Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sa nej till att följa med – kan ha räddat mitt liv

Magda Gad på plats i Kirkuk i norra Irak. Foto: / MAGDA GAD

MAGDA GADS DAGBOK

Måndag 30 oktober, 11.30

Major Islam Chali var en av de kurdiska Peshmerga som hamnade i strid med irakiska styrkor i Kirkuk den 16 oktober 2017. Striderna började på natten och det sades dagen efter från officiellt håll att allt hade gått lugnt till när de irakiska styrkorna tog över den oljerika regionen och att det inte fanns skadade och dödade. 

Även dagarna innan hade analytiker inklusive journalister sagt att det inte skulle bli något militärt våld. Iraks premiärminister och högste befälhavare Haider al-Abadi hade gjort ett uttalande om att vapen inte skulle användas mot egna folket och det tolkades av vissa som att det inte skulle bli en offensiv. 

Det var fel.

Jag stod och sa i teve att Haider al-Abadi är inte den som kontrollerar al-Hashd al-Shaabi – det gör ledare som vice president Nori al-Maliki, shialärde Muqtada al-Sadr och transportministern Hadi al-Amiri – och att givetvis kommer irakiska styrkor vilja återta kontrollen över omtvistade områden med en militär operation. 

Det stod klart redan i juli 2016 när jag var söder om Kirkuk i multietniska Tuz Khurmato. Redan då var det närmast inbördesliknande tillstånd i den staden, med vägspärrar, murar och ibland strider, men de olika grupperna av soldater och civila hölls tillfälligt ihop av att IS fortfarande fanns i regionen. 

Men direkt när IS drevs ut i september 2017 trappades konflikterna mellan de andra grupperna upp.

Foto: MAGDA GAD

Jag kom in i Tuz Khurmato den 15 oktober 2017, tog mig över alla frontlinjer och träffade alla parter. Då hade det varit strider hela natten och min livvakt ville absolut ha ut mig innan mörkret föll. 

Den 16 oktober skulle jag ha åkt med en kurdisk trupp till Kirkuk. Det var natt, omöjligt att bedöma säkerhetsläget och jag kände mig trött. Jag visste inte då att jag var sjuk. 

Jag sa nej till att följa med, vilket kan ha räddat mitt liv. 

Strider mellan irakiska och kurdiska styrkor 

Det som hände med den trupp jag skulle varit med var följande.

Vid midnatt nådde irakiska styrkor – al-Hashd al-Shaabi, irakiska armén och specialstyrkan Golden Division – frontlinjen som hölls av Peshmerga i Taza vid Baghdadvägen. 

Fram till klockan tre var det strider mellan irakiska och kurdiska styrkor vid delar av denna front, Peshmerga gjorde några motattacker och sköt mot irakiska styrkors pansarfordon. 

Då stannade de irakiska styrkorna.

Major Islam Chali, som befann sig i Kirkuk nära militärbasen K-1, säger när jag träffar honom några dagar senare i hans hus i de kurdiska bergen, att det var vid tretiden på natten som några kurdiska politiker gjorde en deal med irakiska regeringen, eftersom att de insåg att det inte gick att vinna striderna. 

Enligt major Islam Chali gjordes dealen mellan Pavel Talabani från kurdiska partiet PUK, Hadi al-Amri som är Iraks transportminister och ledare för Badrmilisen, en milis som är en del av al-Hasdh al-Shaabi, samt iranska generalen Qasem Soleimani. 

Iran stödjer delar av al-Hashd al-Shaabi, till exempel Badrmilisen som ursprungligen bildades av Iran för att stötta shiamuslimer i deras kamp mot Saddam Hussein. Sedan dess har Badr stridit mot både Saddam Hussein, sunniuppror, amerikaner, britter och IS. 

Och nu mot kurder. 

al-Hashd al-Shaabi vill ha ett enat Irak utan annan utländsk inblandning än iransk.

Dealen som gjordes mellan Pavel Talabani, Hadi al-Amiri och Qasem Soleimani natten den 16 oktober var enligt major Islam Chali att kurdiska styrkor skulle dra sig tillbaka utan strid, och att PUK-Peshmerga i utbyte skulle få stanna kvar i Kirkuk för att kontrollera staden tillsammans med irakiska styrkor. 

Det skulle i så fall föra PUK, som främst finns i Kirkuk och kurdiska staden Sulemanyia, som ligger på gränsen mot Iran, närmare irakiska centralregeringen medan andra kurdiska partier skulle komma längre bort från PUK, vilket i sin tur innebär en ökad intern splittring i det kurdiska federalstyret.

