Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Om jag bara fick berätta en sak så skulle det vara detta

INIFRÅN STÄNGDA LANDET. Expressens Magda Gad har i tre veckor rest runt på båda sidor av fronten i Jemen. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
ETT AV DE FARLIGASTE LÄNDERNA. Jemen är ett av de farligaste länderna för journalister. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
13 ÅR – OCH HAR SKJUTIT. Mohammed, 13 år, vaktar en i en vägspärr utanför Mocha. Han berättar att han har skjutit på och sett döda människor. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

■ Omar står på sin mammas säng och ser ut som ett litet barn. Men han är 18 år. Sjukdom och undernäring har gjort honom så kort och smal att han knappt kan gå. Han är ett av de hundratusentals barn som har drabbats av kriget i Jemen, Mellanösterns fattigaste land.
■ Expressens reporter Magda Gad och fotograf Niclas Hammarström är de första skandinaviska journalister som har rest på båda sidor av fronten och kommit in i huvudstaden Sanaa.
■ Följ deras unika rapporter inifrån det slutna landet där krig, svält och kolera har skapat vad FN beskriver som världens största humanitära katastrof. Men där det även finns lyxig shopping och ett vardagsliv för den som har pengar.

Krig, kolera och svält. 

Det är vad Jemen har blivit känt för i de få rapporter som har kommit ut. 

Landet är Mellanösterns fattigaste och ligger, tillsammans med länder som Nordkorea, i botten vad gäller politiska rättigheter och medborgerliga friheter. Det är också världens minst jämställda land, ett av de mest korrupta och ett av de farligaste för journalister. 

I tre veckor har jag och fotografen Niclas Hammarström rest runt på båda sidor av fronten i denna slutna stat. 

KAN KNAPPT GÅ. Omar Salem Ahmad är 18 år men ser ut som 12. Han är kraftigt undernärd och kan knappt gå. Hans mamma är väldigt orolig för sin sons hälsa och berättar att de inte har pengar att köpa mat för. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
MITT I RUINERNA. Även i krig kan man skratta och vara lycklig. Flickan och pojken har kanske för ett ögonblick glömt var de befinner sig. Eller så är de så vana vid krig att de inte bryr sig. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Vi tillhör ett fåtal journalister i världen som har varit i den houthikontrollerade huvudstaden Sanaa, där fasaderna är målade med rebellernas slogan: ”Död åt USA, död åt Israel, seger till islam”.  

Vi är dessutom de enda internationella journalisterna som har fått tillgång till en stridande front med en yemenitisk milis. 

Vi har tagit oss från kuststaden Aden i syd till Sadah i norr, blivit väckta mitt i natten av en jihadistledare och bott granne med en restaurang som besöks av IS. 

Vad skulle jag då berätta för er om jag bara fick berätta en sak?

 


HON VÄGER BARA 6 KILO. Mormor med sitt barnbarn 3-åriga Lamya Ahmed som väger endast 6 kilo. Mormor är mycket orolig för sitt barnbarn och säger att de inte har råd att köpa mat eller mediciner. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
SKOTTLOSSNING HÖRS. Sporadisk skottlossning hörs runtom i området där 22 brigaden sektion 2 strider i Taiz. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Skulle jag avslöja att extremister som al-Qaida strider på samma sida som den av väst uppbackade koalitionen?

Skulle jag visa barnen som dör av undernäring?

Skulle jag beskriva krigets politik och pojken som låg skjuten i en frys?

Nej, det skulle jag inte. 

Skulle jag beskriva pojken som låg skjuten i en frys?
SKRIKER UT SIN ILSKA. Soldaten Hussein, 24, satt fängslad hos houthierna och dödades när koalitionen bombade fängelset han satt i. Vid begravningen skriker hans anhöriga och andra soldater ut sin avsky mot dem som dödat honom. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
POJKEN I FRYSEN. På bårhuset i Taiz lyfter mannen upp en fjortonårig pojke ur frysen. Kroppen är stel och tung och mannen stönar när kroppen lyfts upp. Utanför rummet står anhöriga och väntar på att få kropparna som ska begravas i dag. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Inte heller skulle jag berätta om lyxbilarna, de överfulla matbutikerna och bröllop som firas utan brud. 

Jag skulle berätta om Svarta Tulpanen. 

En kvinna som varken är ett offer för krig, kolera eller svält. 

Hon är ett offer för något som har funnits mycket längre än så – ett fängelse som hon bär runt sin egen kropp. 

När jag blundar och tänker på Jemen är det henne jag ser. 

De gråblå ringarna runt ögonen, de spända musklerna, magen som är full av stress. 

– Vi lever som slavar, berättade hon. 

Sedan orkade rösten knappt säga något mer. Men till slut sa den:

– Jag vill inte dö så här. Jag vill inte dö utan att veta hur det känns att ha fysisk närhet och utan att veta hur det känns att ha kärlek. 

Jag vill inte dö utan att veta hur det känns att ha fysisk närhet
BRÖLLOP UTAN BRUDAR. De två bröderna Ahmed ali Abdullah, 24 och Ghasan Ali Abdullah, 30 gifter sig. Inte med varandra men fruarna får inte vara med på bröllopet. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
VID VATTNET. På kvällen letar sig många av Adens invånare ner till havet och det svalkande vattnet. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Svarta Tulpanen vill få välja själv hur hon ska klä sig och hon vill kunna kyssa en man utan att bli mördad. 

Det är vad hon drömmer om att få göra. Innan hon dör. 

Att hon ska dö var hon säker på. 

För att kunna ta mig till Svarta Tulpanen och vittna om hennes liv har jag klätt mig i de plagg som hon vill bli av med. 

Något jag är säker på kommer leda till en diskussion. 

ANSIKTET DOLT. "För att kunna ta mig till Svarta Tulpanen och vittna om hennes liv har jag klätt mig i de plagg som hon vill bli av med", berättar Magda Gad. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Det har varit min rädsla under den här resan. En rädsla som inte har något med kriget i Jemen att göra utan om hur debatten kring min rapportering från kriget kommer att bli – i Sverige. 

Därför vill jag redan nu säga att jag inte vidare kommer att kommentera min egna upplevelse av ansiktsslöja. 

För mig är denna tygbit något som har hjälpt mig att utföra mitt arbete och gett mig ökad säkerhet, precis som en skottsäker väst kan göra. 

Däremot kommer jag lyfta fram vad kvinnor som Svarta Tulpanen tycker – och även kvinnor som tycker helt tvärtom. 

Om barnen som är så uttorkade att det knappt går att få in en nål och ge dem dropp
13 ÅR – OCH HAR SKJUTIT. Mohammed, 13 år, vaktar en i en vägspärr utanför Mocha. Han berättar att han har skjutit på och sett döda människor. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Men först ska ni få veta allt annat. 

Om barnen som är så uttorkade att det knappt går att få in en nål för att ge dem dropp, om den korta pojken med det långa geväret, om de spetälska, om vardagslivet för de som har pengar och omvärldens hyckleri.

 

Följ rapporteringen i Expressen, på expressen.se/magdagad och Magda Gads Facebooksida 

 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!