Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

De är inlåsta utan rättegång: ”Kommer sitta här tills jag dör”

”VAD HAR JAG GJORT FÖR FEL?” Det undrar den här mannen som stal pengar för att han inte hade råd med mat till sin familj. Foto: Magda Gad
MAGDA GAD PÅ PLATS. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Under vårt korta besök i fängelset i Taiz möts vi av män som visar upp sina sargade kroppar men också sina sargade själar. 

Vissa gråter öppet. 

Och de vågar kritisera myndigheterna trots att myndigheterna följer efter oss inne i fängelset.

Förmodligen är de inte rädda för att förlora något.

Allt är redan förlorat. 

– Mina ben gör ont hela tiden, jag lider. Jag får inte sjukvård, vi har inte mat och det kan gå flera dagar utan att vi har vatten på toaletterna, säger en ung man som drar upp sitt rutiga höftskynke och visar sina sönderskjutna ben. 

Han snor runt och visar benen och baken från alla tänkbara vinklar. Överallt finns ärr efter kulhål, som brunsvarta cirklar i huden. 

– Titta här. Titta här. Och vi får bara tre skivor bröd per dag och en bönsoppa som alla måste dela på. 

Soppan hålls fram. Det ser ut som diarré i en plåtskål.

INSPÄRRADE UTAN RÄTTEGÅNG. Männen i fängelset i Taiz säger att de har spärrats in utan rättegång. Foto: Niclas Hammarström

 

Fängelset ligger nära fronten och beskjuts regelbundet. Foto: Magda Gad

Avdelningar på fängelset sönderbombade

Vissa avdelningar är stängda eftersom de har bombats sönder. Senast i går kväll besökts fängelset med en granat. Det leder till en extra stress för de intagna. 

En äldre man är ärlig med att han är skyldig till det han anklagats för, men han tycker inte att det han har gjort var fel. Han saknar ett par tänder och håller ut sina magra armar som inte längre har något att dölja: 

– Jag var soldat i armén. Mitt jobb var att vakta en byggnad. En dag tog jag pengar ur en väska. När de frågade varför jag tog pengar sa jag som det var, att jag inte har pengar och att min familj inte kan äta. Är det ett brott?

 

LÄS MER: Som mest följer 28 personer efter oss 

 

Ahmed, 65, kan inte sluta gråta

Men mest ledsen är Ahmed Hamid. Han är 65 år och kan inte få stopp på sina tårar. Hela det skäggiga ansiktet är blött. Hans rödgrå hår står på ända. 

Han slår ihop handflatorna mot varandra som för att visa att allt är slut.

– Jag skulle bara hälsa på min son här i fängelset, jag var besökare, får han hackande ur sig. 

Hela han skakar. 

Ahmed Hamid skulle hälsa på sin son i fängelset. Då sattes han också i fängelset. Nu har han suttit här i tre år utan att veta vad han är anklagad för. Foto: Magda Gad

Med en röst som kämpar sig ut ur halsen och en hand som försöker torka bort allt det våta fortsätter han: 

– Och då satte de mig här! Nu har jag varit här i tre år och jag vet fortfarande inte vad jag är anklagad för.

Sonen, 28-åriga Bandar Ahmed Hamid, kommer och ställer sig bredvid i en vit skjorta med ögon som, inte är uppgivna som hos fadern, utan snarare uppspärrade, som hos någon som jagats in i ett hörn: 

– De säger att jag har stulit khat av mina kusiner. Mina kusiner är rikare än oss och har mer makt. Här kan den som har makt och pengar sätta andra i fängelse om de vill.

Sargade kroppar i fängelset i Taiz. Foto: Magda Gad

”Hur ska kunna få straff utan rättegångar?”

När jag frågar hur länge männen ska sitta i fängelse börjar de titta på varandra och på mig och sedan på varandra. 

Till slut säger en mordanklagad man som sitter böjd under taket uppe på en säng: 

– Hur ska vi veta det? Det finns inga rättegångar! Hur ska vi kunna få straff och dömas utan rättegångar?

Han krånglar ut benen över sängkanten och sträcker på dem: 

– Jag kommer sitta här tills jag dör.