Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Afghanistan faller ned i våldets mörker

KABUL. Ingen säger som det är: Kriget mot talibanerna är förlorat. USA packar ihop och åker hem. På nyheterna pratas det om ett fredsavtal, men på marken eskalerar våldet. Människor sprängs dagligen, nästan hälften av befolkningen riskerar svält, löner betalas inte ut, barn dör av sjukdomar som är enkla att bota, studenter är rädda för att deras skolor ska stänga. Många säljer allt de har och lämnar. 

Journalisterna MAGDA GAD och STEFANIE GLINSKI ser Afghanistan falla ner i ett okänt mörker. I ett exklusivt samarbete för Expressen berättar de om landet som befinner sig i ett farligare läge än det har gjort på två decennier. 

Afghanistan

Vi pratar om hur det ska bli. Kommer vi behöva klä oss i burka? Kommer vi behöva ha en man med oss varje gång vi går ut? Kommer våra vänner överleva?

Jag och Stefanie Glinski har rapporterat från Afghanistan i två och ett halvt år och sett våldet eskalera. När vi kom till Kabul sensommaren 2018 var ett terrordåd i staden en nyhet. Nu är det en nyhet om det går en dag utan ett terrordåd. 

Många vi känner har redan lämnat landet. Andra har hittat sina namn på dödslistor. Sedan några månader tillbaka dödas journalister, jurister och människorättsarbetare i en riktad mordvåg som tömmer samhället på intellektuella 

Dagarna börjar med explosioner i morgonrusningen. Folk håller andan i väntan på vem som ska mördas härnäst. Utbildade kvinnor är särskilt utsatta. 

Dag efter dag sker nya explosioner i morgonrusningen i Kabul.
Foto: STEFANIE GLINSKI
Soraya Ameri hade just fött dottern Nazanine när terrorister kom in och sköt mammor och bebisar på Dast-e-Barchi-sjukhuset i Kabul i maj 2020. Båda hade tur och överlevde. 24 andra dödades. Här står Soraya med sin man Hussain utanför deras hem.
Foto: STEFANIE GLINSKI

När de försöker sova kommer mardrömmarna. En mardröm som flera berättar om oberoende av varandra är att talibanerna tar över deras bostadsområde på natten, att de vaknar omringade, att det är för sent att fly, att de radas upp, avrättas. 

De flesta tror att talibanerna kommer att ta över snart. Om två eller tre månader. 

För de som har stridit för en återgång till talibanregimen är det en seger. Landet är splittrat: den enas mardröm är den andras dröm. 


Men det finns även saker som förenar afghanerna: tröttheten, hopplösheten, besvikelsen. Det spelar ingen roll om det är en regeringssoldat, en taliban eller en IS-krigare – alla vill de att kriget ska ta slut. De delar åsikten att fyra decennier av invasioner har gett fördelar till andra länder till priset av afghanska liv. Förödelse har kommit i namnet av ”befrielse”. 

Den senaste stormakten som packar ihop och lämnar är USA. I offentligheten säger de att ett fredsavtal har ingåtts. I hemlighet vet de – utan att någonsin erkänna det – att kriget mot talibanerna har förlorats. 

Trots en massiv investering av tid och pengar – över två biljoner dollar sedan 2001 – har USA:s militära insats och försök till nationsbyggande misslyckats. Istället för att leka med ord vore det på sin plats att öppet tillstå att inblandningen i Afghanistan aldrig har varit och troligen aldrig kan bli en framgång. 

En explosion på Sana Medical Complex i Kabul i november 2020.
Foto: STEFANIE GLINSKI
Det spelar ingen roll om det är en regeringssoldat, en taliban eller en IS-krigare – de förenas av tröttheten och hopplösheten. Alla vill att kriget ska ta slut. Här säkerhetsvakter i Kabul i februari 2021.
Foto: STEFANIE GLINSKI

Den afghanska regeringen, som existerar tack vare USA, är korrupt och kan varken erbjuda säkerhet, rättvisa eller samhällsservice. Dessutom har det avslöjats att fångar i deras förvar blir torterades. Faktorer som bidrar till radikalisering och stärker talibanerna. 