Major Islam Chali var en av de kurdiska Peshmerga som hamnade i strid med irakiska styrkor i Kirkuk den 16 oktober 2017. Foto: MAGDA GAD

Pavel Talabani, Hadi al-Amiri och Qasem Soleimani fanns tillsammans i Kirkuk natten till den 16 oktober, hävdar major Islam Chali, som ser det hela som ett förräderi mot kurderna: 

– Vi kände inte till att de hade gjort den här dealen förrän några styrkor plötsligt lämnade frontlinjen i Taza. När vi frågade varför sa de att Pavel Talabani hade beordrat dem att dra sig tillbaka. 

Kurderna var beväpnade med lätta handeldvapen, pistoler och AK47

Peshmergasoldater från många olika kurdiska falanger fanns i Kirkuk tillsammans med frivilliga civila kurder som tagit upp vapen, men alla Peshmerga, inte ens alla PUK-Peshmerga, blev informerade om dealen. Vissa befäl gick också emot den. 

PUK:s Kosrat Rasul beordrade sina soldater att stanna och strida, något som irakiska regeringen efteråt har besvarat med att utfärda en arresteringsorder för Kosrat Rasul. 

I Tal Ward däremot, en front som hölls av kurdiska generalen Ramazan Dekone, var det inga strider.

I Amal-Shaabi, där major Islam Chali befann sig, och där även jag skulle ha befunnit mig, nära militärbasen K-1, en bas som irakiska styrkor ville ta över från kurdiska styrkor, avancerade de irakiska styrkorna med tunga fordon och vapen. De hade amerikanska Abrams-stridsvagnar, humvees-pansarfordon, tunga kulsprutor, granatgevär RPG, granatkastare SPG-9 och automatvapen som M-16. 

Kurderna var beväpnade med lätta handeldvapen, pistoler, AK47 och pansarskott AT4. De åkte i vanliga flakbilar, Toyota Hilux. 

När kurderna i Amal-Shaabi, som var både Peshmergasoldater och frivilliga civila, såg vilken beväpning de irakiska styrkorna hade och att de sköt med tunga kulsprutor tappade de stridsmoral och valde att inte skjuta tillbaka utan att dra sig tillbaka in mot Kirkuk för att inta en mer skyddad position bakom en stenmur. 

Då besköt de irakiska styrkorna en av kurdernas Toyota Hilux med en Abrams-stridsvagn, enligt vittnesmål från major Islam Chali, som befann sig i bilen framför den som besköts. 

Han såg hur tre personer kastades ut från det träffade fordonet. Två personer blev kvar i det och brann upp. De tre som kastades ut var skadade. En hade fått benen avkapade och dog på väg till sjukhus. 

En Peshmergasoldat försökte skjuta tillbaka mot Abrams-stridsvagnen med ett pansarskott AT4, men avståndet var för långt.

Islam Chali talar som en major, men är synbart märkt av händelsen. Ena benet börjar skaka när han pratar om dem som skadades och dog. 

Han ser det som en förlust, inte bara för kurderna, utan även för västvärlden. Och som en vinst för irakiska centralregeringen och Iran. 

Foto: MAGDA GAD

Oljefälten i Kirkuk kontrolleras nu av al-Hashd al-Shaabi och irakiska armén, men Islam Chali menar att det egentligen är Iran som kontrollerar dem. Att Iran vill ha inkomster från oljefälten för att de har förlorat mycket pengar under krigen i Syrien och Irak, där de stöttat styrkor som al-Hashd al-Shaabi i Irak och libanesiska Hezbollah i Syrien. 

Major Islam Chali ser det hela som ett svek av USA

Målet för Iran är, enligt major Islam Chali, att skapa en korridor för olja och gas från kurdiska staden Kermanshah i Iran genom Kirkuk, Mosul, Tal Afar och Sinjar i Irak och vidare genom Syrien. 

Han tror därför att nästa steg blir att Iranstödda styrkor tillsammans med syriska armén kommer försöka ta kontrollen över den kurdiska staden Qamislo i nordöstra Syrien, eftersom att Qamislo nu är största stoppet för att kunna skapa denna korridor från Iran och ut till Medelhavet.

Om det här fortsätter gör major Islam Chali bedömningen att civila kurder kommer göra väpnat uppror, oavsett vad de kurdiska styrkorna väljer att göra eller inte. 

