Här är Saidas nya hem: "Vad har jag för val?"

KVINNAN FRÅN ELDSBERGET. Saida Ibrahim Zied visar Expressens Magda Gad köket där sju personer sover.
Foto: MAGDA GAD
SAIDAS HEM. Saida säger att hon inte vill bo så här, men att hon inte har något annat val.
Foto: MAGDA GAD
I RUINERNA. Expressens Magda Gad på plats i Aden, Jemen.
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Saida betyder glädje. Hon kommer från Jabal al-Nar. Eldsberget. Hon har aldrig upplevt någon glädje i sitt liv.

För fyra månader sedan flydde hon med barnen till sydkusten. Hon rör sig mjukt i sanden när hon visar deras nya hem. Ett trångt rum, inte mycket större än en garderob, med en ensam kastrull, en hög med madrasser och en gastub. 

– Jag tycker inte alls om att bo så här, men vad har jag för val? undrar hon.

Snabbt svarar hon på sin egen fråga:

– Jag har inget val. Mitt hus bombades och taket rasade in.

SAIDAS HEM. Saida Ibrahim Zied visar köket där sju personer sover. Hon säger att hon inte vill bo så här, men att hon inte har något annat val.
Foto: MAGDA GAD
Jag tycker inte alls om att bo så här, men vad har jag för val?

Hon sätter sig ner på stengolvet och knäpper händerna i knät: 

– Nu sover vi sju personer i det här köket.

Hur gammal Saida Ibrahim Zied är vet hon inte. 

– Kanske omkring 30 år, säger hon ointresserat. 

Saida räknar antalet döda

Det hon räknar är inte antalet år som hon har levt. Det hon räknar är antalet döda.

– Efter att vi flydde så dog min pappa. Och jag … 

Det kommer inte fler ord. Hon lyfter upp ansiktsslöjan. Under den rinner tårar. 

BARNEN SOM ÖVERLEVDE. Saida Ibrahim Zied med barnen som har överlevt.
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

SAIDA BETYDER GLÄDJE. Saida kommer från Eldsberget. Hon har aldrig upplevt någon glädje i sitt liv.
Foto: MAGDA GAD

Huden ser sårbart len ut. Men de små kinderna, den smala näsan och den karga munnen håller ihop allt. 

– … och jag har förlorat två barn, fortsätter hon. 

Den här gången bär rösten:

– Min son han var ute och lekte, men så plötsligt fick han huvudvärk och bara dog. Före det dog min lilla dotter, hon hade diarré och orkade inte ens amma.

Nu har hon har fem barn kvar. 

Äldsta sonen ligger i en vagga

Äldsta sonen Muhammed Ali är tolv år och hjärnskadad. Han ligger i en stor hemsnickrad vagga av träplankor och gröna rep och får ofta anfall. 

Syskonen samlas runt den och tittar på brodern som sätter ena handen i munnen. 

12-ÅRINGEN I VAGGAN. Saidas 12-åriga son Muhammed Ali är hjärnskadad och får ofta anfall. Familjen har inte råd att köpa mediciner till honom.
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

De är alla undernärda.

– Vi fångades mitt i kriget mellan houthierna och flygbombningarna. Vad kunde vi göra?

Som vanligt svarar Saida på sin egen fråga: 

– Vi hade inget val vi var tvungna att fly. När houthierna var i vår by bombade flygplanen varje dag.

Äldre kvinnorna slipper slöjan

Saida torkar tårarna och går ut på gården till sin mormor. Den gamla bär inte ansiktsslöja, äldre kvinnor slipper den om den vill, även i områden som dessa där det kan finnas al-Qaida, men när hon möter främlingar drar hon upp en bit av huvudsjalen över munnen. 

– Jag vill inte visa tänderna, de är fula, utbrister hon och far upp med händerna som skydd.

GÖMMER TÄNDERNA. Saidas mormor är flykting för första gången i sitt 70-åriga liv. Hon vill inte visa tänderna på bild för hon tycker de är fula.
Foto: MAGDA GAD
Vi har flytt från ett helvete till ett annat

Mormor är runt 70 år och det här är första gången hon är flykting. Med snabba barfotasteg går hon runt i en färgglad mönstrad klänning och ser till sina barnbarnsbarn. Pappersrynkiga fingrar vaggar små magar, torkar smuts och snor. 

"Jag saknar sovrummet där jag sov i min egen säng"

Det här livet tycker hon är fattigt och eländigt men det var även det andra livet. Det i kriget på Eldsberget.

– Vi har flytt från ett helvete till ett annat helvete, muttrar hon. 

GAMMELMORMORS HAND. Gammelmormor klappar barnbarnsbarnens magar. Hon saknar sitt hus där hon sov skönt utan mygg i sovrummet.
Foto: MAGDA GAD

Saida drömmer om att en dag åka tillbaka och bygga upp huset. Då vill mormor med:

– Jag saknar hela huset och vardagsrummet där jag tillbringade hela dagarna och sovrummet där jag sov skönt i min egen säng och utan mygg.


LÄS MER: Bilderna inifrån det stängda landet 


◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.