. Hon menar att forskningen visar att det här inte stämmer, men att domstolen utgår från liknande premisser.

– I domskälen kan man att målsägandens berättelser ska bedömas med "särskild försiktighet" och att målsägandens trovärdighet är "tvivelaktig". Inte minst blir detta tydligt i brottmål om det finns en parallell vårdnadstvist, då är andelen som fälls betydligt lägre än om vi ser till brottmål i övrigt, säger Eva Diesen.

"Det är helt absurt"

I en av regeringens utredningar, publicerad tidigare i februari, slår man fast att huvuduppgiften från vårdnadsreformen från 2006, att "stärka "barnrättsperspektivet", har uppnåtts.

Eva Diesen anser dock att hennes rapport visar att "barnets bästa" inte alltid är vad som ligger till grund för besluten i vårdnadstvister.

– Det finns en optimism hos rätten att man kan vara en tillräckligt bra förälder, trots att man till och med har begått våldsrelaterade brott mot sitt barn. Man anser att förälderns rätt trumfar barnets bästa, vilket är helt absurt, säger hon och fortsätter.

– Som det ser ut nu kommer inte barn till tals i vårdnadstvister. Man anser att det är skadligt för barnet att säga sin mening om sina föräldrar och standardlösningen är att barnets bästa är tillgång till båda föräldrarna. Men ibland måste man nog komma till slutsatsen att barnets bästa är att inte umgås med båda föräldrarna. För att komma fram till detta måste barnen få egna juridiska ombud så de genom dessa kan få uttrycka sin åsikt.