– Det kurdiska folket vill ha rätt att följa kurdiska traditioner, att prata kurdiska, att ha kurdiska kläder och kurdiska flaggan. De har väldigt dålig historia vad gäller relationerna med regeringarna i både Irak och Iran och de kommer inte att acceptera att bli styrda av dessa regeringar. Så även om ingen kurdisk general beordrar Peshmerga att göra motstånd så kommer de kurdiska civila att göra det själva. Och får de inte skydd kommer de inte stanna i Kirkuk, då kommer de att fly.

USA har utrustat de irakiska styrkorna med fordon och vapen

Major Islam Chali ser det hela även som ett svek av USA mot kurder – och av irakiska styrkor mot USA. 

USA har utrustat de irakiska styrkorna med fordon och vapen under kriget mot IS och gett dem flygunderstöd och ändå respekterar dessa styrkor inte USA, anser Islam Chali, som ger exempel på att irakiska militärer i shiastäder som Najaf och Karbala har marscherat över den amerikanska flaggan. 

– Irakiska styrkorna har fått fullt stöd av USA och nu kliver de på USA:s flagga. al-Hashd al-Shaabi kan aldrig bli vänner med USA för de är fiender sedan länge, och al-Hashd al-Shaabi från södra Irak är shiareligiösa som i Iran och Iran är USA:s fiende. 

Irakiska styrkor brände och skändade även kurdiska flaggor i Kirkuk.

Jag frågar major Islam Chali om det här är ett krig mellan shia och sunni och ett krig mellan araber och kurder. 

Han svarar mycket tydligt nej: 

– Det handlar inte alls om det, det är varken krig mellan shia och sunni eller mellan araber och kurder, utan det här handlar om att Iran vill bli supermakt i Mellanöstern. Och de som inte lyssnar på Iran blir attackerade. Talabani är sunni men gjorde denna deal med Iran som är shia, så det handlar inte om shia eller sunni. Det finns även omkring 20 000 sunniaraber inom al-Hashd al-Shaabi. Och under kriget mot IS har kurder haft alla möjligheter att attackera araber, när vi delade fronter, men det gjorde vi inte. Dessutom finns det shiakurder som har gjort uppror mot shiamiliser inom al-Hashd al-Shaabi.

Foto: MAGDA GAD

– Kan det då någonsin bli fred i Irak? undrar jag. 

Major Islam Chali säger att det kan bli fred i den kurdiska regionen, om man får självständighet, med motiveringen att där lever kurder, sunniaraber och kristna tillsammans med flyktingar från Bagdad, Mosul, Ramadi och al-Fallujah.

Det här är en kurdisk majors beskrivningar och åsikter om det som hände denna historiska dag, och videon av Toyta Hiluxen som blev beskjuten av en Abrams-stridsvagn kommer från kurdiska kanalen Rudaw, som hade journalister på plats i Kirkuk den 16 oktober 2017. 

Ur irakiska centralregeringens perspektiv och ur Irans och de Iranstödda styrkornas perspektiv skulle det istället beskrivas som att Saudiarabien, den andra stormakten i Mellanöstern, försöker skapa en korridor för olja och gas från Qatar och genom Irak och Syrien ut till Medelhavet, och att Saudiarabien, Gulfstaterna och USA därför stöttar sunniextremistiska styrkor i ett krig mot regeringsstyrkorna i Irak och Syrien.

Ytterst är det vad dessa krig handlar om. De är regionala stormaktskrig styrt av geopolitik och naturtillgångar mellan Iran och Saudiarabien, på varsin sida understödda av Ryssland och USA. 

Folket på marken får man med sig eftersom situationen är desperat med undermåliga levnadsförhållanden, gamla oförätter och eviga hämndspiraler, där även de som förtrycks blir förtryckare i konflikter som aldrig är svartvita utan tvärtom helt grå. 

 

LÄS MER: De senaste reportagen och artiklarna av Magda Gad – på en sida 

 

Fakta Magda Gad

■ Flerfaldigt prisbelönad utrikesreporter och krigskorrespondent. På Expressen sedan 2015.

■ Född 1975.

■ Det senaste året i norra Irak och IS huvudstad Raqqa i Syrien. Nu är hon tillbaka i norra Irak, där hon följer kriget mot IS och den eskalerande konflikten mellan den irakiska regeringen och kurderna.

■ Om sig själv: Jag är en utrikesreporter som springer åt andra hållet. Som reser dit andra journalister inte reser och stannar lång tid på plats. Som inte bara svarar på vad som har hänt utan också varför och hur det går för de drabbade. Kanske får du rent av läsa om en konflikt innan den bryter ut – eller hur den fortsätter påverka människor efter den avslutats.

Följ Magda Gad på Facebook