Osäkerheten om vad som ska hända den närmsta tiden påverkar alla. I dagsläget finns det två alternativ till ett våldsamt talibanövertagande: en övergångsregering där talibaner kommer att ingå eller ett fullskaligt inbördeskrig. 

Det första alternativet är inte troligt, då samtalen mellan afghanska regeringen och talibanerna knappast kryper framåt. Det andra alternativet är däremot troligt, det finns redan ett otal krigsherrar och miliser som försvarar sina egna gruppers intressen. 

Magda Gad hos talibanerna i Afghanistan när hon 2019 skildrade deras liv inifrån.
Foto: PRIVAT
Ruiner i Kabul vid inbördeskriget 1994.
Foto: MARKUS ZEFFLER/REX / SHUTTERSTOCK TT NYHETSBYRÅN

Men ett sådant scenario behöver inte betyda en återgång till det inbördeskrig vi såg i Afghanistan i början av 1990-talet, när jihadister konkurrerade om tomrummet efter ryssarna. 

Tittar vi på vad som hände när USA invaderade Irak 2003 och drog sig ur 2011 ser vi ett annat facit. Ockupationen, krigsbrotten, tortyren i Abu Ghraib, upplösningen av alla säkerhetsstyrkor och bestraffningen av sunnipopulationen ledde till att en närmast betydelselös al-Qaida-gruppering, som inte ens hade haft fäste under Saddam Hussein, kunde växa ohämmat och byta logga på sin svarta flagga. 

Extremismen och maktvakuumet som amerikanerna lämnade efter sig resulterade i något mer fruktansvärt än alla krig som irakierna redan hade genomlevt – IS tog över stora delar av landet och utropade sitt kalifat.

En blodstänkt IS-flagga har lämnats kvar i klassrummet efter en attack mot Kabul university i november 2020.
Foto: STEFANIE GLINSKI

För att återta marken från IS krävdes några av de värsta striderna sedan andra världskriget. Hela städer pulveriserades, huvuden skars av med kniv, föräldrar fick gräva upp rester av sina barn ur massgravar. 

Ju längre konflikter pågår, desto mer brutala blir de.

Är det vad som ska hända med Afghanistan? Ett ytterligare fall ner i mörket?


Jag och Stefanie Glinski ger oss ut för att träffa människorna som har råkat födas in i denna konflikt. De berättar samstämmigt, på olika sidor av fronterna, att det här är den värsta period som de har upplevt i Afghanistan de senaste tjugo åren.

Efter att Trumpadministrationen skrev avtalet med talibanerna i februari förra året har våldet ökat med 50 procent. Utöver terrordåden är det strider i 60 procent av provinserna, 40 procent av invånarna har inte råd med mat och hälften av alla barn riskerar undernäring. En vanlig diarré eller förkylning kan leda till döden för barn under fem år. 

Zubair, 6 månader, tas om hand och vägs på barnsjukhuset Indira Gandhi i Kabul. Hälften av alla barn riskerar undernäring.
Foto: STEFANIE GLINSKI
Nyförlösta mammor och spädbarn sköts till döds i en attack mot sjukhuset i maj 2020. Här är några av bebisarna som överlevde.
Foto: JIM HUYLEBROEK / THE NEW YORK TIMES/TT NYHETSBYRÅN
Februari 2021 i Kabul. En mamma och hennes dotter tigger efter mat och pengar. 40 procent har inte råd med mat.
Foto: STEFANIE GLINSKI
Kvinnor samlas utanför bageriet i Kabul för att be om lite bröd.
Foto: STEFANIE GLINSKI
Flera tvingas tigga för att klara sig. En man har fått en bit bröd på gatan.
Foto: STEFANIE GLINSKI

Antalet afghaner i behov av nödhjälp har dubblerats från 9,4 miljoner år 2020 till 18,4 miljoner år 2021. Yrkesgrupper som läkare och soldater får inte ut sina löner. 

Hela familjer planerar att sälja allt de har och ta sig ut, bort, vart som helst. De är farmödrar, ammande kvinnor, män, småbarn.


Även jag och Stefanie behöver göra förändringar. Stefanie har lärt sig dari, tagit sig runt i Kabul på egen moped och blivit en del av omgivningen. Men förra veckan lade hon ut sin moped till försäljning. I takt med att attackerna ökar bedömer hon att det inte längre är värt att ta den risken. Hon lämnar inte sitt hem vid samma tidpunkter, byter hela tiden chaufförer. 

Själv promenerar jag som vanligt, men är mer vaksam. Jag stannar ofta upp och spelar upptagen med något, korsar över till andra sidan eller vänder om och tar en annan väg. Metoder för att upptäcka om någon följer efter mig. 

Lördagen den 21 november 2020 skjuts över 20 raketer in i Kabul och träffar bland annat ett sjukhus, bostadsområden och det här kafét mitt i staden.
Foto: STEFANIE GLINSKI
Att alltid vara vaksam när man är ute på promenad är en naturlig del av vardagen.
Foto: STEFANIE GLINSKI
Familj och vänner samlas på begravningen av studenten Marzia Tahery, som dödades i en attack mot Kabul university i november 2020.
Foto: STEFANIE GLINSKI
Vid en bombattack i Kabul 31 maj 2017, dog minst 150 personer och över 400 skadades.
Foto: SHAH MARAI / AFP / GETTY

I ett fordon är det svårare att ha den kontrollen. Enbart i januari sattes trettio magnetiska bomber på bilar och exploderade i Kabul, med en ny slags rädsla som följd.

Vi letar efter sprängladdningar under bilar när de har stått parkerade, vi tittar i backspeglarna för att se att ingen rör bilen vi åker i när vi fastnar i trafikköer. När en man verkar göra just det under en gemensam resa till Nangarhar ropar vi till vår vän som kör att han måste gå ut och genomsöka – nu. 

Att misstänka alla man ser för att eventuellt vara ute efter att mörda en blir en naturlig del av livet.

Samtidigt har vi kommit att älska Afghanistan. De låga husen på bergen i gryningsljuset, gästfriheten som till och med talibaner visar, att äta middagar på golv, dricka te hos matthandlare och lyssna på ändlösa historier. 

Te kokas på Mandayimarknaden i Kabul.
Foto: STEFANIE GLINSKI
Försäljare utanför en mattaffär i Kabul.
Foto: STEFANIE GLINSKI
Murad Khani, gamla stan i Kabul.
Foto: STEFANIE GLINSKI
Utsikt över Karte Sakhi-moskén i västra Kabul.
Foto: STEFANIE GLINSKI

Det eviga kriget. Det är vad det kallas. Men för oss är det mycket mer än så. Konflikten är inte heller konstant, den ändrar ständigt karaktär och påverkas av beslut som tas i andra länder – precis som de som bor i den.

I vår kommande reportageserie för Expressen möter vi allt från en ung kvinna som studerar dataprogrammering på universitet till en krigare som knappt har gått på lågstadiet och inte vet hur man använder internet. Hon är skräckslagen för att krigare som han ska stänga skolan innan hon har tagit sin examen. 

De har båda formats av våld och lidande, men valt olika vägar att hantera det.

Just nu ser det ut som att krigarens väg kommer att vinna. 

Stefanie Glinski och Magda Gad.

Magda Gad är Expressens krigskorrespondent. Stefanie Glinski är frilansande journalist och fotograf för tidningar som Foreign Policy, The Economist, The Guardian, LA Times.